Den rikaste mannen i Lettland

Det lettiska fuskbygget fick katastrofala följder

I skrivande stund har 54 personer dött och ett 30-tal skadats i den fruktansvärda olyckan som inträffade då taket på ett Maxima XX varuhus i Riga i Lettland rasade i torsdags eftermiddag. Olyckan är den värsta sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen 1991.

Även om man ännu inte har börjat utreda olycksorsaken så pekar allt mot det omfattande byggfusket i landet. Den statliga byggkontrollen avskaffades i samband med finanskrisen 2009 och byggkontrollen överläts istället på privata aktörer och på byggnadsfirmorna själva. Det är förödande att avskaffa byggkontrollen i ett land där korruptionen är utbredd och mutor vardagsmat. Tack vare beslutet var det i princip fritt fram för byggfirmorna att strunta i byggnormerna och på så vis kunna pressa priset ytterligare på både ny- och tilläggsbyggnationer, så att de kunde generera ännu större vinster till ägarna.



Den lettiska presidenten Andris Berzins vill att takraset utreds som mord och inte som en olycka. Han vill tillsätta en internationell komission som ska utreda orsaken till olyckan så snart som möjligt. Anledningen till att han snabbt vill ha en internationell komission är att inte de skyldiga och indirekt skyldiga till olyckan ska ges möjlighet att sopa undan spåren, och utse en gemensam syndabock som ska få bära skulden. Hur som helst kan den fruktansvärda olyckan leda till att riktigt besvärande uppgifter för politiker och företagsledare i Lettland kommer upp till ytan från botten av floden Daugava och fram i offentlighetens avslöjande ljus.



Svenska dags- och kvällstidningars rapportering om katastrofen i Riga har varit ytterst skral. Om katastrofen hade inträffat i något av de nordiska länderna, England, Tyskland eller Nederländerna är jag övertygad om att rapporteringen hade varit betydligt bättre. Rapporteringen från statliga SVT och SR har dock varit bra. Men det känns lite märkligt att behöva vända sig till engelska BBC World för att kunna få ta del av riktigt bra rapportering om en katastrof som skett i ett grannland till Sverige.

Avslutningsvis vill jag utlysa en tyst minut för de drabbade, där vi ber en bön eller sänder en tanke till dem som drabbats och deras familjer.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Bilderna i inlägget togs vid mitt senaste besök i Riga i mitten av oktober 2013. 

Latvijas dzimšanas diena - Lettlands födelsedag

När jag satt och redigerade bilder till mitt nästa reportage om Lettland tidigare idag, hittade jag en bild som jag tog på en minnestallrik när jag gjorde ett hemma hos reportage om en lettisk familj i mitten av oktober i år. Bredvid tallriken hängde en almanacka och på den almanackan stod det "Latvijas dzimšanas diena" som betyder Lettlands födelsedag. Födelsedagen eller rättare sagt nationaldagen firas till minne av att Lettland förklarade sig självständigt från Ryssland den 18 november 1918.

Reportaget om den lettiska familjen kommer ni att kunna ta del av i den här bloggen den 24 december. Men innan dess kommer jag att bjuda på ett färskt reportage i serien om de glömda barnen  i Ryssland.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved. 

Avfolkningen går med racerfart

I det här lilla huset mitt ute på den lettiska landsbygden bor en lettisk gumma i 90 års åldern. För lite mer än tjugo år sedan bodde ett par tusen personer i området och de flesta av dem jobbade på det stora statliga jordbruket i byn. När jag besökte byn för ett par år sedan var gumman i stort sett ensam kvar. All de som kunde hade flyttat till större städer inom landet eller utomlands för att kunna få tag på ett arbete för att kunna försörja sig själva och sina familjer.

Avfolkningen av den lettiska landsbygden går med racerfart och de som blir kvar är de gamla, de sjuka och alla andra som inte kan flytta på sig av olika orsaker. De behöver vår hjälp och vårt stöd för att kunna hålla sina näsor ovanför vattenytan. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Paul Hansen effekten

Skriver man "Photojournalist Sweden" i sökfältet på google återfinns mitt namn och mina bilder högt upp bland sökresultatet. Nu kanske det inte är den mest använda sökfrasen på google men i samband med att Paul Hansen vann World Press Photo tidigare i år har de internationella besöken ökat betydligt till mina båda bloggar och mitt flickrkonto. Jag hade räknat med att få mellan 1000-1500 besök per år till mitt flickrkonto när jag startade upp kontot i december förra året. Nu är det nästan 13.000 besök! Och antalet läsare i min blogg på blogspot har mer än fördubblats sedan årets början och besöken från Ryssland och USA är ungefär lika många som de från Sverige.

Det är nästan så att man skulle kunna tala om en Paul Hansen effekt. Men det är inte hela sanningen bakom den ökade besöksfrekvensen. Mitt namn figurerar på en hel del listor över fotojournalister och reportrar världen över och jag har en del namnkunniga följare som har rekommenderat mina inlägg till sina läsare. Även om det är lite motvilligt måste jag ändå erkänna att jag inte längre är något direkt okänt namn vare sig som fotograf eller som skribent. De som känner mig vet att jag helst av allt står i bakgrunden och lyfter fram enkla kämpande människor i rampljuset. Jag har valt att lyfta fram kämpande ensamstående kvinnor såsom Lisa, Aina, Regina, Sveta med flera. Kan jag nå ut till en betydligt större publik med deras berättelser och se till så att de får det stöd och den hjälp som de behöver, ja då kan det till och med vara värt att bli lite känd på kuppen!



Trots "framgången" tänker jag inte spinna vidare på den, faktum är att jag helst inte vill arbeta som fotograf eller reporter på heltid. Jag trivs bra med att arbeta som informationsansvarig på en biståndsorganisation där skrivande och fotograferande är en del av arbetsuppgifterna. Att arbeta som informationsansvarig är ett mycket varierande arbete, ena dagen skriver jag en redaktionell text, andra dagen planerar jag en kampanj och den tredje dagen skissar jag på en insamlingsstrategi. Men oftast gör jag allt på en och samma gång och framförallt slipper jag stå i det direkta rampljuset :)



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.