Är du en bitter gammal dokumentärfotograf?

Det finns kanske de som tror att jag är en bitter gammal dokumentärfotograf. Men sanningen att säga är jag allt annat än bitter. Trots allt tillhör jag den relativt lilla skaran som har eller haft möjlighet att jobba och få betalt för att göra reportage om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Och jag har fått göra jobb som många andra dokumentärfotografer och reportrar bara drömmer om att få göra. Men å andra sidan är jag inte rädd för att realisera min drömmar och se till så att de går i uppfyllelse och det kanske är en anledning till att jag har fått åka på en del reportageresor genom åren.

Här hittar du en del av de reportagen som jag har gjort: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Deppig, deppigare, deppigast

Nu är det inte riktigt så illa med mig som rubriken antyder, bara nästan. Men det skulle kunna ha varit så illa om jag hade varit en positivt tänkande människa och inte en realist. För en positivt tänkande människa blir fallet ofta brant, djupt och smällen den blir hård.

I november blev jag intervjuad för ett arbete på en biståndsorganisation. Intervjun gick mycket bra och man kan lugnt säga att mitt namn stod med stora svarta bokstäver över arbetsbeskrivningen. Det var verkligen ett arbete som jag var som klippt och skuren för och det var i stort sett bara en underskrift och ett godkännande från ledningen som saknades. Jag såg verkligen fram emot att få börja arbeta på biståndorganisationen och få vara med om att dra in mer pengar till behövande. Men processen att välja ut en ny medarbetare drog ut på tiden och till sist rann allt ut i sanden... Kvar stod jag förvånad och frustrerad över att jag ännu en gång hade dragit det kortaste strået på arbetsmarknaden...

Trots att jag är lite deppig över att jag inte fick arbetet är jag ändå glad över att jag inte tog ut något i förskott. Jag har blivit luttrad då jag har varit med om liknande situationer tidigare. Men trots att jag är luttrad gör det ändå ont varje gång som jag missar ett arbete... Framförallt är jag frustrerad över att jag som arbetslös måste gå en massa utbildningar och kurser som bara känns som ett gigantiskt slöseri med tid. Hade jag istället fått använda den tiden till att söka jobb på heltid så skulle mina chanser att få ett nytt arbete varit betydligt större. Nu känner jag mig bakbunden av alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ställer sig emellan mig och mitt arbete...

Bilden i inlägget är tagen i Sinaiöknen i Egypten. Den får stå som en symbol för att det är dags för mig att äntligen få lämna arbetslöshetsöknen och träda in i det förlovade arbetslandet och få det arbetet som jag är som klippt och skuren för.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Jag blir lätt fartblind när det handlar om att samla in pengar

De senaste åren har jag haft rätt så många fotoutställningar och jag har sålt en hel del foton. All behållning har gått till välgörande ändamål. Trots att det handlar om så mycket som 30.000-40.000 kronor tycker jag själv att det är ganska så lite pengar. 

Fyra lettiska syskon som precis har fått ett familjepaket från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta.

Anledningen till att jag tycker att det är lite pengar beror främst på att jag är van att dra in betydligt större belopp. De artiklarna och reportagen som har publicerats i månadsbrev eller magasin har hjälpt till att dra in miljonbelopp till hjälporganisationerna som jag arbetat för. Det är därför som jag har lätt för att bli fartblind när det handlar om att samla in pengar. Egentligen är 30.000-40.000 kronor riktigt mycket pengar som kan ge stor avkastning om de investeras rätt.

Innerst inne vet jag att om man sätter en insamlad 1000-lapp  i händerna på rätt människa kan det i förlängningen betyda lika mycket som ett miljonbistånd till en hel by. 1000-lappen kan vara precis det beloppet som en entreprenör behöver för att starta upp ett företag och när väl företaget är i gång kan det sätta fler människor i byn i arbete och när det vuxit ytterligare kan det hjälpa till att dra hela regionen upp ur fattigdomen. När man kastar en sten i vatten så bildas ringar på vattnet och det är precis så som man ska arbeta med bistånd. Jag tror att vi människor mår bäst när vi får arbeta och göra rätt för oss oavsett om vi bor i rika eller fattiga länder. Det är aldrig bra för självkänslan att bara få pengar utan någon form av motprestation.

Just nu är jag tyvärr mellan jobben men jag skulle inte ha något emot att åka ut på fler reportageresor. Jag vet att jag är bra på att förmedla min upplevelser och känslor på ett sådant vis att människor gräver djupt i sina plånböcker för att hjälpa och stötta dem jag skrivit om eller andra människor i samma situation. Visst det kanske låter lite kaxigt men det är inte min tanke. Jag vill helt enkelt inte sticka under stol med det som jag kan och är bra på. Falsk blygsamhet existerar inte i min värld. De som verkligen känner mig vet att jag är ganska så ödmjuk och har ett stort hjärta som inte bara klappar för mina nära och kära utan även för dem som lever i den yttersta marginalen.

Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du  gärna lägga till mig i dina kontakter .

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.