Situationen för barnhemsbarn i Ryssland är tuff

Jag har precis skrivit klart en artikel som handlar om den tuffa situationen för barnhemsbarn och före detta barnhemsbarn i Ryssland. För drygt två år sedan var jag i Ryssland och jobbade. Där besökte jag bland annat en del barnhem och intervjuade barn, lärare, myndighetspersoner, personal på ett familjecenter och olika representanter för en stor internationell biståndsorganistation. Jag har kvar många av mina kontakter och håller mig uppdaterad med dem genom mailkontakt. Barnhemsbarnens och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Artikeln kommer även att översättas till engelska. Eventuellt kommer jag att publicera artikeln i min blogg. Men hur som helst kommer jag att inom en vecka lägga upp ett bildspel med bilder från ett ryskt barnhem på mitt flickr-konto tillsammans med en kortare text på engelska. Under våren ska jag även försöka ro ett av mina större projekt från Ryssland i hamn och det kommer att ha ungefär samma beröringspunkt som den nyligen avslutade artikeln. Det bästa vore om jag själv kunde åka till Ryssland under våren men det har jag tyvärr varken tid, råd eller möjlighet att göra just nu och det gör att jag får välja det näst bästa alternativet och ställa mina frågor via mail men det går å andra sidan rätt så bra det också. Det är svårare att ta bilder via mail. Men bildmaterialet som jag har från min förra resa är riktigt bra och det behöver inte kompletteras i nuläget.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Ropen skalla lika barnomsorg åt alla

Samhället förväntar sig att alla arbetslösa söker jobb på heltid. Men om samhället förväntar sig att småbarnsföräldrar ska söka jobb på heltid borde de rimligtvis också se till så att vi får ha barnen på dagis(förskola) mer än de lagstadgade 15 timmarna per vecka.

Jag älskar mina barn och är tacksam för att jag har fått spendera så mycket bonustid med dem. Att investera mycket tid med sina barn är den bästa investeringen som man kan göra. Men i och med att jag är arbetslös förväntas det samtidigt av mig att jag söker jobb på heltid. Det är svårt för mig att söka jobb och samtidigt ta hand om mina barn utan att bli pressad och stressad. I och med att samhället förväntar sig att jag söker jobb på heltid tycker jag att det ligger i min fulla rätt att ställa krav på att samhället också låter mig ha mina barn på dagis mer än 15 timmar per vecka så att jag också kan söka jobb på heltid. När barnen har lov har jag inte rätt till någon barnomsorg över huvud taget och vid de tillfällena är det mycket svårt för mig att hinna med att söka jobb.

Jag har själv inte valt att vara arbetslös och tro mig det är det sista som jag vill vara. De som känner mig vet att jag vill arbeta och göra rätt för mig. Jag vill uppleva den där goa känslan över att jag genom mina händers verk har gjort mig förtjänt av de pengarna som kommit in på kontot. Om vi småbarnsföräldrar också gavs samma möjligheter att söka arbete som andra arbetssökande skulle vi givetvis kunna få tag på nya arbeten betydligt snabbare än idag. Småbarnsföräldrar är en stor tillgång på arbetsplatserna, vi är stresståliga har mycket tålamod, är bra på att hantera konflikter samt att jämka samman motsträviga viljor.

Jag är övertygad om att jag skulle haft ett arbete om jag haft samma möjligheter och tid att söka arbete som andra arbetslösa. Som det ser ut idag är småbarnsföräldrar snudd på diskriminerade på arbetsmarknaden. Men det finns ett enkelt sätt att råda bot på det "problemet" och det är att ge alla arbetslösa småbarnsföräldrar rätt till att ha sina barn på dagis mer än 15 timmar per vecka.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

IR-fotografering utan en ombyggd specialkamera

Om du vill fota infrarött (IR) med en digitalkamera så behöver nästan alla kameror på marknaden byggas om eller modifieras för uppgiften och om du väl har låtit bygga om din kamera kan du inte längre använda den för allmänfotografering.

Det finns faktiskt en digitalkamera som inte behöver byggas om eller modifieras för att fungera som IR-kamera och det är Leica M8:a. Det är bara att montera på ett IR-filter och börja fotografera i IR. När du monterar av IR-filtret fungerar kameran precis som vanligt igen. På följande länk som är på engelska kan du läsa om hur enkelt det är att ställa om en M8:a till IR-foto: http://www.stevehuffphoto.com/2010/12/15/inspired-by-a-faulty-sensor-ir-photography-and-the-leica-m8-by-konstantinos-besios/

Jag köpte mig en väl använd men fullt fungerande Leica M8:a för en billig peng och tanken var att jag skulle använda  Leican för IR-foto. Jag blev dock såpass fäst vid kameran att jag främst har använt den för allmän fotografering. Men i vår när löven har slagit ut ska jag försöka göra slag i saken och ge mig ut och IR-fota med M8:an. Att resultatet kan bli riktigt bra har ni säkert redan förstått om ni klickade på länken ovan.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved

Meetings in the middle of China

Please check out my newest exhibition on Flickr: Meetings In The Middle Of China. By the way I haven´t changed my name. Desmond Dekker was the name that I was given when I logged into my Flickr-account. If you don´t know who Desmond Dekker is then please klick on the following link and take some time to listen to some really good music: Top Tracks for Desmond Dekker

Text and Photo © Mikael Good, 2004. All Rights Reserved

Japanska elektronikjättar i ekonomisk kris

För mig är det obegripligt varför en del kamerafabrikanter biter sig själva i foten genom att rea ut utgående kameramodeller och objektivt för struntsummor. Även en hobbyekonom förstår att det kommer att drabba försäljningen av nya modeller och även förtroendet för varumärket.

Extrema reor är förvisso bra för oss konsumenter som inte har så tjock plånbok och som ändå vill ha riktigt billiga och bra kameror. Men det lär inte hjälpa företagen att få snurr på den viktiga och inkomstbringande försäljning av nya kameramodeller och tillbehör. Har man ett för stort varulager gäller det att ha lite is i magen och portionera ut det över tid för att inte förlora allt för mycket pengar.

Det är ingen hemlighet att de japanska elektronikjättarna Sony och Panasonic är inne i en djup ekonomisk kris. Enligt vissa ekonomiska bedömare kämpar de för sin överlevnad som företag. Kamera- och optikförsäljningen står bara för en liten del av företagens totala omsättning men den är inte direkt lönsam. Den akuta ekonomiska krisen kommer säkerligen att leda till att olönsamma delar av verksamheten kommer att rensas bort så att företagen åter kan komma på fötter igen.

Det är lätt att börja spekulera om vilka verksamheter som kommer att bli kvar och vilka som kommer att försvinna. Jag undviker att ge mig in i de spekulationerna men jag hoppas verkligen att båda företagen kommer att ha kvar sina kameradivisioner när det ekonomiska stålbadet är över. Både Panasonic och Sony har släppt många bra, intressanta och innovativa kameror de senaste åren och de båda företagen behövs som motvikt mot de trögtänkta drakarna som gärna håller sig ett par steg bakom täten och helst inte gör några förhastade rörelser.

För er som vill sätta er in lite mera i den akuta ekonomiska krisen som drabbat Sony, Panasonic och Sharp rekommenderar jag den här artikeln i SvD Näringsliv: Japanska jättar i djup kris

Text och foto: © Mikael Good 2013, All rights reserved.