Det är Smålands inofficiella nationaldag i dag

I dag är det "Fössta tossdan i mass" och trots att dagen bara har firats i 11 år räknas den redan som Smålands inofficiella nationaldag! Egentligen är det inte dagen utan den småländska dialekten som firas. På redaktionen i Huskvarna håller Smålänningarna hårt på traditionen och dagen till ära hade en "massipantåta" köpts in. Även om jag är Västgöte till födsel och ohejdad vana tackade jag inte nej till en bit välsmakande prinsesstårta till morgonmålet. Huskvarnabor är annars lite anti mot allt som firas eller kommer från Jönköping. I Huskvarna där det är dialektalt att prata på i firar man istället siista, tiisdagen ii februarii, med en biiskvii!

Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

211 år sedan freden slöts i Jönköping

Söndagen den 10 december 1809 slöt Sverige fred med Danmark-Norge i Stadshuset på Östra Storgatan 40 i Jönköping. Det dansk-svenska kriget hade då pågått i ett år och nio månader. Svenskarnas mål med kriget var att förhindra ett dansk angrepp mot Skåne samt att försöka erövra Norge från Danmark.

När den norskfödda danska ministern i S:t Petersburg Nils Rosenkrantz och den svenska ministern i London Carl Gustaf Adlerberg undertecknade fredsfördraget i Stadshuset den 10 december 1809 satte de punkt för det dansk-svenska kriget som hade pågått sedan den 14 mars 1808. Danmark-Norge som då var i union eller Sverige ville egentligen ha något krig med varandra. Men i och med att Danmark-Norge var allierat med Frankrike och Sverige med Storbritannien under Napoleonkrigen nödgades länderna att förklara varandra krig.

Danmark misslyckades med sitt försök att återta de territorierna som landet förlorat i mitten av 1600-talet. Och Sverige gjorde ett halvhjärtat och lika misslyckat försök att invadera Norge som då var i realunion med Danmark. Förlusterna i stridigheterna var små och räknades i ett par hundra man på vardera sidor. Freden i Jönköping innebar att inget land behövde avträda något territorium och att Sverige skulle försöka hålla brittiska örlogsskepp borta från den svenska kusten.

Freden i Jönköping blev dock kortvarig, i och med att de båda länderna fortsatt stod på olika sidor i Napoleonkrigen utbröt nya stridigheter i mars 1813. Det var först efter freden i Kiel den 14 januari 1814 där Danmark stod på den förlorande sidan som freden har hållits mellan länderna. Freden blev dyrköpt för Danmark som fick avträda Norge till Sverige. Norge motsatte sig dock en union med Sverige och det ledde till fälttåget mot Norge 1814, som var det sista krig som Sverige utkämpat i eget namn, och som ledde till att Norge tvingades in i en union med Sverige. Napoleonkrigen fortsatte i ännu ett år  tills Napoleon besegrats vid slaget vid Waterloo den 18 juni 1815



Bilderna föreställer Royal Danish Naval Band som spelade på blåsmusikfestivalen i Jönköping 2005, drygt tvåhundra år efter att freden i Jönköping undertecknades. Stadshuset i Jönköping som var granne med Rådhuset som syns på den nedre bilden brann ned 1965 vilket du kan läsa mer om här.



Text och foto: Mikael Good

Jönköpings marknad 2005 – bildreportage

Sedan covid-19-pandemin drabbade Sverige med full kraft har det mesta ställts in. I Jönköping hålls vanligtvis en välbesökt vårmarknad i slutet av maj men i år ställdes den in. Men när saker och ting ställs in kan man dyka i minnenas bildarkiv. När jag så gjorde hittade jag flera bilder från Jönköpings marknad som inte har visats tidigare.





Den 27 maj 2005 cyklade jag från mitt hus i motorsågsstaden till grannstaden för att titta på Jönköpings marknad. Sockervaddsdoften låg tung över staden och det var fullt av liv och rörelse vilket gjorde det lätt att hitta motiv bland alla marknadsstånd, lyckohjul och andra attraktioner som hör en marknad till. Som vanligt var det folkfest och mängder av folk var ute på stan, vilket gjorde att det bitvis var svårt att ta sig fram i trängseln utmed det mest trafikerade marknadsstråket.  



