Rockfoto - Narnia

Sedan debuten 1996 har jönköpingsbandet Narnia sålt över 200.000 skivor och turnerat runt om i Europa, Japan, och Mexico. I skrivande stund är bandet på väg till Sydamerika för ett antal spelningar i Argentina och Brasilien. I sommar har du chansen att se bandet när de festivalspelar i Gullbranna 8 juli, på Skogsröjet i Rejmyre 4 augusti, på Sabaton Open Air i Falun 18 augusti och i Sävsjö 19 augusti.

         

I den följande länken kan du lyssna och se på Narnias senaste video - Thank You som är inspelad i Sverige och Antelope Valley i Kalifornien. Solot i slutet av sången är mästerligt: https://www.youtube.com/watch?v=mZqe5vh7Omc

Text och foto: Mikael Good

  

Dyrgripen dundrade in över Vättern

Det dundrade och dånade rätt ordentligt över Södra Vätterbygden på påskafton och en del Huskvarna- och Jönköpingsbor riktade oroliga blickar mot himlen. Men det var inte något fientligt plan som irrat sig in över Jönköping. Det var en flyguppvisning med ett JAS 39 Gripen från F7 i Såtenäs. Flyguppvisningen ingick i Motormässan på Elmias program och hade förannonserats i lokala media. Planet gjorde några loopar och avancerade manövrar samt släppte ut facklor som används för att lura värmesökande robotar. När uppvisningen var klar flög planet upp bland molnen och styrde kosan mot Såtenäs.



Jag bestämde mig för att trotsa febern och huvudvärken och ge mig ut med en Sony A77 II och ett 200-500 (300-750)mm för att försöka få några bilder på planet. I och med att det har varit några dödliga olyckor i samband med flyguppvisningar var säkerhetsavståndet stort och 750 mm var faktiskt i vidvinkligaste laget för att fotografera planet! Men jag ställde mig på en strategisk plats i Huskvarna med förhoppning att komma lite närmare och det gjorde jag! 

Text och foto: Mikael Good

 

Urban Exploration (UE)

De senaste tio åren har Urban Exploration (UE) gått från att vara en smal subkultur med få utövare till att omfatta 10.000-tals personer bara i Sverige. Syftet med UE är att utforska bortglömda, övergivna och stängda miljöer såsom hus, fabriker, sjukhus, gruvor och bergrum oavsett om det är lagligt eller inte. Jag kommer främst att hålla mig till bergrum då det är det som intresserar mig mest.  

          

Mängder av bergrum med olika syften byggdes runt om i Sverige under det kalla kriget, men i och med Sovjetunionens fall har många bergrum omvandlats till civila ändamål eller avvecklats och plomberats. I mina sena tonår i slutet av 1980-talet började jag intressera mig för att ta mig in på och utforska förbjudna platser för spänningens skull. På den tiden var antalet utövare väldigt få och termen Urban Exploration var inte ens uppfunnen. Jag var alltid noga med att inte bryta mig in någonstans även om det i många fall hade gått ganska så enkelt med kofot, bultsax eller bågfil. Oftast kunde jag ta mig in för att någon glömt att låsa dörren till en nödutgång. Eller så var fästena för hänglåsen ditsatta med skruv och då var det bara att skruva ur skruvarna, häkta av hänglåset och gå in.



Med tanke på att jag inte är lika smärt och smidig som när jag var tonåring nöjer jag mig med att försöka hitta dolda ingångar idag. Jag är faktiskt ganska så bra på det och har hittat en del dolda ingångar till bergrum. Men jag håller kunskapen för mig själv och delar inte med mig av den. Det är tyvärr inte ovanligt att ingångar som kommer till allmän kännedom leder till att objekten blir vandaliserade och det vill jag inte vara med och medverka till. Jag vill inte heller ha någon annans liv eller hälsa på mitt samvete. Många plomberade bergrum är inte bergskrotade på år och dag och därför är risken för att få stenblock på sig inne i anläggningarna stora. Vidare har trappor och stegar inne i anläggningarna utsatts för rost och korrosion och kan vara direkt livsfarliga att gå på. 



