Guvernören beordrade lastbilen att backa på den smala vägen

Du har kanske också sett de populära filmerna på Youtube där bussar och bilar tar sig fram på riktigt smala och svindlande vägar, där det är bergvägg på ena sidan och ett rejält stup på den andra. När jag var i Kina på reportageresa tillsammans med min fru i december 2004 färdades vi på en sådan väg med jeep. Vi skulle besöka ett par avlägsna skolor som låg långt upp i bergen tillsammans med guvenören i Qinghai och hans följe.

Chauffören i vår jeep var bra på att köra och visste precis var han hade vägen. Därför oroade jag mig inte över det hundra meter djupa stupet en dryg meter från min dörr, och passade på att ta en tupplur. Men jag vaknade med ett ryck av att chauffören och den framförvarande jeepen tutade febrilt åt en mindre mötande lastbil. Ett möte på den smala vägen var helt uteslutet. En säkerhetspolis hoppade ut ur den framförvarande bilen där guvernören färdades och gick med myndiga steg fram till lastbilschauffören, han pekade med hela handen och sa till honom att guvenören satt i bilen och beordrade honom att backa. Lastbilschauffören backade snällt ett par kilometer på den smala vägen tills han kom fram till en plats där fordonen kunde mötas och vi körde förbi lastbilen med ett par decimeter till godo.

Under den följande resan mötte vi inte några bilar, men det låg ett par rostiga bil- och lastbilsvrak långt nere i den djupa ravinen. Med hjälp av tolken berättade chauffören att det var ovanligt att möta större fordon på vägen. De flesta som färdades på den åkte moped, cyklade eller reste med lokaltrafiken. När vi kom fram till den första av byarna som vi skulle besöka mötte vi en av "lokalbussarna" som precis hade börjat sin färd mot ett grannsamhälle. Bussen var i princip bara en motor med flak. Men den fyllde sin funktion och med den kunde människorna i den avlägsna byn ta sig till större samhällen för att handla eller arbeta.

Text och foto: Mikael Good

Covid-19: De flesta följer de allmänna råden

Det är ont om bilar på parkeringen på Datorgatan i Huskvarna och jag är helt själv på redaktionen som brukar vara full av liv och rörelse. De flesta av mina arbetskamrater följer de allmnäna råden och sitter hemma och jobbar. I och med att jag hade covid-19 i våras valde jag ändå att gå till jobbet där jag har lite bättre förutsättningar att göra mitt arbete än vad jag har hemma. Även hos de flesta grannarna såsom Region Jönköpings län IT-centrum har personalen valt att arbeta hemma. I vanliga fall möter jag alltid någon i trapphuset eller vid hissen men nu är det nästintill tomt i byggnaden.



Jag förstår att folk är oroliga, och det ska man vara, covid-19 är inget att leka med. De allra flesta som smittas får lättare eller inga symptom, men man kan aldrig vara riktigt säker på hur man själv drabbas. Och för den som har underliggande sjukdomar kan det vara vist att sätta sig i karantän. Även om jag inte blev speciellt sjuk, lider jag fortfarande av sviter från covid-19. Framförallt är det andningen som är tyngre än normalt, och vissa dagar tryter orken helt när jag anstränger mig. Folk i min närhet som har varit allvarligt sjuka vittnar om svårare symptom, och några av dem har varit sjukskrivna i månader på grund av följdsjukdomar som de fått i efterdyningarna av covid-19. 



Här kan du ta del av Folkhälsomyndighetens lokala allmäna råd för Covid-19: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/lokala-allmanna-rad/



Text och foto: Mikael Good

Kineserna blir bara fler och fler i kameraväskan

Om man går tillbaka några år i tiden var kinesiska objektiv nästintill ett skällsord på grund av usel kvalitet. Men de senaste åren har de två kinesiska objektivtillverkare börjat göra kvalitetsobjektiv som även faller kräsna Leica M-fotografer i smaken.

Det som är intressant med 7Artisan och TTArtisan är att de gör ljusstarka objektiv med Leica M-fattning som bara kostar en bråkdel av Leicas och Zeiss varianter. 7Artisans och TTArtisan är närbesläktade men det förstnämnda bolagets objektiv håller en något högre klass än TTArtisan, men det finns även ett och annat guldkorn i TTArtisans sortiment.

Ett av guldkornen är TTArtisan 35mm f/1.4 som jag testade på min Leica M240 i mars. Då blev jag positivt överraskad över hur bra det kinesiska objektivet betedde sig. Nu har jag även testat objektivet med en Techart-adapter på min Sony A7r II som har en kräsen bakbelyst sensor på 42,4 megapixlar.

Vis av tidigare erfarenhet vet jag att sensorn i Sony A7r II lirar bra ihop med M-objektiv från 28mm och uppåt. Precis som tidigare när jag testade objektivet på min Leica blev jag positivt överraskad av hur bra det presterar på min Sony A7r II. Visst är det lite soft i ytterkanterna, men skärpan i övrigt är fullt acceptabel. Om man beskär bilderna till APS-H format (28,7x19mm) i Photoshop är bildkvaliteten utmärkt från kant till kant. Men objektivet duger som det är till de flesta typer av bilder.

Ljusstarka gluggar brukar vara som bäst upp till ett avstånd av ett par meter, men TTArtisan 35mm f/1.4 levererar bra resultat upp till oändligt. Vilket är en fördel om man vill ha en lite bredare användningsområde för objektivet. Men precis som när jag testade det på min Leica lider objektivet av att det inte är så bra på att hantera motljus. Möjligtvis skulle det bli något bättre med ett antireflexbehandlat filter och ett motljusskydd som är bättre på att hantera ströljus.

