Leica är det enda riktiga digitala mätsökaralternativet

Givetvis får man tycka vad man vill om Leicas satsning på dem som står högst upp i den ekonomiska näringskedjan. Men genom att satsa på den kundgruppen har Leica på några år gått från att ha varit ett nästintill uträknat företag till att bli ett välmående företag som har svårt att leverera i tid på grund av betydligt högre efterfrågan än förvänta .



Men detta har medfört att många äldre Leicafotografer klagar på de stigande priserna och att nya Leicakameror och objektiv kostar allt för mycket pengar. Å andra sidan brukar den bättre bemedlade gruppen som Leica valt att satsa på inte vara så noga med vad de får för sina grejer begagnat när de väl tröttnar. Det gör att det framgent kommer att finnas ett smärre smörgåsbord med billiga digitala M-Leicor för oss som inte har en alltför fet plånbok.



Jag älskar verkligen att fota med en mätsökarkamera och under många år var en Yashica Electro 35 en ständig följeslagare. Allt sedan jag blev digital för sju år sedan har jag drömt om en riktig digital mätsökarkamera och jag har haft en del olika digitala substitutkameror av varierande kvalitet på vägen. Som ni säkert redan förstått har jag en digital M-Leica idag och det finns några anledningar till att jag har valt den och det är först och främst på grund av den utmärkta mätsökaren och byggkvaliteten. Rent tekniskt är min digitala M-Leica egentligen en smärre katastrof men när man lärt sig att överbrygga problemen har den ändå sin distinkta charm och bildfilerna blir lite speciella på ett för mig positivt sätt.

Det finns de som klagar på att M-optik är onödigt dyr. Ser man till tillverkningssättet och vad man får för pengarna är den egentligen ganska så billig. Men jag kan hålla med om att nytillverkad Leicaoptik är väldigt plånboksdyr. Som tur är finns det många bra lågbudgetalternativ från Zeiss och Voigtländer att välja på. Om man inte väljer att köpa begagnat. Det Leicaobjektiv som jag använder mest kostade mig bara 1250 kronor och det kommer att få följa med mig i min vandring så länge som det håller ihop.

Först och främst är min kamera ett redskap för mig att ta bättre bilder med och med en mätsökarkamera har jag verkligen kontroll över bilden i sökaren och jag kan fånga dem i precis rätt ögonblick. Jag vågar faktiskt påstå att jag totalt sett tar snäppet bättre bilder idag än vad jag gjorde tidigare när jag var begränsad av en spegelreflexsökare. Tills de dyker upp fler digitala mätsökarkameror från andra tillverkare är det bara Leica som tillhandahåller de kamerorna som jag vill ha. Även om jag själv inte har råd så skulle jag inte tacka nej till att bli sponsrad med en Leica M9-P.



Det är en del som har ställt frågan till mig; hur har du råd med en digital Leica när du är arbetslös? Mitt svar är att det var aldrig var någon som frågade mig hur jag hade råd med en Canonkamera som var mer än dubbelt så dyr som min Leica när jag var arbetslös.

Du kanske undrar vad en mätsökarkamera är? Om du är bra på engelska kan du läsa lite mer om mötsökarkameror på den här sidan

Du har väl inte missat att det finns ett nytt nummer av Le Viseur Magazine?

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Text och foto: © Mikael Good, 2012.

Pressfotografer ersätts med smartphone-appar

Nu kan alla bli Expressen-fotografer. Det enda du behöver göra är att ladda ned deras app Scoopshot till din smartphone. Men de som är smartast är Expressen som sparar massor av pengar då de slipper att betala en massa lönekostnader till pressfotografer.

Många dagstidningar gör sig av med sina pressfotografer och de ersätts med smartphone-appar, bildbyråfotografer eller multijournalister som kan skriva, fota och redigera. Man kan lugnt säga att pressfotograf inte är något framtidsyrke och det kommer nog inte att dröja så värst många år innan yrkesgruppen pressfotografer inte längre finns kvar på tidningsredaktionerna och det är egentligen inte så konstigt nu när alla kan bli Expressen-fotografer:
http://www.expressen.se/nyheter/kolla---sa-enkelt-blir-du-en-expressen-fotograf/ 



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ps: Även om jag själv inte firar midsommar så önskar jag alla er som gör det en riktigt trevlig midsommar.

