Minnesdagen över Förintelsens offer

I dag är det den 27 januari vilket är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, samma datum 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau av sovjetiska trupper. 2005 deklarerade FN dagen som en internationell minnesdag.

Drygt 6 miljoner judar, och uppskattningsvis 1 miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under förintelsen. Nazisterna förde noggrann bok över antalet judar som mördades. Men varken de eller deras kollaboratörer var så noga med att föra bok över hur många romer som mördades. Därför kan man bara grovt uppskatta antalet romska offer, en del källor nämner 500.000 medan andra nämner 2 miljoner. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig.

I dag ser vi åter hur människor behandlas illa på grund av sitt ursprung, sin tro och sin etnicitet. Rasismen, antisemitismen och antiromanismen (antiziganismen) ökar kraftigt. Extrema religiösa och politiska grupper på höger- men även på västerkanten sprider hat mot judar och romer. Sociala medier fylls med konspirationsteorier med udden riktat mot de båda grupperna, särskilt så här i ekonomiska kristider. I flera europeiska länder har hatbrotten mot judar och romer ökat och allvarliga terrorattentat har riktats mot framförallt judar.

Människor misshandlas och mördas för att de är romer och judar. I de östra delarna av Europa ekar slagord som hetsar mot romer och i de västra delarna hetsas det mot judar. På olika sätt görs de till syndabockar för majoritetssamhällets motgångar. Därför är det är de än mer viktigt att vi inte glömmer vår historia så att den inte upprepar sig, och därför är minnesdagen för Förintelsens offer extra viktig för oss, låt oss aldrig glömma det fruktansvärda som hänt, låt oss gemensamt mota bort ondskan innan den kväver oss!

Barnen på bilden överlevde Auschwitz, de befriades av sovjetiska soldater den 27 januari 1945. Den har tagits ur en film som visar befrielsen av Auschwitz som gjordes av filmenheten från 1:a ukrainska fronten. Barnen heter Tomasz Szwarz, Alicja Gruenbaum, Solomon Rozalin, Gita Sztrauss, Wiera Sadler, Marta Wiess, Boro Eksztein, Josef Rozenwaser, Rafael Szlezinger, Gabriel Nejman, Adek Apfelbaum, Hillik Apfelbaum, Mark Berkowitz, Pesa Balter, Rut Muszkies, Miriam Friedman samt tvillingarna Miriam Mozes och Eva Mozes som bär stickade mössor.

Text. Mikael Good. Foto: Alexander Voronzow/SUB/Wikimedia/Public Domain

Bilderna från Serbien var för personliga för gatufototävlingen

För ett par dagar sedan gick jag igenom en av mina hårddiskar på jakt efter bilder från Serbien till en kollektion som jag tänkte skicka in till Gothenburg Street Photo Festival.

Jag jobbar ofta i reportageform när jag fotograferar. Målet är att bilderna ska bilda en helhet eller kollektion som för berättelsen framåt. Även om det fanns många bilder från Serbien att bygga kollektion av i mitt arkiv föll de på den lilla detaljen i regelverket för tävlingen som poängterade att "bilderna får inte vara arrangerade eller på människor du känner". Det är sällan som jag arrangerar bilder, men på många av mina bilder från Serbien finns det med människor som jag känner på ett eller annat sätt, och att delta med sådana bilder i en gatufototävling hade varit fel enligt regelverket.

Regler är till för att följas och därför valde jag att inte skicka in någon kollektion till tävlingen. Men letandet var inte förgäves, förutom de bilderna som jag tänkt använda till kollektionen hittade jag några dokumentärbilder som jag tagit i gatumiljö i de romska kvarteren i den serbiska staden Surdulica som du kan se i denna artikeln. Några av dem har jag inte visat tidigare.

Någon kollektion blev det som sagt var inte, men jag skickade in fem svartvita bilder och en färgbild från Huskvarna som höll sig inom regelverket för enkelbilder i tävlingen. Nu återstår att se om några av bilderna blir nominerade och får ingå i utställningen på Gothenburg Street Photo Festival.

Text och foto: Mikael Good

Minnesdagen över förintelsens romska offer

Sedan 2015 är den 2 augusti officiell minnesdag över förintelsens romska offer. I år är det 77 år sedan SS-chefen Heinrich Himmler beordrade att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för "Zigenarnatten".

Fram till den 2 augusti hade romernas område i förintelselägret Auschwitz-Birkenau varit fylld med sång och dans, enligt judiska ögonvittnen. Trots alla umbäranden valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret. På order av SS-Oberstormführer Otto Moll, kommendanten för Auschwitz-Birkenau II, Josef Kramer, och lägerchefen Hans Schwarzhuber, forslades tretusen romer bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. De flesta av dem var äldre och sjuka, men det fanns även många kvinnor och barn fanns bland offren.

