På en stor röd boll sitter Daniels

Spillrorna av snöovädret som lamslog Sverige har nu kommit till Riga, och det är svårt att se vägen framför sig i det ymmniga snöandet. Efter att vi har åkt till fel adress ett par gånger kommer vi äntligen fram till ett gammalt nedgånget hyreshus från 1920-talet i de norra delarna av Riga. Ivars och Liana Velka och jag ska överlämna ett julpaket till mamma Edite, pappa Olegs, sonen Daniels 7 år och dottern Vita tre månader. Edite möter oss ute på gården och visar oss vägen in i stugvärmen.


Daniels © Mikael Good, 2010

Det sprakar inbjudande från kakelugnen i vardagsrummet och en behaglig värme sprider sig genom rummet. På en röd boll i rummet sitter Daniels som är gravt autistisk och fillilurar med ett paket batterier. Daniels går fortfarande på dagis och han kanske ska börja skolan om han är mogen för det nästa år. Han sitter inte still några längre stunder utan det är i stort sett full fart på honom från morgon till kväll. Daniels föräldrar är väldigt lugna och tålmodiga och de tar sig an honom på bästa tänkbara sätt. De har även fått många goda råd om hur de ska träna och uppmuntra Daniels genom de sommarläger för föräldrar med funktionsnedsatta barn i Velku Fonds regi som de har varit på .


Edite och Liana © Mikael Good, 2010

Liana sätter ned det välfyllda julpaket från Sverige på en sliten fåtölj mitt i rummet och hela familjen flockas snabbt runt paketet för att se vad det innehåller.


Daniels  © Mikael Good, 2010

Olegs är arbetslös sedan ett par år tillbaka och trots att han försöker så är det nästintill omöjligt för honom att hitta ett jobb,. De officiella arbetslöshetssiffrorna är på runt 20 procent men de inofficiella talar om upp till 40 procent arbetslöshet i Lettland. Edite har föräldrapeng för Vita fram till dess att hon fyller ett år och de hoppas att Olegs ska ha fått tag på ett stadigt jobb innan dess, annars kommer de att få det riktigt tufft ekonomiskt.


Olegs och Vita © Mikael Good, 2010

Olegs har på sig en T-shirt där det står vätternrundan, jag frågar honom om han har cyklat runt Vättern, Olegs skrattar till och säger.
- Nej det har jag inte, jag tycker inte om att cykla. Jag fick t-shirten när jag var med på Velki Funds sommarläger utanför Cesis i somras!
- När jag ser någon som har en vätterrundan t-shirt på sig i Lettland så vet jag att de inte har cyklat vätternrundan utan varit på Velkis sommarläger, alla mammor och pappor som var med på sommarlägret fick en sådan t-shirt säger Olegs och skrattar hjärtligt :)


© Mikael Good, 2010

Familjens 15 år gamla honkatt sitter som ett vakande lejon på sin stol i nära anslutning till den värmande kakelugnen. Katten följer vaksamt mina minsta rörelser.


Edite och Vita © Mikael Good, 2010

Edite och Olegs är mycket glada för julpaketet.
– Nu behöver vi inte köpa någon mer mat den här månaden! Ett stort tack till er som har gett oss denna fina gåvan, säger Edite.

Text & foto: Mikael Good, 2010

Ps: Jag har jobbat lite med den första bilden men inte så mycket som man kan tro, jag har bara ställt in färgbalansen och ökat färgmättnaden lite grann för att jag skulle få samma känsla i bilden som vid fotograferingsögonblicket. Hade jag kört med ljusbildsfilm hade det positivet med största sannolikhet sett ut som den färdiga bilden!

Nu är julpaketet på plats under granen + bonusbilder

Ivars och Liana Velks och jag är på väg från Riga för att överlämna ett av Hoppets Stjärnas julpaket till en familj i utkanten av samhället Baldone i sydöstra Lettland. Vi färdas genom ett köldslaget Lettland där temperaturen har krupit under femton minusgrader, snön ligger som ett vitt puder över ängarna och värmande rök stiger upp ur de små husen som vi passerar.


