Skrivande självhjälpsprofeter

När jag arbetar med en redaktionell text är det viktigt för mig att ha någon att bolla tankar med och som går igenom och korrigerar texten innan den publiceras.

Jag är mycket glad och tacksam över att jag har en mycket bra och kunnig redaktör i min absoluta närhet. En redaktör som ger mig goda råd och som ger riktigt bra synpunkter på mina texter. Jag tror att det är ganska så osvenskt att jobba mot en redaktör, många frilansande reportrar och skribenter som jag mött är i vart fall skrivande självhjälpsprofeter som blir fly förargade om de får synpunkter på sina perfekta och i sina egna ögon genomtänkta texter.

Själv är dock inte bäste dräng i det här sammanhanget och det kan vara bra att svälja stoltheten och ta ett par steg tillbaka för att senare kunna ta flera steg framåt. Internationellt är det mycket vanligt att frilansande reportar jobbar mot redaktörer. För min del är det den absolut bästa skolan som jag kan få som reporter och det arbetsförfarandet har hjälpt mig att vässa min penna betänkligt genom åren.

Min redaktör kommer säkerligen att läsa det här inlägget och då passar jag även på att rikta ett stort och varmt tack till henne för all den hjälp och det stöd som jag har fått av henne genom åren!

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Les Grands Moments - Höjdpunkterna

Den uppmärksamme läsaren har säkert redan sett att jag har ändrat rubriken i min blogg till Måla med ljus - Les Grands Moments. Vilket är franska och betyder höjdpunkterna. Det finns en djupare tanke bakom namnbytet men jag tänker varken gå in på eller avslöja den tanken just nu. Med tiden kommer den dock att klargöras. Tanken är i vart fall att bloggen inom kort helt kommer att byta namn till Les Grands Moments precis som min andra blogg på blogspot: The True Revolution Starts At Home

Bilden som illustrerar dagens inlägg tog jag under en resa i östra Lettland i december 2005. Grabben på bilden och jag blev riktigt goda vänner och han stod länge på verandan och vinkade till mig när det var dags för mig att åka vidare.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Nu är det dags för mig att bli nummer 1

Nu är jag mer än ordentligt trött på att vara arbetslös. De senaste åren har jag varit nummer två på allt för många arbeten och nyligen blev jag i sista stund snuvad på ett arbete som det stod mitt namn på med feta bokstäver. 

Men jag tänker inte bli bitter över det förlorade arbetet, jag gratulerar självklart den som fick arbetet och önskar den personen lycka till med sina nya arbetsuppgifter och jag är övertygad om att personen ifråga med all rätta är själaglad över sitt nya arbete. Att bli bitter är det sista som jag vill och jag försöker att se var dag som en möjlighet trots att det är mycket motvind och ösregn ibland.

Är du eller någon som du känner på jakt efter en mycket kompetent och mångsidig medarbetare som kan anställas via nystartsjobb eller med särskilt anställningsstöd så får ni gärna kontakta mig. Nästa gång  är det min tur att bli nummer 1!

Kolla gärna in min Linkedinprofil om du är intresserad av att se vad jag går för och vilka områden som jag behärskar: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Är du en bitter gammal dokumentärfotograf?

Det finns kanske de som tror att jag är en bitter gammal dokumentärfotograf. Men sanningen att säga är jag allt annat än bitter. Trots allt tillhör jag den relativt lilla skaran som har eller haft möjlighet att jobba och få betalt för att göra reportage om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Och jag har fått göra jobb som många andra dokumentärfotografer och reportrar bara drömmer om att få göra. Men å andra sidan är jag inte rädd för att realisera min drömmar och se till så att de går i uppfyllelse och det kanske är en anledning till att jag har fått åka på en del reportageresor genom åren.

Här hittar du en del av de reportagen som jag har gjort: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Deppig, deppigare, deppigast

Nu är det inte riktigt så illa med mig som rubriken antyder, bara nästan. Men det skulle kunna ha varit så illa om jag hade varit en positivt tänkande människa och inte en realist. För en positivt tänkande människa blir fallet ofta brant, djupt och smällen den blir hård.

I november blev jag intervjuad för ett arbete på en biståndsorganisation. Intervjun gick mycket bra och man kan lugnt säga att mitt namn stod med stora svarta bokstäver över arbetsbeskrivningen. Det var verkligen ett arbete som jag var som klippt och skuren för och det var i stort sett bara en underskrift och ett godkännande från ledningen som saknades. Jag såg verkligen fram emot att få börja arbeta på biståndorganisationen och få vara med om att dra in mer pengar till behövande. Men processen att välja ut en ny medarbetare drog ut på tiden och till sist rann allt ut i sanden... Kvar stod jag förvånad och frustrerad över att jag ännu en gång hade dragit det kortaste strået på arbetsmarknaden...

Trots att jag är lite deppig över att jag inte fick arbetet är jag ändå glad över att jag inte tog ut något i förskott. Jag har blivit luttrad då jag har varit med om liknande situationer tidigare. Men trots att jag är luttrad gör det ändå ont varje gång som jag missar ett arbete... Framförallt är jag frustrerad över att jag som arbetslös måste gå en massa utbildningar och kurser som bara känns som ett gigantiskt slöseri med tid. Hade jag istället fått använda den tiden till att söka jobb på heltid så skulle mina chanser att få ett nytt arbete varit betydligt större. Nu känner jag mig bakbunden av alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ställer sig emellan mig och mitt arbete...

Bilden i inlägget är tagen i Sinaiöknen i Egypten. Den får stå som en symbol för att det är dags för mig att äntligen få lämna arbetslöshetsöknen och träda in i det förlovade arbetslandet och få det arbetet som jag är som klippt och skuren för.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.