Drygt 20 000 romer internerades i Auschwitz-Birkenau under andra världskriget. Deras kläder märktes upp med en brun triangel, och bokstaven Z tatuerades in på deras armar. Många av dem gasades, sköts eller slogs ihjäl, flera av dem dog av sjukdomar och en del utsattes för grymma medicinska experiment. Bara ett fåtal överlevde.

Man vet inte exakt hur många romer som mördades under kriget. Det var inte ovanligt att romer saknade identitetshandlingar, vilket gjorde att de inte fördes in på några listor. Därför kan man bara uppskatta antalet offer. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man tror att omkring en miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer. Bland annat tvångsförflyttade Rumänien, som var Nazitysklands allierade, 30 000 romer till det ockuperade Transnistrien. 11 000 av dessa dog av umbäranden och sjukdomar.

Än i dag kränks romernas mänskliga rättigheter runt om i Europa; värst är situationen i Ungern, Tjeckien, Rumänien och Bulgarien, där romer i många fall behandlas som andra klassens medborgare och regelbundet utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt. I kölvattnet av corona-pandemin har romer även anklagats för att sprida smittan. Hatbrotten mot romer har ökat i Sverige, framför allt mot romer från Bulgarien och Rumänien som kommit hit i jakt på arbete och försörjning. Många av hatbrotten har anmälts men polisen tror att mörkertalet är stort.

Den 2 augusti klockan 14.00 anordnar Forum för levande historia en minnesceremoni för romer under förintelsen på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm.

Text och Illustration: Mikael Good

50-årsjubileumet av den Internationella romadagen

I dag firar romer runt om i världen sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls för 50 år sedan i London 8 april 1971. På kongressen infördes romernas nationalsång Djelem Djelem (jag reste, jag reste) samt den romska flaggan.

Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. År 2000 utropade International Romani Union Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att International Romani Union inte valde att ställa krav på något territorium är inte så konstigt då romerna är vägarna och stigarnas folk och ser hela världen som sitt hemland.

Med anledning av 50-årsjubilet av den Internationella Romadagen den 8 april sänder organisationerna É Romani Glinda, Romska kulturdagar och 5 Folk Festival ett späckat event med videohälsningar, tal och musik. Bland annat medverkar musikgruppen Bahtale Roma, Fred Taikon från È Romani Glinda, statsminister Stefan Löfven, kultur- och demokratiminister Amanda Lind med flera. Eventet sänds live på Facebook med start klockan 18.00: https://www.facebook.com/events/3841376005960779/

Romer har funnits i Sverige sedan 1512, de räknas som en av landets nationella minoriteter, och romani chib är ett av minoritetsspråken. Vid en cermoni vid Stadshuset i Stockholm i morse hissade den romska flaggan. Men trots det är det bara ett fåtal svenska städer och kommuner som kommer att hissa den romska flaggan idag, och lika få är kommer att uppmärksamma romernas nationaldag. När kommer vi att få se den romska flaggan vaja på de officiella flaggstängerna i landets städer och kommuner för att fira romernas nationaldag den 8 april?



Text och foto: Mikael Good

Jag vill bryta ner fördomar med mina reportage

Som du säker vet brinner jag för att berätta om människor och miljöer både utomlands och i Sverige. Oftast är målet och mening med mina reportage att skapa möten mellan människor med syfte att bryta ned fördomar.

Jag kanske är naiv men jag tror att när människor möts kommer fördomarna att brytas. För mig handlar fotografi i första hand inte om att vara en tekniskt skicklig fotograf, utan att kunna förmedla känslor och skapa en dialog mellan människor. Oftast har mina reportage handlat om fattiga och utsatta människor och om olika minoritetsgrupper runt om i världen. En grupp som jag har skrivit många artiklar och och gjort många reportage om är Europas största minoritetsgrupp romerna.

Genom åren har några av de bildreportage som jag lagt upp här på min blogg på Fotosidan haft tiotusentals inklick. Jag har även fått en hel del bildreportage publicerade och intresset från läsarna har varit stort. Ibland har reportagen lett till förändring för enskilda människor och även för hela samhällen. I och med det stora intresset sporras jag att fortsätta i samma hjulspår och fortsätter sätta samman reportage från både när och fjärran.

Just nu håller jag på med ett bildreportage om en serbisk by där romer och serber bor sida vid sida, och om en rysk internatskola som ligger vid en viktig historisk plats. Att göra ett bildreportage tar sin lilla tid och jag jobbar lite då och då med dem på min fritid. Att lägga upp flera inlägg per dag är inte riktigt min stil och jag vill gärna bjuda mina läsare på lite mervärde, och samtidigt skriva om det som jag känner för utan allt för många redaktionella ramar.



Bilderna i inlägget är tagna i den romska och turkiska stadsdelen i den bulgariska staden Pazardzjik. Turister rekommenderas att inte åka dit på grund av att brottsligheten är väldigt hög i stadsdelen. Polisen är tungt beväpnad och åker endast i undantagsfall in i de gängkontrollerade områdena.

Text och foto: Mikael Good