"Måla med ljus"
Finns det en framtid för dagstidningar i Sverige?
Frågan om hur framtidens dagstidningar kommer att se ut är mycket intressant. I ärlighetens namn så är det nog ingen som har något riktigt bra svar på den frågan. Men det är å andra sidan fritt fram att spekulera utifrån de givna förutsättningarna.
Personligen tror jag att det tryckta mediet kommer att bli allt mer bortträngt och att tidningarna i allt större omfattning kommer att satsa på betallösningar för nätet. Kanske kommer din lokala tidning att komma ut som nättidning fem dagar i veckan och som tryckt tidning på helgerna i framtiden? Att papperstidningen trängs undan behöver inte betyda att tidningen blir sämre. Om tryck och distrubitionskostnad minskas frigörs kapital som kan användas till att både sänka priset och satsa på ny teknik och ett bättre innehåll med mer fördjupning. Med ny teknik ges även nya möjligheter till en direkt interraktion med läsarna.
Tidningsvärlden ser inte längre ut som den gjorde förr. Det är till och med som så att man kan sätta fingret på exakt det datumet då den senaste stora förändringen i tidningsvärlden inträffade och det var den 27 januari 2010 då Ipad presenterades av Apples grundare och VD Steve Jobs. Sedan dess har upplagesiffrorna stadigt minskat för dagstidningarna. Även om jag själv inte har en Ipad så vet jag att det är mycket bekvämt att läsa en tidningen på en Ipad. Efter ett par dagars tillvänjning känns det fullt naturligt att sitta och bläddra i tidningen med pekfingret.
Det är nog många tidningsägare, chefredaktörer och redaktionschefer som behöver tänka om rätt så rejält. Även övrig personal såsom fotografer, reportrar, redigerare, säljare, grafiker, marknadsförare med mera behöver givetvis också tänka om. Många medarbetare är väl förtrogna med den nya tekniken och är flitiga användare av den privat. Om man tar den kunskapen och kondenserar ned den till tidningsvärlden och investerar i internutbildning för att ytterligare vässa förmågorna tror jag att det är möjligt för en del tidningar att hitta en framtida födkrok och en avkastning som gör ägarna glada.
Jag säger en del tidningar för jag tror att en del tidningar kommer att läggas ned, det behöver man inte vara profet för att förstå. Men jag tror att ett par rikstäckande tidningar, lokala tidningar och nischade tidningar som står relativt väl rustade i den nya tekniken kommer att överleva. Om de kommer att komma ut som papperstidningar förutom vid specialtillfällen återstår att se men jag tror som sagt var att papperstidningen har framtiden bakom sig. Att satsa pengar på en ny tryckpress idag är säkerligen en lika lyckad investering som de som valde att lägga stora pengar på ett nytt färglabb för film i mitten av 2000-talet…
För att den här artikeln inte ska bli allt för lång har jag valt att dela upp den i två delar och den andra delen kommer jag att publicera i min blogg framåt veckan. Jag vill också passa på att poängtera att trots att jag har arbetat på tidning ser jag mig själv som en lekman på området. Jag har valt att spekulera utifrån dagens förutsättningar. Men oavsett vilket tror jag att framtidens medialandskap kommer att skilja sig från dagens.
Schibstedts nya nyhetsapp Omi som precis har presenterats kanske är dagstidningarnas framtid i Sverige? Omni är i vart fall en app som främst ska tillfredställa behoven för den kräsne nyhetsläsaren som har höga krav på vad han eller hon läser. Du kan läsa mer om lanseringen av Omni på Dagens Medias hemsida: http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3712218.ece
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Ps: Att låta ett brassband tolka nyheter är nog bland det mest bisarra som jag sett i nyhetssammanhang och jag tror inte att det är en gångbar melodi för vare sig gårdagens eller framtidens läsare. Frågan som uppstår är om tidningen vill ha läsare eller om de vill bli av med dem?: http://bambuser.com/v/3657954
Gautfotografi, nya kameror och Leica M Mini
En av anledningarna till att jag har valt att inte kalla mig själv för gatufotograf är att jag är nyfiken och vill ha svar på frågorna vad?, var?, när?, vem? hur? och gärna på frågan varför?
