Nu tillhör jag både 1000- och 500.000-klubben!

Nu har jag publicerat över 1000-inlägg i min blogg och den har haft en bit över 500.000 träffar! Även om jag inte är så speciellt intresserad av siffror och statistik är det ändå kul att det är så många som följer min blogg och jag vill passa på att tacka er alla. Utan er hade det inte varit så speciellt kul att blogga och som det ser ut idag kommer jag nog att hålla på ett tag till  :)

Jag tillhör en liten privilegierad skara som faktiskt får betalt för att skriva och genom åren har mina artiklar och reportage publicerats i ett stort antal tidningar och publikationer såväl inom som utom landet. En del av mina artiklar och reportage har till och med översatts till norska, finska och engelska! Även om jag har publicerat en hel del av de artiklarna och reportagen i min blogg har jag fortfarande en hel del opublicerat material kvar och det beror delvis på att det inte riktigt ryms inom regelverket för en blogg på Fotosidan.

Den uppmärksamme läsaren har säkert redan noterat att jag även har en blogg som går under namnet Les Grands Moments som är franska för stora ögonblick. I den bloggen publicerar jag en del artiklar och reportage som inte riktigt passar in på Fotosidan. Det som är lite spännande med den bloggen är att de flesta som läser den kommer från länder som USA och Ryssland och det trots att jag mestadels skriver på svenska!

Mitt senaste inlägg på Les Grands Moments handlar om Ryssland och den svåra situationen i Ukraina: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/03/stoveltrampet-ekar-pa-europas-gator.html

Text och foto: Mikael Good

Krisen i Ukraina - Europa står på randen till ett nytt krig

Med tanke på situationens allvar var det en akt av ren och skär dårskap av det ukrainska parlamentet att utse en koallitionsregering med Ihor Tenjukh som försvarsminister, Oleksandr Sitj som vice premiärminister och Oleh Maknitskij som chefsåklagare i Ukraina. 

De tre männen kommer från det nationalsocialistiska partiet Svoboda. Förutom sin antisemitism är partiet ökänt för sitt hat mot både homosexuella och ryssar. De har en stab av unga våldsbenägna unga män som lyder minsta vink från partihögkvarteret, risken att de nu beväpnar sig är överhängande när en av deras egna innehar försvarministerposten. Att sätta politiker från Svoboda på tunga ministerposter i Ukraina kan vara misstaget som åter sätter Europa i brand och det är en av förklaringarna till varför Ryssland agerar som de gör.

Tyvärr bortser många tidningar från detta i sin rapportering. Märk väl att jag inte försvarar ryssarnas agerande. Jag tror att det går att få till en fredlig lösning utan spända muskler och vapenskrammel. Tyvärr kommer tiden för en fredlig lösning snart att ticka ut. I skrivande stund har den ukrainska armén satts i högsta beredskap. Med en ukrainsk försvarminister från ett rysshatande ultranationalistiskt parti och ett Ryssland som inte backar ett steg från att skydda ryssar och sina egna intressen är risken för krig överhängande...

I den bifogade länken från tidningen Expo med rubriken "Svoboda ideolog kallar förintelsen för en guldålder" kan ni läsa mer om Svoboda: http://expo.se/2012/svoboda-ideolog-kallar-forintelsen-en-guldalder_5421.html

Text och foto: Mikael Good

Dagens bild - Ryssen kommer!

