Dokumentärfoto - Huskvarna min hemstad

För drygt tio år sedan träffade jag den legendariske Huskvarnaskildraren Conny Rich. Vi pratade om dokumentärfoto och vikten att dokumentera vår samtid. Det slutade med att jag lovade Conny att fortsätta att dokumentera staden i hans anda.



Conny Rich dog 2014 och han efterlämnade en unik samling av bilder från Huskvarna. Även om jag aldrig kommer att kunna leva upp till hans standard och unika blick för människor, miljöer och situationer kommer jag att försöka dokumentera staden efter bästa förmåga. En del av bilderna har jag lagt upp för allmän beskådan i ett album på Flickr som jag regelbundet fyller på med nya bilder. Förutom att vara ett tidsdokument är tanken att det ska bli en utställning och en bok med Huskvarnabilder om ett decennium eller två.



Här kan du se fler bilder från Huskvarna: https://flic.kr/s/aHsjR1QWVX

Text och foto: Mikael Good

     

Rockfoto - Georg "Jojje" Wadenius

För de flesta är Georg "Jojje" Wadenius mest känd för sina banbrytande och genomarbetade barnskivor. För min egen del var sångerna ”Jag är det fulaste som finns”,”Kalles klätterträd”, ”Mitt sår” och framförallt ”Mitt lilla barn” en naturlig del av min barndom och jag har hört dem otaliga gånger. Men Jojje är mer än så.

 
Jojje startade fusionbandet Made in Sweden 1968. Han fick en grammis för barnskivan Goda´Goda´ från 1969 som han gjorde tillsammans med författaren Barbro Lindgren. Skivan rankas som ett av de bästa svenska albumen genom tiderna. Jojje var med i gruppen Blood, Sweat & Tears mellan 1972-1975 och medverkade på fyra album. 1978 gjordes en uppföljare till Jojjes och Barbro Lindgrens första barnskiva, den fick namnet Puss, puss, sant, sant. Efter det var han fast medlem i husbandet till TV-serien Saturday Night Live mellan 1979-1985. På hemmaplan fick han ett smärre genombrott med den klassiska fusionplattan Cleo från 1987.



Jojje har turnerat eller framträtt med David Sanborn, James Brown, Robert Plant, Anne Murray, Marianne Faithfull, Steely Dan, Kent och Simon and Garfunkel, han har bland annat spelat på skivor med Aretha Franklin, Backstreet Boys, Diana Ross, Kent, Luther Vandross.



För några år sedan återförenades Cleo och de spelade in Cleo 2 och gav sig ut på turné. Jag såg Cleo när de spelade på Gullbrannafestivalen. Bandet som består av några av norra Europas bästa musiker bjöd på melodisk svängig instrumentalmusik av allra högsta klass.

Jojje hade även en speciell barnkonsert där han spelade sina klassiska barnvisor från plattorna Goda´ Godá,  Puss, puss, sant, sant och Zzoppa som han gjorde tillsammans med Kenneth Gärdestad 1999. För mig var det en ordentlig nostalgikick att åter få höra några av de visorna som var med och formade min barndom. Jag kunde fortfarande alla texterna från Goda´ Goda´ och sjöng glatt med samtidigt som jag fotade.



Bilderna på Georg Jojje Wadenius tog jag med en Canon EOS 1D MK IIn och ett 70-300mm.



Här kan du lyssna på skivan Goda´Goda´: https://open.spotify.com/album/6g6kDzMmzMY43SGEC7Jvxi

Text och foto: Mikael Good

    

Urban Exploration (UE)

De senaste tio åren har Urban Exploration (UE) gått från att vara en smal subkultur med få utövare till att omfatta 10.000-tals personer bara i Sverige. Syftet med UE är att utforska bortglömda, övergivna och stängda miljöer såsom hus, fabriker, sjukhus, gruvor och bergrum oavsett om det är lagligt eller inte. Jag kommer främst att hålla mig till bergrum då det är det som intresserar mig mest.  

          

Mängder av bergrum med olika syften byggdes runt om i Sverige under det kalla kriget, men i och med Sovjetunionens fall har många bergrum omvandlats till civila ändamål eller avvecklats och plomberats. I mina sena tonår i slutet av 1980-talet började jag intressera mig för att ta mig in på och utforska förbjudna platser för spänningens skull. På den tiden var antalet utövare väldigt få och termen Urban Exploration var inte ens uppfunnen. Jag var alltid noga med att inte bryta mig in någonstans även om det i många fall hade gått ganska så enkelt med kofot, bultsax eller bågfil. Oftast kunde jag ta mig in för att någon glömt att låsa dörren till en nödutgång. Eller så var fästena för hänglåsen ditsatta med skruv och då var det bara att skruva ur skruvarna, häkta av hänglåset och gå in.