En gatufotograf är en tyst betraktare som ska försöka se men inte synas. Min frågeställning är oförenlig med gatufotografi som helst inte ska besvara några frågor. Men jag vill ändå ha svar på mina frågor och därför har har jag valt att kalla mig själv för dokumentärfotograf. På så vis kan jag samla i stort sett alla de olika stilarna som ryms i mitt fotograferande i ett och samma ord. Därmed inte sagt att jag är en fotograf som arrangerar mina bilder. De flesta bilderna som jag tar på andra människor är rena ögonblicksbilder som växer fram i umgänget med de människorna som jag möter. Efter ett tag när isen har brutits plockar jag fram min kamera och umgås fram mina bilder.
På tal om något helt annat sa en kameramånglare nyligen till mig att det här kommer att bli ett riktigt spännande kameraår med många nya kameror. Som tur är har jag redan de kamerorna och objektiven som jag behöver. Oscar Wilde sa förvisso att det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den. För min egen del är det betydligt lättare att stå emot en frestelse om jag är mentalt rustad för att göra det. Jag är fullt medveten om att det alltid kommer att dyka upp nya spännande kameror och objektiv som är bättre än det jag redan har enligt marknadsförarna. Men prylar har tyvärr en tendens att skymma sikten och ställa sig mellan mig och mitt motiv. För att undvika att motivet blir skymt använder jag mig främst av två lätt bedagade och beprövade digitalkameror som jag kan både utan och innan.
När vi ändå talar om nya kameror tycker jag att Leica blir allt bättre på inbound marketing. Med den nya tidens marknadsföring kan små nischade företag som Leica få maximal uppmärksamhet för sina nya modeller och kampanjer utan att behöva punga ut med så vidare värst mycket reklampengar. Förarbetet för Leica M Mini är i vart fall ett lysande exempel på bra marknadsföring och förhoppningsvis kommer det att dölja sig en riktigt bra kamera bakom kampanjen. Den nya Leican kommer säkerligen att vara ganska så dyr. Men å andra sidan är arbetsmiljön, arbetsförhållandena och lönen bra för dem som har gjort kameran. Personligen tycker jag att det är värt att betala lite extra för en pryl när jag vet att de som har gjort den får en lön som de kan leva på!
För er som är riktigt nyfikna och inte kan stilla er till den 11 juni bifogar jag en länk till en sida med bilder som är tagna med den nya Leica M Mini som också går under arbetsnamnet Paula: http://www.slack.co.uk/slack/Paula.html
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved
Hon vann Leica Oskar Barnack Award 2013
Precis som jag misstänkte var det en rysk fotograf som till slut vann Leica Oskar Barnack Award 2013. Anledningen till att jag trodde det var att de ryska bidragen i årets tävling höll en genomgående hög nivå, många av de ryska bidragen inklusive det bidraget som vann tillhörde mina förhandsfavoriter.
Vinnaren av årets upplaga av Oskar Barnack Award heter Evgenia Arbugaeva. Hon är 28 år och kommer från en liten ort i Sibirien. Den vinnande kollektionen tog hon i sin hemort Tiksi. Evgenia är helt klart en värdig vinnare i mina ögon och det ska bli spännande att följa hennes fortsatta karriär.
Här kan du se den vinnande kollektionen. Om du vill se mer av Evgenias arbete kan du besöka hennes hemsida.
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved
Det går inte att tysta frihetens röst
Det finns många sätt att blogga på, en del för dagbok över sitt liv, en del gör bloggen till ett stort offentligt fotoalbum. Det finns många fler sätt att blogga på men en svensk blogg är i mångt och mycket ett rop efter uppmärksamhet, ett stort se mig för här är jag! Men i andra länder förs en desperat kamp för frihet och demokrati i bloggarna.
Förutom att blogga om sig själva är det många som skriver om teknik. Det kanska beror på att det inte kräver något djupare engagemang att skriva om teknik, det är bara att ta några bilder på en kamera, ladda in ett par bilder i bloggen och skriva några lösryckta meningar och sedan trycka på publicera. I vart fall så gnuggar säkert marknadsavdelningarna på de stora kameratillverkarna händerna över all den gratisreklam som de får genom exempelvis bloggarna på Fotosidan. Det vore intressant att få reda på hur mycket Fotosidan har varit med och påverkat kameraförsäljningen i Sverige sedan starten 2001. I vilket fall som helst borde de som driver Fotosidan ha provision :)
I många länder fungerar bloggar som frihetens röster och de drivs av människor som drömmer om demokrati och frihet. De avslöjar envist korrupta politiker och maktens män. Det är inte allt för ovanligt att bloggare har fått vara med och avsätta maktens män och kvinnor efter att de har avslöjat dem med handen i kakburken. Media i de länderna ägs allt som oftast av makten och de ger bara sin rentvättade och politiskt korrekta bild av vad som händer. I bloggar kan läsarna få ta del av den otvättade sanningen av människor som för en envis kamp för demokrati och yttrandefrihet mot förtryck, censur och orättvisor. Bloggare som kämpar för sanningen får ofta betala ett högt pris genom trakasserier, misshandel, fängelse och till och med ond bråd död. Men så snart en bloggare har tystats av maktens män träder en annan fram. Det går inte att tysta frihetens röst.
