Debattartikeln - Tittar du också bort? har fyllt sitt syfte

I september 2013 började jag göra research och skriva på en debattartikel om de utsatta EU-medborgarna som kommit till Sverige för att tigga. Rubriken på debattartikeln blev "Tittar du också bort?". 

På tidningsredaktioner runt om i landet ställdes frågan om vilka tiggarna var, hur de kommit hit och varför? Tanken var att försöka ge svar på några av deras frågor. Men på den tiden var Hjärta till Hjärta bara en liten halvt okänd hjälporganisation från Linköping vars röst inte var så viktig i den allmäna debatten. Därför lyckades jag inte få in artikeln i någon tidning. Jag valde att publicera den i mina bloggar på Fotosidan och blogger. Hitilldags har debattartikeln haft ungefär 27.000 inklick. Många journalister och annat mediafolk har tagit del av artikeln och en del av dem har oblygt snott hela stycken från min artikel och gjort dem till sina egna! 

Men mig bekommer det inte. Tanken med debattartikeln var att skapa opinion för romernas situation i Rumänien och det syftet har uppnåtts med råge. Trots att det bara var en liten medial sten som kastades i vattnet har ringarna på vattenytan nått betydligt längre än vad jag någonsin hade kunnat drömma och hoppas på när jag tryckte på publicera-knappen den 3 oktober 2013.

Här kan du läsa debattartikel "Tittar du också bort?": http://chasid68.blogspot.se/2013/…/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good

Leica är ett säkert kort för att boosta besöksstatistiken

En gyllene regel för att få många läsare på Fotosidan är att skriva om Leica och gärna använda varumärket i rubriken till blogginlägget. Oavsett vad man än tycker om Leica har företaget en utsökt förmåga att röra upp debatter och ibland hettar känslorna till.



Jag bryr mig inte så mycket om varumärken, jag använder kameror som jag trivs med och jag skriver om det jag känner för utan att bry mig speciellt mycket om att jag får många läsare eller inte. Missförstå mig rätt jag tycker det är kul att just du läser min blogg och det är kul att jag kan bibehålla intresset för min blogg hos mina läsare efter alla dessa år som bloggare.



Men det är inte artiklar om Leica eller andra kameror som har lockat mest läsare till min blogg. Artiklarna som har haft flest läsare är mina socialreportage från Lettland och Ryssland. Även mina reportage om romernas och rudarernas situation har nått en stor skara läsare. För mig är bloggen ett forum där jag kan bjuda mina läsare på merläsning och visa fler bilder än i tryckt media. Det har även hänt att jag har lagt upp genomarbetade reportage som av olika anledningar inte har kommit med i någon tidning direkt i min blogg.



Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att träffa många starka människor runt om i världen och göra reportage om dem. Alla möten med kämpande människor som jag har haft genom åren har gett mig ett större perspektiv på tillvaron och gjort mig mer förnöjsam med det som jag har.



Som ni säkert känner till har jag fått en hel del artiklar och bilder publicerade de senaste tio åren och mina bilder från Rumänien har nått en mångmiljonpublik. Men trots framgången vårdar jag min blogg ömt. Oavsett om jag har en eller flera miljoner läsare kommer jag att fortsätta att skriva artiklar och ladda upp bilder i bloggen så länge som jag tycker att det är kul. Jag är medveten om att jag kanske inte är så bra på att svara på kommentarer. Men jag är självklart mycket tacksam för alla kommentarer och glada tillrop som jag får från mina läsare!



I albumet Greetings from Pauleasca kan ni se fler bilder från Rumänien: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/



Text och foto: Mikael Good

Opre Roma - Roman har rest sig från trottoaren

Opre Roma är romanés och betyder res er romer. I många städer och samhällen i Götaland har romer från Bulgarien och Rumänien rest sig från gator och trottoarer för att istället sälja Götalands gatutidning Faktum till förbipasserande. En av Faktumförsäljarna är Roman Sorin som kommer från byn Valea Seaca i den nordöstra delen av Rumänien.

Jag träffar Roman som är 25 år i snålblåsten utanför snabbköpet i Huskvarna. Han står och vaggar av och an i ett desperat försök att undfly kylan och få lite extra värme.
- Det är väldigt kallt idag säger Roman och burrar ihop sig.
Han berättar att han har varit i Sverige i 4 månader. Han har inte någon plats på något härbärge och nätterna tillbringar han i sin bil på olika parkeringsplatser.
- Min fru och mina tre barn i åldrarna 4, 2 och 6 månader är kvar hemma i Valea Seaca, säger han med mycket saknad i blicken.
Roman kom till Sverige med en förhoppning om att få tag på ett arbete så att han kunde försörja sin familj hemma i Rumänien. Att få tag på ett arbete visade sig vara omöjligt och han pantade flaskor eller tiggde för att få ihop lite pengar till sin familj.
- Jag fick bara ihop 50-100 kronor per dag och det räckte inte så långt, säger han med besvikelse i rösten.



För ett par veckor sedan fick han ett erbjudande om att bli Faktumförsäljare och han tackade genast ja till erbjudandet. Tidningen kostar 50 kronor och han tjänar 25 kronor för varje nummer som han säljer.
- En bra dag kan jag sälja 15 tidningar, säger Roman och ett litet leende sprider sig över hans ansikte.
Förutom att han kan skicka betydligt mer pengar till sin familj än tidigare har han rest sig upp och fått en yrkestitel och en yrkesstolthet. Roman är inte längre en tiggare utan en rakryggad Faktumförsäljare.

Jag berättar för Roman att jag arbetar på organisationen Hjärta till Hjärta och att vi har planer på att starta sociala företag i Valea Seaca och Cuvova tillsammans med Rumänien Cucova-hjälpen från Gnosjö och en rumänsk organisation. När han hör det blir han glad och säger:
- Om jag får tag på ett arbete i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.



Innan jag går köper jag en tidning av honom, strax efter att jag köpt tidningen kommer ännu en glad Huskvarnabo förbi och köper en tidning av Roman.
- Man måste hjälpa sina medmänniskor i nöd säger han innan han går till sin bil



Text och foto: Mikael Good

Det känns som om jag fötts på nytt

Trebarnsmamman Ioana Ghita åkte från Rumänien till Sverige i början av förra året i ett desperat försök att tjäna ihop pengar som behövdes för barnens skolgång. Under tiden i Sverige blev Ioana akut sjuk och blev tvungen att uppsöka läkare.

Ioana besökte en läkare på ett sjukhus i Stockholm och efter undersökningen fick hon beskedet att hon led av hepatit c och hade en långt gången skrumplever. Han gav henne ett eller två år att leva om hon inte lyckades få en levertransplantation. Läkaren skrev ut mediciner till Ioana och rådde henne att åka hem till sin familj och spendera sin sista tid i livet tillsammans med dem.

Precis som i Sverige är sjukvården fri i Rumänien. Men sjukvården i landet har problem med korruption och för att få vård behöver man i de flesta fall antingen ha kontakter eller ge mutor. De som inte har några kontakter eller pengar får välja på dålig vård eller ingen vård alls. Ioana och hennes man Vasile hade inte pengarna som behövdes för att få mediciner eller en levertransplantation och hennes framtidsutsikter såg dystra ut. 



Efter att ett reportage om Ioana Ghita visats på SVT i början av förra året engagerade sig många svenskar i hennes svåra situation och en insamling till förmån för hennes mediciner och levertransplantation startades. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta tillfrågades om de kunde tänka sig att ställa upp och förmedla pengar till Ioana via sitt 90-konto. De ställde upp och förmedlade pengarna som kommit in till Ioana utan att ta ut någon administrativ avgift.

När jag träffade Ioana i hennes lilla hus i Malu Vanat ett par mil från Pitesti i september förra året sa hon med mycket darr på stämman:
– Jag vill leva så länge att jag kan få se mina barn växa upp och bli stora. Min mamma dog när jag var liten och jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp utan sin mamma.



Nu ser det ut som om Ioanas dröm kan gå i uppfyllelse. Den massmediala uppmärksamheten i Sverige ledde till att Ioana fick genomgå en levertransplantation den 4 november på ett sjukhus i Bukarest utan att behöva betala några mutor. Det har inte tillstött några komplikationer efter operationen och den 27 november efter en dryg månads konvalescens på kliniken var Ioana tillräckligt frisk för att flytta hem till sin man Vasile och deras tre barn Bianca, Adrian och Sebastian.

