Leitz Summicron-C 40/f2,0

Nu har jag äntligen fått tag på ett Leitz Summicron-C 40/f2,0 i perfekt skick och därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att tipsa om ett av de mest prisvärda Leicaobjektiven som går att köpa begagnat.



Jag köpte mitt första Summicron-C 40mm som ett substitut för Summicron-M 35/f2,0. Efter att ha testat Summicron C mot ett Summicron-M 35/f2,0 Version IV kom jag fram till att Summicron-C 40mm i princip var lika bra som sitt dyrare syskon. I den vevan bestämde jag mig för att försöka få tag på ett Summicron-C som var i bättre skick än mitt välanvända och lätt rackliga exemplar.

Det finns en nackdel med objektivet och det är att brännvidden är 40 mm vilket göra att jag får tänka lite innanför 35 mm ramarna när jag använder det på min Leica. Med tanke på att det har den där unika Leicakänslan i bilderna är det dock lätt att bortse från eventuella nackdelar. Oftast får man punga ut med betydligt mer än ett par tusenlappar för att få den bildkvaliteten som Summicron-C 40mm ger. Märk väl att bildkvalitet inte är synonymt med skärpa för mig. Känsla, karraktär, färgåtergivning och ett snyggt skärpesläpp är oftast viktigare än skärpan för mig.

Nu har jag ett perfekt Summicron C 40mm i min hand och det kommer att bli flitigt använt. Jag har fäst mig vid det lilla objektivets speciella karaktär och jag kommer inte att byta ut det mot ett Summicron-M 35/f2,0 ASPH även om det senare objektivet säkerligen är ett och annat strå vassare. Kör du med Konica Hexar RF, Leica M, Voigtländer eller Zeiss kan jag varmt rekommendera dig att köpa ett Leitz Summicron-C 40/f2,0. Det är den äkta varan till Voigtländerpris! 



Om du har en liten stund över tycker jag att du ska ta en koll på den här tidningen: 

Klicka här om den ovanstående länken inte fungerar

Text och foto © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Papperstidningen är död - Länge leve nättidningen

Jag vet, det är kanske lite för tidigt att utropa papperstidningens död. Det kommer säkerligen att dröja några fler år innan den sista papperstidningen försvunnit från våra brevlådor och landat i våra läsplattor.

Egentligen tycker jag om att läsa en papperstidning, men det går tyvärr inte att komma bort från att en papperstidning är en miljömässig katastrof, dagen då de försvinner kommer att bli en välgörande dag för miljön. Våra vackra skogar och vår gemensamma miljö är tacksam för att framtiden för dagstidningar och magasin finns på internet. Nu gäller det bara för tidningskoncerner och annonsörer att hoppa på det digitala tåget och lämna pappersupplagorna bakom sig på perrongen innan tåget går och lämnar dem bakom sig.

Jag tror att tidningar som fortsätter att tänka i samma banor som förr kommer att bli kvarlämnade på perrongen och bortglömda. De som tror att de kan få lika mycket betalt för sina nättidningar som för sina papperstidningar skjuter sig själva i foten och de kommer att få det allt svårare att klara sig på en marknad där kunderna förväntar sig att kunna ladda ned annonsfinansierade gratistidningar till sina läsplattor och datorer. Med den nya tekniken har det även kommit nya möjligheter. Nu går det exempelvis att lägga in rörlig bild och ljud i de digitala tidningarna och det gör att den totala läsupplevelsen blir större. En stor fördel med digital media är att det är enkelt att gå in och ändra i texten i efterhand och på så vis hålla både eventuella missförstånd och tryckfelsnisse borta.

Annonser som ser ut som de är tagna ur ett EPA-blad från 70-talet duger inte längre på 2010-talet. Interaktiva annonser är något som vi tidningsläsare kommer att få vänja oss vid vare sig vi vill eller inte. De nya interaktiva annonserna kommer också att ställa betydligt högre krav på dem som producerar dem.



Ett exempel på ett nytt digitalt magasin är Le Viseur Magazine. Förutom att jag tycker att det är kul att vara med och jobba med Le Viseur ser jag det även som ett sätt för mig att sätta mig in i och lära mig branschen och vem vet Le Viseur kanske kan vara en bra språngbräda in i något större för mig. Tveka inte att kontakta mig om du är intresserad av att veta mera om digitala media och marknadsföring i sociala media.

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Du kan även ladda ned tidningen i PDF-format och läsa det på din läsplatta: http://leviseurmagazine.com/Le_Viseur_2_2012.pdf

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Ps: Kommentera gärna mina inlägg men tänk på att hålla ett vårdat språk. Om tonen i någon kommentar inte håller måttet raderar jag den. Jag har inget emot att bli motsagd men att bli idiotförklarad tolererar jag inte.

