Är du en bitter gammal dokumentärfotograf?

Det finns kanske de som tror att jag är en bitter gammal dokumentärfotograf. Men sanningen att säga är jag allt annat än bitter. Trots allt tillhör jag den relativt lilla skaran som har eller haft möjlighet att jobba och få betalt för att göra reportage om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Och jag har fått göra jobb som många andra dokumentärfotografer och reportrar bara drömmer om att få göra. Men å andra sidan är jag inte rädd för att realisera min drömmar och se till så att de går i uppfyllelse och det kanske är en anledning till att jag har fått åka på en del reportageresor genom åren.

Här hittar du en del av de reportagen som jag har gjort: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Valet mellan pest och kolera är fortfarande enkelt

Jag har varit sjuk sedan mitten av veckan och jag har gjort research utifrån de sjukdomssymptomen som jag har och det är nästan en "perfect-match" med kolera. Nu tror jag ändå inte att jag har fått kolera utan att jag "bara" har drabbats av en koleraliknade influensa. 

I vilket fall som helst så följer jag regelboken och kurerar mig med resorb och lättsaltat vatten, är noga med min hygien och spritar mina händer efter varje toalettbesök. Framförallt är det viktigt för mig att dricka mycket vatten så att jag inte blir lika uttorkad som när jag var i öknen förra året och inte hade med mig tillräckligt med vatten... Hur som helst står jag fortfarande fast vid att valet mellan pest och kolera är enkelt och jag väljer kolera framför pest i tio fall utav tio: valet-mellan-pest-eller-kolera-ar.htm

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved. 

Ett effektivt vapen för förändring

Många av artiklarna och reportagen som jag delar med mig av i min blogg borde egentligen ha publicerats. Men det råder tyvärr frilans-stop på flera svenska tidningar och det i kombination med att arvodena har sänkts gör det svårt att få ordentligt betalt för sitt arbete.

Tidigare hade jag en del kanaler för att få mitt material publicerat. De dörrarna har tyvärr stängts av olika anledningar. Men tro inte att jag hänger läpp för det. Jag är faktiskt mycket glad och tacksam över att jag har fått så många av mina reportage publicerade genom åren. Jag är glad över all den positiva responsen som jag har fått från mina läsare. Och framförallt är jag glad för att jag har fått se att mina texter och bilder faktiskt har bidragit till att människor har fått det bättre.

Även om en dörr har stängts för mig så finns det många andra dörrar att öppna och under våren kommer jag att fortsätta att sammanställa mitt bild- och textmaterial om föräldralösa barn- och ungdomar i Ryssland och publicera det i min blogg. Anledningen till att jag gör det är att jag tycker att ämnet är viktigt och förhoppningsvis kan mina artiklar och reportage vara med och skapa en debatt som kanske kan bli till gagn för de föräldralösa barnen i Ryssland. Även om jag inte får något betalt kan kanske mitt arbete tjäna ett högre syfte.

I länder där det inte finns någon pressfrihet eller där den är kraftigt inskränkt är det inte ovanligt att den fria och öppna debatten förs av bloggare som publicerar sina inlägg med risk för repressalier från privata och statliga intressen. Det finns färska exempel på hur bloggare har avslöjat fifflande politiker och korrumperade myndighetspersoner och tvingat dem att avgå från sina poster. En blogg är definitivt inget att förakta och rätt använd kan den vara ett effektivt vapen för förändring.

Här kan du läsa det första reportage av minst tre som handlar om de föräldralösa barnen och ungdomarnas situation i Ryssland: De glömda barnen i Ryssland

Om är intresserad av att publicera någon av mina artiklar eller reportage i en tidning eller ett magasin så får du gärna kontakta mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved 

Söndagsreportaget - De glömda barnen i Ryssland

Kommer du ihåg den där sköna känslan av trygghet som spred sig i din kropp när din mamma tog upp dig i sin famn och sakta vaggade dig till söms när du var liten och orolig. Många barn i Ryssland som vuxit upp på institution har aldrig fått uppleva den tryggheten och när de blir myndiga blir deras möte med vuxenvärlden oftast både brutalt och omskakande. 

Både barnhems- och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på den stundtals rätt så heta debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Du har också säkert tagit del av någon alla de skrämmande rapporterna om hur hemsk situationen är för många barnhemsbarn i Ryssland. Debatten har i vart fall lett till att det ryska parlamentet har föreslagit att ett nytt departement på heltid ska ägna sig åt att utvärdera och förbättra barnhemsbarnens situation. För många år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen skulle avskaffas. Tanken är att de på sikt ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid och de barnen som nu lever på barnhem och institutioner behöver redan nu få all den hjälp och det stöd som de behöver.

Enligt den ryska barnombudsmannen räknas ungefär 650 000 barn och ungdomar under 18 år som föräldralösa i Ryssland. Föräldrar som fortfarande är i livet men som inte är kapabla att ta hand om sina barn räknas också in i den statistiken fast många av dem säkerligen skulle kunna ta hand om sina barn om de fick rätt stöd och hjälp från samhället. Drygt 110 000 av de föräldralösa barnen och ungdomarna bor på barnhem som staten driver. Småbarn som är upp till 4 år placeras på speciella spädbarnshem. Äldre barn bor på skolbarnhem fram till att de blir myndiga och förväntas klara sig själva.

Vi tränar våra egna barns sociala kompetens genom att vi kommunicerar med, etablerar nära relationer med och aktivt samarbetar med dem. Den kompetensen kommer de att bära med sig i resten av sina liv. Men de barnen och ungdomarna som vuxit upp på ryska barnhem får inte den träningen. De har ingen realistisk uppfattning om hur livet utanför barnhemmets väggar ter sig. De har ofta vuxit upp utan att ha några vuxna personer runt sig som de kan ty sig till. Barnen har missat mycket av den naturliga vardagsgemenskapen som finns i familjen. Att ha nära relationer till vuxna människor, att kunna prata om känslor och att våga be om hjälp är inga självklarheter för barn som vuxit upp på barnhem. Därför hamnar de långt efter i sin personliga utveckling. När de väl blir myndiga möts de av många olika former av problem och svårigheter som de inte kan hantera och de saknar ofta den vardagskunskap som andra barn får lära sig i sin familj; som att tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi.



De ryska myndigheterna är medvetna om problemet och en del ryska barnhemsbarn har idag lektioner i social kompetens och livskunskap för att de ska stå bättre rustade när de förväntas klara sig själva. För barnen är det lika viktigt att ha dessa lektioner som att lära sig matte och samhällskunskap. På sikt kan säkert lektionerna i social kompetens och livskunskap hjälpa till att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhemmen luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem. Det är även vanligt att före detta barnhemsbarn blir hemlösa och många av dem dör i förtid. Anledningen till denna mycket dystra statistik beror på att många av barnen är institutionerade och har svårt att klara av ett normalt liv utanför barnhemmets väggar, de blir därför lätta byten för skrupelfria människor som inte är sena att utnyttja deras utsatthet och godtrogenhet.