"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Latvijas dzimšanas diena - Lettlands födelsedag



När jag satt och redigerade bilder till mitt nästa reportage om Lettland tidigare idag, hittade jag en bild som jag tog på en minnestallrik när jag gjorde ett hemma hos reportage om en lettisk familj i mitten av oktober i år. Bredvid tallriken hängde en almanacka och på den almanackan stod det "Latvijas dzimšanas diena" som betyder Lettlands födelsedag. Födelsedagen eller rättare sagt nationaldagen firas till minne av att Lettland förklarade sig självständigt från Ryssland den 18 november 1918.

Reportaget om den lettiska familjen kommer ni att kunna ta del av i den här bloggen den 24 december. Men innan dess kommer jag att bjuda på ett färskt reportage i serien om de glömda barnen  i Ryssland.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved. 

Postat 2013-11-18 20:44 | Läst 7545 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Leica M 240 är min drömkamera

Jayer 8

Det finns nästan lika många tankar och funderingar på hur en drömkamera ska se ut och bete sig som det finns fotografer. De som har följt min blogg vet att jag sedan ett par år tillbaka är torsk på mätsökarkameror och det finns egentligen bara en kamera som lever upp till mina önskemål.

Leica M 240 är en perfekt kompromiss som skulle passa mig som hand i handske och som skulle fungera perfekt för mig både privat och i arbetet. Jag skulle förvisso ha råd med en M 240 om jag grävde tillräckligt djupt i plånboken. Men i ärlighetens namn kan jag inte betala 50.000-60.000 kronor för ett bildverktyg oavsett om det står Leica, Nikon eller Canon på den. Hade dokumentärfoto varit min huvudsakliga inkomstkälla hade jag nog inte tvekat att köpa en Leica M 240. Med idag kan jag inte rättfärdiga en "investering" i den storleksordningen. Särskilt inte som de kamerorna och objektiven som jag redan har räcker gott och väl för mina behov.

I Aftonbladet kör de en spännande och läsvärd reportageserie med rubriken Putins rike. För några år sedan var jag i Ryssland och gjorde reportage i samma anda. Klicka på den följande länken och låt mig ta er med på en resa till en plats i Ryssland som inte många reportrar eller turister har rört sig på: http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto © Mikael Good, All Rights reserved.

Postat 2013-11-03 15:54 | Läst 6245 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé

Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare längre är intresserade av. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag av egen erfarenhet annorlunda.

En av anledningarna till att jag tycker annorlunda är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Min senaste artikelserie om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé med nästan 20.000 inklick i mina båda bloggar och nästan 6.000 besökare på mitt Flickr-konto. Framförallt var det kul att se att antalet besökare från både Ryssland och USA ökade ganska så rejält i min blogg på blogger. I vissa av inläggen kom majoriteten av läsarna från de båda länderna En klar majoritet av läsarna till de engelska artiklarna kom från de länderna. Jag vet även att ryska beslutsfattare har läst artiklarna då jag har kunnat spåra en del av besöken till den ryska duman via Google Analytics. Men trots succén väljer jag nu att avsluta min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland för denna gången. Istället kommer jag att blicka vidare mot mer närliggande områden.

Därmed inte sagt att mitt engagemang för Ryssland och familjecentret Grace är över. Jag kommer att fortsätta att publicera en del reportage i text och bild om människor som jag mött i Ryssland. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam över all den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma författare, fotografer och reportrar! Men jag väljer att inte låta allt berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för dem som jag har umgåtts med i mina reportage, det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har arbetat med artikelserien på min fritid och jag har inte tjänat några pengar på den. Min belöning är att de människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag när ändå en liten förhoppning om att artikelserien ska leda fram till att jag ska få full lön för den tid som jag lagt ned genom att jag åter ska belönas med ett fast arbete.

Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer inte själv att göra den. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna på Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig och han har fördel av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga in på djupet i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på lite mer närliggande områden.

