När New Delhi vaknade – stort bildreportage

Årets första timmar tillbringade jag i New Delhi. I gryningen bestämde jag mig för att lämna hotellet och ge mig ut på en promenad för att dokumentera staden och dess invånare när gryningens första värmande strålar väckte dem ur sin nattslummer. 





Natten hade varit "bone frezing cold" som meterologen hade utryckt det på TV dagen innan. Termometern hade letat sig ned ända till 5 minusgrader, vilket är ovanligt i New Dehli. Nattemperaturen brukar ligga på 7 grader i januari och på dagen runt 18 grader. Jag slapp frysa då klimatanläggningen på hotellet höll temperaturen på en behaglig nivå, men för alla dem som bodde på gatan eller i dåligt isolerade lägenheter var det en riktigt kall natt, och de fick kura ihop sig tätt insvepta i filtar för att hålla den envisa kylan borta.




I december 2017 var jag också i New Delhi, då var staden insvept i en tjock smog som förpestade luften och lungorna. På grund av min astma kunde jag tyvärr inte gå ut och bekanta mig med omgivningarna. Denna gången förde kylan det goda med sig att det var betydligt mindre smog än vanligt, luften var betydligt mer lättandad och solens värmande strålar kunde fritt leta sig ned och värma de frusna människorna i den köldslagna storstaden.






I takt med att staden tinade upp återgick livet till det normala, gatuförsäljarna kom cyklande med sina varor för att vara på plats när människorna började myllra på gatan. Några hade redan börjat flockas runt teförsäljarna som sålde rykande varmt te. På min vandring mötte jag Tuc Tuc- och taxichaufförer, skoputsare, torghandlare, en familj som sålde ballonger med kärleksbudskap, samt andra vuxna och barn som levde och verkade i området. Jag stannade till och pratade med en del av dem, och fick även vara med på en och annan selfie.






Hela tiden var jag öppen och ärlig med mitt fotograferande, och hälsade glatt på dem jag mötte. För mig är det viktigt att de som eventuellt vill opponera sig har en chans att göra det. Av samma anledning tackar jag i princip aldrig nej när någon vill ta en bild på mig eller tillsammans med mig. Personligen är jag ganska trött på fotografer som smyger omkring med kameran, skjuter från höften eller på annat sätt "stjäl" bilder på sina medmänniskor. Rent lagligt är det tillåtet att göra så på offentlig plats, men rent moraliskt är det fel enligt mig.






Föga visste jag då att bildreportaget från New Delhi skulle bli det enda utlandsreportaget som jag gjorde under 2020. Under våren hade jag bokat in resor till både Indien och Serbien, men de blev tyvärr inställda på grund av corona-pandemin. Men å andra sidan har jag haft tid att gå igenom äldre bilder från jordens alla hörn, en del av dem har jag delat i bloggen under året och andra har jag samlat för kommande bildreportage, publiceringar och för ett kommande bokprojekt.






När jag är ute på reportageresor reser jag lätt och har med mig så lite utrustning som möjligt. Till reportaget använde jag mig av en Sony A6500 med ett 18-135mm och en Ricoh GR II (APS). 










Text och foto: Mikael Good

Gryningen bröt igenom grådiset

Under flera veckors tid har vi inte haft någon gryning. Men i dag kom den på ett efterlängtat besök och klädde hela Huskvarnadalen i varmt mustigt gryningsljus. Inför skådespelet som utspelade sig mitt framför mina ögon var det nästan så att jag glömde det mörk murriga grådiset som kvävt oss i veckor.



I och med att jag alltid har med mig en kamera kunde jag dokumentera det som hände.Denna gången hade jag med mig min nygamla "kompaktkamera". Jag har varit på jakt efter en kompakt och smidig kamera att alltid ha med mig, en slags digital Olympus XA. Även om den kompakta kameran som jag till sist bestämde mig för att köpa är större än en XA och har utbytbara objektiv så är den en hyfsad kompromiss tills en vettig mindre kamera finns att tillgå. Tids nog kanske jag berättar vad det är för kamera, men jag har tjatas så mycket om kameror på sistone och vill inte göra det på ett tag så ni som är nyfikna får hålla er till tåls.




Bilderna som alla togs med den nygamla kameran är framkallade i Adobe Camera Raw och minimalt bearbetade för att bevara de naturliga färgerna. Inga djur eller insekter kom heller till skada under fotograferingen.