Det är tvära kontraster mot idag, de rådande restriktioner har ett till att vår-, höst- och julmarknaderna ställts in. Jag vill inte vara en dysterkvist men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att Jönköpings marknad åter kommer att bli vad den varit. I år har många näringsidkare fått slå igen sina butiker och flera går på knäna. De nya restriktionerna slår hårt mot julhandeln och för restaurangerna kan uteblivna julbord leda till en än mer ansträngd ekonomi. Om inget drastiskt sker med pandemin kommer vi säkerligen att få se fler konkurser och tomma butikslokaler under nästa år. Jönköpings marknad kommer säkerligen att leva vidare i någon form, men det blir nog mer i form av en stadsfestival än en marknad där man kan fynda i butiker och bland marknadsstånd.




I och med att det här är en blogg på en fotosida kommer nu lite information om tekniken bakom bilderna. Du som är ointresserad av det kan hoppa över de nästföljande styckena och lugnt titta vidare på bilderna. När jag besökte marknaden hade jag med mig en Canon EOS 300D och ett 28-70mm. Det var min första digitala systemkamera, men jag var inte riktigt nöjd med handhavandet. Ofta missade jag bilder för att kameran gått i strömsparläge, eller för att den höll på att spara ned bilder till minneskortet och inte gick att använda under tiden. 




De flesta bilderna är tagna på 400 ASA och jämfört med moderna kameror är bruset ganska så högt, men det påminner en del om kornet från en 100 ASA film, och ett år tidigare när jag fotade analogt var det ok. Men det dröjde inte så lång tid innan jag sålde 300D och köpte en bättre begagnad EOS 20D istället. Den senare var en kamera som var före sin tid och den var vida överlägsen på alla områden. Bilderna som jag tog med EOS 20D står sig fortfarande ganska så bra såvida man inte förstorar dem allt för mycket.



Idag är 300D hopplöst föråldrad. CMOS sensorn bränner lätt ut i högdagrarna och uppstartstiden är extremt långsam. 6 megapixel är i knappaste laget och det går inte att dra på bilderna utan att de spricker. Men tiden har inte sprungit ifrån alla digitalkameror från den tiden. Canon EOS 20D, 30D och framförallt 1D MK IIn, är fortfarande tillräckligt bra för att man fortfarande kan göra en del jobb med dem. Jag tror faktiskt att jag ska försöka få tag på en billig begagnad 30D och köra några "rullar" med den bara för att det är roligt och för att visa att det fortfarande går utmärkt att jobba med en gammal digitalkamera.

Text och foto: Mikael Good

Covid-19: De flesta följer de allmänna råden

Det är ont om bilar på parkeringen på Datorgatan i Huskvarna och jag är helt själv på redaktionen som brukar vara full av liv och rörelse. De flesta av mina arbetskamrater följer de allmnäna råden och sitter hemma och jobbar. I och med att jag hade covid-19 i våras valde jag ändå att gå till jobbet där jag har lite bättre förutsättningar att göra mitt arbete än vad jag har hemma. Även hos de flesta grannarna såsom Region Jönköpings län IT-centrum har personalen valt att arbeta hemma. I vanliga fall möter jag alltid någon i trapphuset eller vid hissen men nu är det nästintill tomt i byggnaden.



Jag förstår att folk är oroliga, och det ska man vara, covid-19 är inget att leka med. De allra flesta som smittas får lättare eller inga symptom, men man kan aldrig vara riktigt säker på hur man själv drabbas. Och för den som har underliggande sjukdomar kan det vara vist att sätta sig i karantän. Även om jag inte blev speciellt sjuk, lider jag fortfarande av sviter från covid-19. Framförallt är det andningen som är tyngre än normalt, och vissa dagar tryter orken helt när jag anstränger mig. Folk i min närhet som har varit allvarligt sjuka vittnar om svårare symptom, och några av dem har varit sjukskrivna i månader på grund av följdsjukdomar som de fått i efterdyningarna av covid-19. 



Här kan du ta del av Folkhälsomyndighetens lokala allmäna råd för Covid-19: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/lokala-allmanna-rad/



Text och foto: Mikael Good