Rockfoto - Framtida bildbehandlingsprogram räddar bilden

Jag brukar aldrig slänga bilder. Anledningen är att bildbehandlingsprogrammen bara blir bättre och bättre på att plocka fram detaljer ur omöjliga RAW-filer. Ett exempel är bild 1 och 3 i det här inlägget. Jag valde ut dem när jag gjorde en grovsortering efter en Extolkonsert i juli 2014. När det begav sig försökte jag framkalla dem i ACRn i Photoshop CS 5. Men bilderna var såpass svårhanterliga och brusiga att jag valde bort dem i den andra sorteringen.



För ett par dagar sedan gick jag igenom bilderna från Extols konsert på jakt efter en bild som jag behövde göra om. Då hittade jag de omöjliga bilderna och trots att det inte är några märkvärdiga bilder bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med dem. Jag framkallade dem i ACRn i Photoshop CC, körde dem genom Pro Contrast 4 och Analog Efex Pro 4, efter det gjorde jag nödvändiga färgjusteringar med hjälp av selektiv färgändring i Photoshop CC.



När jag tar bort brus duplicerar jag lager i Photoshop och kör Noiseless CK på det ena lagret. När brushanteringsprogrammet jobbat klart ställer jag opaciteten till 70% och kör oskarp mask på bruslagret. På så vis behåller jag en del av bildbruset och ser till så att bilderna inte ser konstlade och livlösa ut. Jag tycker att bildbrus är snyggt men jag vill inte ha för mycket av det! Den första bilden valde jag att göra svartvit i Silver Efex Pro 2 men jag sparade även en färgvariant som kanske dyker upp i ett annat sammanhang. Jag gör inte färgbilder svartvita för att "rädda" dem utan för att jag tycker att det är snyggt.




Bilderna på Extol har jag tagit med en Sony A7 med ett manuellt 17mm, bländare 5,6, 1/125 sek, 6400 ASA. När jag framkallade bilderna fick jag ställa in exponeringen på +1.5 vilket gör att den motsvarar 9600 ASA och det är några steg högre än vad kameran trivs med. Basisten Ole Vistnes fick jag lätta motsvarande +2,5 steg. Sedan ett år tillbaka fotar jag konserter med en Sony A7s. Den kameran går att använda upp till 25.600 ASA med gott resultat, i nödfall går det att använda den på 102.400 ASA men då måste jag pyssla lite med bilderna.

Text och foto: Mikael Good

 

Rockfoto - Narnia

Sedan debuten 1996 har jönköpingsbandet Narnia sålt över 200.000 skivor och turnerat runt om i Europa, Japan, och Mexico. I skrivande stund är bandet på väg till Sydamerika för ett antal spelningar i Argentina och Brasilien. I sommar har du chansen att se bandet när de festivalspelar i Gullbranna 8 juli, på Skogsröjet i Rejmyre 4 augusti, på Sabaton Open Air i Falun 18 augusti och i Sävsjö 19 augusti.

         

I den följande länken kan du lyssna och se på Narnias senaste video - Thank You som är inspelad i Sverige och Antelope Valley i Kalifornien. Solot i slutet av sången är mästerligt: https://www.youtube.com/watch?v=mZqe5vh7Omc

Text och foto: Mikael Good

  

Rockfoto - Guilty Pleasure

Sedan mittan av 1980-talet har jag haft ett "guilty pleasure" förhållande till progressiv metal. Guilty Pleasure är något som du egentligen inte borde tycka om men gör ändå! Även om jag är en musikalisk allätare vet de som känner mig att jag föredrar råare och mindre välpolerad musik som framförs med mycket känsla, energi och kraft.
 

Ett av mina favoritband inom progressiv metal är den kanadensiska gruppen Triumph och jag har alla deras skivor på vinyl. Deras musik är välpolerad och genomtänkt och långt från den musik som jag egentligen föredrar. När Triumph la ned i början av 90-talet försvann mitt intresse för progressiv metal stegvis eftersom inget band kunde fylla deras kostym.

De senaste åren har jag fotat mängder av konserter. Ett band som jag fotograferad sommaren 2015 var det amerikanska bandet Theocracy. Jag hade inga höga förväntningar på dem eftersom jag inte hade hört talas om dem tidigare och enligt försnacket skulle de vara ännu ett melodiöst metalband i mängden. Spelningen började och bandet med sångaren Matt Smith i täten bara växte och växte på scenen. De levererade progressiv metal av allra högsta klass och förmedlade musiken med kraft och intensitet till publiken.

Efter det uppvaknandet har jag varit helsåld på Theocracy och jag lyssnar på deras musik så gott som dagligen. En av deras låtar som jag lyssnar mycket på är mästerverket "I Am" om du tycker om progressiv hårdrock kommer du garanterat att älska den: https://www.youtube.com/watch?v=O3TsVaFR870

Bilderna på Theocracy tog jag med en Canon EOS 1D MKIIn med 70-300mm (IS) och en Sony A7 med 17-35mm. Här hittar du fler av mina bilder på Theocracy: https://flic.kr/s/aHskTD9gBp



Text och foto: Mikael Good

   

Mikael Good - Rockfotograf

Det är många som har läst mina texter och sett mina dokumentärbilder från Sverige och främmande länder i tidningar, på webben och på TV. Men det är inte så många som känner till att jag arbetar som rockfotograf lite då och då. Framförallt gör jag det för att jag älskar musik och tycker om att upptäcka nya band. De senaste åren har jag levererat en hel del bilder till tidningar och artister.


Corey Henry

Även om det är kul att leverera bilder till mindre kända artister är det lite extra kul när kända artister som sålt en hel del skivor vill använda mina bilder i sin marknadsföring, särskilt som de ofta har med sig egna fotografer på sina turneér!


Corey Henry

Så länge som jag har ett jobb och en fast inkomst har jag bestämt att låta bildarvodet gå till bättre behövande. Jag skulle bara lägga pengarna på kameror och objektiv och jag har redan mer grejer än vad jag behöver.


Capital Kings

Soul Glow Activatur

Disciple
Disciple
Disciple

Text och foto: Mikael Good 

Narnia - Lejonet ryter igen!

Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 
 

Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 

När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. 

Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.

Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.

Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.

Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/ I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792 



Text och foto: Mikael Good