Picknicksäsongen i Indien – stort bildreportage

Under julledigheten passar många Indier på att träffas utomhus och ha picknick. Ett populärt picknickområde finns i det lilla samhället Dudhia som ligger vid floden Balason i distriktet Darjeeling i de norra delarna av Västbengalen i Indien.








I Sverige har vi oftast picknick under våren och sommarn, då träffas vi för att grilla vid stranden eller för att ta en fika i en soldränkt vitsippsbacke efter en stärkande promenad. I år har det dock varit lite annorlunda och nuförtiden träffas många ute och har picknick för att minimera smittrisken. Även om de flesta Indierna är Hinduer är de lediga över julen. Och när de är jullediga träffas de gärna vid en naturskön plats helst i närheten av en flod för att umgås, dansa, festa och ha kul tillsammans.








Samhället Dudhia som ligger vid vägen mellan Silliguri och Mirik har en populär "Picnic-Spot" som ligger vackert utmed floden Balason där djungeln möter bergen. Jag passade på att göra ett par besök vid ”Balason Picnic Spot” när jag var i området tillsammans med min familj i december förra året. Utmed floden hade hundratals tillresta Indier samlats i olika stora grupper där de hade picknick, lyssnade på musik, dansade och festade tillsammans. Stämningen var god och uppslupen.

Många av sällskapen kom från den intilliggande storstaden Silliguri som ligger 27 kilometer bort. Men några kom långväga ifrån, ett par av sällskapen som jag pratade med kom från New Delhi och de hade tagit sig till Dudhia med flyg. Nu bodde de på hotell i Silliguri, och åkte med privatchaufförer eller bussar till picknickområdet. Några av personer som jag träffade hade rest ända från Mumbai (Bombay) som ligger på Indiens västkust.









Min fru, mina barn och jag fick ställa upp på mängder av selfies, och jag kände mig riktigt omsvärmad ett tag. Att en av karaktärerna i HBO-serien Vikings liknar mig spelade säkerligen in även denna gången. Men jag ställde glatt upp på alla bilder som togs, och det finns säkerligen hundratals bilder av min familj och mig på olika indiska Instagramkonton, men det bjuder jag gärna på. Enligt mig ska en dokumentärfotograf både se och synas. De bästa bilderna får man i mötet med människor. Det där med att försöka vara som en fluga på väggen är rent och skärt trams enligt mig. 








Jag tycker om Indien, det är inte lika anonymt och stelt som i Sverige, och det är lätt att få kontakt med människor. Tro är inte heller en privatsak som man håller för sig själv. Jag tycker om att prata om tro, och i Indien är det enkelt då tro och religion är en naturlig del av livet som man är öppen med. Hitintills har jag inte stött på en enda ateist i Indien men å andra sidan är även ateismen en slags tro.

För de bofast i Dudhia betyder turismen ett extra tillskott i ekonomin. De små värdshusen, hotellen, kaféerna och butikerna utmed vägen till Mirik lever upp och ökar sin omsättning under picknicksäsongen. De tillresta sällskapen hyr sig en plats utmed floden, och i priset ingår städning, vilket ger några av byinnevånarna lite extra pengar. Även om det bitvis kunde se rätt stökigt ut, var de bra på att städa upp och röja efter picknicksällskapen.







På grund av corona-pandemin är picknicksäsongen i området mer eller mindre inställd i år och betydligt färre sällskap vågar sig till Dudhia. De bofasta har det tufft ekonomiskt, många av dem är daglönare och ahr svårt att klara sig på de få inkomsterna som de har. Jag träffade några av invånarna i byn när jag besökte den förra året tilsammans med min familj och genom en inhemsk hjälporganisation som jobbar i området har vi kunnat stötta några av dem med pengar till basvaror såsom ris, lök och matolja.








Text och foto: Mikael Good

Ultron 35mm f/1.7 LTM ett smultron i objektivdjungeln

Jag tycker om att återanvända gamla objektiv och ge dem nytt liv med hjälp av adaptrar. Men allting har sin gräns, jag vill helst inte kompromissa för mycket med kvalitet eller betala överpris på begagnatbörserna för små rara gluggar som nötts ut av tidens tand och som är hopplöst förbisprungna av ny potentare objektiv.



Det finns många trevliga små ljusstarka 35mm objektiv med LTM-fattning att välja på. Tyvärr lider de flesta äldre varianterna av dålig antireflexbehandling, fungus, glapp i bländare, och skärpering, putsmärken och besvärande oskärpa på de största bländaröppningarna. Några av felen går att åtgärda men tyvärr inte alla. Men det finns moderna botemedel på problemet! Leica har ett Summicron-M 35mm/f2.0 ASPH med LTM-fattning. De tog fram objektivet till användare som gärna jobbar med sina gamla skruvleicor och som efterfrågat ett modernt objektiv med bra antireflexbehandling. Objektivet är ganska ovanligt och det betyder att det är eftertraktat av samlare vilket drivit upp priset ganska så rejält.

Som tur är finns det ett objektiv till att välja på för oss som inte har så tjock plånbok, nämligen Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM. Det kostar bara en dryg tiondel av Leicaobjektivet begagnat. Om du kör med LTM-kameror är Ultronet det mest prisvärda 35mm objektiv som du kan hitta. Motljusegenskaperna är riktigt bra, det är knivskarpt i mitten och i kanten på i stort sett alla bländare, men tappar lite i ytterkant. Kör du med film spelar det inte så stor roll, men om du använder objektivet med adapter på en digitalkamera med småbildssensor märks det desto mer. Objektivet gör inte bort sig men det trivs bäst på en digital halvformatare eller en kamera med APS-H sensor a la Leica M8.