Ett sådant område är den svenska förorten som var ordentligt på tapeten för en månad sedan. Jag tror att det finns en väg ut ur problemen i förorten. Faktum är att det pågår en hel del spännande arbeten runt om i landet som skulle kunna vända utvecklingen åt rätt håll men det talas tyvärr ganska så tyst om det i media. Anledningen är att det inte är riktigt politiskt korrekt att lyfta fram dem. Men jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt eller inte och jag kommer snart att publicera ett reportage som min fru och jag har gjort om en nysvensk pastor som arbetar långt utanför kyrkans väggar och som har lyckats med bedriften att i mångt och mycket göra det omöjliga möjligt.

Här följer en länklista över alla artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland, en del av dem är skrivna på engelska och andra på svenska:

JAYER - dödens hus
De glömda barnen i Ryssland
The Miracle baby from St. Petersburg
Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
There was a girl named Lisa
En trygg famn för Lisa
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
A Oasis Of Grace In The Darkness
Grace is a thought that can change the world
Saving Grace - How to make a good investment



Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-06-27 10:03 | Läst 15694 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Utan mina blågula glasögon

När jag skriver försöker jag att böja mina texter rätt. Jag försöker att betrakta omvärlden utan mina blågula glasögon som klär allt jag ser och upplever i blåa och gula nyanser. Istället försöker jag att se världen i samma färger som dem jag möter.

Personligen är jag främst intresserad av att berätta om människor som kanske inte har gjort så mycket väsen av sig. Även om jag har intervjuat ett par så kallade kändisar genom åren, tror jag ändå att de mest spännande berättelserna finns att hitta bland vanligt folk. För ett par år sedan gjorde jag en intervju med ett helt till synes vanligt lettiskt par i 70-årsåldern. När jag fick ta del av deras livshistoria var det nästan som att jag baxnade.

Jag har berättelsen i min dator, den är lång, ja till och med längre än vanligt och bilderna är starka och personliga. Men ändå har jag valt att inte publicera repet trots att det mycket väl skulle kunna vara mitt starkaste reportage hittills. Att få repet publicerat i sin helhet är nog lönlöst då det skulle ta upp för mycket spaltutrymme och därmed ta plats från de livgivande annonserna.

Det blir nog som så att reportaget dyker upp i min blogg framgent. Eventuellt kommer ett urval av de repen som jag publicerat i min blogg, i tidningar och magasin att tryckas upp i bokform. Någon ren fotobok kommer jag inte att göra. Om jag gör en bok så ska text och bild få samspela annars är jag inte intresserad av att göra bok.

För er som inte orkar vänta på en bok har jag sammanställt en länklista som innehåller de flesta reportagen som jag har publicerat i min blogg genom åren. Även om listan är ganska så lång kan jag lugna er med att jag har ungefär lika mycket material liggande som inte är publicerat ännu. Som skribent är jag extremt produktiv.

Bokmärk gärna det här blogginlägget och återkom till det då jag kommer att uppdatera länklistan med jämna mellanrum.

Text och foto: © Mikael Good, All rights reserved.
Postat 2013-06-03 09:43 | Läst 13292 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Grace är ett ljus i mörkret

Platser som Jayer i St Petersburg är mörka platser som dömer unga människor som aldrig fått en ärlig chans i livet till en allt för tidig grav. Även om situationen är tuff för före detta barnhemsbarn som har utexaminerats från institutioner i Ryssland finns det några oaser av nåd i mörkret.

När barnhemsbarnen i Ryssland blir myndiga får de inte längre bo kvar på de institutionerna som de växte upp på. Trots att de inte vet hur de själva ska klara sig i världen utanför barnhemmets väggar. De har inte fått lära sig att hantera de olika livsproblem som de nu möter. De är helt ensam och har inte några föräldrar, mor- eller farföräldrar, syskon eller andra släktingar som bryr sig om dem och som kan hjälpa dem. De saknar ofta de vardagliga kunskaper som andra barn fått lära sig i sina familjer. Som att städa, tvätta kläder, laga mat och hantera ekonomin. De känner sig ofta helt ensamma och utlämnade och det är precis vad de är.

Statistiken för före detta barnhemsbarn i Ryssland är mycket dyster. Endast 10% av dem kommer att kunna anpassa sig till ett normalt liv. De övriga 90% är dömda till ett liv i misär som ofta sätter dem i en allt för tidig grav. Några av dem kommer att lockas in i prostitution eller kriminalitet, en del av dem blir alkoholister eller narkomaner. Många av dem blir hemlösa eller soffsurfare och några av dem tar sina liv.

