Välkommen till förorten - stort bildreportage

De flesta känner mig säkert som en reporter som reser världen runt och berättar om människor och miljöer. Men lika viktigt är det för mig att berätta om människor i mitt närområde. Under några år har jag rört mig på Österängen och Öxnehaga två förortsområden som ligger på promenadavstånd från mitt hem.

Jag bodde på Österängen i elva år innan jag gifte mig och flyttade till Huskvarna för 16 år sedan. Trots att det fanns mycket spännande och färgstarka människor i mitt grannskap på den tiden valde jag tyvärr inte att dokumentera dem, vilket jag ångrar idag. Nu har åren gått och många av dem finns tyvärr inte kvar förutom i minnet. Under tiden som jag bodde där var jag själv en del av förorten, vilket gör att jag har lätt för att smälta in. Detta tillsammans med att jag är öppen med vad jag gör, och att många känner igen mig, gör att jag kan röra mig och fotografera ganska så fritt.




I många länder som jag rest i lever människorna sina liv på gatan i betydligt större utsträckning än i Sverige. I och med att förortsområdena ofta består av en blandning av människor från många olika kulturer och bakgrunder är det ett annat folkvimmel än i så kallade "svennegetton" där livet ofta kretsar runt det egna huset. I förortsområdena är barn ute och leker och spelar fotboll, äldre rör sig runt på områdena, eller träffas i centrum för att snacka eller ta en fika. Jag tycker om multikultur och trivs i förorten, där det finns liv och rörelse, och en möjlighet att möta människor och byta några ord.




Jag försöker inte romantisera förorten som en del politiker och kulturarbetare tenderar att göra. Det finns problem i förorten men jag tror att det går att göra något åt problemen. Under några år var jag själv en del av problemen och sedermera arbetade jag volontärt mot dem. Ska man nå en positiv förändring i förorten ska man hålla röstfiskande politiker så långt borta som möjligt och låta civilsamhället (församlingar, föreningar och privatpersoner) samverka tillsammans med bostadsbolag och kommun med uppbackning av områdespolis. Just områdespoliser är viktiga, då de bygger relationer med människorna på orten, och känner de flesta barnen och ungdomarna. Andra poliser ses ofta som fiender, och ibland utsätts de tyvärr för glåpord, raketbeskjutning och stenkastning vilket är helt förkastligt! 




Under de första åren i början av 2000-talet engagerade jag mig volontärt i Österängens gym tillsammans med några andra "gubbar" i 30-års åldern, vi kom från olika kulturer och bakgrunder och en del av oss hade vuxit upp på området. Vi var starka och bra på kampsport och vann snabbt förortsgrabbarnas respekt. Vi blev deras förebilder, de lyssnade på oss, och när vi behövde sätta gränser gjorde de som vi sa. De flesta grabbarna som vi lärde känna bröt med den våldsamma gängkulturen och är idag stadgade familjefäder.



Förorten är ett av projekten som jag jobbar med över tid, och det är inte helt omöjligt att projektet kommer att utmynna i en bok eller en utställning någon gång i framtiden. Bilderna i inlägget tog jag under våren och sommaren 2019 med en Sony A7rII och en Leica M 240.  I år är många rädda för coronaviruset, och det är inte alls samma folkvimmel på Öxnehaga och Österängen som tidigare år. Förhoppningsvis återkommer folklivet när faran för pandemin blåses av. 

Text och foto: Mikael Good

En skandinavisk viking i Indien

Precis som mina förfäder tycker jag om att komma till nya miljöer och träffa nya människor. I december var jag i Indien med familjen och där fick jag mitt lystmäte. Jag fick med mig mängder av bilder, men på grund av mitt utseende fick jag även vara med på en hel del selfies.



Innan taxin kom och förde oss till Indira Gandhi internationella flygplats, passade jag på att gå ett extra varv i omgivningarna vid hotellet. Jag tog bilder och bytte några ord med människor som var på väg till sina arbetsplatser.



