En digital Leica är helt rätt val för mig

Jag brukade påstå att kameran inte hade någon större betydelse för bilderna. Men sedan jag började fota med en digital M Leica har jag fått tänka om. Tack vare Leican har jag kunnat växa ett par storlekar i mitt uttryck.



Det tog mig ett par veckor innan jag blev kompis med Leican och det kompisskapet har nu vuxit till en djup vänskap som redan har resulterat i många riktigt bra bilder (jag väljer dock att hålla på de allra bästa bilderna till senare tillfällen). Ju mer jag använder Leican desto mer övertygad blir jag om att det är den rätta kameran för mig. Spegelreflexkameror är allt för stora och klumpiga särskilt i kombination med ett par ljusstarka objektiv. Det är även svårt att sätta fokus rätt vid manuell fokus med en spegelreflex och autofokusen har oftast en utsökt förmåga att inte hitta rätt när den behövs som mest. Leican glider lätt ned i min lilla kameraväska och tillsammans med ett litet objektiv är den en relativt kompakt liten kamera som ändå kan prestera riktigt bra resultat. Att ställa skärpan med hjälp av den exakta mätsökaren är barnsligt enkelt och min missfrekvens har sjunkit betänkligt.



Det är alltid lätt att vara efterklok men jag önskar att jag hade tagit det här steget långt tidigare. Jag har tidigare köpt objektiv och kameror som jag behövde i jobbet och inte de kameror och objektiv som jag främst ville ha och behövde. Men nu har jag tänkt om och sålt min dyra Canonutrustning och valt att satsa på betydligt mindre och smidigare kameror och objektiv utan att för den delen kompromissa med bildkvaliteten. 



Mätsökarkameror är helt rätt för mig och Leican har gett mig det lilla lyft i mitt fotograferande som jag strävat efter. Själva finessen med den digitala Leican är att den inte har några finesser . Det känns faktiskt som om jag fotade med en analog Leica, men med den stora fördelen att filmen redan är scannad och klar när jag kommer hem. Men kom ihåg att kameran bara är ett verktyg för att förmedla det som man ser och känner. En kamera eller ett objektiv kan lika väl komma i vägen för dig och dina motiv och därför gäller det att göra rätt val så att inte tekniken tar död på passionen.



För min egen del har mitt kameraval haft stor betydelse för mitt fotograferande. När jag satt fast i den tunga spegelreflexvärlden hämmades mitt fotograferande allt som oftast då jag kände mig obekväm med en stor och klumpig kamera som täckte mitt ansikte. Jag känner mig såpass bekväm med Leican att jag gärna tar ett eller två steg framåt när det behövs och det är inget annat än balsam för mina bilder. Ni får ursäkta att jag blandar in engelska i en svensk text men följande fras är tyvärr oöversättlig: It´s time for me to go from Good to Great, with a Leica in my hand :)


Alla bilderna i det här inlägget är tagna med en digital Leica och ett Summicron-C 2,0/40 mm i befintligt ljus.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved 

Ett oavsiktligt massmail från Linkedin

I början av veckan gick jag med i Linkedin, som är är en webbtjänst där man kan sköta sitt privata och professionella nätverk. Tjänsten är huvudsakligen inriktad på att man ska kunna återknyta kontakten med gamla vänner och kollegor. Med hjälp av sitt kontaktnät kan man sedan hitta nytt arbete eller nya affärsmöjligheter. (Källa Wikipedia)

I samband med att jag gick med fick jag en förfrågan om jag ville lägga till de kontakterna som jag hade i mitt mailregister. Jag klickade i rutan med förhoppning att själv kunna välja ut de personerna och företagen som jag ville skicka informationen till. Men tyvärr gick något snett och förfrågan skickades ut till alla i mitt adressregister.

Har du fått ett mail som ser ut som det nedan så är det inte något spam-mail och du får själv välja om du vill gå med i mitt nätverk på Linkedin eller inte. Jag hoppas att ingen har känt sig besvärad över det olyckliga "massmailet" och om så skulle vara så ber jag så mycket om ursäkt för det inträffade.



