Nakenchocken vid Broccoliträdet i Huskvarna

Kvällstidningar brukar vara ganska så aggressiva i rubriksättningen i sin jakt på läsare. Sex och naket gärna i kombination med kändisar ger många inklick och det gör redaktörer och annonsörer glada.

Allt som oftast upptäcker läsarna att tidningarna gjort en höna av en fjäder i och med att rubriken inte riktigt stämmer överens med innehållet i artikeln. Men märkligt nog går läsare som fallit för de läsarlockande rubrikerna oftast på samma trick igen och igen! Sex och naket säljer

Bilden i inlägget tog jag vid ”The Broccoli Tree” vid Vätterstranden i Huskvarna. Efter att trädet vandaliserats så illa att det var tvunget att tas ned har jag börjat gå igenom mitt bildarkiv i jakt efter bilder. När jag zoomade in till 100% för att klona bort lite sensordamm i en av bilderna såg jag något som jag inte uppmärksammat tidigare.

Några kvinnor bytte om vid trädet och en av dem visade lite för mycket hud. Det var inget som man skulle lägga märke till om man inte förstorade upp bilden. Men jag valde att destruera bilden och ersätta den med en likvärdig bild från samma fotograferingstillfälle där trädets stam skymmer den oavsiktliga nakenchocken.

En redigerare på en kvällstidning hade säkerligen lett brett och förstorat upp det aktuella partiet och lagt in bilden på tidningens hemsida med den läsarlockande rubriken "Nakenchocken vid broccoliträdet i Huskvarna". 

Text och foto: Mikael Good

Rīgas Centrāltirgus

De senaste tio åren har jag varit i Lettland på många uppdrag som reporter och fotograf. En plats som jag gärna återkommer till när jag har lite tid över är Rīgas Centrāltirgus (The Riga Central Market).

Text och foto: Mikael Good

Huskvarnas landmärke "The Broccoli Tree" har vandaliserats

I tisdags upptäckte en förbipasserande sågspån vid “The Broccoli Tree” i Huskvarna. Vid en närmare anblick syntes det att vandaler hade sågat djupt med motorsåg i flertalet av trädets stammar.



Enligt polisen vandaliserades trädet förmodligen i helgen. När parkförvaltningen i Jönköpings kommun inspekterade trädet upptäckte de att flera grenar var genomsågade och utgjorde en risk för allmänheten. När nyheten spred sig att “The Broccoli Tree” höll på att sågas ned samlades många Huskvarnabor för att ta ett sista farväl. Alla som jag pratade med på platsen var bestörta över det som hänt och ingen kunde riktigt förstå vad det var för vettvilling som hade förstört deras vackra träd.
- Om jag inte var en fattig pensionär skulle jag utlysa en belöning för att få tag på förövaren, sa en äldre Huskvarnabo som jag pratade med.



- Vi var tvungna att såga ned trädet akut, det kan ramla när som helst. Oset är en populär utflyktsplats och vi vill inte att någon ska få en gren i huvudet. Men vi kommer att spara stubbarna och med tiden kommer det att komma nya skott. Men det kommer nog aldrig mer att bli ett broccoliträd utan det kommer snarare att se ut som ett gräslöksträd. Sa parkförvaltaren Glenn Öster från Jönköping kommun när jag pratade med honom.



Många turister och förbipasserande har passat på att ta en sväng in till Osets badplats i Huskvarna för att titta på det världsberömda trädet som även finns utmärkt som en kulturell sevärdhet på Google Maps. Under dagen kommer resten av trädet att sågas ned och endast stubbarna kommer att återstå av “The Broccoli Tree” i Huskvarna.



Fotografen Patrik Svedberg har dokumenterat “The Broccoli Tree” sedan 2013. Han skapade Instagramkontot “thebroccolitree” där han har lagt upp 250 bilder. Patriks bilder har satt “The Broccoli Tree” på kartan och trädet var ett av Huskvarnas viktigaste landmärken. Tills en vandal bestämde sig för att förstöra det i september 2017...



Jönköpings kommun har polisanmält skadegörelsen och uppmanar personer som vet något att kontakta Polisen på 114 14.

