Guldet fanns i skeppet på Gullbrannafestivalen

Nu har jag kommit hem från fyra intensiva dagar då jag varit festivalfotograf på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. Jag har även redigerat klart bilder och skickat in ett reportage i text och bilder. Reportaget kommer att publiceras på ett uppslag i Världen idag i morgon. Men innan jag återgår till hängmattan vill jag dela med mig av min topp fem lista från festivalen.



1. Switchfoot's cover på Led Zeppelin's - Rock and Roll som de körde under repetitionen. Chad Butler smiskade trummskinnen nästa lika hårt som John Bonham. Vilket tryckt! Synd bara att de inte körde covern under det ordinarie settet.

2. Blenda! Vilken scennärvaro! Hon kan mycket väl bli vår nästa stora musikexport, särskilt som hon precis har signats av Pharrell Williams.

3. Electric Banana Band! Att få se sina barndomshjältar, och sjunga med i deras klassiska låtar tillsammans med flera tusen personer var en riktig höjdare. Publiken spände från Anton 2 år till Inga-Britt 84 år, och tillsammans fick vi uppleva en härlig fest! 
– Nu när KISS har lagt av, är vi det enda kvarvarande kostymbandet, sa Lasse Åberg 79 år med ett leende innan spelningen.

4. Lecrae! Jag vet att han är bra live, men så bra som Lecrae var på Gullbranna visste jag inte att han var. Vilken närvaro, vilket publiktryck, vilket mellansnack! Hans flödande rap och tunga beats, fick publiken i rörelse, och hela Skeppet sjöd och gungade i takt. 

5. Johannes Jonsson från Metal Bible, som hade en av mina favoritskivor Theocray’s - As the World Bleeds bland vinylerna som han sålde i sin monter. Nu kan jag lyssna på detta progressiva  metal mästerverk på riktigt!

Sämst var vädret! Blåst och ösregn är inte något bra festivalväder! Men inte ens det kunde hindra att festivalen slog nytt besöksrekord. Vädret gjorde även att konserterna blev riktigt välbesökta! I slutet av rengbågen finns enligt sägnen guldet, om man ska tro på sägnen fanns guldet i konsertarenan Skeppet på Gullbrannafestivalen.

Text och foto: Mikael Good

Draken fångades mitt i morgontoaletten

Sommaren är en tid då tidningarna fylls med många så kallade rötmånadshistorier. Redigerare och redaktörer skruvar gärna till både rubriker och ingresser för att locka till inklick på annars rätt så triviala nyheter.



Till vardags jobbar jag på en dagstidning som undviker både rötmånadshistorier och läsarlockande rubriker. Men just nu har jag semester, och på förmiddagen passade jag på att testa mitt relativt nyinskaffade 150-600mm. Jag gick ned till Lillån och mötte en gräsandsdrake som var i full färd med att fixa till sig för dagen. Jag ställde in följande fokus, och valde brett autofokusområde. Trots att jag använde 600mm läget satte autofokusen skärpan perfekt på det 15-tal bilder som jag tog på draken.





Text och foto: Mikael Good

Handla fotoprylar klimatsmart

Jorden håller på att tömmas på resurser. I mångt och mycket beror det på överproduktion och rovdrift i syfte att göra kortsiktigt ekonomisk vinning. Men det går att kämpa emot och tänka långsiktigt! Genom att handla begagnat kan efterfrågan på nyproducerade varor minska, och jordens resurser kan räcka lite längre.



Tillgång och efterfrågan styr produktions- och konsumtionsmönster. Ju större efterfrågan blir på klimatsmarta produkter, desto fler varor kommer att produceras. Vinstdrivande företag är inte sena att följa konsumenternas önskemål i syfte att tjäna pengar. I vårt grannland Polen är handeln med begagnade kläder och prylar en luckrativ verksamhet. Polska uppköpare köper upp kläder och andra begagnade prylar i Sverige, och säljer dem sedan vidare med god vinst i Polen. Att en del av det som säljs till Polen är kläder som skänkts i insamlingsboxar  i syfte att gå till bistånd eller för att säljas i second-hand butiker i Sverige, men istället säljs osorterat till polska uppköpare är en annan historia som vi sätter en annan reporter på.



Ända sedan jag började blogga har jag skrivit om det stora smörgåsbordet av begagnade prylar som finns på olika begagnatbörser och auktionssajter. Personligen har jag kunnat göra en hel del fynd på kameror och objektiv som jag inte skulle haft råd att köpa nya. Även om en kamera har ett par år på nacken, betyder det inte att den är dålig. I mitt jobb som multireporter har jag tillgång till TT:s stora arkiv. Ibland när jag letar bilder för att illustrera artiklar med får jag gå tillbaka till början av 2000-talet. Digitalkamerorna på den tiden var minst sagt begränsade, men bilderna håller fortfarande gott och väl för tidningstryck.