Varför ska man då använda ett TTArtisan 35mm f/1.4 med M-fattning på en Sony när det finns en uppsjö av dedikerade ljusstarka 35mm objektiv med E-fattning att tillgå? Många av de ljusstarka objektiven till Sony är gigantiska, de är två, tre och till och med fyra gånger så stora som TTArtisan-objektivet, och det går inte heller att ta loss dem från adaptern och sätta dem på en Leica. Vidare har TTArtisan objektivet bländarring, vilket jag föredrar och det går att förinställa det manuellt så att fokusen sitter lite snabbare.

Jag har ett Samyang 35mm f/1.4. Det är knivskarpt från kant till kant, men det är mer än dubbelt så stort som mitt TTArtisan. Jag föredrar kompakta objektiv och därför ligger Samyanget oftast nedpackat i sin låda, medan TTArtisan-objektivet oftare hamnar på kameran. Jag hoppas innerligt att trenden bland objektivtillverkarna att göra gigantiska ljusstarka objektiv snart ska bedarra. Kan Leica bygga kompakta objektiv av allra högsta klass borde andra tillverkare kunna göra det samma.




Jag tycker om att arbeta med kompakta, fasta, ljusstarka objektiv, och jag vill kunna använda samma objektiv på alla mina kameror. Därför har jag valt att satsa på små fasta ljusstarkaobjektiv med M-fattning. På Leica är det bara att tuta och köra, antingen med mätsökaren eller med hjälp av EVF, När jag använder dem på Sony har jag hjälp av en manuell Novoflex-adapter alternativt en Techart PRO-adapter som ger autofokus med M-optik på Sony E.  




Kineserna blir bara fler och fler i min kameraväska. Det positiva med kinesiska objektiv är att de inte kostar så mycket samtidigt som de är av god kvalitet och de duger gott och väl till professionell användning. Mina favoriter är 7Artisan 28mm f/1.4 och 75mm f/1.25, men även TTArtisan 35mm f/1.4 är ett trevligt allroundobjektiv som jag rekommenderar till Leica M-fotografer som inte har råd eller vill lägga tiotusentals kronor på en ljusstark 35mm.




Bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7r II med en Techart PRO LM-A77 autofokus adapter och ett TTArtisan 35mm f/1.4. Bilderna är framkallade i ACR och jag har använt obejktivprofilen för Leica Summilux 35mm f1.4 ASPH för att råda bot på distorsion och vinjettering. Bildbearbetningen är minimal och håller sig inom ramarna för Dogma 07.

Text och foto: Mikael Good

En genväg till Instagram

Jag håller på att lägga upp bilder ur min backkatalog på Instagram. Egentligen tror jag inte på Instagram som bildvisnings plattform. Anledningen är att det är omständigt att ladda upp bilder och att bildkvaliteten inte blir så bra på grund av allt för kraftig komprimering.



Tidigare fanns ett bättre alternativ – Flickr som är en betydligt bättre plattform för bilder. Men Flickr missköttes tyvärr under allt för många år och för nu en tynande tillvaro i takt med att användarna överger plattformen. Detta har lett till att halvmesyrer har kunnat armbåga sig in på marknaden med hjälp av skickliga marknadsförare och influencers. 

Trots att jag egentligen inte gillar Instagram har jag bestämt mig för att ladda upp ett antal bilder tillsammans med en kort rubrik och utan några besökarlockande #hashtaggar. På sätt och vis är det ett test för att se hur många som kommer att se bilderna och vilken respons det blir. För att göra det enkelt för mig lägger jag in bilderna som jag ska dela här i bloggen, och sparar sedan ned dem på min iPhone. Därifrån är det relativt enkelt att ladda upp bilderna på Instagram, och jag slipper på så sätt den långa omvägen via Dropbox.

Bilderna i inlägget har jag tagit i Lettland, Kina, Sverige, Egypten och Rumänien. En del av dem har du säkert sett tidigare, och ett par av dem har nått en riktig storpublik. Jag kommer att spara ned dem till min iPhone och lägga upp dem på mitt Instagramkonto under veckan.

Text och foto: Mikael Good

Corona sätter stopp för reportageresor

Det är viktigt att gräva där man står och dokumentera sin hemmiljö. Men lika viktigt tycker jag att det är att resa till andra länder och möta nya människor och berätta om deras livssituation och öden i text och bild.



De senaste 15 åren har jag varit på reportageresor i Egypten, Lettland, Indien, Kina, Rumänien, Bulgarien, Serbien och Turkiet, en del av länderna har jag rest till flera gånger. Jag brinner verkligen för att träffa och berätta om människorna som jag möter, särskilt de som tillhör minoritetsgrupper eller lever i marginalen. Genom åren har jag fått en hel del reportage och bilder publicerade, men framförallt har jag träffat många intressanta människor, och flera av dem har jag kontakt med via sociala medier.



Det jag saknar mest under den pågående corona-pandemin är möjligheten att åka på reportageresor. Innan pandemin hade jag bokat en resa till Indien och en till Serbien. Tyvärr blev resorna inställda. Med tanke på världsläget är det fullt förståligt, men samtidigt är det tråkigt att inte kunna få göra det som jag förberett mig för och brinner för. Förhoppningsvis kommer jag snart att kunna åka ut på reportageresor igen.



Fram till dess får jag stilla min resfeber genom att gå igenom bilder från tidigare reportageresor. I våras köpte jag två hårddiskar där jag har samlat alla mina bilder från tidigare resor. Jag har även passat på att gå igenom många av bilderna och har framkallat ett par tusen av dem. Någongång i framtiden ska jag försöka göra en bok eller två av materialet.






Text och foto: Mikael Good