Utbildning är ett av de bästa redskapen mot fattigdom och utanförskap

De här muslimska pojkarna som tillhör den tibetanska minoriteten i Kina fick pengar till en ny skola, skolböcker och gymnastikutrustning från Radiohjälpen. De var mycket motiverade och flitiga i skolan. Idag är de i 20 års åldern och förhoppningsvis har de kunnat gå vidare till högre studier och arbeten. Deras föräldrar som var analfabeter har gått kvällskurser och har lärt sig läsa, skriva och räkna, vilket ökar deras chanser att få ett arbete.

Text och foto: Mikael Good

Ett plomberat pjäsvärn m/42 utanför Halmstad

Under en vandring utmed stranden i Laxvik utanför Halmstad hittade jag en plomberad och övergiven bunker som väckte min nyfikenhet. Enligt en urinvånare som jag mötte hade det tidigare funnits en kanon på platsen men han visste tyvärr inte mer än så.

Jag försökte få fram mer information om bunkern men gick tyvärr bet. Med tanke på att LV6 byggde den 1984 antog jag att ett luftvärnsbatteri för en Bofors 40mm m/48 funnits i Laxvik. Under 1980-talets början byggdes nya luftvärnsbatterier runt om i landet och jag antog att batteriet i Laxvik var ett av dem. Men av Leif Högberg på Fort & Bunker som läste mitt inlägg fick jag reda på att det inte funnits något luftvärnsbatteri i Laxvik. Däremot har det funnits ett pjäsvärn för stridsvagnstorn m/42 och med största sannolikhet byggdes det av LV6 1984. 

När en stridsvagn utgick ur krigsorganisationen togs tornet omhand och runt det byggdes ett fast pjäsvärn. Pjäsvärnen ingick i kustförsvaret och de bemannades av 4-5 man. Pjäsvärnet i Laxvik var beväpnat med en 75mm kanon med en skottvidd på 2-3 km och det skulle bekämpa mindre farkoster och båtar. I fredstid var det gömt under ett rödmålat plåtskjul som togs bort vid övning eller vid skarpt läge. I början av 1990-talet avvecklades alla pjäsvärn ur krigsorganisationen och de skrotades och plomberades. I Viken i Skåne finns ett bevarat pjäsvärn m/42 som visas upp av Beredskapsmuseet vid speciella tillfällen. Klicka på den följande länken om du vill se hur ett pjäsvärn m/42 såg ut: http://www.tjelvar.se/varn/b-12-1.htm

På min flickrsida finns fler bilder från pjäsvärnet samt på bergrum, bunkrar och skyddsrum. Besök den gärna: https://www.flickr.com/gp/chasid68/X77230

Text och foto: Mikael Good

Simon arbetar mot prostitution och människohandel i Sverige.

Simon Häggström är chef för prostitutionsgruppen i Stockholm. Jag lyssnade nyligen på hans föredrag om prostitution och människohandel i Sverige. Simon berättade om den skrämmande verklighet som han möter i sitt arbete. En verklighet som många av oss inte känner till.

Trots att sexköp är olagligt i Sverige sedan 1 januari 2000 och att det finns även en stark kopplerilag köper var tionde svensk man sex någon gång i livet. Polisen saknar tyvärr resurser för att kunna efterleva lagen och stoppa den smutsiga handeln. Simon berättade att de flesta kvinnorna som säljer sex i Sverige kommer från Rumänien, Nigeria, Ryssland och Ukraina. I de flesta fallen är orsaken till att de prostituerar sig fattigdom. Jag frågade Simon om det var många romska kvinnor från Rumänien som lockades in i sexhandeln? Simon svarade att det är mest etniska rumänskor som kommer hit.



Även om kvinnorna i de allra flesta fallen kommer hit självmant luras de hit på falska premisser. Hallickarna berättar att de kan tjäna 1500 kronor för en halvtimmes sex och att de kommer att få behålla merparten. Vad de inte berättar är att kvinnorna får en skuld som de måste betala av och att de bara får behålla ett par hundralappar per kund samt att de måste vara tillgängliga för 10 torskar om dagen alla dagens och nattens timmar. De som tjänar de stora pengarna är de som sitter högst upp i de kriminella nätverken.

