Det är Romernas nationaldag idag

I dag är det 8 april och Romer runt om i världen firar sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London 8 april 1971. På kongressen infördes romernas nationalsång Gelem, Gelem (jag reste, jag reste) och den romska flaggan.

Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. År 2000 utropade International Romani Union (IRU) Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att IRU inte valde att ställa krav på något territorium är inte så konstigt för på sätt och vis kan man säga att hela världen är romernas hemland.

Genom historien har mycket av den romska kulturen, sedvänjorna och levnadssättet slagits i spillror genom diskriminering, förföljelse och ond bråd död. Ingen vet hur många romer som mördades under förintelsen men historiker tror att mellan 200.000-500.000 romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer runt om i Europa. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Men de östeuropeiska romerna som hamnade bakom den sovjetiska järnridån berövades sitt levnadssätt, sin kultur och sina sedvänjor. I västeruropa fortsatte diskrimineringen av romer efter kriget och det skulle dröja till slutet av 1970-talet innan romernas rättigheter började att diskuteras på allvar.

I Östeuropa trodde många att romerna skulle få det bättre efter kommunismens fall men istället ökade diskrimineringen och förföljelsen. Romer behandlas fortfarande som främlingar och andra klassens medborgare i länder som de har bott i nästan 1000 år. Trots att vi har kommit till år 2017 ekar fortfarande slagorden död åt "zigenarna" på gator i städer på Balkan och romer misshandlas och förnedras bara för att de är romer. Men romer misshandlas och förföljs inte bara på Balkan utan även i Sverige. Enligt polisen ökar våldet mot romer som tigger i Sverige.

Vi har fortfarande lång väg att vandra innan romerna har inkluderats i den europeiska stugvärmen där de hör hemma. Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår gemenskap. Rom är romanés för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiös  tro eller könstillhörighet är vi alla romer (människor) och Gud som ser rakt in i djupet av våra hjärtan älskar oss precis som de romer (människor) vi är. Opre Roma!

Här kan ni se ett bildspel med bilder från några romska byar i Rumänien. Bildspelet har bland annat visats på rysk TV: https://youtu.be/28S0kpDfJ04

Text och foto: Mikael Good

   

Stanki nashti chi arakenpe manushen shai

Rubriken till dagens inlägg är romani och betyder att berg möts inte men människor gör det. De senaste 11 åren har jag arbetat som frilansande reporter och fotograf runt om i världen och i min hembygd. Mötet med människor är mycket viktigt för mig. Jag vill inte vara som en osynlig fluga på väggen som registrerar allt utan att synas, jag vill interagera och lära känna nya människor, riva ned eventuella fördomarna som jag kan tänkas ha så att jag kan berätta mina nyfunna vänners historia och inte min egen.

Här kan du ta del av en del av de mötena som jag har gjort genom åren: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157649562924582

Text och foto: Mikael Good

Det lilla huset som inte finns på kartan

Trots att människor har bott i byarna i Pauleascaområdet sedan 1940-talet räknas det ändå som en illegal bosättning och finns inte med på officiella kartor. Enligt rumänsk lagstiftning har man rätt att bli laglig ägare om man har bott på en och samma plats i minst 30 år.



I Pauleascaområdet i länet Arges i Rumänien finns de tre små byarna Troislav, Tinca och Tufanu. De flesta av de drygt 4000 invånarna tillhör minoritetsgruppen Rudari*. Många av husen byggdes i slutet av 1940-talet på mark som de blev tilldelade av den gamla kommunistregimen. I samband med att Rumänien blev fritt från kommunismen genomfördes en stor jordreform där de gamla ägarna fick tillbaka marken som de berövats på under kommunismen samtidigt som de flesta av landets 22 miljoner invånare fick en bit mark och äganderätt till sina bostäder. Tyvärr exkluderades många romer och rudari från denna jordreform och den besittningsrätt de haft under kommunistregimen är nu ifrågasatt.



De tidigare markägarna, som fått tillbaka sina egendomar, vill inte ha otillåten bebyggelse på sin mark. Tyvärr är det inte ovanligt att människor i byarna vräks från hus som har varit i deras familjers ägo i 25 år eller mer. Husen demoleras sedan av grävskopor och schaktmaskiner. Familjerna blir hemlösa. När en av kvinnorna I byn förstod att min kollega Rickard talar flytande rumänska skyndade hon snabbt iväg till sitt hus för att hämta ett dokument som hon ville att han skulle titta på. Kvinnan presenterade sig som Florina, hon är 24 år gammal och bor i ett nybyggt litet hus som är något mindre än en friggebod tillsammans med sin man Nicolae och deras dotter.
– Jag kan varken läsa eller skriva. Snälla, läs och förklara för mig vad det står i det här dokumentet som min man och jag har fått från skogsbolaget, säger Florina med mycket vädjan och oro i rösten när hon räcker det till Rickard.



Rickard tog god tid på sig att läsa och berätta vad som står i dokumentet. På krånglig byråkratrumänska stod det att det statliga skogsbolaget som äger marken där huset står vill att Florina och hennes man infinner sig i rätten. Om det inte gör det kommer huset att demoleras. Rickard ser att datumet för rättegången är passerat. När Florina får höra det blir hon genast orolig för att de ska bli vräkta från sitt hus och att skogsbolaget ska komma och demolera det precis som de gjorde med grannhuset förra vintern.



