Bildreportage – Fotografera som en monark med hyperfokal

Autofokus i all ära, men det finns en gammal välbeprövad fokuseringsform som heter hyperfokal. Trots att den funnits med i många år är den fortfarande blixtrande snabb och ställer skärpan snabbare än de snabbaste autofokuskamerorna. Bäst fungerar hyperfokal med analoga kameror och vidvinkelobjektiv.





Jag såg nyligen en bild på drottning Elizabeth II där hon fotograferar hästkapplöpning med en Leica M. På bilden håller drottningen kamerahuset med bägge händerna, utan att ha ett finger på objektivets fokuseringsspak. Bilden lades upp i Leica M Series User Group på Facebook. Några yngre fotografer började raljera över drottning Elizabeth i kommentarsfältet och skrev kommentar i stil med: "Hon vet ju inte ens hur man ställer in skärpan! :)" .

Jag såg direkt att drottning Elizabeth II visste precis vad hon gjorde. Oftast håller jag själv min Leica på samma sätt när jag fotar med hyperfokal. Det gör jag för att inte oavsiktligt ändra avståndet på objektivet. De flesta bilderna som jag tar med min Leica tar jag med hyperfokal. Bäst fungerar hyperfokal med vidvinkelobjektiv upp till 35mm.





Med ett 35mm objektiv ställer jag avståndet på 5 meter, bländaren på 8 och tiden på 1/250. Det betyder att allt från 2.5 meter till oändligt blir skarpt. Det är bara att titta i sökaren, komponera bilden och trycka av när motivet är inom hyperfokalavståndet. När jag rör mig in i folksamlingar ändrar jag avståndet till 2 eller 3 meter, och om ljuset tillåter bländaren till 11 och tiden till 1/500.





Oftast kör jag med auto-iso med 1600 i topp. Förr när jag körde med film var jag oftast begränsad till 400 ASA, men nu kör jag digitalt med de fördelar som det för med sig, auto-iso är en av dem och möjligheten att förhandsvisa bilden är en annan. Men det finns en stor nackdel med digitala Leicor gentemot analoga och det är att de kan ha en viss fördröjning vid uppstart, vilket gör att man kan missa avgörande ögonblick för att kameran inte var redo.





För att motverka detta har jag valt att stänga av "snåljåpen" eller strömspararen som den även kallas. Leica M240 har ett riktigt kraftigt batteri som räcker för en hel dags måttligt fotograferande utan snåljåp. Äldre Leicor såsom M8 och M9 suger ur batteriet snabbt om man stänger av strömspararen och då kan det vara bra att ha ett par färska batterier i fickan. Nyare Leicor ska enligt uppgift vara snabbare i uppstarten.




Jag brukar uppmuntra dokumentärfotografer att gå ett steg närmare. Några av bilderna i artikeln skulle helt klart mått bättre av att vara fotograferade på lite närmare avstånd. Om det inte vore för corona-pandemin hade jag gärna gått närmare. Denna gången valde  jag att ställa hyperfokalen på 5 meter och respektera Folkhälsomyndighetens riktlinjer gällande säkerhetsavstånd. Nästa år hoppas jag åter att jag åter kan "dyka" in i folksamlingar med ett 21mm objektiv!




Bilderna i inlägget har jag tagit under juli månad med en Leica M240 och ett Summircron M 35mm ASPH. Mätsökarkameror är som gjorda för hyperfokalfotografering. Givetvis går det lika bra att fokusera hyperfokalt med andra kameror och objektiv men det är viktigt att objektivet har en avståndsskala. 






Text och foto: Mikael Good

Bildreportage – Gatuliv i Darjeeling

Staden Darjeeling som ligger i nordöstra Indien är känd för att ha världens högst belägna järnvägsstation, sitt utsökta te och för sin kvälls- och nattmarknad. Under julledigheten åker många inhemska turister till staden för att shoppa och besöka sevärdheter i staden och dess omgivningar.

Många av de inhemska turisterna kommer från södra och mellersta Indien. Där är det oftast betydligt varmare än i Darjeeling som ligger på ungefär 2050 meters höjd vilket gör att det kan vara riktigt kallt där på vintern. Turisterna som jag mötte hade på sig nyinköpta jackor, mössor, vantar och halsdukar för att skydda sig mot den för dem oväntade kylan.

Till skillnad från andra marknader som jag besökt i Indien såldes originalkläder  i Darjeeling och priserna var fullt jämförbara med dem i Sverige. Men givetvis fanns det även lokalproducerade kläder med priser som var riktigt låga med svenska mått mätt. Försäljarna var i vart fall inte vana med kunder som inte prutade och som tyckte att det var billigt!

Jag är alltid öppen med att jag fotograferar. Att smyga omkring eller att dyka på folk är inte någon fotograferingsstil som tilltalar mig. När jag tagit en bild möter jag ofta en blick med ett leende, och får oftast ett leende tillbaka.





I Indien fick jag även vara med på en hel del selfies. Min dotter utbrast ”Är du en kändis pappa” efter en anstormning av Indier som ville fotograferas tillsammans med mig. Även om jag är känd i vissa kretsar är jag ingen kändis per definition. Anledningen till uppmärksamheten berodde främst på att en av karaktärerna i HBO-serien Vikings liknar mig, och många Indier ville fotograferas tillsammans med ”Vikingen”! Jag vet inte hur många gruppfoton som jag är med på men det blev några stycken!




