Pressfotografer ersätts med smartphone-appar

Nu kan alla bli Expressen-fotografer. Det enda du behöver göra är att ladda ned deras app Scoopshot till din smartphone. Men de som är smartast är Expressen som sparar massor av pengar då de slipper att betala en massa lönekostnader till pressfotografer.

Många dagstidningar gör sig av med sina pressfotografer och de ersätts med smartphone-appar, bildbyråfotografer eller multijournalister som kan skriva, fota och redigera. Man kan lugnt säga att pressfotograf inte är något framtidsyrke och det kommer nog inte att dröja så värst många år innan yrkesgruppen pressfotografer inte längre finns kvar på tidningsredaktionerna och det är egentligen inte så konstigt nu när alla kan bli Expressen-fotografer:
http://www.expressen.se/nyheter/kolla---sa-enkelt-blir-du-en-expressen-fotograf/ 



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ps: Även om jag själv inte firar midsommar så önskar jag alla er som gör det en riktigt trevlig midsommar.

Uppmärksamhet för den uppmärksamme

Mina bilder och texter har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren och visst är det kul med uppmärksamhet och att det ibland känns som om allt jag tar i blir till guld. Men jag har valt att inte slå mig själv för bröstet på grund av all uppmärksamhet. Mitt mål är inte att själv bli uppmärksammad utan att uppmärksamma andra. När mitt slutmål är uppfyllt först då kommer jag att kunna slå mig själv för bröstet, men jag kommer nog ändå att tycka att jag kunde ha gjort mera och därför kommer jag nog inte att slå mig för bröstet då heller…

Är du på jakt efter en bra medarbetare? Du kan i så fall läsa min resumé här:
http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Än lever missionshuset i Björkenäs

Utsikten från Missionshuset i Björkänäs är verkligen bedårande.

Det varma pingstvädret och det vackra landskapet formligen ler mot oss när vi sakta letar oss fram genom det kuperade småländska landskapet i vår bil. Vi är på väg för att möta några eldsjälar bakom Björkenäs missionshus som ligger vid sjön Ören i norra Småland.


Några av eldsjälarna bakom Missionshuset i Björkenäs, från vänster Ryno Anderssson, Ann-Lis Lönn, Ingemar Karlsson, Birgit Eksteth Karlsson och Margareta Andersson.



Det är verkligen roligt att lyssna på Ingemar, han är verkligen engagerad i sin bygd och hans tal, mimik och gester bjuder in min fru och mig i berättelsen.
– Jag minns när det bodde runt 75 personer här ovanför missionshuset, nu bor ingen kvar. Ingemar Karlsson har växt upp ett stenkast från missionshuset. Han älskar sitt missionshus och berättar med inlevelse och många skratt om det gamla missionshuset.

Ingemar hämtar andan för en kort stund, han tittar ned i backen och samlar sina tankar innan han säger:
– Missionshusstyrelsen bildades 1865 hemma hos von Otter på Östanå slott, bara ett år senare stod Missionshuset klart. När det är väckelse finns inga begränsningar, alla ställde upp och timret i skogen var ju gratis. Det som kostade mest var nog glasrutorna, Ingemar pekar på de gamla fönstren som fortfarande finns kvar.


Detalj ur altartavlan i Björkenäs Missionshus

     

Kvar finns också de gamla träbänkarna - förvånansvärt bekväma att sitta i - den gamla kaminen och altartavlan som sattes upp till missionshusets 75-års jubileum 1941. Går man en trappa upp finns också en nästan intakt skolsal. Samtidigt som man byggde sin gudstjänstlokal passade man också på att bygga en skolsal. Skolan, som drevs av kyrkskolan i Vireda, hade ingen egen lokal, istället samlades man i stugorna. Det var trångt och inte särskilt praktiskt så de driftiga bönderna tog helt enkelt saken i egna händer och byggde skolsal, när de ändå var igång. Skolan fungerade ända fram till 1914 då undervisningen flyttades till Elmeberg, 2,5 km bort. Sedan dess har skolokalen fungerat som del i en pastorsbostad men har nu återställts till sitt ursprungliga skick.
– De gamla skolbänkarna hittade vi på en loge en bit bort, gissa om vi var förvånade att de fanns kvar. Vi har också hittat gamla kartor, skolböcker, foton och en gammal anteckningsbok där jag av en händelse hittade en inventarielista där alla inköp till skolan skrivits upp.