Det finns flera olika skäl till att jag väljer att köpa begagnat. Ett skäl är att jag inte vill bidra till överproduktion och utarmningen av jordens resurser. Om fler väljer att köpa begagnat tror jag att jordens resurser kommer att räcka lite längre. Ett annat skäl är att arbetarna som tillverkar objektiv och kameror inte alltid får den lön som de förtjänar. För mig är det en självklarhet att alla som arbetar ska få en lön som de kan leva av. Genom att inte köpa varor från företag som betalar för låga löner kan man sätta tryck på dem att betala skäliga löner. Ett tredje skäl är att jag är västgöte av födsel och ohjedad vana, jag tycker om att göra bra affärer, därför passar det mig bra att handla begagnat. Ett fjärde skäl är att andrahandsvärdet är bättre, när jag säljer utrustning som jag köpt begagnat får jag oftast tillbaka pengarna som jag lagt ut.



Det går att lägga hur mycket pengar som helst på fotoutrustning om man väljer att köpa nytt. Genom att handla begagnat har jag fått ihop en fotoutrustning som passar mig till ett relativt lågt pris. Nöjer man sig med det näst bästa finns det mängder av trevliga kameror och objektiv att välja mellan på begagnatmarknaden. Som grädde på moset får man vara med och spara på jordens resurser och bidra till att de räcker lite längre.



Kameran och objektivet på bilden köpte jag för några tusenlappar på Tradera. Nypriset för kameran var 23 500 kronor och 6290 kronor för objektivet. Kameran har några år på nacken men bildkvaliteten är fortfarande i paritet med nyare Sony kameror såsom A7 och A7 II. Om du som jag behöver en spegelreflexkamera för en del jobb är Sony A850 och A900 riktigt bra begagnat köp. Bilderna i inlägget är tagna med Sony A850, 24-105 och 150-600.






Text och foto: Mikael Good

Leica M9 Swedish Reporter edition

Marknadsföring kostar mycket pengar, det gäller att fundera ut kostnadseffektiva sätt att nå ut med sitt budskap. Att låta kändisar designa kameror har blivit ett bra sätt för Leica att få gratis reklam. När Leica släpper specialdesignade kameror sätter debattens vindar genast igång, och företaget får gratisreklam för miljoner, och de specialdesignad produkterna säljs snart slut.

Det finns en speciell mytos runt Leica. Genom historien har många dokumentär-. och pressfotografer använt sig av märket. På Facebook har jag blivit bekant med några av fotografins stora namn, och när de publicerar bilder från sina krafts dagar har de oftast en eller flera Leicor dinglande runt halsen. Genom åren har jag mött många högutbildade och välbeställda män, som genom livet närt en pojkdröm om att köpa en Leica med ett par objektiv och åka ut på reportageresa till något avlägset hörn av världen.

Som reporter har jag i mångt och mycket levt deras dröm. De senaste åren har jag har varit på reportageresor i Bulgarien, Egypten, Indien, Kina, Lettland, Serbien, Rumänien och Ryssland. Bilderna och texterna har publicerats runt om i världen, och en del av dem har nått en storpublik.

För mig är Leica ett redskap och inte en statussymbol. Jag föredrar att jobba med mätsökarkameror för att de ger mig en bra överblick, samtidigt som jag kan röra mig mitt i händelsernas centrum och vara tydlig med vad jag gör utan att väcka anstöt. Jag får ofta kommentarer om var jag köper film, och att min farfar hade en sådan kamera när jag fotograferar. Leican öppnar upp till samtal och det är inte ovanligt att jag får med mig ett och annat porträtt i gatumiljö.

Om jag jobbar med någon av mina andra kamerorna får jag istället kommentarer såsom ”blir det några fina bilder” eller lätt nedvärderande papparazzi-kommentarer. Om jag ska vara ärlig är jag trött på sådana kommentarer, men det går lätt att råda bot på dem genom att enbart jobba med Leican!

Kameran på bilden är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. Objektivet är ett Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH med ett Leitz IROOA motljusskydd. Som bilderna i inlägget visar går det utmärkt att arbeta med kameran. Under ett par års tid har jag dokumenterat Huskvarna och en eller ett par av bilderna kommer kanske att ingå när det är dags att presentera arbete.

Text och foto: Mikael Good

Historiskt landmärke i Huskvarna rivs

Senare i eftermiddag inleds enligt en trovärdig källa rivningen av innerröret i den 55 meter höga skorstenen vid Husqvarna fabriken. Trots att många har opponerat sig mot rivningen kommer det första steget att påbörjas idag. Det finns en liten risk för att delar av skorstenen kan rasa när innerröret tas bort, varför arbetet kommer att ske efter arbetstid när fabriken är tom. Närområdet kommer även att spärras av när rivningen påbörjas. Resten av skorstenen kommer att rivas i slutet av sommaren. 

Bilden som jag tog på väg till redaktionen blir kanske den sista som jag tog på skorstenen.

Text och foto: Mikael Good