"Måla med ljus"
I´m gonna make him an offer he can't refuse
Du har säkert hört ovanstående citat som är taget ur den första Gudfaderfilmen från 1972. Kanske kommer du ihåg scenen där en fullkomligt lysande Marlon Brando väser ur sig den klassiska repliken. Om du inte har gjort det tycker jag att du ska klicka på länken så du förstår vad jag snackar om: http://www.youtube.com/watch?v=SeldwfOwuL8
Anledningen till detta inlägg med rubriken; "I´m gonna Make him an offer he can't refuse", eller; "Jag ska ge honom ett erbjudande som han inte kan motstå" som det blir på svenska beror på att jag nyligen fick ett sådant erbjudande. Jag blev erbjuden att köpa två stycken Leicaobjektiv av yppersta klass för endast 15000 kronor. Objektiven var i nyskick och hade bara ett par år på nacken och deras nypris låg långt över 30000 kronor. Givetvis fanns all dokumentation och originalkartonger med. Jag är mycket noga med att det som jag köper inte är stöldgods. Sedan några år går det inte längre att hävda god tro om man köpt stöldgods ens av misstag.
Jag måste medge att jag var mycket frestad att slå till. Men genom ett uppbådande av mina sista krafter lyckades jag till sist att stå emot frestelsen. Jag hade givetvis kunnat köpt objektiven för att sedan sälja dem vidare och tjänat några välbehövliga och sköna tusenlappar att fylla ut den skrala februarikassan med. Men jag är för snäll för att sko mig på andra människor och tipsade istället säljaren om vart han kunde sälja sina gluggar för att få så mycket för dem som möjligt.
Egentligen behövde jag de två objektiven men jag fick istället tag på likvärdiga objektiv från andra tillverkare. Bildkvalitetsmässigt är det säkert svårt att se någon direkt skillnad men den finns säkert där till Leicaobjektivens favör. Det är inte för inte som Leicaobjektiven kostar vad de gör. men jag är glad och nöjd över mina lågbudgetfynd från Konica och Voigtländer och de kostade mig bara en dryg tredjedel av vad Leicagluggarna gjorde.
Tanken med det här inlägget är inte att klanka ned på dem som köper Leicaobjektiv. Personligen är jag nöjd med det näst bästa, men om andra fotografer vill köpa Leicaobjektiv och har pengarna till det så är jag den förste att gratulera!
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Bye, Bye Micro 4/3
Nu har gjort slag i saken och sålt min sista Lumix. Att jag har sålt den beror inte på att kamerorna och objektiven är dåliga. Anledningen är att jag helt har förlorat förtroendet för företaget.
För min egen del väger jag in en hel del olika faktorer när jag köper en kamera och andrahandsvärdet är en av de faktorerna. Förr eller senare kommer jag alltid till den punkten då det är dags att byta kamera och ingen vill ju förlora allt för mycket pengar när det är dags för ett byte. Idag går det att få drygt 700 kronor för en begagnad Lumixmodell som kom ut på marknaden för två år sedan och då kostade en bit över 5000 kronor. Att en kamera minskar i värde med 50% på två år både accepterar och räknar jag med men att den tappar 86% i värde på samma tid är helt oacceptabelt för mig.
Tidigare har jag kört med Canon och när jag sålde min Canon EOS 5D Mark II som jag hade haft i två år förlorade jag bara 12% av inköpspriset och jag fick tillbaka det jag lagt ut för min Canon EOS 5D när jag sålde den. Men till skillnad från Canon som säljer ut sitt utgående varulager över en längre tid så slumpar Panasonic ut utgående modeller på marknaden. Detta gör att de rycker undan mattan för alla dem som försöker sälja sin dyrbart införskaffade kameror och objektiv på begagnatmarknaden och det naggar tyvärr även företagets professionella rykte i kanten. Vem vill egentligen köpa nyaste nytt när de vet att de kan köpa kamerorna för en spottstyver efter ett par år?
Jag ska egentligen inte klaga för jag har ändå lyckats med den svåra bedriften att få tillbaka ungefär lika mycket som jag hade lagt ut för min Panasonicutrustning. Men jag vet att det finns dem som har förlorat riktigt stora pengar när de bytt märke. Pengar som de inte hade förlorat om de exempelvis hade bytt från Canon eller Nikon. Det bästa är helt klart att hålla sig till ett och samma märke och vara nöjd med de kamerorna och objektiven som man har och lägga all tid och koncentration på att fånga ögonblick. Men så länge den ultimata digitalkameran inte finns så kommer jag nog att fortsätta att jaga efter den. Förhoppningsvis kommer den att dyka upp på marknaden inom ett par år och då tror jag att jag kommer att sitta nöjd i fler år.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Den fulaste kameran i världen
Jag undrar hur de egentligen tänker på en del designbyråer och kontor. Då och då dyker det upp konsumentprodukter som verkar har ritats en extremt dålig dag på jobbet men som ändå på något underligt vis har slunkit igenom alla instanser och kommit ut i produktion.