Skolbänkarna som är tidstypiska hittades på en loge en bit bort.

 

Ingemar visar upp en tavla som föreställer den första pingsdagen i Jerusalem.



Församlingen som höll till i Björkenäs upplöstes 1980 och missionshuset sköts idag av en stiftelse. Två helger per år bjuder man in till ekumenisk möteshelg, fredag - söndag och på nationaldagen bjuder man in till sång- och musikmöte.



Missionshuset i Björkenäs är en riktig skattkista för den som är intresserad av historia. För alla andra är platsen också väl värd ett besök med sina fantastiska ängar runt om och sjön Ören, ett stenkast bort, är det en ren njutning att tillbringa några timmar här.



Text: Marita & Mikael Good. Bild: © Mikael Good. 

* Väckelsen vände upp och ner på hela samhället, eller man ska kanske säga tvärt om, samhället vändes rätt igen. I mitten av 1800-talet drack svensken i genomsnitt 40 liter sprit per person och år.

Batteri och displayskydd till en Leica M3 från 1956

Jag fick mig ett gott skratt när jag var ute och sökte efter ett extrabatteri till min kamera idag :) 



 

Jag tror nog att jag ska lägga en beställning på ett displayskydd, ett batteri och en laddare till min M3:a :)


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.
 

En riktig fattigmansleica

Det är många recensenter som gärna använder sig av begreppet fattigmansleica eller Leicadödare när de ska beskriva nya digitala kameramodeller som i sin utformning kanske liknar den legendariska tyska mätsökarkameran.

Det är lite konstigt då Leicas största kännetecken är den kopplade mätsökaren och så vitt jag vet är det bara Epson som har byggt en liknande digitalkamera. Jag har alltid gillat mätsökarkameror men det är först under de senaste åren som jag har tagit steget fullt ut och köpt ett par stycken. När jag köpte min M3:a fastnade jag rätt så ordentligt i mätsökarträsket. Det är fantastiskt kul att fota med M3:an men att framkalla och scanna filmen är fruktansvärt tråkigt och därför bestämde jag mig för att köpa en digital mätsökarkamera när rätt tillfälle erbjöds.



För ett par veckor sedan dök det rätta tillfället upp och jag rådfrågade först en amerikansk kollega som kört med digitala Leicor i många år om det var ett bra köp? Utan att tveka gav ha mig rådet: - Buy it and start smiling :). Det är många som har förutfattade meningar om Leicafotografer att de skulle vara snobbar och rika, jag är varken eller. Att jag hade råd att köpa en Leica M8 beror på att jag har sålt av större delen av mitt Canonsystem och trots en smärre förlust räckte pengarna till en Leica M8 och en resa till Egypten för hela familjen. 



Det som jag gillar mest med M8:an är att jag inte har behövt läsa en rad i instruktionsboken. Det var bara att plocka upp kameran och fota som om jag aldrig hade gjort något annat. Jag önskar att fler tillverkare kunde tänka sig att göra kameror som är lika lättanvända och som inte kräver en ingenjörsutbildning för att man ska kunna hantera dem. 



Framförallt gillar jag att det är jag som bestämmer och inte kameran. Det är lätt att ställa skärpan med hyperfokal och ljusmätningen kan jag sköta med hjälp av Sunny 16 metoden. Det enda som jag saknar på kameran är en sensor i småbildsformat men det kostar mig minst 40000 kronor att köpa en begagnad M9 och därför kan jag leva med den bristen. Förhoppningsvis kommer Voigtländer eller Zeiss Ikon med en riktigt digital mätsökarkamera i framtiden och då kanske jag får råd, men fram till dess så duger min riktiga fattigmansleica gott för mig.


Leica M8 och Leitz Summicron-C 1:2/40 är en utmärkt combo och fler objektiv behöver man egentligen inte.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.