Scoopen som hade kunnat föra mig till toppen

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men personer i chefspositioner och politiker säger ofta för mycket i mitt sällskap och jag har ramlat över en hel del intressanta uppgifter genom åren.

  En av mina före detta chefer delade frikostigt med sig av rena företagshemligheter till mig när jag ställde en rad ledande frågor till henne. Jag har inte gjort något åt dom uppgifterna och kommer inte att göra det heller, trots att det finns dom som mycket gärna skulle vilja ta del av uppgifterna. Hämdbegär är inte det som driver mig. Jag var bara nyfiken på hur långt jag kunde driva henne utan att hon fattade misstankar. Än idag har hon säkert inte förstått att hon delade med sig av uppgifter till mig som kunde (skulle) ha lett till att hon själv fick sparken. Det är vanligt att man får skriva på ett papper om tystnadsplikt när man får en anställning, det fick jag aldrig göra... Dom gångerna som jag har fått göra det har jag givetvis hållt tyst, att hålla ett löfte är en hederssak för mig.





  För ett par år sedan avslöjade en politiker för mig att landets valuta skulle devalveras för att få snurr på ekonomin efter landets ekonomiska kollaps. Efter en stund intresserade sig politikern för mig och frågade mig vad jag jobbar med? Jag svarade att jag jobbar som frilansande reporter. Politikern som trodde att jag var biståndsarbetare blev helt förskräckt och bad desperat mig att hålla tyst. Jag höll tyst trots att det hade varit politiskt sprängstoff vid det tillfället. I dag är uppgifterna inte längre något politiskt sprängstoff och därför kan jag skriva om det här och nu.



  Som ni säkert vet sedan tidigare så har jag inget eget  intresse av att synas i media, det är inte det som driver mig, jag vill att dom människorna som jag skriver om ska hamna i rampljuset och inte jag! De flesta intervjuer som jag själv har ställt upp på har inte handlat om mig själv utan om dom människorna som jag mött. Ni får gärna kalla mig för idealist för det är jag :)

  I många fall har jag inte gjort något åt dom intressanta uppgifterna som jag har fått ta del av och i andra fall har jag delat dom vidare till andra journalister utan några personliga krav på cred. Så sent som i förra veckan delade jag med mig av intressanta uppgifter som jag har fått ta del av genom en överhörning på gymmet. Men under samma tid har jag av respekt för individen valt att hålla inne med en del  smaskiga uppgifter som jag vet att media gärna hade gottat sig åt.



Personerna och artiklarna som illustrerar inlägget har inget med innehållet i inlägget att göra. Dom är med som en illustration för vad jag helst vill jobba med; Att lyfta fram vanliga kämpande människor som har en intressant historia att berätta. Scoop och sensationsjournalistik överlämnar jag med varm hand åt andra journalister att sköta. Det är kallt och ensamt på toppen och jag trivs mycket bättre nere i värmen bland dom minsta och svagaste i samhället.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm



Dagens låt:  Johnny Thunders and The Heartbreakers - One Track Mind

//Chasid

Ps: En del kanske undrar hur det gick med insamlingen till sommarlägren i Lettland? Det hölls tre sommaläger i Lettland i somras tack vare alla dom pengarna som samlades in bland annat tack vare mitt reportage om Sidinja och hennes familj. Sidinja är förövrigt ett fingerat namn, kvinnan i reportaget ville inte att jag skulle använda hennes riktiga namn och det var ett önskemål som jag givetvis respekterade.
 

Många fotografer tävlar om 15 minuter i rampljuset

Det är svårt att få med sitt material i tidningar och andra publikationer, då gäller det att följa tidens trender genom att välja de vinklarna som är trendiga och dra i spakarna ordentligt i Photoshop så att bilderna syns och sticker ut och faller kräsna bildredaktörer i smaken.

   Det finns en del "ynglingar" (mig själv inkluderat) som försöker att simma mot strömmen genom att hålla på med klassiskt, rakt och enkelt reportagefoto där människan framför kameran hamnar i centrum och inte det egna egot. Men vi blir allt färre ju mer tekniken utvecklas och flaschiga HDR-effekter blir var mans egendom genom lättanvända plug-in filter i Photoshop. För mig är fotograferandet inte någon tävling utan ett redskap för att nå ut till så många som möjligt. Jag blir själaglad varje gång som jag får rapporter om att familjerna som jag umgåtts med och dokumenterat har fått det stödet som de så väl behöver.



   Tyvärr är marknaden för socialreportage begränsad. Tidningarna brukar skylla på att läsarna inte vill ha den typen av läsning. Men dom gångerna som jag har fått med ett socialreportage i en dagstidning har dom resulterat i väldigt stor respons från läsarna, hur tidningarna får den ekvationen att gå ihop förstår jag inte riktigt? Men det kan ha att göra med att lättsmälta texter och bilder på celebriteter och kungligheter inte kräver samma typ av engagemang från läsarna.





   Jag är angelägen om att stödja biståndsorganisationer med mina reportage. Genom mina bilder och texter vill jag vara med och förändra världen och göra den till en något bättre plats att leva på och därför arbetar jag gärna åt biståndsorganisationer. Om du som läser det här arbetar på en biståndsorganisation eller en tidning som är i behov av en engagerad, angelägen samt internationellt meriterad fotograf och reporter för arbete både inom som utom landet är ni varmt välkomna att kontakta mig. Jag arbetar enligt principen en för samma pris som två.