Uppmärksamhet för den uppmärksamme

Mina bilder och texter har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren och visst är det kul med uppmärksamhet och att det ibland känns som om allt jag tar i blir till guld. Men jag har valt att inte slå mig själv för bröstet på grund av all uppmärksamhet. Mitt mål är inte att själv bli uppmärksammad utan att uppmärksamma andra. När mitt slutmål är uppfyllt först då kommer jag att kunna slå mig själv för bröstet, men jag kommer nog ändå att tycka att jag kunde ha gjort mera och därför kommer jag nog inte att slå mig för bröstet då heller…

Är du på jakt efter en bra medarbetare? Du kan i så fall läsa min resumé här:
http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Än lever missionshuset i Björkenäs

Utsikten från Missionshuset i Björkänäs är verkligen bedårande.

Det varma pingstvädret och det vackra landskapet formligen ler mot oss när vi sakta letar oss fram genom det kuperade småländska landskapet i vår bil. Vi är på väg för att möta några eldsjälar bakom Björkenäs missionshus som ligger vid sjön Ören i norra Småland.


Några av eldsjälarna bakom Missionshuset i Björkenäs, från vänster Ryno Anderssson, Ann-Lis Lönn, Ingemar Karlsson, Birgit Eksteth Karlsson och Margareta Andersson.



Det är verkligen roligt att lyssna på Ingemar, han är verkligen engagerad i sin bygd och hans tal, mimik och gester bjuder in min fru och mig i berättelsen.
– Jag minns när det bodde runt 75 personer här ovanför missionshuset, nu bor ingen kvar. Ingemar Karlsson har växt upp ett stenkast från missionshuset. Han älskar sitt missionshus och berättar med inlevelse och många skratt om det gamla missionshuset.

Ingemar hämtar andan för en kort stund, han tittar ned i backen och samlar sina tankar innan han säger:
– Missionshusstyrelsen bildades 1865 hemma hos von Otter på Östanå slott, bara ett år senare stod Missionshuset klart. När det är väckelse finns inga begränsningar, alla ställde upp och timret i skogen var ju gratis. Det som kostade mest var nog glasrutorna, Ingemar pekar på de gamla fönstren som fortfarande finns kvar.


Detalj ur altartavlan i Björkenäs Missionshus

     

Kvar finns också de gamla träbänkarna - förvånansvärt bekväma att sitta i - den gamla kaminen och altartavlan som sattes upp till missionshusets 75-års jubileum 1941. Går man en trappa upp finns också en nästan intakt skolsal. Samtidigt som man byggde sin gudstjänstlokal passade man också på att bygga en skolsal. Skolan, som drevs av kyrkskolan i Vireda, hade ingen egen lokal, istället samlades man i stugorna. Det var trångt och inte särskilt praktiskt så de driftiga bönderna tog helt enkelt saken i egna händer och byggde skolsal, när de ändå var igång. Skolan fungerade ända fram till 1914 då undervisningen flyttades till Elmeberg, 2,5 km bort. Sedan dess har skolokalen fungerat som del i en pastorsbostad men har nu återställts till sitt ursprungliga skick.
– De gamla skolbänkarna hittade vi på en loge en bit bort, gissa om vi var förvånade att de fanns kvar. Vi har också hittat gamla kartor, skolböcker, foton och en gammal anteckningsbok där jag av en händelse hittade en inventarielista där alla inköp till skolan skrivits upp.


Skolbänkarna som är tidstypiska hittades på en loge en bit bort.

 

Ingemar visar upp en tavla som föreställer den första pingsdagen i Jerusalem.



Församlingen som höll till i Björkenäs upplöstes 1980 och missionshuset sköts idag av en stiftelse. Två helger per år bjuder man in till ekumenisk möteshelg, fredag - söndag och på nationaldagen bjuder man in till sång- och musikmöte.



Missionshuset i Björkenäs är en riktig skattkista för den som är intresserad av historia. För alla andra är platsen också väl värd ett besök med sina fantastiska ängar runt om och sjön Ören, ett stenkast bort, är det en ren njutning att tillbringa några timmar här.



Text: Marita & Mikael Good. Bild: © Mikael Good. 

* Väckelsen vände upp och ner på hela samhället, eller man ska kanske säga tvärt om, samhället vändes rätt igen. I mitten av 1800-talet drack svensken i genomsnitt 40 liter sprit per person och år.

Batteri och displayskydd till en Leica M3 från 1956

Jag fick mig ett gott skratt när jag var ute och sökte efter ett extrabatteri till min kamera idag :) 



 

Jag tror nog att jag ska lägga en beställning på ett displayskydd, ett batteri och en laddare till min M3:a :)


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.