Exklusiv premiär för Le Viseur nummer två på Fotosidan

Det känns skönt att kunna inleda ett blogginlägg med orden SUCCÉ i stor stil. Succé är just precis vad Le Viseur Magazine har gjort. I en stilla förhoppning hade vi i redaktionsgruppen på Le Viseur hoppats på att tidningen skulle få 5 000 läsare. Nu är vi uppe i över 36 000.

Nu återstår det att se om detta nummer också blir en stor succé. Med tanke på den höga kvaliteten på materialet hoppas jag att det blir så och jag ser redan fram emot att få sätta igång att jobba med Le Viseur nummer tre som dyker upp den 30 september.

Text och foto: Redaktionsgruppen på Le Viseur Magazine genom Mikael Good.

Pressfotografer ersätts med smartphone-appar

Nu kan alla bli Expressen-fotografer. Det enda du behöver göra är att ladda ned deras app Scoopshot till din smartphone. Men de som är smartast är Expressen som sparar massor av pengar då de slipper att betala en massa lönekostnader till pressfotografer.

Många dagstidningar gör sig av med sina pressfotografer och de ersätts med smartphone-appar, bildbyråfotografer eller multijournalister som kan skriva, fota och redigera. Man kan lugnt säga att pressfotograf inte är något framtidsyrke och det kommer nog inte att dröja så värst många år innan yrkesgruppen pressfotografer inte längre finns kvar på tidningsredaktionerna och det är egentligen inte så konstigt nu när alla kan bli Expressen-fotografer:
http://www.expressen.se/nyheter/kolla---sa-enkelt-blir-du-en-expressen-fotograf/ 



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ps: Även om jag själv inte firar midsommar så önskar jag alla er som gör det en riktigt trevlig midsommar.

Smygtitt på nästa nummer av Le Viseur Magazine

Det är drygt tio dagar kvar tills det är dags att lansera det andra numret av Le Viseur Magazine. Men redan nu kan du få en smygtitt på omslaget till nästa nummer. Omslagsbilden har tagits av Joel Alvarez.

Ännu återstår en hel del jobb med att få tidningen färdig men så här på förhand kan jag säga att bild- och textmaterial är snäppet bättre än det förra numret.

 

Redaktionsgruppen på Le Viseur Magazine genom Mikael Good. 

Uppmärksamhet för den uppmärksamme

Mina bilder och texter har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren och visst är det kul med uppmärksamhet och att det ibland känns som om allt jag tar i blir till guld. Men jag har valt att inte slå mig själv för bröstet på grund av all uppmärksamhet. Mitt mål är inte att själv bli uppmärksammad utan att uppmärksamma andra. När mitt slutmål är uppfyllt först då kommer jag att kunna slå mig själv för bröstet, men jag kommer nog ändå att tycka att jag kunde ha gjort mera och därför kommer jag nog inte att slå mig för bröstet då heller…

Är du på jakt efter en bra medarbetare? Du kan i så fall läsa min resumé här:
http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Än lever missionshuset i Björkenäs

Utsikten från Missionshuset i Björkänäs är verkligen bedårande.

Det varma pingstvädret och det vackra landskapet formligen ler mot oss när vi sakta letar oss fram genom det kuperade småländska landskapet i vår bil. Vi är på väg för att möta några eldsjälar bakom Björkenäs missionshus som ligger vid sjön Ören i norra Småland.


Några av eldsjälarna bakom Missionshuset i Björkenäs, från vänster Ryno Anderssson, Ann-Lis Lönn, Ingemar Karlsson, Birgit Eksteth Karlsson och Margareta Andersson.



Det är verkligen roligt att lyssna på Ingemar, han är verkligen engagerad i sin bygd och hans tal, mimik och gester bjuder in min fru och mig i berättelsen.
– Jag minns när det bodde runt 75 personer här ovanför missionshuset, nu bor ingen kvar. Ingemar Karlsson har växt upp ett stenkast från missionshuset. Han älskar sitt missionshus och berättar med inlevelse och många skratt om det gamla missionshuset.

Ingemar hämtar andan för en kort stund, han tittar ned i backen och samlar sina tankar innan han säger:
– Missionshusstyrelsen bildades 1865 hemma hos von Otter på Östanå slott, bara ett år senare stod Missionshuset klart. När det är väckelse finns inga begränsningar, alla ställde upp och timret i skogen var ju gratis. Det som kostade mest var nog glasrutorna, Ingemar pekar på de gamla fönstren som fortfarande finns kvar.


Detalj ur altartavlan i Björkenäs Missionshus

     

Kvar finns också de gamla träbänkarna - förvånansvärt bekväma att sitta i - den gamla kaminen och altartavlan som sattes upp till missionshusets 75-års jubileum 1941. Går man en trappa upp finns också en nästan intakt skolsal. Samtidigt som man byggde sin gudstjänstlokal passade man också på att bygga en skolsal. Skolan, som drevs av kyrkskolan i Vireda, hade ingen egen lokal, istället samlades man i stugorna. Det var trångt och inte särskilt praktiskt så de driftiga bönderna tog helt enkelt saken i egna händer och byggde skolsal, när de ändå var igång. Skolan fungerade ända fram till 1914 då undervisningen flyttades till Elmeberg, 2,5 km bort. Sedan dess har skolokalen fungerat som del i en pastorsbostad men har nu återställts till sitt ursprungliga skick.
– De gamla skolbänkarna hittade vi på en loge en bit bort, gissa om vi var förvånade att de fanns kvar. Vi har också hittat gamla kartor, skolböcker, foton och en gammal anteckningsbok där jag av en händelse hittade en inventarielista där alla inköp till skolan skrivits upp.


Skolbänkarna som är tidstypiska hittades på en loge en bit bort.

 

Ingemar visar upp en tavla som föreställer den första pingsdagen i Jerusalem.



Församlingen som höll till i Björkenäs upplöstes 1980 och missionshuset sköts idag av en stiftelse. Två helger per år bjuder man in till ekumenisk möteshelg, fredag - söndag och på nationaldagen bjuder man in till sång- och musikmöte.



Missionshuset i Björkenäs är en riktig skattkista för den som är intresserad av historia. För alla andra är platsen också väl värd ett besök med sina fantastiska ängar runt om och sjön Ören, ett stenkast bort, är det en ren njutning att tillbringa några timmar här.



Text: Marita & Mikael Good. Bild: © Mikael Good. 

* Väckelsen vände upp och ner på hela samhället, eller man ska kanske säga tvärt om, samhället vändes rätt igen. I mitten av 1800-talet drack svensken i genomsnitt 40 liter sprit per person och år.