"Måla med ljus"
Årets sista och första publicerad bild
Under 2018 har jag haft fler bildpubliceringar än någonsin tidigare. Mina bilder har publicerats runt om i världen och har nått en mångmiljonpublik. Jag har även skrivit en hel del artiklar, och gjort ett antal reportage som har publicerats.
Den först bilden i inlägget togs i Smedbyparken i Huskvarna där Gica som var en hemlös rumänsk man mördades natten mellan 7 och 8 augusti. I samband med att domen föll i Jönköpings tingsrätt den 28 december placerade någon ett gravljus på platsen för att hedra hans minne. I och med att jag var bekant med Gica, har mordet på honom tagit mig hårt, och jag har engagerat mig för att han skulle begravas hemma i Rumänien, och för att det fruktansvärda som hände honom inte ska glömmas bort.
Den andra bilden togs i en pingstkyrka i en bulgarisk stad där det pågår en väckelse bland den turkiska och romska minoritetsgruppen. Jag är djupt engagerad i romernas situation i Europa, och är full av tacksamhet för att de sakta men säkert börjar att få upprättelse. Idag är drygt 20% av Europas pingstvänner romer, och den siffran kan öka betänkligt nästa år. Jag har planerat in minst en resa till Balkan i år. Då ska jag träffa min romska bröder och systrar, och dokumentera deras liv.
Den första bilden publicerades den 31/12 och den andra 1/1. Jag försökte sälja in de svartvita varianterna, men tidningen valde att publicera i färg, trots att jag helt frankt påpekade att svartvitt är fotografins sanna färg!
Text och foto: Mikael Good
Leitz Summicron-M 90mm – När det näst bästa är gott nog
Ett kort tele är bra att ha i kameraväskan, det lämpar sig för porträtt, arkitektur, landskap eller vid andra tillfällen då man vill trycka ihop bakgrund och förgrund. Jag har länge varit på jakt efter ett kompakt, skarpt och välbyggt kort tele som jag kan använda med eller utan adapter på alla mina kameror.
Jag har ägt och testat en del olika objektiv utan att bli riktigt nöjd. Hela tiden har jag sneglat mot Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH. Egentligen är det onödigt skarpt, men det fyller samtidigt hela min kravlista. Det enda som avskräckt mig är prislappen på drygt 25 000 kr för ett bättre begagnat exemplar. Det är rätt många tusenlappar mer än vad jag kan tänka mig att lägga på ett objektiv. En del fotografer köper objektiv för tiotusentals kronor utan att blinka. Jag har valt att sätta en köpgräns på tiotusen kronor för ett objektiv.
Jag bestämde mig för att även det näst bästa är gott nog för mig, och började vänta in rätt pris på ett begagnat Leitz Summicron-M 90mm f/2. Det tog ett par månader, och sedan kunde jag köpa objektivet för ett riktigt bra pris på Cyberphoto. Skillnaden mellan objektiven är att Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH är en aningen skarpare, har lite bättre motljusegenskaper och något bättre färgåtergivning, Det är en såpass liten skillnad att den går att leva med, särskilt som prisskillnaden är nästan 20 000 kronor för ett bättre begagnat exemplar.
I går var jag ute i Huskvarna med omnejd och tog några pressbilder till arkivet med objektivet (det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning så småningom). Mina intryck är att skärpan, kontrasten och färgåtergivningen är mycket bra. Objektivet är snabbfokuserat, extremt välbyggt och en fröjd att jobba med. Framförallt är det litet och smidigt vilket gör att jag inte drar mig för att ta med det.
Text och foto: Mikael Good
Bilden på Gica är årets mest publicerade bild
En av de mest publicerade bilderna i Sverige det här året är bilden på Gica, en hemlös 48-årig rumän som misshandlades till döds av ett gäng tonåringar vid sin sovplats i Smedbyparken i Huskvarna natten mellan den 7 och 8 augusti.
Jag lärde jag känna Gica i och med mitt engagemang för utsatta EU-medborgare. Med hjälp av tolk kunde jag ha ett par djupare samtal med honom. Vid ett av de tillfällena frågade jag honom om det var ok att jag tog en bild på honom, han tackade vänligen men bestämt nej, han tyckte inte om att vara med på bild. Det var svårt att komma Gica in på livet. Han ville inte prata om sitt förflutna, och jag upplevde det som om han var på flykt från något. I samtal med hans syskon och närmaste vänner, efter hans död har jag fått den känslan bekräftad. Men han hade inte gjort något brottsligt, utan det var högst personligt skäl som gjorde att han lämnade sitt hemland för 10-15 år sedan, och gav sig ut på luffen genom Europa. En resa som fick ett mycket tragiskt slut i Huskvarna natten mellan den 7 och 8 augusti 2018.