Florina och Nicolae förlorade striden om sitt hem. Sedan några månader står huset öde och väntar på att bli grävskopornas rov. Familjen har flyttat in hos Nicolaes föräldrar som har ett större hus, ett hus som inte är lika utsatt för väder och vind. Det bör påpekas att skogsbolaget oftast ser genom fingrarna på illegala bosättningar i området. Men enligt skogsbolaget hade familjen byggt sitt hus på en olämplig plats och därför fick de ett rivningsföreläggande. På nationell nivå i Rumänien förs det samtal om att alla fastigheter bör registreras och att tydliga direktiv för bostäder ska tas fram. Förhoppningsvis kommer även frågan om bostadssituationen för nationella minoriteter att tas upp och förbättras.



Genom åren har Hjärta till Hjärta som både Rickard och jag arbetar för varit med och hjälpt många romska familjer att få äganderätt till sina bostäder. I år har Hjärta till Hjärta tillsammans med kommunen i Gradinari och en rumänsk hjälporganisation sett till så att 115 familjer fått äganderätt till sina bostäder. Nästa steg blir att försöka få till ett liknande projekt i Pauleasca-området.  

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är höjt i dunkel. En del tror att de är romer som har förlorat sitt språk och sina traditioner. En del tror att de är en rest av Dakerna som som bodde i Rumänien innan Rumänerna kom till landet. En del tror att de är en blandning mellan olika folkslag som tagits som krigsfångar i krig med det Ottomanska riket och som sedan förslavats. En del tror att rudarerna kan vara en av Israels förlorade stammar.

Artikeln har tidigare publicerats i gatutidningen Dik Manusch nummer 3/2015. 

Succé för mitt senaste fotoprojekt

För ett drygt år sedan drog jag igång ett nytt fotoprojekt med arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Syftet med projektet är att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige och verka som motvikt till det brutala högerextrema mörker som sänker sig över Europa och visa på att vi alla är människor som är älskade precis som vi är. 



Tanken med projektet är att lyfta fram romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse, förnedring och förtryck i hundratals år är de ändå ett lyckligt folk som alltid har nära till leenden och skratt. Glädjen och musiken svetsar dem samman som grupp och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat, förnedring och förtryck som de utsätts för. 



När jag drog igång projektet hade jag aldrig kunnat drömma om vilket genomslag som det skulle få. Tidigare projekt som Greetings from Lativa och de glömda barnen i Ryssland har fått ganska bra respons. Men de har inte ens varit i närheten av den respons som jag fått för "Devlesa avilan" som projektet nu heter.



Sedan jag drog igång projektet i augusti förr året har jag fått mängder av bilder och reportage publicerade i både små som stora tidningar såväl inom som utom landet. Jag har blivit intervjuad i tidningar, TV och radio. Jag har skrivit debattartiklar i Aftonbladet och Dagens Arena, blivit inbjuden att tala på en minnestund för förintelsens romska offer och på romernas nationaldagsfirande i Huskvarna. Förutom allt detta har jag fått ett bildspel visat på rysk TV! 



Men framförallt har jag fått vara med och lyfta fram situationen för vägens folk i rampljuset och har fått inspirera andra fotografer, reportrar och filmare att göra egna reportage. Jag har även delat med mig av mina kunskaper och erfarenheter till reportrar och fotojournalister från både små som stora tidningar samt till privatpersoner.



Tanken är att projektet slutligen ska utmynna i en utställning som ska visas i både Rumänien och Sverige samt publiceras i bokform. Bilderna i projektet har jag tagit både i Sverige och Rumänien. I min portfolio kan du ta del av fler bilder från projektet: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums

Text och foto: Mikael Good

Det är Romernas nationaldag idag

Idag är det den 8 april och Romer från ett 40-tal länder firar sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London den 8 april 1971. På kongressen i London infördes den romska flaggan. Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. Även romernas nationalsång Djelem, Djelem (jag reste, jag reste) infördes på kongressen i London.



År 2000 utropade International Romani Union (IRU) Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att IRU valde att inte ställa krav på något territorium är inte så konstigt, för på sätt och vis kan man säga att hela världen är romernas hemland.

Genom historien har mycket av den romska kulturen, sedvänjorna och levnadssättet slagits i spillror genom diskriminering, förföljelse och ond bråd död. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Men istället berövades de östeuropeiska romerna som hamnade bakom den sovjetiska järnridån de få strukturerna som hade bestått nazisternas försök att utrota både romerna och deras kultur. I västeruropa fortsatte diskrimineringen efter kriget och det skulle dröja till slutet av 1970-talet innan romernas rättigheter började att diskuteras på allvar.

I Östeuropa var det många som trodde att romerna skulle få det bättre efter kommunismens fall men istället ökade diskrimineringen och förföljelsen. Romer behandlas fortfarande som främlingar och andra klassens medborgare i länder som de har bott i nästan 1000 år. Trots att vi har kommit till år 2015 har vi lång väg kvar att vandra innan romerna har inkluderats i vår europeiska stugvärme där de hör hemma. Men jag är övertygad om att vi kommer att nå dit en vacker dag.

Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår gemenskap. Rom är romani för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiösa tro eller vår könstillhörighet är vi alla romer (människor) och Gud som ser rakt in i djupet av våra hjärtan älskar oss precis som de romer vi är. Opre Roma!

Klicka här om du vill lyssna Romernas nationalsång Djelem, Djelem: https://www.youtube.com/watch?v=23dW3H9yFSU

Text och foto: Mikael Good