© Mikael Good, 2010

Vi stannar bilen utanför huset och plockar ur ett julpaket. Ivars väntar som vanligt vid bilen, i Lettland kan man inte lämna en bil obevakad några längre stunder, även en bilradio som bara är värd några tior är begärligt stöldgods i den ekonomiska krisens Lettland och för att undvika att en ruta krossas i onödan stannar Ivars kvar vid bilen. Liana och jag traskar upp för ett par trappor, knackar på en lägenhetsdörr och efter en kort stund öppnar en glad och vänlig medelålders kvinna som presenterar sig som Iveta dörren, hon bjuder in mig och Liana i lägenheten.





© Mikael Good, 2010

Iveta berättar att hon är ensamstående sedan några år tillbaka och hon bor i lägenheten tillsammans med sina döttrar Vita 17 år och Cyntia 15 år. Iveta jobbar som personlig assistent på omsorgscentret i Baldone. Men trots att hon har jobb har familjen svårt att klara sig på hennes lilla lön samt barnbidraget för flickorna och underhållet från pappan. Ivetas lön har sänkts med nästan 40 procent sedan 2008. De offentliganställdas löner har sänkts för att Lettland ska klara av de tuffa sparkrav som IMF (internationella valutafonden), EU och Sverige ställde som krav på landet i samband med de nödlån som Lettland fick då landets ekonomi höll på att kollapsa för två år sedan. Iveta måste därför vända på varje slant, speciellt nu på vintern då kostnaderna för värme och el ökar. Iveta och hennes döttrar äter oftast en enformig kost bestående av gröt på morgonen och stekt eller kokt potatis på kvällen.



© Mikael Good, 2010

Iveta ställer försiktigt ned det välfyllda julpaketet i en fåtölj vid plastgranen som flickorna och hon satte upp och klädde vid första advent. Hon plockar varsamt ur vara efter vara ur paketet, hon väger dem i handen och tittar leende på de olika förpackningarna, då och då frågar hon mig och Liana vad de innehåller. Det är svårt att beskriva hennes glädje över paketet och hon säger gång på gång:
– Mina flickor kommer att bli så glada när de kommer hem, vilken glad överraskning de kommer att få, ett stort tack speciellt till er som har gett mig denna fina gåvan, hade jag bara fått er adress så skulle jag skickat ett tackbrev.
– Nu ska jag packa tillbaka alla varorna och lägga paketet under granen så att mina flickor kan öppna det när de kommer hem, säger Iveta glatt.



© Mikael Good, 2010

Liana och jag tar farväl av Ivete, vi ska fortsätta vår färd, men denna gången ska vi inte färdas speciellt långt, nästa paket ska vi dela ut i grannhuset. Den spännande fortsättningen följer!

Den här texten har publicerats på lite andra ställen på internet men iom att det här är en fotosida så kommer här tre bonusbilder:

© Mikael Good, 2010

© Mikael Good, 2010

© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good, 2010

En julhälsning från en familj i Baldone, Lettland

© Mikael Good, 2010

Jag får en rejäl utskällning av familjens lilla ettriga terrier när jag kliver över tröskeln till familjens lägenhet med famnen full av kameror och ett välfyllt julpaket. Efter att morrande ha synat mig från topp till tå inser terriern att jag inte är farlig och börjar istället att vänligt vifta på svansen åt mig.


© Mikael Good, 2010

Inga och Waltz bor i en liten lägenhet i Baldone i södra Lettland tillsammans med sin pojke Aldis som är 18 månader och sin lilla terrier. Aldis har Downs syndrom och behöver mycket träning och omvårdnad. Inga jobbar halvtid som elevassistent på specialskolan i Baldone och läser även till specialpedagog i Riga på halvfart, Waltz studerar till läkare i Riga tre mil bort och han var inte hemma vid tiden för mitt besök. Familjen har det mycket tufft ekonomiskt, de små bidragen och lönen som de får varje månad räcker nätt och jämt till att betala för hyran och elen.


© Mikael Good, 2010

I Lettland är det fult att vara fattig och de letter som har det tufft ekonomiskt gör allt för att dölja sin svåra situation. Även om jag vet att Inga och Aldis har det mycket tufft ekonomiskt är det svårt att se det på dem. De är fräscha, klädda i fina kläder och den välstädade lägenheten är fylld med leksaker som de har fått, men jag vet att de har klätt upp sig för min skull, det är inte var dag som de får besök av en journalist från Sverige.


© Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada över julpaketet som lämpligt nog packats av Ann-Sofie och sju av hennes studievänner på ett studentboende i Göteborg.
– Nu har vi festmat till jul! Om jag kunde så skulle jag vilja ge dem som gett oss paketet en stor kram, säger mamma Inga med ett brett leende!


© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good

En varm hälsning från ett kallt Lettland

I ett slitet och dåligt isolerat hyreshus från början 60-talet i ett gammalt kolchos område i utkanten av samhället Baldone i södra Lettland bor mamma Inga, dottern Amanda två år samt morfar Janis.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Pappan i familjen lämnade Inga när Amanda var nyfödd och han har knappt någon kontakt med dem. Ingas pappa Janis som är pensionär förstod att dottern skulle få det svårt ekonomiskt och han erbjöd därför henne sin hjälp. Janis har en låg pension men genom att han flyttade in i ett rum hemma hos dottern och dotterdottern så kunde de dela på hyres- och elkostnaden. Janis och Amanda tycket mycket om varandra och under den tiden som jag är hemma hos familjen skojar och busar de en hel del och Amanda går inte många steg från sin morfars trygga famn. Janis tar ett stort ansvar för Amanda och han passar henne när Inga behöver åka iväg och jobba på specialskolan i Baldone där hon har en timanställning som elevassistent.


Amanda © Mikael Good, 2010

Även om Janis och Inga delar på alla kostnader har de svårt att klara sig ekonomiskt, det blir inte så mycket pengar över till mat varje månad och de äter oftast gröt till frukost och potatis eller soppa till lunch och middag.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010


Janis, Amanda och Inga © Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada när vi överlämnade ett välfyllt julpaketet till dem. paketet kommer från Göran och Solveig i Göteborg. Familjen kan inte finna ord för att tacka dem för deras omtanke och kärlek och de sänder en varm hälsning till Göran och Solveig och alla dem som har packat ett julpaket till behövande letter.


Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Midnight Special - Leadbelly

//Chasid

Jag tog min bästa bild idag!

Det har varit en relativt intensiv dag för mig, med många hembesök och många intervjuer och jag känner mig lite mentalt utarbetad efter att ha pressat mig själv till det yttersta för att få med mig så många intryck som möjligt. Men det har också varit en dag som jag känner att jag verkligen har uträttat något vikigt både för andra människor och för min egen personliga del. 

I bland händer det att den där goa känslan av att man har gjort något som kan komma att ha en större betydelse för andra människor kommer över mig och det gjorde den när jag precis hade gjort färdigt en intervju hemma hos en familj i staden Bauska i södra Lettland tidigare idag. Nu när jag kommit tillbaka till mitt hostel och gått igenom bildmaterialet på min lilla smidiga netbook samtidigt som jag lyssnat på den inspelade intervjun på min digitala diktafon slår det mig att det här materialet är riktigt bra, men det gäller att slipa diamanten på rätt sätt så att lystern kommer fram, behandlar jag grundmaterialet på rätt sätt så kan det mycket väl bli det bästa socialreportaget som jag har gjort, då både text- och bildmaterialet är snäppet bättre än något av mina tidigare reportage.

När jag bläddrade igenom bilderna drogs mina ögon till en liten miniatyrbild och när jag öppnade den och tittade på den i större format i mitt bildbehandlingsprogram så slog det mig att detta kan vara min bästa bild! En bild som inte bara säger 1000 ord utan 100 000-tals. Jag kommer inte att visa bilden i min blogg idag. Det första publiceringstillfället för bilder som ingår i ett större sammanhang är alltid tillsammans med text och bild i ett tryckt reportage. 

Barad-Dûr © Mikael Good, 2010  

Ni får ha överseende med den förmodat dåliga bildkvaliteten, jag sitter som sagt med en netbook och den inbyggda skärmen är allt annat än kalibrerbar, men netbooken är ovärderlig som bildbackup och som ordbehandlare.

Dagens låt: 537 Cuba - Orishas

//Chasid

Ps: Någon iPadda kommer jag aldrig att köpa, sicket trams, lägg pengarna på en bra netbook istället om du nu verkligen har behov av en sådan :)