The Sounds försökte elda på publiken – bildreportage

I vanliga fall brukar jag ha full access när jag fotar konserter. Men när jag fotade The Sounds på Fallens Dagar i Trollhättan 2018 fick jag snällt stå bland publiken och försöka hitta bra vinklar och jobba utifrån de för mig nya förutsättningarna.






Helsingborgsrockarna The Sounds inledde Fallens dagar konserterna på scenen på Drottningtorget den 20 juli 2018. Sångerskan Maja Ivarson bjöd som vanligt på sig själv och blev snabbt showens medelpunkt. Men emellanåt blev stämningen lite väl sömnig. Kanske hade det att göra med att publiken inte riktigt var med på noterna, kanske berodde det på att bandet trivs bättre i mindre lokaler där det är lättare att få publikkontakt. I den varma sommarnatten tände det i vart fall inte riktigt till. Till sist tröttnade Maja, sparkade av sig skorna och hoppade ned från scenen och begav sig ut i publikhavet i ett desperat försök att få igång dem. Hon lyckades elda på publiken och för en kort stund var publiken med på noterna.






Jag har inte sett The Sounds tidigare, men jag vet av kollegor att det är ett riktigt bra liveband som verkligen bjuder på sig själv när de är i rätt miljö. The Sound är ett tätt och intensivt indierockband med rötterna i punkrocken, och de har många radiohits i bagaget. Med tanke på det var det lite märkligt att publiken inte riktigt bjöd till. När konserten var slut fick de bara en pliktskyldig applådasalva från publiken som snabbt ebbade ut. Jag tyckte lite synd om bandet som slitit i nästan en timma. Men samtidigt vet jag att vardagen ser ut så för många band, och de har inte råd att tacka nej till så kallade brödjobb.






När jag fotar konserter föredrar jag att gå runt och försöka hitta olika vinklar för att försöka förmedla närvaro och intensitet. Men det är svårt, ja till och med omöjligt att jobba på det viset när man har mycket folk i vägen. Men som tur var hade kameran vinklingsbar display och genom att vid ett antal lyfta upp kameran med raka armar och komponera bilderna med hjälp av displayen kunde jag komma åt lite bättre. I och med att jag var på semester hade jag bara med mig en "semesterutrustning" sommaren 2018 bestod den av en Fujifilm X-T2, en X-Pro2, ett 18-135mm samt ett 23/1.4. Hade jag varit på hemmaplan hade jag använt min Fuji 50-140/2.8 och en 2x konverter. I dag har jag lite andra grejer men det tar vi en annan gång.





Text och foto: Mikael Good

Jag säger inte hejdå Fuji jag säger på återseende

Det finns kameror som känns som om de är som gjorda för dokumentärfotografer. De har funktioner och en uppbyggnad som gör dem lätta att arbeta med och som får användaren att känna sig hemma med dem.





En kameratillverkare som tillverkar sådana kameror är Fuji. Genom åren har de gjort en hel del kameror som har fallit dokumentär- och reportagefotografer i smaken. Men de har tyvärr haft svårare att nå ut till sport- och actionfotografer, då de inte är lika allround som Sony, Canon och Nikon.

Jag har använt Fujikameror på reportageresor runt om i världen. Fördelen gentemot andra kameror är att de är förhållandevis billiga begagnat och att märket inte är så eftertraktat av dem som har svårt att skilja på mitt och ditt. Samtidigt som handhavandet och bildkvaliteten är riktigt bra. I mitt arkiv har jag mängder av bilder som jag tagit med Fuji, och jag har illustrerat det här inlägget med några av dem. De flesta av dem har tidigare publicerats i olika medier, och några av dem kommer att vara med i min kommande bok.





Jag trivdes med Fuji men till sist blev det ohållbart för mig att har tre olika kamerasystem. Fuji har många riktigt bra kameror men de har tyvärr ingen som är lika allround som min Sony A9, eller A7R II vad gäller upplösning och Leicorna vill jag inte göra mig av med, därför bestämde jag mig för att sälja mina Fujikameror och objektiv. Även om jag själv har valt att göra mig av med min Fujikameror vill jag ändå rekommendera dem till dig som gärna fotar street-, dokumentär och reportagefoto. Det är inte hel omöjligt att det blir ett återssende för mig med Fuji i framtiden. En kamera i 100-serien med inbygd stabilisator och bra egenskaper på höga ASA skulle säkerligen locka mig tillbaka igen.