Ni som har följt min blogg över tid vet att den kan handla om precis vad som helst men att tyngdpunkten allt som oftast har legat på mitt stora engagemang för människor i nöd. För min del har det varit ganska så framgångsrikt att föra det samtalet i min blogg. Det är många som har fått upp ögonen för de problem och orättvisor som finns i vår omedelbara närhet genom bloggen och förhoppningsvis eller rättare sagt vet jag att många människor som jag har skrivit om har fått hjälp och stöd genom personer som läst min blogg.
I december 2010 publicerade jag ett stort antal artiklar i min blogg om lettiska familjer som jag hade träffat och delat ut julpaket till. Ni kan läsa de artiklarna här om ni vill: Ett kallt land med många varma människor. Som ni säkert såg har 5829 personer klickat in till det blogginlägget till dags dato. Det manliga givandet ökade i vart fall kraftigt den månaden och det kom in mycket pengar till lettiska familjer i nöd via mina läsare. En del gav en hundring eller två och andra tiotusentals kronor. Jag vet tyvärr inte riktigt hur mycket pengar det rörde sig om men uppskattningsvis tror jag att det kom in en bit över 100.000 kronor.
Trots att biståndsorganisationen som jag arbetade för fick ordentlig valuta för sina pengar har jag inte fått åka tillbaka till Lettland och göra fler reportage för dem. Märk väl att jag inte är bitter. Jag är faktiskt glad och tacksam för att jag fick chansen att vara med och göra skillnad för människor som jag bryr mig om. Men jag erkänner att jag är frustrerad över att de inte samlar in så mycket pengar som behövs idag. Det betyder att färre personer får den hjälp som de behöver och samtidigt vet jag att jag lätt skulle kunna dra in de pengarna som behövs för att inte verksamheten ska behöva bli lidande…
Text och foto: © Mikael Good, 2013
Leica M Mini
De senaste dagarna har en bild på en misstänkt ny kamera från Leica dykt upp lite här och där på webben. Bilden föreställer en kamera som ser ut som ett mellanting mellan en klassisk M-modell och en Leica X2. För Leicas del hoppas jag att bilden är fejkad. Att det bara är ett rykte eller en kuliss för det som komma ska och att de inte kommer att lansera en kamera med APS-C format med en fast ljussvag zoom den 11 juni. En kamera med de specifikationerna som "läckt" är inget annat än ett kommersiellt självmål.
Som tur är finns det redan ett utmärkt bakstycke med APS-C format tlll M-optik. Jag pratar om Sony NEX5n, som är ett bra komplement till en digital Leica M. Trots att den har en brännviddsfaktor på 1,5 ggr fungerar den perfekt ihop med Voigtländers små pankaksvidvinklar. Jag har moddat min NEX med en riktig tillbehörssko så att jag kan köra med optisk sökare och objektiven i hyperfokalläge när jag så vill. På bilden har jag dock den elektroniska sökaren monterad på kameran, den sökaren fungerar bäst ihop med lite längre brännvidder.
En slät Sony NEX5n kostar runt 2000 kronor begagnad, en tillbehörssko 250 kronor och en välbyggd HAWK närbildsadapter går att få tag på för 1000 kr, begagnade kvalitets sökare går att hitta för 1000 kronor på eBay och en begagnad elektronisk sökare från Sony går att hitta för 1500-2000 kronor. Har du redan M-optik liggande kan en NEX5n vara ett bra lågbudgetval. Jag har tyvärr inte koll på hur väl NEX-6 gifter sig med M-optik. Men det kanske någon av mina läsare har koll på och kan dela med sig av i sådana fall.
Annars så gläds jag över att en berömd amerikansk författarinna har gett mig en positiv kommentar och delat mitt rep om the Miracle Baby from St. Petersburg. Det är alltid kul att få positiv respons från dem som är högre upp i näringskedjan :)
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved