Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland

När jag var grabb såg jag fram emot att läsa söndagstidningen. I del två fanns det alltid med ett spännande reportage från något av världens hörn. Jag läste det med största intresse och i mina drömmar drogs jag sedan med på resor runt om i världen med min penna och kamera i högsta hugg.

I vuxen ålder har jag getts möjlighet att leva ut min reporterdröm och kanske har någon ung grabb eller tjej fängslats av berättelserna och bilderna som jag själv har delat med mig av. Titt som tätt får jag frågan om det går att läsa mina gamla reportage någonstans. För ett par år sedan sammanställde jag en länklista. Den länklistan har nu blivit uppdaterad med en hel del nya länkar och du hittar den i slutet av det här inlägget.

Mina reportage har publicerats i nyhetsbrev, magasin och tidningar. En del av dem har även översatts till norska, finska och engelska. Ett av mina letlandsreportage är fortfarande ett av de reportagen som har gett mest läsarrespons i den tidningen där det publicerades. Anledningen till att jag har valt att publicera en del reportage i min blogg är för att de ska få lite större spridning och nå utanför målgruppen för tidningarna som jag fått materialet publicerat i. Även om länklistan är ganska så lång har jag fortfarande en del reportage på lager som jag kommer att portionera ut vid lämpligt tillfälle.

• Meetings in the middle of China
• Regina är arbetslös och utförsäkrad
• Den ekonomiska krisens stora förlorare
  
• Jag bor som en drottning i mitt palats
• Lettland går en svår vinter till mötes
• Sprid lite ljus i mörkret!
• Den lyckliga familjen är nu ett minne blott
• En varm hälsning från ett kallt och vintrigt Lettland
• Sanna hjältar
• Ängeln i Riga
  
• Greetings from Latvia
• Det har varit en kall hård vinter i Lettland (sid 1, 4-11)
• Lettland går en svår vinter till mötes (sid 38-43)
• En trygg famn för Lisa
• There was a girl named Lisa
• Drömmen som gick i tusen bitar
• Greetings from Latvia - Sveicieni no Latvijas
• Söndagsreportaget De glömda barnen i Ryssland
• Saving Grace - How to make a good investment
• Bei mir bist du schejn

Kameror är fantastiska verktyg

Det är mycket snack om vilken kamera man ska köpa här på Fotosidan. Men tänk gärna på vilka fantastiska verktyg kameror egentligen är och tänk på vad man faktiskt kan uträtta med en ny eller gammal kamera.



Min tanke är inte att slå mig själv för bröstet. Men för min egen del har kameran tillsammans med pennan och anteckningsblocket blivit viktiga verktyg för att hjälpa till att lyfta andra människor ur fattigdom och förtryck. Utan mina kameror hade jag inte kunnat göra lika mycket för andra människor som jag gjort och jag är tacksam för att jag trots allt har en såpass ordnad ekonomi att jag kan köpa de kamerorna som jag behöver så att jag kan betjäna andra människor med hjälp av mina bilder och texter. Det är precis så man ska göra med sina gåvor enligt mig. Man ska dela med sig av dem till andra och inte bara behålla dem för sig själv.

2012 blev ett riktigt mellanår för mig på grund av min ofrivilliga arbetslöshet. Men det var allt annat än ett fotografiskt mellanår. Under året har jag har tagit riktigt många bilder som jag är nöjd med och som har kvalat in på min personliga topplista. År 2012 var det 30 år sedan jag började fota. Foto har inte bara varit en hobby för mig. Under de 30 åren har jag även jobbat en del som fotograf och reporter. Även om jag inte är en drömmare väljer jag att se ljust på år 2013 och vad det nya året ska föra med sig av nya möjligheter och utmaningar framförallt på arbetsfronten. Jag tror i vart fall att en dörr som ingen kan stänga har öppnats för mig.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska alla mina läsare ett riktigt gott nytt år och en riktigt god fortsättning och kom ihåg att den bästa kameran är den som du har med dig oavsett om det är en Leica eller Practica :)

"Det finns alltid två personer i varje bild, fotografen och betraktaren" - Ansel Adams

Klicka på den följande länken om du vill läsa något av mina många reportage från Lettland: Ett kallt land med många varma människor

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Jag är mångmiljonär i tacksamhet

Det finns faktiskt en sak som jag är riktigt bra på och det är samla in pengar till behövande medmänniskor. Jag har fått vara med om att dra in mångmiljonbelopp och sprida glädje till behövande runt om i världen med hjälp av mina texter och bilder. 



Jag har kanske inte tjänat så mycket pengar som jag borde alla gånger men min betalning har bestått i att jag har kunnat bidra till att behövande människor har fått tillräckligt med stöd och hjälp för att kunna hålla huvudet ovanför vattenytan. Leendena och den smittande glädjen hos alla de utsatta barnen som jag mött har gjort mig till mångmiljonär i tacksamhet.



Det som man är riktigt bra på ska man arbeta med och jag önskar att jag snart ska få ett arbete på en bistånds- eller hjälporganisation så att jag kan få använda mina gåvor och dra in ännu mer pengar till behövande. Att ha varit med och förändrat tillvaron för tusentals fattiga familjer och pensionärer är inte tillräckligt för mig. Jag vill vara med och hjälpa ännu fler.



Kolla gärna in min profil på Linkedin om du är intresserad av att anlita eller anställa mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Jag vill tillbaka till Rigas bakgårdar

Jag läser reportage efter reportage, artikel efter artikel. Ett envist rabblande av vackert klädda ord och meningar men ack så tomma. Barn som bedjande stirrar in i mina ögon från bilder utan vare sig närvaro och passion. Texterna rör mig inte i ryggen och det enda som de gör är att framkalla en djup suck i mitt inre.

Jag vill komma in under ytan. Jag vill ha ett riktigt urklipp ur verkligheten. Fyllt med glödande passion och närvaron av en brinnande penna som skriver på ett sådant sätt att jag tvingas in i berättelsen och fastnar i den. Får jag det, ja då ska jag börja ge igen.

Jag längtar tillbaka till Rigas bakgårdar. Jag längtar efter att få umgås fram bilder och texter och åter låta skaparglöden och passionen få leda mig framåt så att jag får lämna det som skett långt bakom mig.

Aleksey Myakishev har en ny hemsida: http://myakishev.viewbook.com/ kolla in den det är en order.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights reserved.

Till alla er som längtar efter en varm kram

När jag hade hoppats på en gnutta empati möttes jag mest av munhuggande. Raderade en elak kommentarer där jag blev kallad för rättshaverits och en där min mandom blev ifrågasatt. Med en lätt ilsken men dock bestämd knapptryckning raderade jag till sist hela texten. Jag är tacksam för den friheten. Man kan inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit frihet då har man vunnit allt.

Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp presso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Jag har fått vara med och hjälpa många fattiga och förtryckta. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.

Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag i grund och botten är en fighter. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras.

Det händer att man snubblar över oväntade saker i livet. Precis som en gammal farbror vars prostata envist gör sig påmind om natten och som sakta snubblar sig fram till toaletten i nattens mörker.

Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Men trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma ungdomliga lust att skapa.

Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt. 

När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat framåt lördagseftermiddagen. Jag är helt nykter sedan 13 år och nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.

Hösten, en författare kallade den här för mig så trista, regniga och kalla årstiden för en öppen årstid. Vem vet, han kanske hade rätt ändå. Ibland måste man beskriva verkligheten som man önskar att den var och inte bara i efterhand beskriva hur den blev.

Text och foto: © Mikael Good.