Årets sista och första publicerad bild

Under 2018 har jag haft fler bildpubliceringar än någonsin tidigare. Mina bilder har publicerats runt om i världen och har nått en mångmiljonpublik. Jag har även skrivit en hel del artiklar, och gjort ett antal reportage som har publicerats.



Den först bilden i inlägget togs i Smedbyparken i Huskvarna där Gica som var en hemlös rumänsk man mördades natten mellan 7 och 8 augusti. I samband med att domen föll i Jönköpings tingsrätt den 28 december placerade någon ett gravljus på platsen för att hedra hans minne. I och med att jag var bekant med Gica, har mordet på honom tagit mig hårt, och jag har engagerat mig för att han skulle begravas hemma i Rumänien, och för att det fruktansvärda som hände honom inte ska glömmas bort. 

Den andra bilden togs i en pingstkyrka i en bulgarisk stad där det pågår en väckelse bland den turkiska och romska minoritetsgruppen. Jag är djupt engagerad i romernas situation i Europa, och är full av tacksamhet för att de sakta men säkert börjar att få upprättelse. Idag är drygt 20% av Europas pingstvänner romer, och den siffran kan öka betänkligt nästa år. Jag har planerat in minst en resa till Balkan i år. Då ska jag träffa min romska bröder och systrar, och dokumentera deras liv.

Den första bilden publicerades den 31/12 och den andra 1/1. Jag försökte sälja in de svartvita varianterna, men tidningen valde att publicera i färg, trots att jag helt frankt påpekade att svartvitt är fotografins sanna färg!

Text och foto: Mikael Good

Leitz Summicron-M 90mm – När det näst bästa är gott nog

Ett kort tele är bra att ha i kameraväskan, det lämpar sig för porträtt, arkitektur, landskap eller vid andra tillfällen då man vill trycka ihop bakgrund och förgrund. Jag har länge varit på jakt efter ett kompakt, skarpt och välbyggt kort tele som jag kan använda med eller utan adapter på alla mina kameror.

Jag har ägt och testat en del olika objektiv utan att bli riktigt nöjd. Hela tiden har jag sneglat mot Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH. Egentligen är det onödigt skarpt, men det fyller samtidigt hela min kravlista. Det enda som avskräckt mig är prislappen på drygt 25 000 kr för ett bättre begagnat exemplar. Det är rätt många tusenlappar mer än vad jag kan tänka mig att lägga på ett objektiv. En del fotografer köper objektiv för tiotusentals kronor utan att blinka. Jag har valt att sätta en köpgräns på tiotusen kronor för ett objektiv.



Jag bestämde mig för att även det näst bästa är gott nog för mig, och började vänta in rätt pris på ett begagnat Leitz Summicron-M 90mm f/2. Det tog ett par månader, och sedan kunde jag köpa objektivet för ett riktigt bra pris på Cyberphoto. Skillnaden mellan objektiven är att Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH är en aningen skarpare, har lite bättre motljusegenskaper och något bättre färgåtergivning, Det är en såpass liten skillnad att den går att leva med, särskilt som prisskillnaden är nästan 20 000 kronor för ett bättre begagnat exemplar.



I går var jag ute i Huskvarna med omnejd och tog några pressbilder till arkivet med objektivet (det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning så småningom). Mina intryck är att skärpan, kontrasten och färgåtergivningen är mycket bra. Objektivet är snabbfokuserat, extremt välbyggt och en fröjd att jobba med. Framförallt är det litet och smidigt vilket gör att jag inte drar mig för att ta med det. 



Text och foto: Mikael Good

Bilden på Gica är årets mest publicerade bild

En av de mest publicerade bilderna i Sverige det här året är bilden på Gica, en hemlös 48-årig rumän som misshandlades till döds av ett gäng tonåringar vid sin sovplats i Smedbyparken i Huskvarna natten mellan den 7 och 8 augusti.

Jag lärde jag känna Gica i och med mitt engagemang för utsatta EU-medborgare. Med hjälp av tolk kunde jag ha ett par djupare samtal med honom. Vid ett av de tillfällena frågade jag honom om det var ok att jag tog en bild på honom, han tackade vänligen men bestämt nej, han tyckte inte om att vara med på bild. Det var svårt att komma Gica in på livet. Han ville inte prata om sitt förflutna, och jag upplevde det som om han var på flykt från något. I samtal med hans syskon och närmaste vänner, efter hans död har jag fått den känslan bekräftad. Men han hade inte gjort något brottsligt, utan det var högst personligt skäl som gjorde att han lämnade sitt hemland för 10-15 år sedan, och gav sig ut på luffen genom Europa. En resa som fick ett mycket tragiskt slut i Huskvarna natten mellan den 7 och 8 augusti 2018.

