När det slutade regna i London

Efter en månads mer eller mindre ymnigt regnande längtade Londonborna efter uppehåll. Som tur var passade ett högtryck från sydväst att svepa in över de brittiska öarna de första dagarna i april, regnet gav med sig och förbyttes först i mulet väder och sedan i sol.



Det är inte bara regnet som plågat våra brittiska grannar. El- och matpriser har rakat i höjden de senaste åren, detta tillsammans med oro i världen och nationell politisk turbulens har skapat en skakig ekonomisk situation inte bara för de mest utsatta grupperna men även för medelklassen som klarat sig ganska väl vid tidigare kriser.



De områdena som min familj och jag rörde mig i centrala London och den välmående förorten St Albans där vi bodde var inte direkt präglade av krisen. Där är det främst människor inom olika serviceyrken som har det tufft med ekonomin, men de flesta av dem bor inte där de jobbar, och det kanske inte är så konstigt med tanke på att ett relativt enkelt parhus på 80 kvm i St Albans kostar motsvarande sju miljoner kronor, har du en lön på 10-15 tusen pund per år förblir det en ouppnåelig dröm.



I rena medelklassområden och utsatta förortsområden är den ekonomiska krisen mer påtaglig. Där kämpar människorna för att få pengarna att räcka och många behöver en extra matkasse eller flera från hjälporganisationer för att kunna klara sig. Även som turist kändes de höga priserna av. Hotellpriserna är ungefär som i Sverige. Men det är minst dubbelt så dyrt att äta på restaurang, och transporterna är betydligt dyrare även med familjerabatt.



Att flyga till London har blivit mycket dyrare efter pandemin. Men det går att spara en slant på att ta tåget till London. Det är relativt billigt men det tar nästan ett dygn att åka så det gäller att ha gott om tid. Tar man tåget anländer man till St Pancras station mitt i London och därifrån är det lätt att ta sig dit man vill i London eller resten av Storbritannien.



Jag trodde att London skulle präglas av rojalistisk yra med tanke på att Kung Charles ska krönas till kung i Westminister Abbey den 6 maj. Men den rojalistiska yran lyste med sin frånvaro, och det fanns inte ett endaste litet tecken att finna på den förestående kröningen, inte ens på Buckingham Palace...



Även om jag primärt inte var i London för att fotografera utan för att umgås med familjen och titta på sevärdheter blev de ändå en hel del bilder särkilt när resten av gänget shoppade. Egentligen får man inte fotografera i tunnelbanan, men det visste jag inte om, jag tog inte några fler bilder efter att jag fått en vänlig tillsägelse av både en polis och en vakt, men å andra sidan had jeg redan tagit de bilderna som jag behövde! 







Text och foto: Mikael Good

Den ratade bilden blev utvald av Flickr

Ibland händer det att bilder som jag själv inte är riktigt nöjd med ändå når en storpublik och får mycket uppmärksamhet. Senast det skedde var i går då en av mina bilder från Kina hamnade i Flickrs Explore-album.

Jag håller på att gå igenom bilder från min reportageresa till QingHai-provinsen i Kina i december 2004. Bilderna är ganska unika, då det är få fotografer och reportrar som släppts in i området. Idag är jag inte alls säker på att jag skulle få tillstånd att åka till de avlägsna tibetanska byarna och samhällena. Då de kinesiska myndigheterna har blivit mycket mer restriktiva med tillstånd att resa inom landet sedan 2004.

Många av bilderna har redan publicerats, men jag har även visat dem i form av en utställning på IKEA i Jönköping. Det var förövrigt den första fotouställningen på ett IKEA-varuhus i Sverige. Men trots det finns det fortfarande en del bilder från QingHai jag ännu inte visat publikt.

Bilden som pyntar det här inlägget är en av dem. Jag var inte riktigt nöjd med den när det begav sig. Jag framkallade den och lade upp den i mitt Flickr-album ”從中間的古村 – From the middle of the Middle Kingdom” på Flickr.

Tanken är att bilderna ska hamna i en bok i framtiden, de är som sagt unika och jag vill lyfta fram den tibetanska minoritetens situation i Kina. Trots att Kina har gjort en enorm ekonomisk resa sedan 2004 är minoriteternas situation fortfarande tuff och många lever i djup fattigdom och utanförskap.

Text och foto: Mikael Good

Minnesdagen över Förintelsens offer

I dag är det den 27 januari vilket är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, samma datum 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau av sovjetiska trupper. 2005 deklarerade FN dagen som en internationell minnesdag.

Drygt 6 miljoner judar, och uppskattningsvis 1 miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under förintelsen. Nazisterna förde noggrann bok över antalet judar som mördades. Men varken de eller deras kollaboratörer var så noga med att föra bok över hur många romer som mördades. Därför kan man bara grovt uppskatta antalet romska offer, en del källor nämner 500.000 medan andra nämner 2 miljoner. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig.

