Säkerheten är viktig på byggarbetsplatsen

Byggarbetare är ett av de farligaste yrkena och många olyckor inträffar varje år på grund av att säkerhetsföreskrifterna inte följs. På svenska byggarbetsplatser är det därför viktigt med både en god arbetsmiljö och ett bra säkerhetstänk. De gånger som jag haft byggarbetare hemma vid huset har jag alltid varit noga med att de följer säkerhetsföreskrifterna, och jag har valt företag som sätter säkerheten främst för sina arbetar även om det har kostat lite mer.

Tyvärr är inte säkerhetstänket lika högt på alla platser runt om i världen. Förra året följde jag på nära håll arbetet på en indisk byggarbetsplats. Arbetarna var hinduer, muslimer och buddister, och innan de började arbeta ville de att jag som är kristen skulle be om beskydd för dem, vilket jag såg som en heder och gärna gjorde. Arbetet löpte på bra under dagen men jag måste erkänna att jag hade andan i halsgropen vid ett antal tillfällen. 

Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Juli var mycket kallare än normalt

Solen har knappt synts till på ett par veckor, och gryningen orkar knappt bryta igenom grådiset. Det är mycket varmare än normalt men ändå längtar de flesta svenskar efter sommar och värme. Men jag längtar inte tillbaka till sommaren och minns istället hur solen lyste med sin frånvaro i juli, och hur vi fick uppleva en av de kallaste och regnigaste julimånaderna i mannaminne.



Trots grådiset pratas det om värmerekord för år 2020, särskilt under hösten har det varit ovanligt varmt. Men i juli var det inte speciellt varmt. Enligt SMHI var det den kallaste julimånaden sedan 1996. Den 7 juli var temperaturen bara 12 grader utanför Ängelholm. I Båstad senare samma dag svepte ett kraftigt åskväder in, och på kort tid föll 50mm regn, som förvandlade gator och promenadstråk till strömmande floder.



I slutet av juli kom värmen tillbaka, men trots den sena uppryckningen blev månaden mycket kallare än normalt. Efter juli har värmerekorden slagits i princip varje månad. 2020 kan därför bli ett av de varmaste åren som uppmätts både globalt som nationellt. Vi som bor i de södra delarna av landet får nog stå ut med "decembervärmen" och grådiset ett par veckor till. Det är inget muntert väder men å andra sidan blir uppvärmningskostnaderna mycket lägre än när det är minusgrader, och de pengarna som blir över kan man lägga på något roligt istället. 



Text och foto: Mikael Good

Funkar Leica M8 fortfarande för bildreportage?

Den tekniska utvecklingen i kameravärlden går i en rasande fart och dagens digitalkameror är rena rama teknikmonstren jämfört med de modellerna som släpptes för 15 år sedan. Men trots den snabba utvecklingen finns det en del "gamla" digitalkameror som har en speciell karaktär som gör att de fortfarande lämpar sig för avancerade användare. En sådan kamera är Leica M8.  



Det har varit en del snack om huruvida Leica M8 fortfarande är en bra kamera eller inte bland några av skribenterna på Fotosidan. Jag har jobbat en hel del med Leica M8:a, och trots dess egenheter kan jag inte annat än att rekommendera kameran om du hittar ett bättre begagnat exemplar. Det kanske bär emot för en del att betala mycket pengar för en gammal kamera, men tro mig M8:an är värd vartenda öre. Framförallt är det riktigt roligt att fota med en digital mätsökarkamera. Det är nästan som att fota med en analog Leica med digitalbakstycke och den känslan går tyvärr inte att framkalla med en Leicaliknande digitalkamera av annat märke. Framförallt lämpar sig M8 för svartvitt, och den kallas bland annat för fattigmans monochrome för att svartvitt blir så snyggt med den.



I mitt tycke funkar Leica M8 utmärkt för reportage, och den skulle vara fullt användbar för det ändamålet även 2020. När jag var i Sinai i början av 2012 på kombinerad semester/reportageresa hade jag med mig min M8 (alla bilderna in den här artikeln Är från Sinai). Sensorn har bara 10 megapixlar, men jag har kunnat dra på bilder till både 125 och 150% i Adobe Camera Raw utan att kvaliteten blivit lidande. Den enda riktigt nackdelen med kameran är att den bara är användbar upp till 640 ASA. I Sinai använde jag kameran tillsammans med ett Leica Summicron-C 40mm f/2, i och med en cropfaktor på 1.25 motsvarade det ett 50mm objektiv på småbildsformat.