I och med att jag är öppen med vad jag gör och inte smyger runt hamnade jag i en del samtal och passade på att ta en del gatuporträtt på människor som rörde sig i området. Jag kallar mig själv inte för gatufotograf utan dokumentärfotograf. Jag tycker om att möta människor och dokumentera deras vardag, det gör att jag inte gömmer mig bakom kameran utan söker kontakt.

Det är inte ovanligt att jag själv får vara med på bild. I Indien var det vanligt att folk kom fram till mig och frågade om jag ville vara med på bild tillsammans med dem, jag sa ja vid samtliga tillfällen. En del fotografer är livrädda för att vara med på bild, men lika självklart som jag tar bilder på andra människor, lika självklart ställer jag själv upp på bild när någon frågar, är man inte beredd att ge ska man heller inte räkna med att få.

Vid en del tillfällen ville så många vara med på bild tillsammans med mig, att min dotter förvånat utbrast: ”Är du en kändis pappa?”. Förklaringen var enkel. Serien Vikings är populär även i Indien. I och med att jag har ett vikingalikt utseende (jag hade det långt innan serien började) och att en av karaktärerna i serien liknar mig ville många vara med på bild tillsammans med den gänglige skandinaviska vikingen.



Det folkmyller som jag mötte den 1 januari är som bortblåst. Alla New Delhis 14 distrikt har klassificerats som röda zoner. Det innebär att det inte är tillåtet att röra sig fritt eller resa, människor måste sitta i karantän i sina hem. Alla förskolor, skolor och universitet ska hållas stängda, likaså restauranger och biografer. Men kyrkor, tempel och moskéer får hålla öppet för ett begränsat antal utövare. Det är också tillåtet att besöka sjukhus, apotek och livsmedelsbutiker.



Jag vet tyvärr inte hur det har gått för människorna på bilderna. De flesta av dem överlevde på pengarna som de fick ihop varje dag. Idag har många av dem ingen möjlighet till försörjning. De som kan har tagit sig till sina hemorter, men de som inte har den möjligheten har valt att stanna kvar med förhoppning att staden snart ska öppnas upp, och att allt ska återgå till det normala igen.

Bilderna i inlägget har tagits med en Sony A6500 och ett 18-135mm objektiv.

Text och foto: Mikael Good

New Delhi efter mörkrets inbrott

För en dryg månad sedan publicerade jag ett bildreportage i min blogg med bilder på människor som bor och arbetar i närheten av av Indiens mest ökända gata – GB Road i New Delhi. Nu har jag hittat några fler bilder från samma tillfälle.







När jag är på resa tar jag många bilder. Framförallt tycker jag om att fotografera människor och miljöer. Ofta hamnar jag i skumma miljöer och bland människor som andra ser som skumma. Jag vet inte varför det är så, men jag dras ofta till det som anses fult och annorlunda, och har lätt att få vänner bland dem som på olika sätt står utanför samhället. Det är lite märkligt men sådana miljöer och människor blir ofta vackra när de hamnar på bild.







Idag är kvarteren som jag rörde mig i för ett par månader sedan helt folktomma. Indien är helt nedstängt på grund av coronaviruset. Många av människorna som jobbade som daglönare har vandrat tillbaka till sina hembyar, där möjligheten till försörjning är större än vad den är i den nedstängda huvudstaden. Det enda positiva är att den smog som höll huvudstaden i ett järngrepp har försvunnit. Nu lyser solen över New Delhi, och man kan se längre än på decennier.










Bildkvaliteten kanske inte är den bästa, men jag tycker att bruset ger bilderna lite extra närvaro. Ibland tenderar det digitala i mitt tycke att bli lite väl polerat och tillrättalagt, brus ska tas bort, störande färger och detaljer ska plockas bort. Precis som förr förespråkar jag rakt enkelt fotografi, där tekniken inte får stå i vägen för bilden. Förr pressade jag en Tri-X till 1600 ASA eller lyxade till det med en T-max 3200 när jag körde nattfoto. Färg körde jag aldrig på natten, bildresultatet blev allt för skralt.

Alla bilderna i inlägget har tagits med en Ricoh GR II som har ett fast objektiv motsvarande 28mm, jag har uteslutande använt bländare 2.8, och haft ett ASA-tal mellan 1600–10000.