Något som slog mig under min vandring i Darjeeling var att det var så rent överallt. Faktiskt var det mycket renare än i Sverige. Förklaringen var att kommunen infört ett lokalt nedskräpningsförbud, och har nolltolerans mot nedskräpning. De som bryter mot förbudet kan räkna med dryga böter. I andra indiska kommuner behöver man inte gå många steg förrän man hittar skräp.

Text och foto: Mikael Good

Vilka var sjöfolken?

Jag lovade tidigare i år att skriva en artikel om sjöfolken. Men det är ett ämne som kräver en rejäl djupdykning i arkiven, tyvärr är källorna få och därför måste jag ge utrymme för egna antaganden och klä texten i många förmodligen, kanske och eventuellt. Jag har redan gjort en hel del faktasökning, men kommer att fortsätta ett tag till innan det är dags att skriva ihop alla textfragmenten till en artikel.

Text och foto: Mikael Good

Hemester i Sverige 2020

På grund av corona-pandemin och att EU- och grannländer därför stängt sina gränser mot Sverige har många svenskar fått styra om sina semesterplaner och istället fått semestra på hemmaplan. 



Sedan den 13 juni är det tillåtet för dem som är symptomfria att resa inom landet. Detta beslut öppnade upp resandet och många började i alla hast att smida om sina semesterplaner. Ordet hemester blev snabbt ett modeord som spreds som en löpeld i tidningar och på sociala medier. Men hemester är inget nytt ord, det har i många år använts bland dem som valt att resa på klimatsmart semester med så lite klimatpåverkan som möjligt. I och med pandemin har ordet fått en bredare spridning. Hemester är ett så kallat teleskopsord som är sammansatt av orden hemma och semester.  



Det positiva med hemester är att fler upptäckt vårt vackra land. Men tyvärr upptäcker många varför många gärna bokar semesterresor till sydligare länder där det finns garantier för sol och värme. Sommarvädret i Sverige är minst sagt oberäkneligt. Även om det har bjudits på ett par dagar med sommarväder i juli har värmen och solen mestadels uteblivit, och himlen har stundtals stått vidöppen över alla soltörstande semesterfirarna.



Bilderna tog jag under min hemester i Båstad. Jag använde mig av en Fujifilm X-H1 och ett 18-135mm.




Text och foto: Mikael Good

Tennisfesten i Båstad är inställd

Förra året kokade Båstad av liv då tennisveckan inleddes, men i år har festen uteblivet på grund av Corona-pandemin och det är tyst och lugnt i staden.





I början av juli brukar topparna inom svenskt näringsliv, politik, sport och kändisar träffas under Nordea Open (tidigare Swedish Open) i Båstad för att titta på tennis, festa och knyta kontakter. Men på grund av Corona-pandemin har arrangörerna valt att flytta året tennisvecka till 2021.





Den första veckan av den populära dam- och herrtennisturneringen brukar kallas för Stockholmsveckan. Då åker Sveriges partyelit till Båstad för att festa på knökfulla nattklubbar. Det är inte ovanligt att de köper in dyr champagne som de sprutar på varandra. På grund av tillströmmingen av köpstarka kunder drar en del barer i staden in mer än hälften av sin årsomsättning under tennisveckan





Att tennisveckan flyttas till nästa år är ett hårt ekonomiskt slag mot affärsidkare i Båstad och på hela Bjärehalvön, många av dem är beroende av de extra pengarna som de drar in för sin överlevnad. Under tennisveckan kommer upp till 100 000 extra besökare till kommunen där det normalt sett bor drygt 15 000 personer.




Min familj brukar hyra en lägenhet centralt i Båstad och har varit här ett flertal gånger sedan 2010. Under tennisveckan har det stundtals varit svårt att ta sig fram i hamnen, och i områdena runt Båstad tennis på eftermiddagar och kvällar. Vägarna in till Båstad brukar vara igenkorkade och köerna till butiker och restauranger ringlar sig långa. I köerna talar de flesta Östermalmsdialekt med sitt distinkta i-ljud som mest påminner om ett spetsigt surrande i från en bohuslänsk fiskare.

Tidigare år har det varit knökafullt med folk på uteserveringarna. Speciellt på Pepe’s Bodega som ligger i gamla Varmbadhuset i närheten av Hotell Sand och Båstad tennis. Där brukar den inresta partyeliten dansa på borden och spruta dyr champagne på varandra. Men i år satt bara en tapper och lugn liten skara inne på Pepe’s. Och många av de små uteserveringarna nere vid hamnen gapade tomma.





Under mina vandringar i staden har det varit få människor ute. De dyra bilarna och motorcyklarna har lyst med sin frånvaro. Jag förstår inte riktigt varför så många har övergett Båstad trots att det inte blir någon tennis i år. Det är fortfarande en mysig liten sommarstad som är väl värd ett besök.




Bilderna i artikeln har jag tagit med en Leica M 240 och ett Summicron-M 35mm, samt en Fujifilm X-H1 med ett 18-135mm.

Text och Foto: Mikael Good