Jag föredrar att jobba med småbildsformat med det finns en del tillfället då jag vill ha en APS-C. Sonys APS-C kameror är för små och plottriga i min smak. De är fyllda till bristningsgränsen med funktioner men funktionaliteten har tyvärr fått stå tillbaka för designen. Personligen skulle jag vilja ha en Sony med rejäla rattar a la Fuji XT-4 eller XH-1 fast batterikapaciteten och ögonfokusen får gärna vara bättre.





Bilderna i inlägget är tagna i Bulgarien, Indien, Rumänien, Serbien och Sverige mellan 2014 och 2019. Med Fujifilm X100s, XT-1, XT-2 och XH-1.



Text och foto: Mikael Good

Tänk brett när du jobbar med bildreportage

När man jobbar med bildreportage är det viktigt att inte bara ta porträttbilder och missa att ta miljöbilderna som behövs för att bära berättelsen vidare. Det är viktigt att det finns ett bra och brett urval att välja på när bilderna till artikeln ska väljas ut av redaktören.



I mitt arbete som tidningsredigerare gör jag bland ett antal reportage- och featuresidor i veckan. Vad gäller bilder är det en sak som de flesta skribenterna och även en del fotografer missar och det är bilder på människor i miljö. Oftast skickar de med ett antal porträttbilder i stående och liggande format. Men bilder på människor i den miljön som de vistas i, samt detaljer som berättar lite mer om personerna framför kamera lyser allt som oftast med sin frånvaro.



När jag själv gör reportage är jag mån om att få till en bra samverkan mellan text och bild, och jag försöker att ta många olika typer av bilder som bildredaktören sedan kan välja bland så att samverkan mellan text och bild blir så bra som möjligt. Jag undviker också att skicka in allt för många bilder för att urvalet inte ska bli för svårt. Å andra sidan går det alltid att publicera extra bilder i tidningarnas webbupplagorna. 



Vid ett antal tillfällen har jag instruerat skribenter som åkt ut på reportageresor om vilken typ av bilder som behövs till ett reportage. Porträttbilder, både liggande och stående, människor i miljö, detaljer både exteriört och interiört, bilder på hus och lägenheter, grannskap. För några år sedan gjorde jag även en "reportagefoto" för dummies som jag skickade med oerfarna fotografer, den innehöll även några intervjufrågor som fotografen kunde ställa och som någon annan sedan kunde sammanställa och skriva ihop. Alla kan inte skriva men att lära sig att ta anteckningar är en bra kunskap som kan leda till mer jobb för fotografer. Tidigare har jag skrivit ihop en hel del anteckningar åt andra och klätt dem i en språklig dräkt.



Bilderna i inlägget tog jag i samhället Malu Vânăt som ligger i mitten av Rumänien i september 2014. Några av dem har tidigare publicerat i tidningar och på SVT. Kvinnan på bilden var i akut behov av en levertransplantation och 50.000 hade samlats in av svenska privatpersoner och organisationer till mediciner, mat och resor till sjukhuset. Ett par veckor efter mitt besök fick hon genomgå en levertransplantation på ett sjukhus i Bukarest. Nu lever hon och har hälsan.






Text och foto: Mikael Good

Fotoåret 2020 blev stukat på grund av coronapandemin

Precis som för så många andra ställde sig coronapandemin i vägen för de flesta av mina fotografiska planer under 2020. Jag fick själv corona i mitten av mars och var sjuk i ett par veckor. Jag hade bara lättare symptom men lider fortfarande av sviter efter sjukdomen. 





Men året började bra och jag hann med att göra ett par reportage i New Delhi och Warszawa. Trots en bra start blev fotoåret 2020 inte riktigt som jag hade tänkt mig. Två reportageresor var inbokade under våren, en till Indien och en till Serbien. Och på sommaren skulle jag åter varit festivalfotograf. Under hösten var tanken att jag skulle gjort ytterligare en reportageresa förmodligen till Serbien och Nordmakedonien. Förutom resor till andra länder hade jag även tänkt att fortsätta mitt projekt med att dokumentera människor i olika förortsområden i min närhet men coronapandemin ställde sig tyvärr i vägen även för de planerna.

Trots pandemin har många av mina bilder publicerats under året. Bloggen har också varit välbesökt. Men den har inte haft riktigt lika många inklick som för ett par år sedan. På Google Maps där jag fortsatt att publicera en och annan bild under året är antalet inklick fullständigt ofattbara. Ett vanligt år brukar jag dokumentera ett 50-tal konserter, men i år har det varit riktigt skralt på grund av pandemin. Att gå på konsert och musikfestivaler är något som jag verkligen saknar. Jag tycker om att upptäcka ny musik och särskilt sådan som inte spelas i tid och otid på alla reklamkanaler. 