Det här är inte en kamera som har hängt som ett fint smycke runt en hipsters smala nacke. Det här är en kamera som har använts flitigt under hela sin 50 årliga levnad. Trots sitt slitna och härjade yttre levererar den fortfarande riktigt bra bilder. Optiken är ett Jupiter 35 mm F 2.8. Ett objektiv som satt på många av de ledande ryska dokumentärfotografernas kameror innan de fick råd med tyskt glas i början av 2000-talet. Objektivet är fortfarande full användbart och jag har använt det på både analoga och digitala Leicor med gott resultat. Bilden nedan är tagen med en digital Leica och ett Jupiter 35 mm F 2.8. Objektivet är trots sin ålder fullt användbart även för kräsna fotografer som mig! 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Dödens hus

Reportaget som jag gjorde om Jayer - dödens hus i St. Petersburg förra året är det reportaget som jag själv blev mest nöjd med förra året. Jag fick tyvärr aldrig in reportaget i någon tidning och valde att istället publicera det i min blogg. Jag tjänade inte några pengar på reportaget. Men på sätt och vis kan man nog ändå säga att jag fick lön för min möda. Reportaget var med och bidrog till att jag fick ett arbete som informationsansvarig på en hjälporganisation i augusti förra året.

Reportaget om Jayer - dödens hus har även lett till att fler har fått upp ögonen för det viktiga arbetet som bedrivs bland unga vuxna på glid i Ryssland och på den drog- och HIV-problematik som landet har hamnat i. Jag fick en del ryggdunkningar av främst skrivande kollegor efter att jag publicerade reportaget. Även om jag inte strävar efter uppmärksamhet känns det alltid bra att få positiv feedback av kollegor som har kommit en längre bit på vägen!

Klicka här om du vill läsa reportaget på din smart-phone eller surfplatta.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Hör dokumentärfoto till en svunnen tid?

Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att socialreportage och djuplodande dokumentärfoto hör en svunnen tid till och att de inte längre är något som vare sig tidningarna eller deras läsare är intresserade av. Jag håller inte med dem.

2013 är ett år som jag har nått ut långt och brett med mina socialreportage. Den uppmärksammade artikelserien om de glömda barnen i Ryssland har till dags dato haft över 45.000 inklick och ett par av artiklarna har publicerats i tryckta medier. Jag har fått en del uppmuntrande kommentarer från både inhemska som utländska kollegor över artikelserien. En rysk kollega tycker att min sätt att berätta i bilder är så ryskt att han bjöd mig att bli hedersmedlem i en rysk bildgrupp!



Även om det är svårt att få ut den typen av material som jag helst arbetar med i tidningar. Vet jag att intresset för socialreportage är stort. Efter att ha varit i kontakt med läsare, bildredaktörer och redaktionschefer så skulle jag faktiskt vilja sticka ut hakan lite och säga att intresset för socialreportage och dokumentärfoto fortfarande är stort i det här landet. Men dagstidningar behöver sälja annonser för att överleva och då tar ett mastigt och genomarbetat reportage för mycket dyrbar annonsplats i anspråk. Det är lättare att fylla ut tidningen med glättiga läsarlockande nonsensartiklar som inte tränger undan de livsviktiga annonserna.

Men jag klagar inte. Sedan den 1 augusti arbetar jag som informationsansvarig på hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta. Jag föredrar att jobba brett med de gåvorna som jag fått och därför passar ett informationsjobb mig som hand i handske. Inom ramen för mitt arbete har jag möjlighet att skriva artiklar och reportage till nyhetsbrev och tidningar. Trots att det är ett informationsjobb är jag lika noga med researchen som när jag arbetar med redaktionell text. För mig är det viktigt att det som jag skriver är rätt och riktigt och jag brukar dubbelkolla de uppgifterna som jag får för att se att de stämmer.



Tidigare i år skrotade jag faktiskt en text ett par dagar innan deadline och skev om den helt. I slutändan visade det sig att den informationen som jag byggde texten på var högst otillförlitlig och till stor del helt felaktig och därför tog jag beslut om att skrota texten och skriva om den helt med en annat fokus. Slutresultatet blev i mitt tycke bättre och personligare än den första texten. Du kan ta del av reportaget här: JAYER - Dödens hus 

Det finns helt klart utrymme för ett svensk magasin som fokuserar på genomarbetade reportage och dokumentärfoto. Jag tror faktiskt att det på sikt skulle kunna gå att få bärighet på ett sådant magasin med hjälp av sponsorer och en och annan helsidesannons. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved