Måste man vara rik och känd för att ha en Leica M?

Du har säkert sett att Leica M har blivit en statussymbol som allt som oftast återfinns i händerna på rika och kända personer. Jag förstår faktiskt att Leica har tagit den vägen för att stärka sitt varumärke och säkra sin framtida existens.


Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Leica M8 och M9 är de enda digitalkamerorna som gör att man inte ser ut som en vilsekommen turist när man fotar. För analogister funkar det lika bra med Voigtländer, Zeiss Ikon, Kiev och FED.

En liten kameratillverkare som Leica har inte råd att göra billiga kameror och objektiv som ska passa alla behov. Deras produktion är hantverksmässig och trots att deras digitala M-kameror har brottats med en del produktionsproblem så har jag aldrig hört någon som har klagat på optiken. Det är viktigt för mig att den som arbetar får en skälig lön och i Leicas fall behöver man inte fundera på det. Alla anställda på Leicafabriken har skäliga löner och bra arbetsförhållanden.


Tillsammans med en Vivitarblixt från början av 80-talet kan Leica M8 se i mörkret.

För mig är en Leica ett verktyg för bildskapande och ingenting annat. Jag bryr mig inte om vad det står på kameran så länge som jag trivs med den och den levererar det resultatet som jag vill ha. Trots att jag varken är rik eller känd så bestämde jag mig till sist för att försöka få tag på en begagnad Leica M8 och göra mitt köp när det rätta tillfället dök upp. För en dryg månad sedan dök det rätta tillfället äntligen upp.


Med en äkta mätsökarkamera är det enkelt att fånga barnens snabba rörelser i befintligt ljus.

Leicas objektiv är mycket dyra men samtidigt är det inte så konstigt om man sätter sig in i hur de produceras. Trots de höga priserna brottas Leica med stora leveransproblem på grund av stor efterfrågan. Men jag är ingen märkestaliban och tack vare Voigtländer finns det en hel del bra M-objektiv att välja på för en rimlig peng. Jag har satt ett inköpstak på 5000 kronor per objektiv och jag kommer att understiga den summan för mitt kommande inköp som kommer att bli ett Voigtländer 15/4,5 Super Wide Heliar. Har du ett sådant objektiv liggande som du inte behöver längre så får du gärna kontakta mig.


Finns det bara tillräckligt med ljus så går det bra att fota upp till 1250 ASA.

Ibland kan Jönköping se ut som en betonggrå öststatsstad. Raka linjer är förövrigt en utmaning med en mätsökarkamera.

Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder vid Juneporten i Jönköping den 31 mars mellan klockan 11:30 och 13:30. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/273942992688124/

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.