Prideparad eller kommunistiskt demonstrationståg?

2 augusti 2014 åkte jag ned till Jönköping för att dokumentera och delta i organisationen A Demand for Action marsch i Jönköping till stöd för förföljda kristna i Irak och Syrien.

Men innan demonstrationen började skulle Kommunisternas parti demonstrera för Gaza mot Israel. Drygt 200 personer hade anslutit sig till deras demonstrationståg, många av dem var kommunister men det fanns även en hel del palestiner och mer liberala svenskar i leden. När jag ändå var på plats bestämde jag mig för att dokumentera deras demonstration.

När kommunisternas demonstrationståg nått fram till Pärleporten i Jönköping kom en överförfriskad man fram till mig. Han frågade om jag gick med i demonstrationståget? Nej svarade jag och sa att jag är en reporter som dokumenterar demonstrationen.
Mannen spände blicken i mig och sa på klingande finlandssvenska:
- Jag tycker inte att vi ska ha sådana där pridetåg här, det räcker att de homosexuella har dem i Stockholm!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och hade lite svårt för att hålla mig för skratt med tanke på att demonstrationståget nog var så långt från ett pridetåg som man kunde komma. Väl medveten om att Kommunisternas parti vill avskaffa demokratin och införa ett samhälle av sovjetisk modell svarade jag att jag tycker att alla som tror på demokrati, individens frihet och yttrandefrihet ska har rätt att göra sin röst hörd.

När kommunisternas demonstration var över gick jag ned till hovrättstorget och deltog i demonstrationen för förföljda kristna i Irak och Sverige tillsammans med 2000 andra deltagare. Bilderna som jag tog levererade jag kostnadsfritt till A Demand for Action och de visades på TV runt om i världen.

Text och foto: Mikael Good

 

Fyra inlägg på topplistan

Inte nog med att min blogg är den mest lästa på Fotosidan just nu. Mina inlägg ligger även 1-4 på topplistan. Det primära målet för mig är inte att få många läsare, jag skriver för att det är kul och så länge jag tycker det kommer jag fortsätta att blogga. 

Om man skulle försöka röna ut vad som ligger bakom framgången så tror jag det handlar om att skriva om olika ämnen och krydda dem med mycket bilder. Att mina inlägg om Urban Exploration når långt är inte så förvånande med tanke på det stora intresset som finns. Men jag är lite förvånad över att inläggen om historia får mer läsare än inläggen om rockfoto. För er som tycker om att läsa om historia kan jag avslöja att jag har fler inlägg på lager och jag kommer att skriva ihop dem och publicera dem när andan faller på. 

Bilden tog jag från porten till ett övergivet bergrum som ligger någonstans i Sverige.

Sist men inte minst vill jag passa på att tacka dig som brukar läsa mina inlägg! :)

Text och foto: Mikael Good

I Oljeberget finns den heliga graal

Oljeberget i Jönköping är något av en helig graal för Urban Explorers runt om i landet och det är många som drömmer om att ta sig in i berget för att utforska det. Frågan är om det fortfarande finns en väg in i berget?



Under slutet av 80- och början av 90-talet höll jag på med det som långt senare skulle börja kallas för Urban Exploration (UE). Jag tog mig obemärkt in på en hel del spännande platser, en del av dem är borta sedan länge och andra är plomberade och stängda. Jag var framförallt bra på att hitta dolda ingångar och öppningar och tog mig in utan att göra åverkan eller bli upptäckt. Nu har jag återupptagit mitt intresse för UE. Under ett par månader har jag rekat många av de bunkrar och bergrum som finns runt om i Huskvarna och Jönköping.



Jag bryter inte plomberingar eller sågar upp lås för att ta mig in i något objekt. För mig är det lika spännande att reka och hitta de dolda ingångar som att ta mig in. Men om det mot förmodan skulle hända att en dörr står öppen kanske det skulle hända att jag slank in och tittade mig omkring! Ett bergrum som jag ångrar att jag inte besökte och fotograferade medan det i princip bara var att promenera rakt in är Oljeberget i Jönköping. Bekanta som var där sommaren 2006 har vittnat om enorma utrymmen djupt inne i berget som ligger vid stadsdelen Gräshagen i Jönköping. Men de vågade inte gå så långt in i berget på grund av den unkna bergrumsluften och den skarpa doften av bränsle.



