Du skriver som Dagerman och fotar som Jonsson

Efter mitt blogginlägg med rubriken "Top Five Photographers" och nattens inlägg "Den lyckliga familjen är nu ett minne blott" fick jag ett långt uppmuntrande mail från en gammal bekant. Men trots att brevet var uppmuntrande för mig så var det ändå skrivet i en ganska så upprörd form.

Brevskrivaren skrev bland annat att han tycker att jag skriver som Stig Dagerman och fotar som Sune Jonsson och han kunde för sitt liv inte begripa vad det var för idioter som valt att inte anlita mig. Jag skulle personligen inte använt mig av ett sådant ordval utan valt en mildare formulering och det finns säkert välgrundade orsaker till besluten att inte anlita mig.

Men det är alltid kul att få beröm av en person som jag både respekterar och ser upp till som skribent och som betydde mycket för mig när jag tog mina första trevande steg som skribent på 90-talet. Jag vet att han väger sina ord på guldvåg och det som kommer ur hans mun är noga genomtänkt trots att hans spåk kan vara ganska så burdust. 

Trots att det här året inte varit något annat än ett enda stort annus horribilis för mig på arbetsfronten så har jag ändå vunnit en hel del respekt för mitt arbete både nationellt som internationellt och det är positivt. Men beröm och uppskattning betalar tyvärr inte mina räkningar...

Trots jämförelsen så kommer jag inte att bli någon ny Dagerman eller Jonsson, jag är faktiskt ganska så nöjd med att vara Mikael Good, men jag hade definitivt varit mer nöjd om jag hade ett jobb! 

Så här ser jag ut när jag är arg enligt Matheo © Mikael Good, 2011. All rights reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: I whish we´d all been ready - Larry Norman

//Chasid

Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...

Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…
Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket. 

Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemen flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar… 

Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra

Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva. Klicka på länken om du vill ge en gåva:
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava.html
Markera att din gåva går till valfritt projekt. Det är viktigt att du skriver texten "Lettiska familjer i kris" i meddelanderutan" när du ger din gåva.

Sprid gärna den här artikeln till flera och skulle du vilja publicera den antingen i en webbaserad tidning eller i tryckt form så är du välkommen att kontakta mig. Eventuell provision kommer att gå direkt till flickorna.

Text och foto: Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Om ni behöver anlita en erfaren socialreporter och dokumentärfotograf med ett stort hjärta och engagemang för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa. Då är ni varmt välkomna att höra av er till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även efter nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Top Five Photographers

Rysskräcken är djupt rotad i svensk media

 I Sverige säljer vi ut folkhemmet till dom som bjuder högst… Sverige har blivit ett kallt land att leva i och jag skäms över hur regeringen behandlar dom svagaste grupperna i samhället. Men i vårt östra grannland Ryssland är det tvärtom.

För mig är det en självklarhet att värna om dom svagaste grupperna i samhället och när jag läser i tidningarna om riskkapitalbolag som låter gamla människor lida bara föra att dom ska tjäna lite extra pengar så blir jag riktigt irriterad... Framförallt blir jag irriterad över att regeringen genom sina beslut ser till att fylla fickorna på dom som redan har så att det räcker och blir över med våra skattemedel...



Jag sitter och skriver på ett socialreportage från Ryssland och för att artikeln ska bli så rätt och riktigt som möjligt så har jag gjort en djup research. Det som slår mig är att den ryska regeringen gör precis tvärt om, dom satsar hårt på fattigdomsbekämpning och på att minska klassklyftorna i det ryska samhället, man skulle faktiskt kunna säga att dom till viss del har det gamla svenska folkhemmet som förebild!

Men det står det inget om i svenska tidningar och sannolikheten att jag får in reportaget i någon svensk tidning är minimal för det stämmer inte med utrikesministerns eller medias bild av Ryssland. Rysskräcken är djupt rotad i svensk media och bevakningen av Ryssland blir tyvärr där efter… Jag tror att det största felet som svensk media gör är att se på Ryssland med svenska ögon, när dom egentligen behöver läsa på och försöka se på Ryssland med ryska ögon.

Märk väl att jag inte tycker att allt som sker i Ryssland är rätt och riktigt. Men vi Svenskar borde verkligen se om vårt eget lilla glashus innan vi börjar att kasta sten i något annat. Sverige har tidigare varit en stormakt och utrikesministern agerar fortfarande som om vi vore det…

Jag jobbar helt ideellt med socialreportaget från Ryssland. Om jag skulle få det publicerat och i så fall få betalt för det kommer jag i så fall att deklarera det på mitt kassakort. Trots att vi lever i ett tjuvsamhälle är jag alltid mycket noga med att göra rätt för mig, även om skatten skulle gå till att finanisera verksamheten för ett ljusskyggt riskkapitalbolag i något skatteparadis...

All Images © Mikael Good 2011. All Rights Reserved.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Limonchiki - Amsterdam Klezmer Band

//Chasid 

Umgås fram dina porträttbilder

Min journalistiska stil är att umgås med dom som jag intervjuar och fotograferandet är en naturlig del av det umgänget. Enligt min åsikt tas dom bästa porträttbilderna i farten när man umgås.

   

Jag tar inte så många bilder på dom som jag intervjuar, många är ovana vid att bli fotograferade och stelnar lätt till om jag blir allt för ivrig med kameran. Därför har jag valt att vara återhållsam med kameran och jag har lärt mig att sätta bilden vid det första eller andra tillfället precis när det rätta ögonblicket infinner sig. 

   

Jag har inte riktigt förstått dom som tar 500 stela porträttbilder i motorrasande takt. Dom måste vara osäkra på sin egen förmåga och extremt rädda för att misslyckas.... Om du umgås fram dina porträttbilder blir de lösa, lediga, naturliga och fulla av närvaro.

All Images © Mikael Good 2004-2011. All Rights Reserved.

Inspirationen till dagens blogginlägg kom från en text av Micke Berg där han beskrev sin metod vid porträttfoto.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Funky Kingston - Toots & the Maytals

//Chasid