Slutet gott, allting gott!

2017 var ett år som började dåligt men slutade riktigt bra. Fram till halvårsskiftet var det ett av de värsta åren som jag upplevt i mitt liv. Men efter det har livskraften sakta men säkert återvänt och jag har åter kommit in i ljuset.

Efter att jag varit heltidsjukskriven i ett halvår har jag sakta men säkert kunnat börja arbeta igen och jag har fått möjligheten att jobba med det jag verkligen brinner för.  I oktober började jag arbeta med en bok om Hjärta till Hjärtas grundare Sixten Widerstedt. Efter en hel del intervjuer och research kunde jag lämna boken till tryck i förra veckan.

I november åkte jag på reportageresa till Bulgarien och året avslutades med en reportageresa till de norra delarna av Indien. I mitten av 2018 slutar jag mitt arbete i Linköping och fortsättningsvis kommer jag att arbeta som marknadskoordinator på en hjälporganisation och som journalist på en dagstidning.

Till sommaren planerar jag att ha en stor fotoutställning enligt konceptet "Om folk inte kommer till en fotoutställning får fotoutställningen komma till folket". Tidigare har jag  bland annat ställt ut enligt konceptet på ett IKEA-varuhus, ett köpcentrum och en hockeyarena.

Text och foto: Mikael Good

Metalbreed Magazine

Nu är det officiellt att jag kommer att leverera bilder, artiklar och recensioner till den Argentinska musiktidningen Metalbreed Magazine.

Text och Foto: Mikael Good

Miraklet i Mirkovo

På Fotosidan finns det ett regelverk som man som användare måste följa. För att inte bryta mot det regelverket har jag valt att bara publicera en av bilderna från det blogginlägg som jag har publicerat i sin fullhet i min bloggerblogg. Där kan du också läsa om varför det strålar om kvinnan på bilden.

Text och foto: Mikael Good 

Ratade bilder har fått nytt liv

Vi som älskar att fotografera tar mängder av bilder, men det är bara ett fåtal av dem som vi delar med oss av. De flesta av bilderna som ligger orörda på hårddiskar eller i moln gås oftast igenom och rensas bort under gråkalla höst eller vinterdagar.



Som motvikt till detta ville jag starta ett fotoprojekt som går ut på att jag delar med mig av i princip alla bilder som jag tagit,  även bilder som jag själv inte är riktigt nöjd med. Bilderna är inte dåliga eller misslyckade, de är oftast välkomponerade avbildningar som säkerligen skulle kunna komma till användning i rätt sammanhang. Tidigare har jag levererat en hel del liknande bilder till almanacksförlag, företag och kommuner. Men nu ligger de allt som oftast orörda och oredigerade på mina backupdiskar.



Först hade jag tänkt att skapa ett nytt Flickr-konto för projektet. Flickr var tidigare en bra plattform för bildvisning men intresset för plattformen har sjunkit de senaste åren. När jag fick höra talas om Google Maps och Google Local Guide visste jag att jag hittat rätt och där valde jag att ladda upp mina bilder.



När jag började att ladda upp bilder i början av augusti, var tanken var att jag skulle nått mitt mål på runt 1 miljon visningar runt sommaren 2018. Men intresset för mina bilder har varit enormt och redan i början av november passerades miljongränsen. Den mest visade bilden har nått 123 000 visningar och den minst visade har bara 1 visning. Men snittet ligger på drygt 100 visningar per bild.

Målet med att få spridning för mina ratade bilder från många olika genres har blivit uppfyllt med råge. Även om jag har nått målet kommer jag att fortsätta att ladda upp bilder på Google Maps fast i ett lugnare tempo. Det nya målet är att dela med mig av 20 000 bilder och nå 3 miljoner visningar och komma upp Local Guide nivå 10 innan nästa år är tillända. Men med tanke på att mina bilder nådde 250 000 visningar förra veckan kan det målet vara lite lågt satt! Men framförallt är det kul att mina ratade bilder har fått ett nytt liv utanför backupdiskarna och att de får vara till glädje för andra.



Text och foto: Mikael Good

Kamerautrustningen svämmade över i väskorna

Foto ingår i mitt ordinarie arbete och jag jobbar som timvikarie som reporter/fotograf lite då och då. Därför har jag lite större krav på min kamerautrustning än vad jag hade haft om  jag var hobbyfotograf. 

Jag jobbar oftast med två kamerahus. Ett med vidvinkel och ett med tele. För mig är det viktigt att kamerorna och objektiven håller måttet och levererar när de ska så att jag får med mig de bilderna som behövs till artiklar och bildreportage. Oftast kostar professionella kameror och objektiv fantasisummor och en professionell kamerautrustning med två hus och ett par objektiv kan lätt glida över 100 000 och närma sig 200 000 kronors strecket.

I och med att jag har valt att jobba på timmar och inte har egen firma eller får lön via frilansfinans, kan jag inte göra avdrag på momsen. Det betyder att jag får handla kamerautrustning för egna pengar. Det är bra på så sätt att det pressar mig att inte lägga ut allt för mycket pengar på utrustning utan istället vänta in rätt tillfälle. Jag vill helst inte ge mer än 10 000 kronor för ett kamerahus eller objektiv givetvis utan att göra avkall på kvaliteten. Oftast spanar jag in en kamera eller objektiv som jag är intresserad av och väntar ett par år tills jag kan köpa det begagnat till rätt pris. 

Men trots mina ramar köpte jag på mig alldeles för många kameror och objektiv. Jag har en svaghet i det att jag har svårt att motstå ett bra pris, men problemet var att det dök upp alldeles för många bra priser. Till sist kom jag till en punkt där kameraväskorna svämmade över. Efter det senaste årets rensningar har jag slimmat ned min kamerautrustning rejält. Även om jag i ärlighetens namn fortfarande har lite för mycket grejer, har jag i princip bara det som jag behöver för att klara jobbet och lite till.

Jag har valt att köra med tre olika system. Men kamerorna och objektiven kompletterar varandra och för min del är det faktiskt en billigare och bättre lösning än att bara köra med ett system. Det har gjort att den totala kostnaden för min kamerautrustning inte är större än vad ett professionellt kamerahus från Canon eller Nikon kostar.

Text och foto: Mikael Good