Ioana mår förhållandevis bra efter levertransplantationen. Så här sa Ioana till Hjärta till Hjärtas rumänska medarbetare Aurora Popescu när hon pratade med henne i mitten av januari. 
– Om det inte hade funnits så många godhjärtade människor i Sverige hade jag kanske varit död idag. Det känns som om jag har fötts på nytt sedan jag fick en ny lever. 
– Jag är mycket tacksam till er alla som har hjälpt och stöttat mig och som har varit med och gett mig ett nytt liv.
I början av februari fick Aurora ett tackbrev från Ioana Ghita. Tackbrevet har översatts från rumänska till svenska och du kan ta läsa det här:

Ioana kommer att behöva mediciner, specialkost och besöka läkaren i Bukarest regelbundet. Hon har inte råd med de kostnader som det medför. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta från Linköping kommer därför att ge Ioana ett extra tillskott på 2000 kronor per månad under ett års tid. 

Text och foto: Mikael Good

Porajmos - Den romska förintelsen

Den 27 januari är det 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den Röda armén. I lägret mördades judar och romer från så gott som hela Europa och sovjetiska krigsfångar, polacker samt ett mindre antal människor av andra nationaliteter fick arbeta i lägret tills de dog. 1,1 miljoner människor dog i Auschwitz-Birkenau. År 2005 deklarerade FN den 27 januari som internationell minnesdag för förintelsens offer.

Porajmos är den romska beteckningen för förintelsen. Porajmos är romani och betyder förtärande eller förstörelse. Vid sidan om judarna drabbades romerna hårdast av nazisternas brutala raspolitik. På östfronten förföljdes de och mördades av speciella insatsgrupper som nazisterna hade inrättat för att leta upp och likvidera judar och romer. Hundratusentals romer från ockuperade länder i Europa fördes till arbets- och utrotningsläger i Polen. Det totala antalet romer som mördades av nazisterna och deras medlöpare är svårt att fastställa men de flesta forskarna talar om att runt 500 000 romer mördades under Porajmos. Svårigheten att ange en exakt siffra för hur många romer som mördades förklaras av bristande dokumentation och på att många romska familjer och samhällen utraderades.

Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Under Porajmos slogs mycket av romernas kultur, historia och sociala struktur i spillror. De få strukturerna som bestod togs ifrån dem när länderna i östra Europa hamnande bakom järnridån. I Västeuropa fortsatte diskrimineringen efter kriget och romer behandlades som andra klassens medborgare i många västeuropeiska länder. Det skulle dröja till 1979 innan det federala parlamentet i Västtyskland slutligen erkände nazisternas folkmord mot romer och det skulle dröja ända till 2012 innan Tysklands förbundskansler Angela Merkel avtäckte ett minnesmonument över förintelsens romska offer i Berlin. Minnesmärket är en viktig symbol i kampen mot diskriminering och förtryck av Europas romska minoritet.

Sedan Sovjetunionens fall har romernas situation förvärrats i framförallt de östra delarna av Europa. Romer diskrimineras och behandlas som andra klassens medborgare i många östeuropeiska länder. I länder som Ungern och Rumänien har folkmobbar anordnat våldsamma antiromska pogromer. Romer har misshandlats och till och med mördats. Rapporter om förföljelse av romer har även strömmat in från Italien, Frankrike, Nederländerna, Österrike och England. Inte ens Sverige är förskonat från pogromer. I Högdalen utanför Stockholm dog en romsk man från Rumänien i sviterna av de brännskadorna han ådrog sig när lägret som han bodde i sattes i brand i vad som misstänks vara en mordbrand. I Habo och Perstorp har aggressiva folkmobbar angripit och misshandlat romer och försökt driva bort dem från samhällena. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har andelen hatbrott mot romer ökat kraftigt de senaste åren.

Så sent som 1965 fick romer rätt att bosätta sig och gå i skola i Sverige. År 2000 drygt 500 år efter att de första romerna kom till Sverige erkändes de som en nationell minoritet. Det var först då som deras inkluderingen i det svenska samhället började på allvar. Det skapades lagar som reglerar deras rättigheter och skyldigheter. Även om vi gjort framsteg i Sverige har vi fortfarande långt kvar tills romerna har samma rättigheter som etniska svenskar. Fortfarande utsätts många svenska romer för diskriminering och kränkande behandling på sjukhus, arbetsplatser, campingplatser, butiker, restauranger, bussar, hotell med mera.

Det har gått 70 år sedan nazisternas folkmord på romer uppdagades. Det är mer än dags att vi lägger vår mörka europeiska historia bakom oss och inkluderar romerna som är Europas största minoritetsgrupp i vår gemenskap och vårt samhälle där de hör hemma. Opre Roma!

Text: Mikael Good