Det kommer alltid att finnas människor som söker spänning och som vill ta sig in i och utforska plomberade bergrum och det har jag full förståelse för även om det i de flesta fall är olagligt. Numera avråder jag folk från att ta sig in i stängda bergrum. Men jag uppmanar dig som ändå tänker göra det att tänka på säkerheten. När jag var ung och dum gick jag in själv utan någon som helst skyddsutrustning. Hade något hänt hade ingen vetat var jag var.



Gör inte om mitt misstag! Ha med dig hjälm, skyddsglasögon, gasmätare, andningsutrustning, pannlampa, reservficklampa och skyddsskor. Gå aldrig in själv utan var flera och se till så att minst en står utanför och kan larma räddningstjänsten ifall något skulle hända. Att fastna djupt inne i ett bergrum där ingen hör dig och mobiltelefoner inte fungerar är ingen höjdare. Det har tyvärr hänt att UE-utövare har skadat sig och några har även fått sätta livet till.



Värt att tänka på att är att det räknas som skadegörelse och inbrott att ta sig in i ett bergrum som är i bruk eller är plomberat och det är ett brott som kan leda till böter och fängelse. Om det finns kvarstående sekretess på bergrummet kan det även innebära ett brott mot rikets säkerhet och då är straffskalan högre. Många UE-utövare filmar och tar bilder när de tagit sig in i fabriker, gruvor och bergrum och lägger upp materialet på internet. De flesta väljer klokt nog att maskera sig och lägger upp materialet anonymt med tanke på att det oftast är straffbart att ta sig in. Film och bilder är bra bevismaterial och med tanke på det kan det vara dumt att lägga upp dem i eget namn.

I mina hemtrakter i Jönköping och Huskvarna finns det mängder av intressanta platser att utforska. En av dem är den gamla ammunitionsfabriken Baslandia vid Tolarp i Jönköping där jag tagit bilderna som illustrerar artikeln. I fabriken som ligger insprängd i Tolarpsberget tillverkades ammunition från 1943 till mitten av 1970-talet. Sedan såldes bergrummet till Jönköpings kommun som förvarade sitt eget sprängmedel där. Anläggningen plomberades 2009. Fabriken är populär bland UE-utövare runt om i landet och många har tagit sig in i och utforskat den.



Här kan ni se en film som filmats inifrån Baslandia: https://youtu.be/05Nl-5QBZMs

Text och foto: Mikael Good

   

I Oljeberget finns den heliga graal

Oljeberget i Jönköping är något av en helig graal för Urban Explorers runt om i landet och det är många som drömmer om att ta sig in i berget för att utforska det. Frågan är om det fortfarande finns en väg in i berget?



Under slutet av 80- och början av 90-talet höll jag på med det som långt senare skulle börja kallas för Urban Exploration (UE). Jag tog mig obemärkt in på en hel del spännande platser, en del av dem är borta sedan länge och andra är plomberade och stängda. Jag var framförallt bra på att hitta dolda ingångar och öppningar och tog mig in utan att göra åverkan eller bli upptäckt. Nu har jag återupptagit mitt intresse för UE. Under ett par månader har jag rekat många av de bunkrar och bergrum som finns runt om i Huskvarna och Jönköping.



Jag bryter inte plomberingar eller sågar upp lås för att ta mig in i något objekt. För mig är det lika spännande att reka och hitta de dolda ingångar som att ta mig in. Men om det mot förmodan skulle hända att en dörr står öppen kanske det skulle hända att jag slank in och tittade mig omkring! Ett bergrum som jag ångrar att jag inte besökte och fotograferade medan det i princip bara var att promenera rakt in är Oljeberget i Jönköping. Bekanta som var där sommaren 2006 har vittnat om enorma utrymmen djupt inne i berget som ligger vid stadsdelen Gräshagen i Jönköping. Men de vågade inte gå så långt in i berget på grund av den unkna bergrumsluften och den skarpa doften av bränsle.



