Vårmarknad i motorsågsstaden - bildreportage

Gräv där du står säger en del fotografer uppfordrande. Det är lättare sagt än gjort om du bor på en mindre ort där du oftast inte möter så många människor när du är ute och spankulerar. Förutom vid exempelvis stadsfester eller marknader då orterna lever upp och paradgatorna fylls med marknadsstånd, åkattraktioner och mängder av människor.




När det händer saker och är feststämning är det utmärkta tillfällen att ge sig ut och vädra fotoapparaterna. Den 17 maj 2019 dokumenterade jag vårmarknaden i Huskvarna. I och med att jag jobbar heltid passade jag på att ta några extra turer till marknaden på min väg till och från arbetet samt under lunchrasten. Med mig hade jag en tysk mästsökarkamera och ett 50mm objektiv. Det går givetvis lika bra med andra typer av kameror, men jag föredrar att komponera bilderna med hjälp av en mätsökare av yppersta klass.




En man i 60-års åldern som såg mig fotografera kunde inte låta bli att kommentera min kamera:
– En sådan kamera hade min far på 50-talet! Framkallar du filmen på Rosen foto?
När jag svarade att kameran bara var tio år gammal, är digital och laddas med minneskort, såg han förvånad ut.




Vid ett flertal tillfällen har jag upplevt att jag kan fotografera lite friare med en digital mätsökarkamera än med en annan typ av kamera. Och framförallt slipper jag de envetna frågorna; "Vilken tidning jobbar du på?" eller "Blir det några fina bilder?", bara att slippa den typen av frågor kan vara värt ett par extra tusenlappar!
Även om jag helst skulle vilja ha en dedikerad monokrom kamera, funkar det ganska så bra med en halvt antik färg CCD-sensor som substitut, jag tycker i vart fall att det blir bra tryck i svärtan med CCD.




Vårmarknaden i Huskvarna 2019 skulle visa sig vara den sista på ett par år. På grund av coronapandemin ställdes vårmarknaden 2020 in, och årets vårmarknad är också inställd. Förhoppningsvis kommer höstmarknaden gå av stapeln i Huskvarna och i så fall kommer jag att vara på plats och dokumentera den. Jag vet inte hur det är för dig, men själv längtar jag efter att få gå runt och dokumentera människor i lite större folksamlingar igen.




Text och foto: Mikael Good

Pressbilder som kan bli betydelsefulla i framtiden

Jag är mest känd för mina svartvita dokumentärbilder från jordens alla hörn. Men den typ av bilder som jag oftast får publicerade är pressbilder som många kanske inte ens tänker på att ta.

Bilder på symboler, byggandet, fastigheter, eller andra detaljer behövs för att illustrera olika artiklar och reportage i tidningar, därför är den typen av bilder eftertraktade, särskilt av dem som inte vill använda samma bildbanker som alla andra. Jag brukar kalla den typen av bilder för brödbilder, som gör det möjligt för mig att finansiera reportageresor och annat. Symbolen ovan hittade jag på en toalettdörr i Uppsala och den har fått illustrera ett antal artiklar om genus och könsdysfori. Bilden i botten på Malmö pastorats flagga har också publicerats ett antal gånger i olika sammanhang om Svenska kyrkan.

Det kanske inte alltid är så kul att ta den här typen av bilder, men samtidigt är det en form av dokumentärfoto, och i framtiden kan de kanske bli pusselbitar för att förstå de första decennierna av 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Leica M Monochrom – eller konsten att motstå en frestelse

Den som följt min blogg över tid har förstått att jag föredrar att jobba i svartvitt. Med det i åtanke borde det ultimata kameravalet för mig vara en digital småbildskamera med en monokrom sensor.

Vid två tillfällen har jag haft möjlighet att köpa en Leica M Monochrom för rimliga pengar. Men bägge gångerna har jag stått emot frestelsen. Även om jag själv helst jobbar i svartvitt vill oftast bildköparna ha färgbilder. Och med en kamera med färgsensor kan jag leverera bilder i färg och välja att göra dem svartvita för privat bruk. Givetvis skulle det bli lite mer feeling i bilderna med en monokrom sensor, men jag tycker ändå att det fungerar rätt så bra för min del att slå om bilderna till svartvitt med hjälp av Adobe Camera Raw och Silver Eftex Pro.

Bilden i inlägget på en ung indisk mamma och hennes svägerska tog jag i ett indiskt samhälle vid Himalayas fot som jag besökte i slutet av december 2019. När pandemin är över planerar jag att återvända dit och fortsätta dokumentera samhället och dess invånare. Det kanske blir en bok och en utställning av bilderna i framtiden. Men först har jag en annan bok att färdigställa.

Text och foto: Mikael Good

Lata augustidagar i motorsågsstaden – bildreportage

Augusti 2018 var en av de varmaste augustimånaderna i mannaminne. Månaden var av olika orsaker mycket hektisk för mig och jag behövde ge mig ut på en hel del promenader för att rensa skallen. Min vana trogen hade jag med mig en kamera och passade på att dokumentera staden och dess invånare



Nyligen när jag gick igenom hårddiskarna på jakt efter bilder på prästen Carl-Erik Sahlberg hittade jag en hel del Huskvarnabilder från augusti 2018. Jag markerade mappen och gick igenom dem när jag hade tid för det. Efter att jag gjort ett första urval framkallade jag dem i ACR, och slog sedan om dem till svartvitt i Silver Efex Pro II enligt principen "less is more" och fick till sist fram dessa bilder som jag tänkte dela med mig av i det här bildreportaget.

Jag brukar göra mina bilder i svartvitt. Ibland händer det att jag får roliga kommentarer när jag delar dem i olika grupper. I en grupp för Huskvarnabilder fick jag följande kommentar:
– Det är alltid så kul att se dina gamla bilder från Huskvarna, det är något speciellt med svartvitt!
Vad han inte visste att bilderna som jag hade lagt upp var dagsfärska och när jag påpekade det skrev han att han trodde de var tagna på 60- och t0-talet i och med att de var svartvita, och han undrade förvånat varför man fotar i svartvitt när det finns färg? 



Jag svarade helt frankt att för mig är svartvitt fotografins sanna färg och det lämpar sig för reportage- och dokumentärfoto som jag föredrar. Svartvita bilder är även tidlösa på ett sätt som färgbilder aldrig riktigt kan bli så hans reaktion var kanske inte så konstig. Vid en första anblick skulle några av bilderna kunna var tagna för ett par decennier sedan, men om man tittar noga upptäcker man detaljerna som skvallrar om att de är färska.



Text och foto: Mikael Good

Hur levererar du bilder till dina kunder?

Förr i tiden använde jag ofta ZIP- eller CD-skivor när jag levererade bilder till kunder, men i takt med att internet blev snabbare började det dyka upp smidigare alternativ. Ett av dem var Dropbox som jag använde mig av i ett par år.

Men även Dropbox blev föråldrat, och igår eftermiddag gick jag igenom mitt Dropbox för att rensa upp och tömma det på bilder. När jag så gjorde fastnade jag för en stund i minnenas arkiv då jag hittade många bilder som levererats till olika tidskrifter genom åren. En del av dem har prytt omslag, några har publicerat i olika artiklar, och några har publicerats på webbsidor. Jag sorterade ut dem och lade dem i mitt bildarkiv.

Numera använder jag WeTransfer när jag levererar bilder. Jag tycker att det är en smidigare lösning, särskilt när jag ska leverera mycket material. Men det kanske finns bättre och smidigare alternativ att välja på? Vilken lösning brukar du själv använda dig av när du levererar bilder?

Text och foto: Mikael Good