Text och foto: Mikael Good

Att tänka på inför reportageresan

Det händer att jag får frågan från kollegor om vad man ska tänka på innan man åker iväg till ett annat land för att göra reportage och vilken utrustning man ska ha med sig? Jag ska försöka svara på några av de frågorna som jag fått i den här artikeln.

När jag åker ut på reportageresor brukar jag ha med mig en Macbook Pro, en eller två spegellösa kameror och ett par objektiv, från 21 till 200 mm, en mobiltelefon och ett anteckningsblock. Jag packar grejerna i en tålig axelväska och har inte med mig mer än vad som får rymmas i handbagaget. Att bära på allt för mycket utrustning under långa perioder är jobbigt för kroppen och att skylta med allt för dyrbara kameror och objektiv i utsatta miljöer lockar till sig tjuvar.

Innan jag åker gör jag en grundlig research om landet. Framförallt läser jag in mig på landets historia, politik och kultur. Jag har lärt mig att kunskap om ett land och dess folk är en bra dörröppnare, det ger mig rätt perspektiv på landet, det hjälper mig att se förbi eventuella fördomar som jag kan tänkas ha och det har lett till att jag har fått många intressanta pratstunder och bilder.



En fåordig äldre man som jag mötte i ett litet lettiskt samhälle för ett par år sedan sken upp när jag frågade honom om fronten gick i närheten av hans hus under första världskriget. Han berättade stolt att hans far var en dekorerade krigshjälte som kämpat för Lettlands frihet. Tack vare hans mod under det lettiska frihetskriget 1919 hade han fått en bit mark och ett hus som sonen och hans familj fortfarande bodde i och odlade upp. Hade jag inte varit påläst hade jag med största säkerhet inte fått ta några bilder på mannen och hans hustru och jag hade aldrig fått reda på hans bakgrund.



Jag är alltid noga med att hälsa på och visa respekt för dem jag möter. För mig är det viktigt att inte vara som en fluga på väggen. Jag har jobbat mycket i Österuropa och där ses människor som smyger omkring med kameror med skepsis. Därför är jag öppen och ärlig med det jag gör och har jag tagit en obemärkt bild frågar jag allt som oftast i efterhand om jag får använda den. Det händer att jag får ett nej och de bilderna kommer givetvis aldrig att visas. I dag har de flesta tillgång till internet och jag är vän på Facebook och Instagram med några av dem som jag mött på mina reportageresor.



När jag är ute på reportageresor tar jag vara på tiden och fotograferar och antecknar mycket. Även om beställningen kanske bara är på två, tre reportage och artiklar samlar jag på mig mycket mer material. Jag fotar det mesta för att ha en bildbank som man kan ha nytta av lite längre fram. Vis av erfarenhet vet jag att överskottsmaterial oftast kommer till användning. Men det leder till att arbetsdagarna kan bli väldigt långa och därför blir tiden för sömn och vila ofta minimal.



Text och foto: Mikael Good

Rysslandsreportaget fick ny luft under vingarna

Ingen vill läsa gårdagens nyheter. Men ibland händer det ändå att gårdagens nyheter åter blir dagens nyheter och får en större spridning än när de först publicerades.



För några år sedan var jag i Ryssland på en reportageresa. Förutom att jag gjorde en hel del intervjuer och tog många bilder, passade jag även på att göra ett reportage om ett övergivet sjukhus i utkanten av St. Petersburg. Sjukhuset kallades Jayer enligt det uppsökande teamet från Doctors of the World som var mina ciceroner.



Det mesta av Rysslandsmaterialet publicerade i olika tidningar och trycksaker. Ett reportage om en kämpade småbarnsmamma rönte stort intresse från läsarna och översattes till finska, norska och engelska.



Trots att intresse fanns lyckades jag inte få in repet om Jayer i någon tidning. Men jag tyckte att det var för bra för att inte publiceras och därför la jag upp det i båda mina bloggar i maj 2013. Reportaget nådde snabbt 5000-6000 läsare, men efter ett par veckor svalnade intresset och besöken blev allt mer sporadiska.



I våras fick inlägget om Jayer ny fart. Det delades i en grupp för glömda platser på Facebook och tiotusentals nya läsare strömmade till. Inlägget är nu mitt mest lästa på min blogg på blogger.



Här kan du läsa reportaget "Jayer - Dödens hus": http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html



Text och foto: Mikael Good