"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Google Analytics är ett utmärkt verktyg för din blogg

Jag har kopplat min blogg till Google Analytics för att jag ska kunna få bättre koll på vem det är som besöker min blogg och för att få en uppfattning om vilka inlägg som är mest intressanta för mina läsare.

Om vi tittar på inlägget "Den lyckliga familjen är nu ett minne blott" så har mer än hälften av läsarna kommit från platser utanför Fotosidan. Inlägget har hittills delats av 28 personer på Facebook och det är 22 personer som gillar det på Facebook. Det är många som har hittat till inlägget via olika grupper på Facebook. Personer från Regeringskansliet, Göteborgs-Posten och Sveriges Television har varit inne och läst inlägget. Tiden som läsarna har spenderat med att läsa inlägget är mer än dubbelt så stor som snittet och det betyder att många har stannat till och läst inlägget till punkt.

Till dags dato är det 615 personer som har klickat på inlägget, men det är många som har återkommit och inlägget har för tillfället 1017 inklickningar. Det tycker jag är en ganska så bra siffra med tanke på att min blogg tillhör dom bloggarna på Fotosidan som av någon märklig anledning inte får någon extra draghjälp på Fotosidans förstasida, trots att min blogg är välbesökt och lockar många nya läsare till Fotosidan och på så vis hjälper till att marknadsföra Fotosidan för en bredare grupp. Otack är som bekant världens lön...

Jag har inte fått så många kommentarer på inlägget på Fotosidan. Men å andra sidan har jag haft en del givande samtal och diskussioner om inlägget på andra platser och jag vet att inlägget har skapat en hel del diskussioner och engagemang bland läsarna. Målet med inlägget är att familjen som det handlar om och andra lettiska familjer i kris ska få den hjälp och det stöd som de så väl behöver.

Google Analytics är ett utmärkt verktyg för dig som vill hålla koll på trafiken till din blogg. Här kan du läsa mer om hur Google Analytics fungerar: http://www.google.com/analytics/


Riga, december 2008 © Mikael Good, 2008. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm


Dagens låt: You got to walk that lonesome valley - Missisippi John Hurt

//Chasid

Postat 2011-11-20 10:46 | Läst 6725 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...


Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…
Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket. 

Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemen flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar… 

Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra

Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva. Klicka på länken om du vill ge en gåva:
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava.html
Markera att din gåva går till valfritt projekt. Det är viktigt att du skriver texten "Lettiska familjer i kris" i meddelanderutan" när du ger din gåva.

Sprid gärna den här artikeln till flera och skulle du vilja publicera den antingen i en webbaserad tidning eller i tryckt form så är du välkommen att kontakta mig. Eventuell provision kommer att gå direkt till flickorna.




Text och foto:
Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Om ni behöver anlita en erfaren socialreporter och dokumentärfotograf med ett stort hjärta och engagemang för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa. Då är ni varmt välkomna att höra av er till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även efter nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Postat 2011-11-17 03:09 | Läst 7571 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ett litet smakprov från ett kommande socialreportage

Idag bjuder jag på ett litet smakprov från ett socialreportage om ett äldre strävsamt par på den lettiska landsbygden sex-sju mil öster om huvudstaden Riga som jag håller på att sammanställa.


De andra husen i den lilla byn gapar tomma. De tidigare invånarna har antingen dött bort eller flyttat till Riga eller utomlands. Avfolkningen av landsbygden i Lettland går med racerfart... © Mikael Good, 2008


Texten är riktigt bra och bilderna håller hög klass. Jag mötte det äldre paret för nästan tre år sedan men jag har uppdaterat mina anteckningar med purfärska uppgifter, att göra en ordentlig källkoll är viktigt för mig så att texten blir rätt och riktig.

Även om jag fortfarande är mellan jobben så ligger jag inte på latsidan utan söker jobb för fullt och övrig tid ägnar jag åt att redigera bilder och skriva färdigt opublicerade reportage. När lettlands reportaget väl är färdigt och min redaktör har gått igenom det, kommer det även att översättas till engelska för eventuell publicering i USA och England :)


© Mikael Good, 2008

Jag tjänar som vanligt inga pengar på det arbetet som jag lägger ned utan min lön blir glädjen och tacksamheten från det äldre paret när de tack vare reportaget kommer att få den hjälp och det stöd som de så väl förtjänar. De har fått gå igenom mycket av krig, ockupation och annat elände i sina liv och de är väl värda att få det lite bättre på ålderns höst…


Suns håller vakt på verandan © Mikael Good, 2008

Nästa projekt blir att sammanställa ett ganska så omfattande socialreportage från Ryssland och även där håller text och bilder hög klass.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: John Lee Hooker - Hobo Blues

//Chasid

Postat 2011-10-13 10:57 | Läst 5508 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Det här kan bli mitt bästa reportage hitills

Jag sitter och skriver ihop en text till ett reportage om ett äldre par som jag träffade på den lettiska landsbygden för ett par år sedan. Bilderna är bra men frågan är om inte texten kommer att bli den bästa  som jag har skrivit hitills.