Den enda bilden som jag har av Gica tog jag under ett informationsmöte för utsatta EU-medborgare på Hannas vardagsrum i Huskvarna den 14 april 2016. Tekniskt sett är det inte någon bra bild, men det är den enda bilden som jag har av Gica. I och med att jag har dokumenterat utsatta EU-medborgare i Huskvarna under ett par års tid, hörde media av sig till mig och frågade om jag hade någon bild av Gica. Efter att jag konsulterat Kyrkhjälpens ordförande bestämde vi att vi ville ge den mördade mannen ett ansikte, och lät dem publicera bilden på Gica. Jag profiterar inte på andra människors olycka, och bildarvodet som kommit in har gått till att täcka en del av kostnaderna för Gicas begravning i sin hemby i Rumänien.

När alla papper är klara kommer Gica att transporteras hem till Rumänien för att begravas i sin hemby. 150 000 kronor har samlats in för att täcka kostnaden för transport och begravning. Överskottet kommer att gå till Kyrkhjälpens arbete för utsatta EU-medborgare i Sverige, och i Rumänien. Klockan 13.00 i dag kommer åklagare, polis och socialförvaltning att hålla en presskonferens, där de kommer att meddela om vilket beslut som kommer att fattas mot den 14-åriga pojken och den 16-årig yngling som misstänks ha torterat och misshandlat Gica till döds.

Bilden på Gica är en av de mest publicerade i Sverige i år, men det är inte något som jag är stolt över. Jag hade hellre sett att den inte behövde publiceras, och att Gica fått leva, och kunnat återförenas med sina barn och sina syskon hemma i Rumänien.

Jag oroas över det mörker som breder ut sig över Sverige, och som sakta men säkert kväver oss. Det är dags att alla vi som tror på en bättre framtid reser oss upp, tänder ett ljus och skrämmer bort mörkret, och ger tillbaka människovärdet till alla dem som berövats det. Det är dags att vi öppnar våra hjärtan för de minsta och svagaste i samhället, oavsett deras härkomst. Det är dags att återta medmänskligheten och sätta den i centrum där den hör hemma!

Relaterade artiklar:
Misstänkt mord på en utsatt EU-medborgare i Huskvarna
Tonåringar i Huskvarna dödade en sjuk, svag och försvarslös man
Huskvarna tände ljus för mördad rumän

Text och foto: Mikael Good

Yrke multireporter

När jag började min journalistiska bana som frilansare i början av 2000-talet var det som fotograf, men i takt med att åren gått har skrivandet tagit över allt mer, och nu är skrivandet min primära sysselsättning. Men det händer att jag gör ett och annat reportagejobb med kameran i hand.



Sedan årskiftet har jag en halvtidsanställning som multireporter på en dagstidning, ett arbete som jag varvar med en deltidstjänst som kommunikationsansvarig på en hjälporganisation. Det är också ett arbete som innehåller en hel del skrivande. Förutom de bägge jobben arbetar jag även volontärt på en musiktidning. I dag är det svårt att få jobb som pressfotograf. I stort sett alla tidningar har sparkrav och det är billigare för dem att köpa in bilder via TT, och bara anlita fotografer när de behöver det. Men om man är multireporter och kan redigera, skriva och fota är det lite lättare att få jobb.



Tillsammans med ett ljusstarkt vidvinkelobjektiv är kameran på bilden perfekt för reportage. Jag har använt den kombon på en hel del uppdrag. Anteckningarna tar jag antingen på papper eller i mobilen, när man väl lärt sig ”swosha” går det lika snabbt att skriva på mobilen som på en dator. 











Text och foto: Mikael Good

Bullock Hearts bjöd på intelligent popmusik

På valborgsmässoafton spelade Huskvarnabandet Bullock Heart inför drygt 300 personer på Kungsporten i Huskvarna. Trots regnet och kylan bjöd de på varm spelning med sommartouch.

Bandet som bildades 2013 av Lina och Johannes Häger spelar intelligent välspelad popmusik kryddad med finess, själ, hjärta och en uns med glimten i ögat. Deras musik kan bäst beskrivas som Queen möter One Republic möter The Ark möter Colony House möter Wings möter the Beatles. Du som kan din pophistoria förstår att bandet har sina rötter väl förankrade i 70-talets popmylla, och den tiden då band var band och inte välslipade varumärken.

Om du är en flitig radiolyssnare har du säkert hört Bullock Heart’s countrydoftande låt ”Ride Like a Lightning”, den har spelats flitigt på P4 över hela landet sedan releasen i februari. 2014 blev Bullock Hearts tvåa i finalen av Svensktoppen Nästa med låten ”Bells & Whistles”. Samma låt var även den näst mest spelade låten på Finlands största radiokanal, Radio Suomi.

Namnet Bullock Hearts har de fått från den tropiska frukten Bullock Hearts som ser ut som ett hjärtformat äpple.

I sommar kommer Bullock Hearts att göra några festivalspelningar. Och du har bland annat chansen att se bandet på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad den 5-8 juli.



Text och foto: Mikael Good