1952 började bygget av en stor oljedepå inne i berget på Gräshagen i Jönköping utmed järnvägen till Ulricehamn. Anläggningen var klar 1960 och den användes för beredskapslagring av diesel, flygbränsle, lösningsmedel och bensin som förvarades i 22 lagringscisterner av plåt som stod uppställda inne i berget. Jönköpingsborna döpte oljedepån till Oljeberget, med tanke på stadens inofficiella namn Smålands Jerusalem var namnet givet. Transporterna till anläggningen skedde till en början med tåg. Ulricehamnsbanan lades ned 1960 och det mesta av rälsen mellan Ulricehamn och Gräshagen togs bort efter 1969. Men en liten bit mellan Oljedepån och Jönköping behölls så att levereanserna kunde ombesröjas. Det sista tåget till Oljeberget gick 1985 och rälsen revs upp 1987. Efter det skedde transporterna till och från berget med lastbil från ingången en våning ned i berget.



Efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut förlorade beredskapslagren sina syften, men verksamheten i Oljeberget fortgick ändå fram till 1997. Efter det har berget sanerats. Hösten 2006 var saneringen klar och i december samma år plomberades de över eingångarna samt den nedre ingången till Oljeberget. Ingångarna hamnade bakom ett 50 cm tjockt lager av armerad betong och ett rejält lager med jord. Men det fanns fortfarande några dolda vägar in i berget som försågs med kraftiga galler efter att det varit en del spring från nyfikna ungdomar.



Oljeberget är som sagt en helig graal för Urban Explorers och många drömmer om att ta sig in i berget och utforska det. En del har försökt gräva sig in med spade! Men om man vill gräva sig in behövs grävskopa och avancerad utrustning för betonghåltagning och det är svårt att arbeta tyst och obemärkt med sådan utrustning. Det finns ett par ventilationsschakt för att vädra ut berget, men de är larmade och försedda med taggtråd och galler, de är även för smala för att någon normalstor människa ska kunna ta sig ned i dem. Enligt personer som jobbat i oljedepån kan det finnas en dold serviceingång. Ingången finns kvar för att kommunen ska kunna göra mätningar och ta prover inne i bergrummet ifall det skulle behövs.

Det går säkerligen att bryta sig in i berget. Men det är olagligt och kan leda till böter och fängelse. Även om det skulle finnas en lättforcerad väg in i berget och att det säkerligen skulle vara en grandios upplevelse att gå runt i de stora salarna inne i berget är det riskfyllt att ta sig in utan ordentlig skyddsutrustning såsom hjälm, andningsutrustning och gasmätare. Taket har inte bergskrotats sedan början av 2000-talet och risken för ras är stor. Anläggningen har sanerats och luftats ur men det kan ändå finnas en liten risk för att hamna i en koldioxidfickoa. Har man riktig otur kan man få syrebrist och bli medvetslös. Är man då djupt inne i ett förseglat bergrum ligger man riktigt risigt till.



Fler utvändiga bilder från Oljeberget hittar du här: https://flic.kr/s/aHskX4J4qK



Efter att jag publicerat artikeln fick jag ett PM och en länk på hur det ser ut inne i Oljeberget. Bilderna togs efter plomberingen i augusti 2009 då det fortfarande fanns en krypväg in. Att bilderna verkligen togs då och inte tidigare kan man se i EXIF-informationen. Klicka på länken för att ta del av bilderna: http://lagochlangsam.se/Anlaggning-3791

Text och foto: Mikael Good

     

Rockfoto - The Devils Feast

I höstas fotograferade jag metalbandet Cell 9. De blev så nöjda med resultatet att några av bilderna letade sig in i konvolutet på deras debutskiva The Devils Feast som släpptes i början av året. Cell 9 består av Torbjörn Weinesjö, sång och gitarr, Niklas Wilhelmsson, basgitarr och Thomas Weinesjö trummor. Torbjörn och Thomas har tidigare spelat i banden Veni Domine och Nubian Rose.
 
 
Bilderna tog jag med Sony A7s med 21mm och 70-200/2,8 och Sony A6000 med 50mm.

Text och foto: Mikael Good

  

Rockfoto - en bra show

Jag älskar när artister bjuder till och levererar en riktigt bra show och får med sig publiken på noterna. Ett band som är bra på att bjuda till är Twelve24 och det är alltid riktigt kul att fotografera dem och deras publik.



Bilderna på Twelve24 tog jag med en Canon EOS-1D MK IIn och ett 70-300mm samt en Sony A7 med 17-35mm. Bandet har använt sig av bilderna i sin marknadsföring. 



Text och foto: Mikael Good