Jag känner verkligen för det äldre lettiska paret  som jag skriver om särskilt med tanke på allt elände som dessa vänliga, trevliga och älskvärda människor har fått gå igenom i livet. Nu är det egentligen tid för dem att få luta sig tillbaka och njuta de får åren som de har kvar i livet men på grund av den kraftiga ekonomiska depressionen i Lettland så fortsätter bara deras problem… Jag vill få ut deras berättelse och en glimt av deras historia så att de kanske, kanske kan få den värdiga ålderdom som de så väl är värda efter allt sitt slit och sitt elände.

Jag hoppas innerligen att jag kan fortsätta mitt arbete i Lettland. Men jag är mellan jobben och skulle därför behöva få tag på en sponsor eller få kortare projektanställningar som reporter eller fotograf av antingen hjälporganisationer eller tidningar. Mitt kontaktnät i Lettland är stort och jag har en djup inblick i landets historia och sociala system. Mina löneanspråk är relativt låga och om du anlitar mig får du en person som fungerar som reporter, fotograf och redigerare men det bästa är att du bara behöver betala för en - köp tre betala för en :)


Boningshus på den lettiska landsbygden © Mikael Good, 2008

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



Dagens låt: Papa Chajes - Amsterdam Klezmer Band

//Chasid

Postat 2011-09-23 13:34 | Läst 9835 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Scoopen som hade kunnat föra mig till toppen

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men personer i chefspositioner och politiker säger ofta för mycket i mitt sällskap och jag har ramlat över en hel del intressanta uppgifter genom åren.

  En av mina före detta chefer delade frikostigt med sig av rena företagshemligheter till mig när jag ställde en rad ledande frågor till henne. Jag har inte gjort något åt dom uppgifterna och kommer inte att göra det heller, trots att det finns dom som mycket gärna skulle vilja ta del av uppgifterna. Hämdbegär är inte det som driver mig. Jag var bara nyfiken på hur långt jag kunde driva henne utan att hon fattade misstankar. Än idag har hon säkert inte förstått att hon delade med sig av uppgifter till mig som kunde (skulle) ha lett till att hon själv fick sparken. Det är vanligt att man får skriva på ett papper om tystnadsplikt när man får en anställning, det fick jag aldrig göra... Dom gångerna som jag har fått göra det har jag givetvis hållt tyst, att hålla ett löfte är en hederssak för mig.





  För ett par år sedan avslöjade en politiker för mig att landets valuta skulle devalveras för att få snurr på ekonomin efter landets ekonomiska kollaps. Efter en stund intresserade sig politikern för mig och frågade mig vad jag jobbar med? Jag svarade att jag jobbar som frilansande reporter. Politikern som trodde att jag var biståndsarbetare blev helt förskräckt och bad desperat mig att hålla tyst. Jag höll tyst trots att det hade varit politiskt sprängstoff vid det tillfället. I dag är uppgifterna inte längre något politiskt sprängstoff och därför kan jag skriva om det här och nu.



  Som ni säkert vet sedan tidigare så har jag inget eget  intresse av att synas i media, det är inte det som driver mig, jag vill att dom människorna som jag skriver om ska hamna i rampljuset och inte jag! De flesta intervjuer som jag själv har ställt upp på har inte handlat om mig själv utan om dom människorna som jag mött. Ni får gärna kalla mig för idealist för det är jag :)

  I många fall har jag inte gjort något åt dom intressanta uppgifterna som jag har fått ta del av och i andra fall har jag delat dom vidare till andra journalister utan några personliga krav på cred. Så sent som i förra veckan delade jag med mig av intressanta uppgifter som jag har fått ta del av genom en överhörning på gymmet. Men under samma tid har jag av respekt för individen valt att hålla inne med en del  smaskiga uppgifter som jag vet att media gärna hade gottat sig åt.



Personerna och artiklarna som illustrerar inlägget har inget med innehållet i inlägget att göra. Dom är med som en illustration för vad jag helst vill jobba med; Att lyfta fram vanliga kämpande människor som har en intressant historia att berätta. Scoop och sensationsjournalistik överlämnar jag med varm hand åt andra journalister att sköta. Det är kallt och ensamt på toppen och jag trivs mycket bättre nere i värmen bland dom minsta och svagaste i samhället.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



Dagens låt:
 Johnny Thunders and The Heartbreakers - One Track Mind

//Chasid

Ps: En del kanske undrar hur det gick med insamlingen till sommarlägren i Lettland? Det hölls tre sommaläger i Lettland i somras tack vare alla dom pengarna som samlades in bland annat tack vare mitt reportage om Sidinja och hennes familj. Sidinja är förövrigt ett fingerat namn, kvinnan i reportaget ville inte att jag skulle använda hennes riktiga namn och det var ett önskemål som jag givetvis respekterade.
 

Postat 2011-09-05 09:40 | Läst 5343 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 4 5 6 ... 16 Nästa