Jag vill tillbaka till Rigas bakgårdar

Jag läser reportage efter reportage, artikel efter artikel. Ett envist rabblande av vackert klädda ord och meningar men ack så tomma. Barn som bedjande stirrar in i mina ögon från bilder utan vare sig närvaro och passion. Texterna rör mig inte i ryggen och det enda som de gör är att framkalla en djup suck i mitt inre.

Jag vill komma in under ytan. Jag vill ha ett riktigt urklipp ur verkligheten. Fyllt med glödande passion och närvaron av en brinnande penna som skriver på ett sådant sätt att jag tvingas in i berättelsen och fastnar i den. Får jag det, ja då ska jag börja ge igen.

Jag längtar tillbaka till Rigas bakgårdar. Jag längtar efter att få umgås fram bilder och texter och åter låta skaparglöden och passionen få leda mig framåt så att jag får lämna det som skett långt bakom mig.

Aleksey Myakishev har en ny hemsida: http://myakishev.viewbook.com/ kolla in den det är en order.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights reserved.

Till alla er som längtar efter en varm kram

När jag hade hoppats på en gnutta empati möttes jag mest av munhuggande. Raderade en elak kommentarer där jag blev kallad för rättshaverits och en där min mandom blev ifrågasatt. Med en lätt ilsken men dock bestämd knapptryckning raderade jag till sist hela texten. Jag är tacksam för den friheten. Man kan inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit frihet då har man vunnit allt.

Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp presso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Jag har fått vara med och hjälpa många fattiga och förtryckta. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.

Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag i grund och botten är en fighter. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras.

Det händer att man snubblar över oväntade saker i livet. Precis som en gammal farbror vars prostata envist gör sig påmind om natten och som sakta snubblar sig fram till toaletten i nattens mörker.

Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Men trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma ungdomliga lust att skapa.

Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt. 

När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat framåt lördagseftermiddagen. Jag är helt nykter sedan 13 år och nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.

Hösten, en författare kallade den här för mig så trista, regniga och kalla årstiden för en öppen årstid. Vem vet, han kanske hade rätt ändå. Ibland måste man beskriva verkligheten som man önskar att den var och inte bara i efterhand beskriva hur den blev.

Text och foto: © Mikael Good.

Sinaihalvön en begynnande krutdurk

För tillfället håller jag på att färdigställa ett reportage om beduinernas situation i Sinaihalvön som jag gjorde i mars detta året. Reportaget kommer antagligen att publiceras i det nästa numret av Le Viseur Magazine.



Arbetet är helt ideelt och som jag varit inne på tidigare i min blogg tror jag inte att det är bra att sitta still utan att göra någonting när man är arbetslös. Jag vill gärna hålla på med en del "skarpa" projekt och vässa min arbetsförmåga. Om det vill sig riktigt väl kanske jag kan sälja repen till en tidning eller ett magasin och slippa bidrag för ett par dagar.

Tidigare har jag gjort en del jobb om minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar och det är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat . Om jag hade möjlighet till det skulle jag gärna arbeta med reportage om dessa grupper på heltid. Men nu är situationen som den är och därför har jag själv bekostat min resa med pengar som jag fick över när jag sålde av min dyra Canonutrustning och istället köpte betydligt billigare kameror och objektiv.

Jag är noga med att att mitt textmaterial stämmer och inte innehåller felaktigheter, därför kommer jag att konsultera personer som är insatta i det säkerhetspolitiska läget i området och i beduinernas levnadsförhållande innan det publiceras.

När jag reser på semester försöker jag att göra ett reportage eller två om något ämne som intresserar mig eller som jag stöter på under resans gång. Ibland händer det att jag har tur och kan sälja reportaget eller få det publicerat, men oftast har jag nöjt mig med att publicera den typen av reportage i min blogg.

Om jag hade varit intresserad av att göra resereportage hade säkerligen möjligheten att tjäna lite extrapengar och dryga ut semesterkassan ökat. Men jag har tyvärr inget intresse av att göra resereportage. Jag har försökt några gånger men det har bara blivit pannkaka i slutändan. 

 

När vi ändå är inne på Le Viseur vill jag uppmana er att ta en titt på det senaste numret av Le Viseur Magazine om ni ännu inte har gjort det:  

Om den inbäddade versionen krånglar klicka på följande länk

Du kan även ladda ned tidningen i PDF-format och läsa det på din läsplatta: http://leviseurmagazine.com/Le_Viseur_2_2012.pdf

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Ps: Idag blir det inget ps om den kommande Leica M10 utan om dess föregångare Leica M8. Trots sin ålder och sina begränsningar är det fortfarande en riktigt bra kamera om man hanterar den rätt och den fungerar utmärkt i ökenförhållanden trots att den inte är vädertätad.