Jag har kört objektivet på min Sony A7rII och när jag beskurit bilderna till APS-H blir bildresultatet riktigt bra från kant till kant. Nu har jag inte testat det på en äldre analog Leica eller Canon med LTM-fattning men däremot på en Voigtländer Bessa-R och på den kameran fungerade det riktigt bra och det levererade bilder med hög kvalitet. Ett tag funderade jag på att sälja objektivet men jag har bestämt mig för att behålla det då man aldrig riktigt vet vad framtiden för med sig. Jag har även testat det mot den nyare varianten med M-fattning. Men i mitt tycke är LTM-varianten aningen bättre, trots att det är mindre och smidigare.

För min del är det viktigt att ett ljusstarkt objektiv är användbart på den största bländaröppningen och inte blir bra först efter några stegs nerbländning. De flesta bilderna i inlägget har jag tagit på full glugg med ett Voigtländer Ultron 35mm f1.7 med en Techart PRO-adapter som jag monterat på en Sony A6500.  Som du säkert sett är antireflexbehandlingen riktigt bra. Ett vintageobjektiv hade tyvärr inte kunna leverera samma bildkvalitet i motljussituationer. Fördelen med ett riktigt välkorrigerat objektiv är bilderna blir bra rakt ut ur kameran. Bilderna i den här artikeln är minimalt korrigerade i ACR och några av dem är JPG direkt ut ur kameran i bästa Dogma 07-anda.



Om du är på jakt efter en riktigt bra och billigt 35mm med LTM-fattning är Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM ett riktigt bra val. Det går även att köra det med LTM-M adapter på Leica M, och det kopplar perfekt med mätsökaren i min M9:a. 

Text och foto: Mikael Good

Rīgas Centrāltirgus

De senaste tio åren har jag varit i Lettland på många uppdrag som reporter och fotograf. En plats som jag gärna återkommer till när jag har lite tid över är Rīgas Centrāltirgus (The Riga Central Market).

Text och foto: Mikael Good

När mörker blir ljus - Carl Zeiss Planar T* 50/1,0

November är inte en ultimat årstid för oss ljusfångare. Men med hjälp av kameror som är bra på höga ASA eller med ljusstarka gluggar kan man ofta besegra mörkret och fånga ögonblicken ändå. Bilden ovan tog jag för en stund sedan utanför ett köpcentrum i storbyn. På kameran hade jag monterat ett objektiv med bländare 1,0 eller 0,994 om man ska vara exakt! 

Objektivet är manuellt fokuserat och skärpedjupet är minimalt så det gäller att fokusera rätt. Det ska bli intressant att testa objektivet under lite mer gynsamma förhållanden. Det är lite soft på största bländaröppning men jag skulle tro att det skärper till sig om man bländar ned ett par steg!

Text och foto: Mikael Good 

Family Force 5 tryckte på den "galna" knappen

Egentligen var jag alldeles för trött för att gå på konsert, mina fötter värkte och min kropp skrek efter att få komma i säng. Men trots det valde jag att ändå släpa mig till Skeppet i Gullbranna för att se och fotografera crunk-rock bandet Family Force 5 från Atlanta. Redan från det första ackordet var jag fast och jag glömde snabbt mina krämpor och drogs med i musiken. 

Även om jag har haft förmånen att se och fotografera en hel del riktigt bra band i år så är det främst Family Force 5 (FF5) och det svenska bandet Jerusalem som har etsat sig fast på min näthinna. Alla vi som valde att skippa matchen mellan Nederländerna och Costa Rica i VM fick istället se en riktigt grym konsert och fick uppleva hur Skeppet på Gullbrannafestivalen exploderade i en ren och skär energikaskad. Det var första gången som Chap Stique, Crouton, Fatty, Nadaddy och Hollywood i Family Force 5 spelade på Gullbranna.



Family Force 5 framträdande imponerade på mig och de tryckte in sin "Cray Button" från det allra första ackordet. De bjöd på en grym scenshow med mycket närvaro och den stora publiken var helt med på noterna. Showen var skruvad och lite galen och levererades med en stor portion glädje. Att showen var galen är inte så konstigt med tanke på att "Cray" är slang för crazy eller galen som det heter på svenska. "Hit the Cray Button" betyder ungefär att man ska trycka på den galna knappen! Jag hoppas verkligen att det inte var sista gången som de spelade i Sverige och Gullbranna. FF5 bjöd helt klart på den vildaste, galnaste och klart bästa spelningen på Gullbranna och jag ser dem mer än gärna igen.



Family Force 5 grundades av bröderna Solomon "Soul Glow Activatur", Joshua "Fatty" och Jacob "Crouton" Olds. Family Force 5 har en lång och framgångsrik historia med fyra studioalbum, två remixer, 9 EPs och många livespelningar i bagageluckan. Förra året valde Solomon att kliva av bandet och låta sin bror Jacob ta hand om sången och Teddy Bolt "Hollywood" tog istället hand om trummorna. Jag gillar den typen av musik som FF5 spelar, trots att jag använde ett 17 mm till de flesta bilderna hade jag ändå svårt att få alla bilderna helt skarpa på grund av att det var helt omöjligt för mig att stå stilla när de spelade låtarna Chainsaw, Cray Button, BZRK och Zombie! :)

Om du inte kan se bildspelet på din telefon eller platta kan du alltid klicka på länken: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645889273306/

Click the following link if you want to read the review in English: http://chasid68.blogspot.se/2014/08/i-wonder-what-happens-if-i-hit-cray.html

Text och foto: Mikael Good