Jayer är gatuslang för en kvinna som är villig till vilken form av sexuell handling som helst med alla som hon möter. Det är också namnet på ett icke färdigställt sjukhus i S: t Petersburg. Jayer är ett hus av död där unga prostituerade säljer sina kroppar för knarkpengar, de sprider HIV till kunder som ofta vägrar att använda kondom. Det är en plats där heroinmissbrukare injicerar långsam död i sina ådror. De flesta av dem är HIV-positiva och när de delar sina nålar delar de också sin dödliga sjukdom. Jayer är också en plats där hemlösa människor i olika åldrar bor och en plats där unga hipsters träffas för att ha Rave partyn på helgerna. De som kommer till Jayer exponeras för GHB och heroin och många av dem slutar som missbrukare när de i ren dåraktig nyfikenhet prövar på drogerna.

Nästan 70% av alla heroinmissbrukare i Ryssland är ungdomar. Platser som Jayer går att hitta över hela landet. Uppskattningsvis är mellan 1,5 till 3 miljoner av 142 miljoner ryssar heroinmissbrukare. De ryska myndigheterna står inte maktlösa inför det stora narkotikaproblemet i landet. Under de senaste åren har myndigheterna satsat mycket pengar på drogförebyggande arbete bland ungdomar. De försöker även begränsa utbudet av heroin och andra droger som flödar in från framförallt Afghanistan. Sedan talibanregimens fall i slutet av 2001 har heroinproduktionen ökat markant i Afghanistan och drygt 21% av det heroin som produceras i Afghanistan går till Ryssland.

Även om framtiden för barnhemsbarn ser mycket mörk ut så finns det några oaser av nåd i Ryssland. En sådan oas av nåd är Grace Family Center som ligger i ett rysk-ortodoxa kloster i St Petersburg. Arbetet på Grace är mycket framgångsrikt och enligt Valentina som är volontär chef på Grace har 90% av de före detta barnhemsbarnen som fått hjälp och stöd på Grace kunnat anpassa sig till ett normalt liv. För dem som aldrig har haft en egen familj är platser som Grace Family Center värda sin vikt i guld.

På Grace Family Center kan barnhemsbarn träffa och umgås med vuxna som ger dem stöd och uppmuntran och hjälpa dem utvecklas till självständiga individer med en stark självkänsla. Personalen vid projektet, utarbetar en individuell plan för varje person som kommer till dem. Arbetet på Grace bygger på kristna principer. Ungdomarna bjuds in i en miljö där de kan träffas och umgås. Om de själva vill kan de få ta del av den frälsande nåden som finns i Kristus. Självklart är alla välkomna till Grace, ingen skillnad görs på dem som tror och inte tror, alla möts av en varm famn av kärlek.

Även om arbetet på Grace Family Center är mycket framgångsrikt är de i ett skriande behov av pengar sedan två av deras huvudsponsorer utan förvarning dragit sig ur samarbetet. De motiverade beslutet med att de istället valt att fortsätta arbeta med mindre barn i andra delar av världen. Om Grace Family Center inte får tag på nya sponsorer är risken stor att den framgångsrika verksamheten måste läggas ned i januari nästa år.

Kanske är det just du som läser denna artikel som ska se till så att Grace Family Center ska kunna fortsätta med sitt viktiga arbete bland de minsta och svagaste grupperna i Ryssland. Du kan stödja Grace Family Center genom att antingen ta kontakt med mig eller genom att donera pengar till dem via biståndsorganisationen Star of Hope, USA. Även om de inte själva jobbar mot Ryssland ställer de gärna upp och förmedlar pengar till Grace: www.starofhope.us

"När man hjälper de fattiga lånar man till Herren, och han ger igen med god ränta!". - Ordspråksboken 19:17

Klicka på den följande länken om du vill se bilder från Grace Family Center och samtidigt passa på att kolla in Flickrs nya utseende: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633123794556/


Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Postat 2013-05-21 09:36 | Läst 15836 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4 5 ... 7 Nästa