En Hipsters liv – Att vara unik i en värld av identiska original

Vi lever i en tid där autenticitet är den största lyxen och där sökandet efter den verkar ha blivit en ny religion. Det är en värld där en avokadomacka säger mer om din själ än vad du någonsin skulle våga erkänna. En värld där ett vinylskivomslag, lite lagom slitet, hänger på din vägg som en helig relik och där kaffebönorna, vars namn du knappt kan uttala, rostas på ett mikrobryggeri fyra kvarter bort. Det är här, i den post-industriella urbaniteten, vi hittar vår moderna profet: hipstern.

Hipstern är en paradoxens mästare. Han, eller hon (det är viktigt att inte könskoda), är på ständig jakt efter unika upplevelser, sådana som ingen annan upplevt – tills alla gör det. Den oansenliga lilla kvarterskrogen med loppisfynd till stolar blir snart ett Mecka för alla som "verkligen förstår mat", tills den får en plats på Instagram, och därmed förlorar all sin "äkta" charm. Det som en gång var exklusivt och underground blir, inom loppet av några veckor, mainstream och därmed förbrukat. Cirkeln sluts och jakten på nästa dolda pärla inleds.

Men vad är egentligen hipsterns liv? Det är ett ständigt klättrande uppför ett berg av identiteter, där varje topp du når bara avslöjar en ny nivå av ytlighet. Du är orginell, tills någon annan gör precis samma sak. Du dricker ekologisk, kallpressad juice och läser böcker du aldrig riktigt förstår, men citera dem kan du! Åtminstone på en statusuppdatering på sociala medier.

Det är också en värld där man konstant måste uppdatera sin garderob, men utan att det får verka så. Allt ska se ut som om du inte har försökt. Vintagejackan, vars pris hade räckt för att föda en svensk familj i en månad, ska bäras med nonchalant sliten elegans. Skägget, eller avsaknaden av det, är ett konstverk i sig. En slags överdriven medvetenhet i att inte vara medveten. Och glöm för all del inte glasögonen – helst utan styrka, för inget säger "intellektuell" lika bra som att se ut som en suddig filosof.

En viktig accessoar att ha hängande runt halsen är en analog Leica, gärna en M6, eller en digital kamera i Fujifilms X100-serie. Den fungerar som ett smycke som signalerar att du verkligen omfamnar hipsterkulturen. Precis som med alla andra attribut, är det inte bara kameran i sig som räknas, utan det sätt på vilket du bär den, som ett statement om din unika stil och din plats i det kulturella landskapet. Men dina bilder tar du med din smartphone, så att det är lätt att dela dem.

Livsstilen bygger på en grundläggande tes: vara unik. Men i sin jakt på denna originalitet ser man snart att den äkthet som söks egentligen är lika konstruerad som snabbmatsrestaurangens plastiga inredning. Att tillhöra denna subkultur kräver mycket arbete. Att inte se ut som alla andra innebär att noggrant följa ett inofficiellt manifest om hur man just inte ska göra det. Paradoxen är komplett.

Det finns dock en charm i det hela, en slags vänlig självmedvetenhet i hipsterns livsstil. En tyst överenskommelse om att vi alla deltar i ett skådespel, men att skådespelet kanske är själva poängen. Kanske är det just denna kamp för att alltid vara ett steg före, att alltid vara den som upptäcker den nästa stora trenden, som skapar ett slags kulturellt drama vi alla njuter av att följa.

Så, vad kan vi lära oss av denna livsstil? Kanske att äkthet är en illusion, att det är den oändliga jakten på den som skapar rörelsen framåt. Och kanske, bara kanske, att det enda sättet att verkligen vara unik är att sluta försöka. Men tills dess, drick ditt kallbryggda kaffe, sätt på en obskyr vinyl och citera Nietzsche i ett hörn på den där dolda cocktailbaren som ingen annan känner till, än.

Det här är en lätt satirisk krönika som är influerad av Amsterdam Klezmer Band’s låt The Hipster’s Life. Mannen och kvinnan på bilden har inget med innehållet i artikeln att göra.

Text och foto: Mikael Good

Leica M selfies

Det är snart 50 år sedan fotoapparaten på bilden lämnade fabriken i Tyskland och begav sig ut på en resa som skulle inbegripa ett antal olika fotografer i ett antal olika länder, innan den slutligen landade hemma hos mig. Fotoapparaten har ett slitet yttre och har varit med om en del tuffa tag under sin levnad. Men den fungerar fortfarande perfekt och trots sin aktningsvärda ålder kan den fortfarande leverera. Det är många som sätter likhetstecken mellan Leica och dyr. Min M2:a var allt annat än dyr. Jag köpte den för att jag ville ha en helt mekanisk fotoapparat som backup till mina batteritörstiga digitalare. Även om jag inte använder M2:an så speciellt mycket i nuläget är jag övertygad om att jag kommer att göra det i en nära framtid.



Appropå Leica finns det en kul ny grupp på Facebook som heter Leica selfies, Om du är Leicafotograf får du gärna gå med i den gruppen. Om du tror att det bara är hipsters, fanboys och stekare som använder Leica har du en utmärkt möjlighet att med egna ögon se att så inte är fallet. Min bloggkollega Bob Bovin Wallraffade Stureplanseliten i förra veckan. I sin blogg har han lagt fram tydliga bevis för att det är Canon EOS 1DX som är fotoapparaten som hipsters, fanboys och stekare helst använder! :)



Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Why Leica?

It happens every now and then that people ask me why I prefer Leica cameras? My answer is:
- There is no other alternative for me. I´m not a hipster or a fanboy i'm just a unemployed photojournalist who happens to like rangefinder cameras and want to shoot digital. There has been some rumors about a rangefinder coupled Hexar RF M mount camera from Sony. But even if a rumor is ever so interesting you'll never be able to make practical use of it.

 

Stick to the camera that you already have i your posession and learn it instead of continue the endless hunt for the perfect camera that you will never ever find. I used a digital Leica rangefinder camera and a Leica lens for the pictures from Mount Sinai in Egypt. It´s a exellent combination which suits my kind of photography perfectly.



The song today: A It Mek - Desmond Dekker

Text and Photo: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Feel free to visit my Linkedin profile.

Soluppgång vid Sinaiberget

Det har varit en massa tjôt om solnedgångar i bloggarna här på Fotosidan och som motvikt till alla solnedgångar tänker jag visa två soluppgångsbilder från Sinaiberget. Ett berg som jag knatade uppför i början av mars i år.


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.


Soluppgången vid Sinaiberget i början av detta året var den extra vacker på grund av den pågående solstormen.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.

Batteri och displayskydd till en Leica M3 från 1956

Jag fick mig ett gott skratt när jag var ute och sökte efter ett extrabatteri till min kamera idag :) 



 

Jag tror nog att jag ska lägga en beställning på ett displayskydd, ett batteri och en laddare till min M3:a :)


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.