Text och foto: Mikael Good

Huskvarnas landmärke "The Broccoli Tree" har vandaliserats

I tisdags upptäckte en förbipasserande sågspån vid “The Broccoli Tree” i Huskvarna. Vid en närmare anblick syntes det att vandaler hade sågat djupt med motorsåg i flertalet av trädets stammar.



Enligt polisen vandaliserades trädet förmodligen i helgen. När parkförvaltningen i Jönköpings kommun inspekterade trädet upptäckte de att flera grenar var genomsågade och utgjorde en risk för allmänheten. När nyheten spred sig att “The Broccoli Tree” höll på att sågas ned samlades många Huskvarnabor för att ta ett sista farväl. Alla som jag pratade med på platsen var bestörta över det som hänt och ingen kunde riktigt förstå vad det var för vettvilling som hade förstört deras vackra träd.
- Om jag inte var en fattig pensionär skulle jag utlysa en belöning för att få tag på förövaren, sa en äldre Huskvarnabo som jag pratade med.



- Vi var tvungna att såga ned trädet akut, det kan ramla när som helst. Oset är en populär utflyktsplats och vi vill inte att någon ska få en gren i huvudet. Men vi kommer att spara stubbarna och med tiden kommer det att komma nya skott. Men det kommer nog aldrig mer att bli ett broccoliträd utan det kommer snarare att se ut som ett gräslöksträd. Sa parkförvaltaren Glenn Öster från Jönköping kommun när jag pratade med honom.



Många turister och förbipasserande har passat på att ta en sväng in till Osets badplats i Huskvarna för att titta på det världsberömda trädet som även finns utmärkt som en kulturell sevärdhet på Google Maps. Under dagen kommer resten av trädet att sågas ned och endast stubbarna kommer att återstå av “The Broccoli Tree” i Huskvarna.



Fotografen Patrik Svedberg har dokumenterat “The Broccoli Tree” sedan 2013. Han skapade Instagramkontot “thebroccolitree” där han har lagt upp 250 bilder. Patriks bilder har satt “The Broccoli Tree” på kartan och trädet var ett av Huskvarnas viktigaste landmärken. Tills en vandal bestämde sig för att förstöra det i september 2017...



Jönköpings kommun har polisanmält skadegörelsen och uppmanar personer som vet något att kontakta Polisen på 114 14.

Text och foto: Mikael Good

Friends arena har fått en äkta Frälsare

Rubriken till det här inlägget har jag hämtat från lördagens Aftonblad. Tidningens reporter Svante Lindén hade varit på plats i Friends Arena för att bevaka det kristna eventet Awakening Europe som hölls i Solna under helgen. Hans upplevelser och tankar kryddade med bilder från händelsen publicerade på ett uppslag i tidningen .



Svante var mycket imponerad av de 10-tusentals besökarnas uppriktiga tro, kärlek, glädje och han fångades av den fantastiska stämningen som spreds via lovsång och talare inne på arenan. Till en bekant som mötte honom i vimlet och som var lite förvånad över att möta Aftonbladets reporter på ett kristet event sa Svante upprymt:
– Inte sedan Zlatan lämnade landslaget har vi haft en Frälsare på Friends Arena, inte förrän i dag!



Målsättningen med Awakening Europe är att rubba det normala (Disturb the normal) och nå 100 miljoner själar (100 million souls) i Europa med Evangelium. Troende kristna från världens alla hörn men framförallt från Sverige, Norge, Danmark och Finland samlades på Friends Arena för att tillsammans be, lovsjunga och bli entusiasmerande.



Jag var på plats på Friends Arena under fredagen och lördagen för att dokumentera den unika och historiska händelsen. Jag rörde mig mitt i folkmassorna för att fånga den stämning som fanns i arenan och försöka förmedla den till betraktaren.



I de följande albumen kan ni se några av de hundratals bilderna som jag tog under helgen:

Awakening Europe 2016 friday: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157675853376796
Awakening Europe 2016 Saturday: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157674734550320
The House (GBG) & Jake Hamilton (US) at Awakening Europe:
https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157672307398483



Text och foto: Mikael Good