Egentligen var jag nöjd med min M8 och hade planerat att behålla den tills slutaren rasade ihop. Men förra året fick jag möjlighet att byta i princip jämt mellan min M8 och en M9 och då valde jag att gå vidare med M9 som har småbildsformat och som är användbar upp till 1250 ASA. M9 är också en kamera med CCD-sensor, den har tydliga rattar, är enkelt uppbyggd och är fri från störande knappar och reglage, men den har inte egenheten av att dra ur batteriet om man tar för många bilder i snabb följd som M8:an gör. Svartvitt blir också snyggt med M9 men inte riktigt lika snyggt som med en M8.



Analoga Leicakameror har en tendens att stiga i pris. Exempelvis har priset på Leica M6 mer än fördubblats under en tio års period. Denna ökning verkar även ha smittat av sig på äldre digitala Leicorna. Det är särskilt den senare versionen Leica M8.2 eller M8:or som fått slutaren bytt till den som sitter i M8.2 som är eftertraktade. Även M9:or med nybytta sensorer ökar rejält i pris, förra året kostade de runt 14 000 kronor, nu får man ha tur om man ska hitta ett fint exemplar för under 20 000 kronor. Att digitalkameror stiger i värde är ovanligt. Oftast tappar de ordentligt i pris över tid, men det är trevligt när det är tvärtom.



Text och foto: Mikael Good

Jönköpings marknad 2005 – bildreportage

Sedan covid-19-pandemin drabbade Sverige med full kraft har det mesta ställts in. I Jönköping hålls vanligtvis en välbesökt vårmarknad i slutet av maj men i år ställdes den in. Men när saker och ting ställs in kan man dyka i minnenas bildarkiv. När jag så gjorde hittade jag flera bilder från Jönköpings marknad som inte har visats tidigare.





Den 27 maj 2005 cyklade jag från mitt hus i motorsågsstaden till grannstaden för att titta på Jönköpings marknad. Sockervaddsdoften låg tung över staden och det var fullt av liv och rörelse vilket gjorde det lätt att hitta motiv bland alla marknadsstånd, lyckohjul och andra attraktioner som hör en marknad till. Som vanligt var det folkfest och mängder av folk var ute på stan, vilket gjorde att det bitvis var svårt att ta sig fram i trängseln utmed det mest trafikerade marknadsstråket.  



Det är tvära kontraster mot idag, de rådande restriktioner har ett till att vår-, höst- och julmarknaderna ställts in. Jag vill inte vara en dysterkvist men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att Jönköpings marknad åter kommer att bli vad den varit. I år har många näringsidkare fått slå igen sina butiker och flera går på knäna. De nya restriktionerna slår hårt mot julhandeln och för restaurangerna kan uteblivna julbord leda till en än mer ansträngd ekonomi. Om inget drastiskt sker med pandemin kommer vi säkerligen att få se fler konkurser och tomma butikslokaler under nästa år. Jönköpings marknad kommer säkerligen att leva vidare i någon form, men det blir nog mer i form av en stadsfestival än en marknad där man kan fynda i butiker och bland marknadsstånd.




I och med att det här är en blogg på en fotosida kommer nu lite information om tekniken bakom bilderna. Du som är ointresserad av det kan hoppa över de nästföljande styckena och lugnt titta vidare på bilderna. När jag besökte marknaden hade jag med mig en Canon EOS 300D och ett 28-70mm. Det var min första digitala systemkamera, men jag var inte riktigt nöjd med handhavandet. Ofta missade jag bilder för att kameran gått i strömsparläge, eller för att den höll på att spara ned bilder till minneskortet och inte gick att använda under tiden. 




De flesta bilderna är tagna på 400 ASA och jämfört med moderna kameror är bruset ganska så högt, men det påminner en del om kornet från en 100 ASA film, och ett år tidigare när jag fotade analogt var det ok. Men det dröjde inte så lång tid innan jag sålde 300D och köpte en bättre begagnad EOS 20D istället. Den senare var en kamera som var före sin tid och den var vida överlägsen på alla områden. Bilderna som jag tog med EOS 20D står sig fortfarande ganska så bra såvida man inte förstorar dem allt för mycket.



Idag är 300D hopplöst föråldrad. CMOS sensorn bränner lätt ut i högdagrarna och uppstartstiden är extremt långsam. 6 megapixel är i knappaste laget och det går inte att dra på bilderna utan att de spricker. Men tiden har inte sprungit ifrån alla digitalkameror från den tiden. Canon EOS 20D, 30D och framförallt 1D MK IIn, är fortfarande tillräckligt bra för att man fortfarande kan göra en del jobb med dem. Jag tror faktiskt att jag ska försöka få tag på en billig begagnad 30D och köra några "rullar" med den bara för att det är roligt och för att visa att det fortfarande går utmärkt att jobba med en gammal digitalkamera.

Text och foto: Mikael Good