I dag ser vi åter hur människor behandlas illa på grund av sitt ursprung, sin tro och sin etnicitet. Rasismen, antisemitismen och antiromanismen (antiziganismen) ökar kraftigt. Extrema religiösa och politiska grupper på höger- men även på västerkanten sprider hat mot judar och romer. Sociala medier fylls med konspirationsteorier med udden riktat mot de båda grupperna, särskilt så här i ekonomiska kristider. I flera europeiska länder har hatbrotten mot judar och romer ökat och allvarliga terrorattentat har riktats mot framförallt judar.

Människor misshandlas och mördas för att de är romer och judar. I de östra delarna av Europa ekar slagord som hetsar mot romer och i de västra delarna hetsas det mot judar. På olika sätt görs de till syndabockar för majoritetssamhällets motgångar. Därför är det är de än mer viktigt att vi inte glömmer vår historia så att den inte upprepar sig, och därför är minnesdagen för Förintelsens offer extra viktig för oss, låt oss aldrig glömma det fruktansvärda som hänt, låt oss gemensamt mota bort ondskan innan den kväver oss!

Barnen på bilden överlevde Auschwitz, de befriades av sovjetiska soldater den 27 januari 1945. Den har tagits ur en film som visar befrielsen av Auschwitz som gjordes av filmenheten från 1:a ukrainska fronten. Barnen heter Tomasz Szwarz, Alicja Gruenbaum, Solomon Rozalin, Gita Sztrauss, Wiera Sadler, Marta Wiess, Boro Eksztein, Josef Rozenwaser, Rafael Szlezinger, Gabriel Nejman, Adek Apfelbaum, Hillik Apfelbaum, Mark Berkowitz, Pesa Balter, Rut Muszkies, Miriam Friedman samt tvillingarna Miriam Mozes och Eva Mozes som bär stickade mössor.

Text. Mikael Good. Foto: Alexander Voronzow/SUB/Wikimedia/Public Domain

Flickr tar den mesta av min nätverkstid

Det har gått ett par veckor sedan jag migrerade till Flickr, och än så länge rullar allt på bra. Antalet visningar av mina bilder är bättre än beräknat, och jag har hittat till en del grupper som bjuder på riktigt bra bilder. Det är på Flickr som jag lägger den mesta av min nätverkande tid just nu och därför kommer bloggen att bli eftersatt, men jag ska försöka att hinna med minst en bloggpost i månaden.



Jag har lagt upp några nya album på Flickr och jag har börjat att sakta men säkert börja fylla på ett par gamla album med bilder. Ett av de nya albumen heter kort och gott "Opre Roma" och där har jag samlat bilder från mitt pågående projekt om europas romska minoritet. En del bilder har tidigare publicerats i media medan andra är opublicerade.



Här hittar du mig på Flickr

Text och foto: Mikael Good

Den eviga jakten på ett alternativ till Instagram

Under ett par års tid har jag letat efter ett bra alternativ till Instagram som lutar sig allt mer åt reels och inte mot bild. Under en tid testade jag Twitter och det funkade mycket bra i början, men när företaget ändrade sina algoritmer, och började premiera betalande användare sjönk antalet besökare radikalt. 

När det skedde började jag leta efter en bättre fungerande bildlösning. Jag är plusmedlem här på Fotosidan men det är färre som besöker min portfoliosida än mitt twitterkonto. För ett par veckor sedan fick jag upp ögonen för en nygammal lösning – Flickr. När jag kort därefter fick ett riktigt förmånligt PRO-erbjudande bestämde jag mig för att ge Flickr en ny chans.

På den korta tiden som förflutit sedan dess har jag haft drygt 500 bildvisningar per dag. Det är ingen speciellt hög siffra men jag räknar med att antalet bildvisningar kommer att gå upp i takt med att jag laddar upp fler bilder och engagerar mig mer på sidan. Men framförallt kan jag dela bilder i albumformat, för mig som ofta tänker i bildreportage är den funktionen guld värd.

Vad gäller bilderna på Flickr är det precis som på Fotosidan en blandning mellan högt och lågt, och man väljer själv vad man vill se. Bilder som inte tilltalar mig bläddrar jag snabbt förbi och bilder som jag tycker om stannar jag upp inför och sätter min stjärna på eller kommenterar.

Men jag har slutat att ge bildkritik, även om jag är ganska bra på det. Problemet är att det är få som klarar av negativ kritik utan att bli kränkta och gå in i försvarsställning. Det är nästintill omöjligt att få människor som tycker att deras bilder redan är förträffliga att lyssna på vänliga råd om hur de kan växa som fotografer genom att se och tänka lite annorlunda. Personligen har jag haft mycket nytta av seriös bildkritik och fastän den har svidit rejält ibland har kritiken hjälpt mig framåt som bildskapare.

Text och foto: Mikael Good