Med tanke på att jag inte är lika smärt och smidig som när jag var tonåring nöjer jag mig med att försöka hitta dolda ingångar idag. Jag är faktiskt ganska så bra på det och har hittat en del dolda ingångar till bergrum. Men jag håller kunskapen för mig själv och delar inte med mig av den. Det är tyvärr inte ovanligt att ingångar som kommer till allmän kännedom leder till att objekten blir vandaliserade och det vill jag inte vara med och medverka till. Jag vill inte heller ha någon annans liv eller hälsa på mitt samvete. Många plomberade bergrum är inte bergskrotade på år och dag och därför är risken för att få stenblock på sig inne i anläggningarna stora. Vidare har trappor och stegar inne i anläggningarna utsatts för rost och korrosion och kan vara direkt livsfarliga att gå på. 



Det kommer alltid att finnas människor som söker spänning och som vill ta sig in i och utforska plomberade bergrum och det har jag full förståelse för även om det i de flesta fall är olagligt. Numera avråder jag folk från att ta sig in i stängda bergrum. Men jag uppmanar dig som ändå tänker göra det att tänka på säkerheten. När jag var ung och dum gick jag in själv utan någon som helst skyddsutrustning. Hade något hänt hade ingen vetat var jag var.



Gör inte om mitt misstag! Ha med dig hjälm, skyddsglasögon, gasmätare, andningsutrustning, pannlampa, reservficklampa och skyddsskor. Gå aldrig in själv utan var flera och se till så att minst en står utanför och kan larma räddningstjänsten ifall något skulle hända. Att fastna djupt inne i ett bergrum där ingen hör dig och mobiltelefoner inte fungerar är ingen höjdare. Det har tyvärr hänt att UE-utövare har skadat sig och några har även fått sätta livet till.



Värt att tänka på att är att det räknas som skadegörelse och inbrott att ta sig in i ett bergrum som är i bruk eller är plomberat och det är ett brott som kan leda till böter och fängelse. Om det finns kvarstående sekretess på bergrummet kan det även innebära ett brott mot rikets säkerhet och då är straffskalan högre. Många UE-utövare filmar och tar bilder när de tagit sig in i fabriker, gruvor och bergrum och lägger upp materialet på internet. De flesta väljer klokt nog att maskera sig och lägger upp materialet anonymt med tanke på att det oftast är straffbart att ta sig in. Film och bilder är bra bevismaterial och med tanke på det kan det vara dumt att lägga upp dem i eget namn.

I mina hemtrakter i Jönköping och Huskvarna finns det mängder av intressanta platser att utforska. En av dem är den gamla ammunitionsfabriken Baslandia vid Tolarp i Jönköping där jag tagit bilderna som illustrerar artikeln. I fabriken som ligger insprängd i Tolarpsberget tillverkades ammunition från 1943 till mitten av 1970-talet. Sedan såldes bergrummet till Jönköpings kommun som förvarade sitt eget sprängmedel där. Anläggningen plomberades 2009. Fabriken är populär bland UE-utövare runt om i landet och många har tagit sig in i och utforskat den.



Här kan ni se en film som filmats inifrån Baslandia: https://youtu.be/05Nl-5QBZMs

Text och foto: Mikael Good

   

Den färgglada draken i Lillån

Mandarinandsdraken som jag skrev om för ett par dagar sedan är fortfarande kvar i Lillån i Huskvarna och han gör sitt bästa för att imponera på gräsandsdamerna. Den här gången hade jag med mig ett längre teleobjektiv än förra gången och jag bestämde mig för att försöka ta några porträttbilder på draken. De senaste åren har jag tagit en hel del porträttbilder som hamnat på tidnings- och magasinsomslag och den typen av foto känner jag mig trygg med. Men det här med att försöka porträttera fåglar är något nytt för mig och på det området är jag bara en glad amatör vilket säkert syns på bilderna! :)

    

Bilderna på mandarinanden tog jag med en Sony A77 II och ett 200-500mm.



Text och foto: Mikael Good

  

Rockfoto - färgexplosion

Bilden på det brittiska bandet LZ7 tog jag med en Sony A7s och ett 70-200mm. Det är inte någon märkvärdig bild men jag gillar färgerna och kontakten mellan band och publik. Bandet gillade också bilden och har använt sig av den i sin marknadsföring.

Text och foto: Mikael Good