Jag önskar er alla en fortsatt underbar dag

Mikael Good

Inskick till Le Viseur nummer 2

Den 31:a maj är sista dagen för er som vill skicka in bilder och reportage till andra numret av Le Viseur. Första numret har i nuläget haft drygt 35 000 läsare och målsättningen är att nästa nummer ska få minst lika många. Genom att skicka in bilder och reportage till Le Viseur får du därmed en ypperlig chans att nå ut till en större läsarkrets.

 

Alla som vill får vara med. Färg eller svartvitt? Analogt eller digitalt? Valet är ditt. Skicka 4-6 fotografier (minst 1 400 pixlar på längsta sidan, men gärna större) till [email protected] och berätta gärna lite om dig själv. Vi behöver åtminstone ditt namn, födelseår och nuvarande bostadsort.

Nummer två kommer ha både större djup och bredd. Intervjuer, reportage och – framförallt – många fantastiska dokumentärfotografier kommer att samsas i numret. Och som inte det vore nog kommer nästa nummer finnas i två version – en svensk och en engelsk.

Sprid vidare på Facebook, Fotosidan eller andra ställen där intresse kan finnas.

Följ gärna Le Viseur på Facebook: https://www.facebook.com/Le.Viseur.Magazine

Redaktionsgruppen på Le Viseur Magazine genom Mikael Good

Den öppna dörren

Jag är stor och stark och jag skulle lätt kunna flytta på de flesta som ställer sig i vägen för mig. Men han som går före mig är ännu större och starkare. I all välmening ber jag därför att den personen som försökt ställa sig i vägen för den öppna dörren flyttar på sig.

"Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn." - Upp 3:8



Dagens låt: Rev. Dan Smith - Go Ye and Preach My Gospel

Text och foto: © Mikael Good, 2012 

Bloggar du för att synas eller för att det är kul?

I dagens mediesamhälle är det viktigt att synas. Syns man inte så finns man inte. Därför är det många som fläker ut sina liv i bloggar och på twitter för att få så många träffar, följare och så mycket uppmärksamhet runt sin person som möjligt.

Inget ämne är för stort och inget ämne är för litet att skriva om huvudsaken är att många ser inläggen och ger kommentarer. På twitter är det så viktigt att ha många följare att företag har börjat göra business på att sälja följare: 
- Sätter du in 100 dollar på vårt konto så ska vi se till att du får 10 000 nya följare över en natt…
Vem kan egentligen motstå ett sådant fantastiskt erbjudande som gör att du stiger som en raket på den nationella twitterlistan?

En del kändisar följer mig på Twitter och en del skulle offra sin vänstra lillfinger för att samma personer skulle följa dem, så att de får något att skryta om för sina vänner. Det är lite kul att de följer mig men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket. Jag umgås hellre med människor som är okända och räknas som ringa, det är av dem som jag har fått lära mig att vara ödmjuk och tacksam för det lilla som har blivit mig givet. 

Den stora trenden bland bloggare förutom att fläka ut sitt och andra personers privatliv är att blogga om prylar. Butiker, kläder, smink och accessoarer står högt i kurs bland många fotoprofana bloggare. På Fotosidan dominerar bloggandet om kameror och objektiv. Det är kanske är förståeligt när någon precis har köpt en ny kamera och den nya prylförälskelsen är het, glödande och passionerad. Även om jag skulle önska att det var bilderna som smittades av den passionen. 

Att blogga om samma kamera och objektiv i inlägg efter inlägg lockar inte läsare i längden och jag bryr mig oftast inte ens om att klicka mig in på ett inlägg med ett kameranamn i rubriken. En fantastisk kamera och objektiv måste ju bara leda till helt fantastiska bilder annars är det inte någon fantastisk kamera och talet om hur bra den är tråkar bara ut mig. Utan bra bildexempel är det bara en pryl i mängden som varken gör till eller från i det stora hela.

Personligen så bloggar jag för att jag tycker att det är kul att skriva och så länge som jag har minst en läsare kommer jag att fortsätt att skriva i min blogg. Även om det skulle kunna vara frestande så tänker jag inte tråka ut mina läsare med bloggposter om kameror i onödan. Oavsett vad som står på kameran och objektivet så mår de alltid bäst av att användas flitigt.


Sinai in the sunrise.

"I want you to be concerned about your next door neighbor. Do you know your next door neighbor?" - Mother Teresa

Den här tjejen kommer vi nog att få höra mer av i en nära framtid: http://keairalashae.com/home/

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.