Myten om den lyckliga horan irriterar Simon. Det finns starka krafter i Sverige som lobbar för att prostitution ska legaliseras. Simon har inte någon förståelse för de krafterna och arbetar hårt för att krossa myten. I sitt arbete har Simon inte mött några lyckliga kvinnor utan uteslutande trasiga människor som oftast har psykiska problem och trauman på grund av det som de varit med om. Det finns inte en enda tjej som är lycklig eller stolt över att sälja sex. De gör det för att få pengar till sig själva eller till sina barns och familjers försörjning.



Simon är uppvuxen i en pastorsfamilj i Stockaryd i Småland. Även om han inte går till kyrkan regelbundet är hans tro stark och den ger honom trygghet, styrka och tröst i mötet med alla trasiga och lidande människor som han stöter på i sitt arbete. I sin ungdom funderade Simon på att bli pastor. Men han valde istället att bli polis. När man lyssnar på Simon framstår polisyrket nästan som ett kall för honom. Ett kall att hjälpa utsatta människor till ett bättre liv. Simon och hans kollegors arbete avskräcker torskar och de hjälper utsatta kvinnor att bryta sig loss och komma bort från gatan.

Simon Häggström har under flera års tid arbetat tillsammans med den ideella organisationen Talita, som arbetar med att ta kvinnor ut ur sexindustrin. Klicka på den följande länken om du vill läsa mer eller ge en gåva till Talitas arbete och på så vis göra en insats för kvinnor som utnyttjas i sexindustrin: http://www.talita.se/



Människohandel berör mig djupt och jag har kommit i kontakt med ämnet under reportageresor i Lettland, Rumänien och Ryssland. I Ryssland var det inte ovanligt att före detta barnhemsbarn lockades in i sexhandeln. Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att skriva om människohandel inom en nära framtid. Under ett par års tid har jag knutit kontakter och gjort research i ämnet. Förhoppningsvis kommer jag att försöka åka till Rumänien senare i år för att göra intervjuer och fotografera.

Text och foto: Mikael Good

Missa inte målet

Idag är det målgång för Blogg100 utmaningen som går ut på att skriva ett inlägg om dagen under 100 dagar. För mig som har varit sjukskriven har skrivandet tillsammans med regelbunden motion varit bra terapi mot den envisa arbetsutmattning med tillhörande depression som drabbat mig.

Främst har jag bloggat om rockfoto under Blogg 100 utmaningen. De flesta inläggen har handlat om rockfoto men jag har också givit plats åt andra ämnen. Inläggen om övergivna platser och om Urban Exploration samt inlägg om Huskvarna och Jönköping har lockat många nya läsare till bloggen.

Jag kommer att fortsätta att skriva inlägg och lägga upp dem i bloggen. Men jag tror inte att det kommer att bli ett inlägg om dagen. Nu kommer jag att lägga lite mer tid på inläggen innan jag publicerar dem. Och jag kommer fortsätta att skriva om övergivna platser, Urban Exploration och även publicera ett och annat inlägg om rockfoto framöver.

Bilderna i inlägget tog jag på en internatskola i Ryssland. Jag var bland annat där för att göra reportage om barn som växte upp på internatskolor. Jag skulle gärna återvända till Ryssland. Jag tycker mycket om landet och människorna.



Text och foto: Mikael Good

 

Rockfoto - Leviticus

Trots att de har turnerat runt om i världen och att deras skivor hyllats av recencenter  både i Sverige och utomlands är hårdrockbandet Leviticus från Skövde ett tämligen okänt band för många svenskar.

  
  

Bandet bildades 1981. 1985 kom skivan The Strongest Power ut. Skivan fick bra recensioner bland annat skrev den engelska rocktidningen Kerrang att skivan var en av årets bästa. Recensionerna ledde till att många köpte skivan och Leviticus fick sitt internationella genombrott. I slutet av 1980-talet turnerade bandet i USA, Canada, Europa, Australien och Sovjetunionen.

  
  

I början av 1990-talet bestämde sig medlemmarna i bandet för att ta en paus. Leviticus återförenades 2003 och sedan dess har de gjort ett par spelningar. Idag består Leviticus av Peo Pettersson, sång. Björn Stigsson, gitarr. Håkan Andersson, basgitarr och sång. Kjell Andersson, trummor och Niklas Edberger, keyboard.

  
  

Jag fotograferade bandet när de spelade på Gullbrannafestivalen 2016. Trots att medlemmarna börjar att komma upp i ålder lät det fortfarande fräscht, vitalt och spelglädjen den fanns kvar.

Text och foto: Mikael Good