Text och foto: Mikael Good

Den bästa analoga mätsökarkameran har inte någon röd plupp

Det här med mätsökarkameror är känsliga saker, och de lärde tvistar om vilken av Leicas analog mätsökarkamera som är den bästa. Men om man ser till hantering och inte till mythos, kniper en oväntad och i vissa fall okänd kamera den översta pallplatsen.

En riktig mätsökar-fanboy skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset är mycket grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad kameror har för märke, det viktigaste är att de levererar och att det går att göra bra bilder med. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och motivet blir kortlivad hos mig.

En kameramodell som inte ställer sig i vägen är mätsökarkameror. Jag har jobbat med den typen av kameror sedan början av 1980-talet, och handhavandet sitter i ryggmärgen på mig. Oavsett om de är analoga eller digitala är det mätsökaren som gör dem unika. Personligen har jag valt att lämna det analoga och bara köra med kameror med inbyggd scanner. Om jag istället valt ett analogt förfarande, hade jag kört hela vägen från film till mörkrumskopia. Tjusningen med film är att få se bilden växa fram i mörkrummet och inte på en skärm med hjälp av en digital filmscanner.

Genom åren har jag haft eller testat ett antal olika mätsökarkameror.  Vad gäller digitala mätsökarkameror finns det inte så mycket att välja på och där är det Leica M10R som ligger i topp. Men med en prislapp på nästan 90 000 kronor så avskräcker den i vart fall mig från ett köp. Mitt budgetval är Leica M9 men med ett begagnatpris på runt 20 000 kronor är det tyvärr inte så mycket budget över den modellen.

Men när det gäller analoga kameror ser det annorlunda ut, det finns många riktigt bra kameror med M-fattning att välja på och en del av dem går att hitta till riktigt bra priser. Konica Hexar RF, Minolta CLE och Leica M4-2 riktigt bra ”budgetval”. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts. Den är lättladdad, har diskret motormatning, stor sökare och är enkel och snabb att jobba med, och den kostar under 10 000 kronor. För den som vill vara helt batterioberoende är Leica M4-2 ett bra val.

Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

211 år sedan freden slöts i Jönköping

Söndagen den 10 december 1809 slöt Sverige fred med Danmark-Norge i Stadshuset på Östra Storgatan 40 i Jönköping. Det dansk-svenska kriget hade då pågått i ett år och nio månader. Svenskarnas mål med kriget var att förhindra ett dansk angrepp mot Skåne samt att försöka erövra Norge från Danmark.

När den norskfödda danska ministern i S:t Petersburg Nils Rosenkrantz och den svenska ministern i London Carl Gustaf Adlerberg undertecknade fredsfördraget i Stadshuset den 10 december 1809 satte de punkt för det dansk-svenska kriget som hade pågått sedan den 14 mars 1808. Danmark-Norge som då var i union eller Sverige ville egentligen ha något krig med varandra. Men i och med att Danmark-Norge var allierat med Frankrike och Sverige med Storbritannien under Napoleonkrigen nödgades länderna att förklara varandra krig.

Danmark misslyckades med sitt försök att återta de territorierna som landet förlorat i mitten av 1600-talet. Och Sverige gjorde ett halvhjärtat och lika misslyckat försök att invadera Norge som då var i realunion med Danmark. Förlusterna i stridigheterna var små och räknades i ett par hundra man på vardera sidor. Freden i Jönköping innebar att inget land behövde avträda något territorium och att Sverige skulle försöka hålla brittiska örlogsskepp borta från den svenska kusten.

Freden i Jönköping blev dock kortvarig, i och med att de båda länderna fortsatt stod på olika sidor i Napoleonkrigen utbröt nya stridigheter i mars 1813. Det var först efter freden i Kiel den 14 januari 1814 där Danmark stod på den förlorande sidan som freden har hållits mellan länderna. Freden blev dyrköpt för Danmark som fick avträda Norge till Sverige. Norge motsatte sig dock en union med Sverige och det ledde till fälttåget mot Norge 1814, som var det sista krig som Sverige utkämpat i eget namn, och som ledde till att Norge tvingades in i en union med Sverige. Napoleonkrigen fortsatte i ännu ett år  tills Napoleon besegrats vid slaget vid Waterloo den 18 juni 1815



Bilderna föreställer Royal Danish Naval Band som spelade på blåsmusikfestivalen i Jönköping 2005, drygt tvåhundra år efter att freden i Jönköping undertecknades. Stadshuset i Jönköping som var granne med Rådhuset som syns på den nedre bilden brann ned 1965 vilket du kan läsa mer om här.



Text och foto: Mikael Good