1952 började bygget av en stor oljedepå inne i berget på Gräshagen i Jönköping utmed järnvägen till Ulricehamn. Anläggningen var klar 1960 och den användes för beredskapslagring av diesel, flygbränsle, lösningsmedel och bensin som förvarades i 22 lagringscisterner av plåt som stod uppställda inne i berget. Jönköpingsborna döpte oljedepån till Oljeberget, med tanke på stadens inofficiella namn Smålands Jerusalem var namnet givet. Transporterna till anläggningen skedde till en början med tåg. Ulricehamnsbanan lades ned 1960 och det mesta av rälsen mellan Ulricehamn och Gräshagen togs bort efter 1969. Men en liten bit mellan Oljedepån och Jönköping behölls så att levereanserna kunde ombesröjas. Det sista tåget till Oljeberget gick 1985 och rälsen revs upp 1987. Efter det skedde transporterna till och från berget med lastbil från ingången en våning ned i berget.



Efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut förlorade beredskapslagren sina syften, men verksamheten i Oljeberget fortgick ändå fram till 1997. Efter det har berget sanerats. Hösten 2006 var saneringen klar och i december samma år plomberades de över eingångarna samt den nedre ingången till Oljeberget. Ingångarna hamnade bakom ett 50 cm tjockt lager av armerad betong och ett rejält lager med jord. Men det fanns fortfarande några dolda vägar in i berget som försågs med kraftiga galler efter att det varit en del spring från nyfikna ungdomar.



Oljeberget är som sagt en helig graal för Urban Explorers och många drömmer om att ta sig in i berget och utforska det. En del har försökt gräva sig in med spade! Men om man vill gräva sig in behövs grävskopa och avancerad utrustning för betonghåltagning och det är svårt att arbeta tyst och obemärkt med sådan utrustning. Det finns ett par ventilationsschakt för att vädra ut berget, men de är larmade och försedda med taggtråd och galler, de är även för smala för att någon normalstor människa ska kunna ta sig ned i dem. Enligt personer som jobbat i oljedepån kan det finnas en dold serviceingång. Ingången finns kvar för att kommunen ska kunna göra mätningar och ta prover inne i bergrummet ifall det skulle behövs.

Det går säkerligen att bryta sig in i berget. Men det är olagligt och kan leda till böter och fängelse. Även om det skulle finnas en lättforcerad väg in i berget och att det säkerligen skulle vara en grandios upplevelse att gå runt i de stora salarna inne i berget är det riskfyllt att ta sig in utan ordentlig skyddsutrustning såsom hjälm, andningsutrustning och gasmätare. Taket har inte bergskrotats sedan början av 2000-talet och risken för ras är stor. Anläggningen har sanerats och luftats ur men det kan ändå finnas en liten risk för att hamna i en koldioxidfickoa. Har man riktig otur kan man få syrebrist och bli medvetslös. Är man då djupt inne i ett förseglat bergrum ligger man riktigt risigt till.



Fler utvändiga bilder från Oljeberget hittar du här: https://flic.kr/s/aHskX4J4qK



Efter att jag publicerat artikeln fick jag ett PM och en länk på hur det ser ut inne i Oljeberget. Bilderna togs efter plomberingen i augusti 2009 då det fortfarande fanns en krypväg in. Att bilderna verkligen togs då och inte tidigare kan man se i EXIF-informationen. Klicka på länken för att ta del av bilderna: http://lagochlangsam.se/Anlaggning-3791

Text och foto: Mikael Good

     

Narnia - Lejonet ryter igen!

Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 
 

Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 

När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. 

Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.

Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.

Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.

Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/ I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792 



Text och foto: Mikael Good