Den enda bilden som jag har av Gica tog jag under ett informationsmöte för utsatta EU-medborgare på Hannas vardagsrum i Huskvarna den 14 april 2016. Tekniskt sett är det inte någon bra bild, men det är den enda bilden som jag har av Gica. I och med att jag har dokumenterat utsatta EU-medborgare i Huskvarna under ett par års tid, hörde media av sig till mig och frågade om jag hade någon bild av Gica. Efter att jag konsulterat Kyrkhjälpens ordförande bestämde vi att vi ville ge den mördade mannen ett ansikte, och lät dem publicera bilden på Gica. Jag profiterar inte på andra människors olycka, och bildarvodet som kommit in har gått till att täcka en del av kostnaderna för Gicas begravning i sin hemby i Rumänien.
När alla papper är klara kommer Gica att transporteras hem till Rumänien för att begravas i sin hemby. 150 000 kronor har samlats in för att täcka kostnaden för transport och begravning. Överskottet kommer att gå till Kyrkhjälpens arbete för utsatta EU-medborgare i Sverige, och i Rumänien. Klockan 13.00 i dag kommer åklagare, polis och socialförvaltning att hålla en presskonferens, där de kommer att meddela om vilket beslut som kommer att fattas mot den 14-åriga pojken och den 16-årig yngling som misstänks ha torterat och misshandlat Gica till döds.
Bilden på Gica är en av de mest publicerade i Sverige i år, men det är inte något som jag är stolt över. Jag hade hellre sett att den inte behövde publiceras, och att Gica fått leva, och kunnat återförenas med sina barn och sina syskon hemma i Rumänien.
Jag oroas över det mörker som breder ut sig över Sverige, och som sakta men säkert kväver oss. Det är dags att alla vi som tror på en bättre framtid reser oss upp, tänder ett ljus och skrämmer bort mörkret, och ger tillbaka människovärdet till alla dem som berövats det. Det är dags att vi öppnar våra hjärtan för de minsta och svagaste i samhället, oavsett deras härkomst. Det är dags att återta medmänskligheten och sätta den i centrum där den hör hemma!
Relaterade artiklar:
Misstänkt mord på en utsatt EU-medborgare i Huskvarna
Tonåringar i Huskvarna dödade en sjuk, svag och försvarslös man
Huskvarna tände ljus för mördad rumän
Text och foto: Mikael Good
Fotografen föll ned i ett slukhål
I förra veckan var jag på reportageresa i södra Serbien. Efter ett besök hos en romsk familj i staden Bujanovac, råkade jag falla ned i ett slukhål som plötsligt öppnade sig under mina fötter. Som tur var fungerade mina reflexer utmärkt. Jag fick ut armarna, och kunde ta spjärn mot kanten av slukhålet, vilket gjorde att jag snabbt kunde ta mig upp.
Både jag och kameran blev ordentligt dammiga, men vi klarade oss utan några blessyrer. Jag borstade av mig det värsta dammet och fortsatte sedan med uppdraget. Jag tog inga bilder på slukhålet, men hade fingret på avtryckaren och tog en bild i samband med att jag föll ned. Utrustningen som jag hade med mig var en Fuji X-T2 och ett 18-135mm, de är båda vädertätade. När jag var tillbaka på hotellet var det bara att blåsa bort det värsta dammet med en blåstuta, och sedan torka med en fuktig handuk så var kameran och objektivt som nya igen.
Text och foto: Mikael Good
Stor fotoutställning på musikfestival
Jag tycker inte om att ställa ut på traditionella utställningslokaler, anledningen är det är få besökare, och att samtalen allt som oftast handlar om kameror och objektiv, och inte om bilder. Därför har jag valt att ställa ut på lite udda ställen, där samtalen har handlat om bild i första hand.
När jag tidigare ställt ut har det oftast varit svartvita dokumentärbilder från de östra delarna av Europa. Men i somras avvek jag från den linjen, när jag hade en stor utställning med rockfoto på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. De senaste sex åren har jag arbetat volontärt som rockfotograf på festivalen, och parallellt med det har jag levererat artiklar, recensioner och bilder till tidningar, magasin och artister.
Några av de tusentals bilder som jag tagit genom åren, sorterades ut, kopierades och hängdes upp. De senaste 10 åren har jag arbetat enligt konceptet – ”Om folk inte kommer till en fotoutställning, får utställningen komma till folket”. Utställningen på Gullbrannafestivalen passade in i det konceptet. Ett par tusen personer såg utställningen som hängde mitt i smeten på festivalområdet, och jag hade en del intressanta samtal om bilderna med festivalbesökare.
Text och foto: Mikael Good