Missa inte det nya numret av Life-Force Magazine

Dagens låt: Go to the Hungry Ones - Keith Green

//Chasid

Framgången styr inte mitt liv

De senaste åren har jag varit en rätt så flitig utställare och mina bilder och texter har publicerats i flera olika medier. Trots att jag har fått en hel del ryggdunkningar från namnkunniga fotografer från olika länder kämpar jag vidare med samma mål i sikte som tidigare. För mig är det viktigt att ha ett mål och en mening med mitt fotograferande. Framgången styr inte mitt liv och jag har medvetet tagit ett steg tillbaka så att människorna som jag porträtterar ska hamna i rampljuset. Genom att jag även gör intervjuer och inte bara gömmer mig bakom kameran har jag i mitt eget tycke lyckats få ännu mer kontakt och därmed mer närvarokänsla i mina bilder.


Gammelmormor och hennes dotterson, Jiling © Mikael Good, 2004

Det är lite tråkigt att fotografers status fortfarande är relativt låg och jag får oftast ett betydligt bättre bemötande när jag presenterar mig som journalist. Även om jag själv tycker att jag har en bit kvar att gå som skribent har jag redan fått förmånen att göra en del reportage som har fått stort gensvar av läsarna. Det första av mina reportage som publicerades i en dagstidning hamnade på ettan och det för journalister så begärliga mittuppslaget. Arvodet som jag fick från tidningen gick till familjen som jag skrev om.


Children in a nursery class in Joping © Mikael Good, 2004

Jag har mötts av en del avundsjuka från andra spirande dokumentärfotografer och pressfotografer som sitter fast i vardagslunken på sina redaktioner då jag i deras ögon lever deras dröm. Den avundsjukan förstår jag mig faktiskt inte på... Jobbet som socialreporter är tungt rent psykiskt och lönen är låg med svenska mått mätt och framtidsutsikterna är mycket osäkra... Jag hade hoppats på att jag skulle få fler jobb detta halvåret men tyvärr har två reportageresor runnit ut i sanden... De hade gett mig jobb i minst en månad och nu måste jag söka mig andra vägar för att trygga försörjningen och slippa allt administrativt krångel med a-kassan. Under det förra året jobbade jag en hel del som informatör/kommunikatör och det var ett arbete som jag stormtrivdes med och den banan fortsätter jag gärna på.


Föräldralösa barn, Jiling © Mikael Good, 2004

Har du behov av en engagerad socialreporter, fotojournalist eller en informatör/kommunikatör för jobb både inom som utom landet är du varmt välkommen att kontakta mig på [email protected]

Jag vill använda mina gåvor på en sådant sätt att de kommer andra människor till gagn och jag vill genom mitt arbete vara med och se till att FN:s milleniemål uppfylls.
"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det  har ni gjort mot mig"//Jesus

Arbetsprover finns här:
www.marchlifeforcemagazine.co.uk/photo-essays.htm
www.591photography.com/2011/04/591-exhibition-mikael-good-meetings-in.html
www.591photography.com/2010/10/591-exhibition-mikael-good-greetings.html
www.chasid.fotosidan.se

Dagens låt: Canton Jones - Kingdom Business
//Chasid

Den välbesökta utställningen på 591 Photography Blog är snart över

Utställningen Greetings from Latvia ligger uppe på 591 Photography Blog t o m den 20 mars. Det gläder mig att utställningen är en av de mest sedda utställningarna på 591 Photography Blog sedan juli 2010. Passa på att besöka utställningen innan det är försent: 591 Exhibition: Mikael Good - Greetings from Latvia

Dagens låt: Here Comes the Flood - Peter Gabriel

Nu är det snart slut på friden för mig!

Som ni säkert vet är jag inte en person som armbågar mig fram i tillvaron för att själv synas och få uppmärksamhet. Trots det har jag en förmåga att alltid hamna i rampljuset. Jag har faktiskt tappat räkningen på hur många intervjuer som jag har varit med om de senaste åren. Men oavsett om jag blir intervjuad av en journalist från Expressen eller om det är en gymnasieelev som intervjuar mig till en skoltidning angående mitt arbete så bjuder jag alltid på mig själv och går in för uppgiften.


I shall also be a Photojournalist when I grow up, Jelgava, Latvia © Mikael Good

Emma, Riga, Latvia © Mikael Good 

Children in a nursery class, Jo Ping, China © Mikael Good 

Som jag tidigare skrivit i min blogg är det svårt att livnära sig som fotojournalist idag och marknaden är högst begränsad men trots det så har jag lyckats att nå ut med mina berättelser till en betydligt större grupp än jag räknat med. Det är främst därför som jag ställer upp på intervjuer för att därigenom få lite extra fokus på dem som verkligen behöver vår hjälp och vårt stöd. Det har även lett till att mitt namn har blivit lite känt och gjort det lite lättare för mig att få ut med mitt material.


Mother and Son, Prejli, Latvia © Mikael Good 

I början av mars händer det något som kan leda till att jag blir internationellt känd! Jag kommer att ha med två av mina reportage  i ett nystartat internationellt magasin, även om jag inte får betalt så är marknadsvärdet högt och publiceringen kan leda till att jag får fler internationella jobb som fotojournalist. Det känns lite pirrigt då jag vet att tidningen har en del riktigt tunga namn bland läsarna och att förväntningar från dem på mitt material är höga. Hur som helst så tror jag att det kommer att bli slut på friden för mig och att publiceringen kommer att leda till att dörrar öppnas.

Det ska bli spännade att se vad framtiden för med sig för mig och jag kommer givetvis att låta er hänga med mig på resan i bloggen! Min förhoppning är att jag ska kunna kicka ut a-kassan från mitt liv och i en inte allt för avlägsen framtid kunna livnära mig som frilansande fotojournalist, skribent och filantrop med hela världen som arbetsfält!


Residental area on the Latvian Countryside © Mikael Good

Dagens låt: Peter Gabriel - Solsbury Hill

//Chasid