Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.

Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Molnet såg ut som rymdskeppet Enterprise

Att alltid ha med sig en riktig kamera har sina fördelar. När jag satt på mitt kontor såg jag ett moln som såg ut som skeppet Enterprise från science fiction serien Star Trek Wars torna upp sig över Huskvarnabergen. Jag plockade raskt fram kameran ur väskan, och hann med att ta ett par bilder innan molnet bröts upp och molnskeppet försvann.

Text och foto: Mikael Good

Den asfaltsstid nu kommer

På vintern är vädret inte gynnsamt för asfaltläggning. Därför sker asfaltering av vägar under vår, sommar och höst. På bilderna håller asfaltsläggarna på att asfaltera en gång- och cykelbana som går utmed Huskvarnaån i Huskvarna. Jag mötte dem på väg till jobbet. I och med att jag alltid har en riktig kamera med mig kunde jag föreviga deras arbete. 



Platsen där arbetet skedde är historisk. Uppe på kullen liger resterna av Garpe skans som byggdes på 1300-talet. Tillsammans med Varpa skans var den en viktig del av Rumlaborgs yttre försvar under medeltiden. Skansen byggdes av tyskar, ett medeltida öknamn för tyskar var garp, därav namnet Garpe skans.

Text och foto: Mikael Good

Bildreportage - Stadsvandring i Coronatider

Under de två senaste veckorna har jag isolerat mig på grund av en efterhängsen förkylning. Men de senaste två dagar har jag varit helt symptomfri. Därför bestämde jag mig för att bryta min isolering och ta en välbehövlig promenad, och dokumentera Huskvarna och dess omgivningar så här i Coronatider. 



Även om jag åker runt i världen och gör reportage, är det lika viktigt för mig att dokumentera staden där jag bor. Under de 16 år som jag har bott i Huskvarna har  jag samlat på mig mängder av bilder på staden och dess invånare. Även om Huskvarna i mångt och mycket är en sovstad händer det en hel del som är värt att dokumentera. Några av de bilderna som jag tagit i Huskvarna har fått enorm spridning och har setts av en mångmiljonpublik. 



Trots att det var lördag, var det inte så många som var ute. Jag mötte en del flanörer som passade på att njuta av sol och värme. Inne i butiker och i köpcentrer var det betydligt mindre med folk än vanligt. De flesta Huskvarnaborna höll sig inomhus. Genom staden går E4:an som är en av de mest trafikerade vägarna i landet, men i dag var det ganska så glest mellan både bilar och lastbilar. Här i söder verkar det som om de flesta följer folkhälsomyndighetens råd om att inte resa i onödan.



I vanliga fall brukar jag fota människor med vidvinkel. Men i och med att jag valde att hålla mig på behörigt avstånd hade jag med mig två zoomar, varav en är en så kallad telezoom. Denna gången fick Leican vila och jag använde mig av en Sony med ett 24-105 och ett 70-400mm samt en Ricoh GR II.








Text och foto: Mikael Good