En sådan kamera är Sony NEX 5. Jag kan för mitt liv inte begripa hur de som designade den kameran tänkte. Men de kanske hade som föresats att bygga den fulaste kameran i världen. Inte ens i kameravärlden betyder utseendet allt och Sony NEX 5 har trots allt sålt riktigt bra. Även om jag tycker att den är fruktansvärt ful så har jag ändå en Sony NEX 5n i min ägo. Det beror främst på att Nex:en tillsammans med en Hawk-adapter med macrofunktion gifter sig riktigt bra med mina M-objektiv. NEX5n är trots sin fulhet som gjord för att användas tillsammans med adapterad M-optik.
Anledningen till att jag köpte en NEX 5n är att jag behövde en kamera med filmfunktion och så hade jag behov av en kamera som går att använda på 6400 ASA med gott resultat. Leica M och längre brännvidder än 50mm är oftast ingen bra kombination. Med NEX 5n är det busenkelt att snabbt veva in och sätta skärpan med mitt 90mm. På höga ASA är NEX:en minst lika bra som den betydligt större Canon EOS 5D Mark II som jag tidigare ägde och bildkvalitetsmässigt ligger den inte min nyligen sålda 1Ds Mark II så långt efter trots den betydande storleksskillnaden.
Givetvis finns det fler spegellösa digitalkameror att välja på. På en del av de kamerorna har designavdelningen tänkt till riktigt ordentligt innan de satte kamerorna i produktion. Men det är i princip bara Sony NEX5n och Ricoh GRX som trivs riktigt bra tillsammans med M-optik. Jag vill inte kalla NEX5n för fattigmansleica eller Leicadödare för det är den inte. NEX:en är däremot ett bra komplement för dem som har ett antal M-objetiv och som vill ha ett riktigt bra bakstycke att sätta dem på.
Trots att jag har en digital mätsökarkamera från Tyskland som jag trivs med så väntar jag fortfarande på det ultimata verktyget för digitalfoto där alla egenskaperna som jag behöver sammanstrålar i ett och samma kamerahus. Det händer att jag saknar lite av den trivseln som jag upplever när jag använder med mina analoga mätsökarkameror och jag skulle vilja ha en digitalkamera med samma trivselfaktor. På papperet uppfyller den nya Leica M många av mina önskemål. Men den ligger tyvärr långt utanför min budget.
Det ryktas om en liten fullformats NEX från Sony och liknande rykten har hörts från Fuji. Men det är bara rykten och rykten kan man inte fotografera med. Fram till att det dyker upp något som passar mig bättre väljer jag därför att sitta nöjd med den kameraustrustningen som jag har, gräset är oftast inte grönare på den andra sidan.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Bye Bye Canon Bye Bye
Det har gått drygt åtta år sedan jag bytte system från Minolta till Canon. Anledningen till det bytet var att Minolta inte hade någon vettig digital systemkamera i sitt sortiment. Annat var det med Canon som hade ett par riktigt intressanta verktyg i sitt sortiment.
Framförallt hade de Canon EOS 1Ds Mark II som var lite av en drömkamera för mig. Men den hade en prislapp på 53000 kronor och låg tyvärr långt utanför min budget. I skrivande stund har jag skickat iväg min sista Canonkamera som var just en 1Ds Mark II. Efter ett par år hade priset på en 1Ds Mark II gått ned såpass mycket att jag hade råd att köpa en.
Anledningen till att jag sålde den var att jag inte hade någon användning för min 1Ds Mark II längre. Tanken var att jag skulle använt kameran på en del uppdrag som tyvärr inte blev av. Även om jag föredrar att arbeta med små smidiga mätsökarkameror finns det tillfällen då en stor och fet så kallad presskamera kan fungera som en dörröppnare.
Min sista Canonkamera är såld men min älskade hustrus Canon XXXD finns fortfarande kvar och hon har lovat mig att jag får låna den om jag vill. I ärlighetens namn kommer det nog inte att bli så vidare värst ofta som jag använder en spegelreflexkamera i framtiden. Mätsökarkameror passar mig som hand i handske och man ska använda de verktyg som man trivs bäst med.
Om Canon skulle få för sig att någon gång släppa en liten spegellös fullformatare med bra sökare och möjlighet att använda M-optik med eller utan adapter är det inte helt omöjligt att jag byter tillbaka till Canon. Men fram till dess håller jag tillgodo med mina smidiga verktyg från Leica och Sony.
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Jag bytte min kamera mot en skinnsoffa
Man skulle kunna säga att jag bytte till mig skinnsoffan på bilden mot en kamerautrustning. Även om andrahandsvärdet på Panasonic kameror och objektiv är uruselt så räckte pengarna som jag fick för grejerna precis till soffan.
Att byta ut en kamerautrustning mot en soffa är nog ett av de bästa bytena som jag har gjort. Det är faktiskt mycket viktigare att kunna sitta riktigt bekvämt tillsammans med sin familj och sina vänner än att försöka skryta med den nyaste kameran och den största gluggen för folk som inte har en susning om vad det är.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.