Framför allt är jag tacksam över att de bildreportagen som jag publicerat i bloggen har varit såpass välbesökta, och jag är tacksam över alla glada tillrop och kommentarer som har värmt under året. Mitt bildarkiv var överfullt med bilder som jag inte gått igenom och redigerat, men i år har jag haft tid över och tusentals bilder från Rumänien, Bulgarien, Ryssland, Lettland, Serbien, Kina och Indien har sorterats och gåtts igenom. 





Vad gäller resandet så avvaktar jag med att boka in några resor. Som det ser ut kommer restriktionerna att vara kvar fram till september och eventuellt längre, vilket gör det svårt att planera in och boka några reportageresor. Indien är nog tyvärr uteslutet men jag hoppas kunna resa till Serbien nästa höst och träffa mina bröder och systrar. Även om fotoåret 2020 blev stukat finns det hopp för framtiden och det finns mycket att ta igen under 2021.





Under året har sålt av en hel del fotoprylar. Men jag har svårt att motstå ett bra pris och därför behöver jag göra ytterligare rensningar i fotoväskorna, men det tar jag på nästa sida nyår. En fördel med att köpa billigt är att jag nästan alltid får tillbaka pengarna som jag gett, och på så vis får jag pengar över till annat och kan spara en del i ladorna i fall det skulle komma ännu svårare tider framöver.




Jag är tacksam för att jag har fått förlängt som redigerare på den nyhetstidning där jag jobbat sedan 2017. Det gör att jag inte behöver oroa mig för ekonomin och kan bygga upp en buffert för framtida projekt och resor. Genom jobbet har jag tillgång till TT:s och AP:s enorma bildarkiv. Där skulle man kunna stanna upp i timmar och bara botanisera bland alla fantastiska bilder som finns i arkivet.





Till sist vill jag önska dig som följer den här bloggen ett riktigt gott nytt år! Jag avslutar med att lägga upp en topp 5-lista över mina bildreportage som publicerades i bloggen under 2020. Jag har många fler på lager som kommer att publiceras under nästa år.
1. Välkommen till förorten
2. New Delhi efter mörkrets inbrott
3. Picknicksäsongen i Indien
4. Gårdakvarnen maldes ned i Huskvarna
5. Gatuliv i Warszawa








Text och foto: Mikael Good

Liket lever – bildreportaget har fått en renässans

Det finns de som påstår att bildreportaget dog i samband med att flera av de klassiska bildtidningarna försvann från marknaden under 1960-talet. Men liket lever och bildreportaget har fått en renässans tack vare ny teknik.

Det dokumentära fotografiets guldålder varade i drygt 30 år mellan 1930 och 1960. I tyska Berliner Illustrierte Zeitung, franska Vu, amerikanska Life och Look samt de svenska bildtidningarna Se och Vi prioriterades bilder framför texter. Och läsarna togs med på spännande resor till intressanta platser runt om i världen. Bildtidningarna drog det korta strået i den allt hårdnande konkurrensen med TV och flera av dem försvann på 1960-talet. I dag är det få tidningar som kör bildreportage i tryckt media. Men bildreportaget har fått ett nytt liv på internet och de senaste åren har konstformen fått ordentligt med luft under vingarna i och med att fler och fler nyhetstidningar valt att publicera matiga bild- och textreportage på sina hemsidor. 

Det finns fortfarande ett stort intresse för bildreportage. Jag har själv märkt av det i min blogg på Fotosidan. Där har jag publicerat en hel del bildreportage genom åren. Även om starten kan vara trög har den del av dem fått över 10 000 incheckningar över tid. Jag tycker att det är kul att såpass många är intresserade av mina bilder, och så länge intresset finns kommer jag fortsätta att dela med mig av ett och annat bildreportage från jordens alla hörn i min blogg. 

Nästa bildreportage är under produktion och den 24 december kommer jag att publicera ett maxat bildreportage om picknick-säsongen i Indien i min blogg. Då kommer du bland annat att få se ovanstående bilder i betydligt större format.

EDIT 20201224 nu finns bildreportaget med rubriken: "Picknicksäsongen i Indien" att läsa här

Text och foto: Mikael Good