Simon arbetar mot prostitution och människohandel i Sverige.

Simon Häggström är chef för prostitutionsgruppen i Stockholm. Jag lyssnade nyligen på hans föredrag om prostitution och människohandel i Sverige. Simon berättade om den skrämmande verklighet som han möter i sitt arbete. En verklighet som många av oss inte känner till.

Trots att sexköp är olagligt i Sverige sedan 1 januari 2000 och att det finns även en stark kopplerilag köper var tionde svensk man sex någon gång i livet. Polisen saknar tyvärr resurser för att kunna efterleva lagen och stoppa den smutsiga handeln. Simon berättade att de flesta kvinnorna som säljer sex i Sverige kommer från Rumänien, Nigeria, Ryssland och Ukraina. I de flesta fallen är orsaken till att de prostituerar sig fattigdom. Jag frågade Simon om det var många romska kvinnor från Rumänien som lockades in i sexhandeln? Simon svarade att det är mest etniska rumänskor som kommer hit.



Även om kvinnorna i de allra flesta fallen kommer hit självmant luras de hit på falska premisser. Hallickarna berättar att de kan tjäna 1500 kronor för en halvtimmes sex och att de kommer att få behålla merparten. Vad de inte berättar är att kvinnorna får en skuld som de måste betala av och att de bara får behålla ett par hundralappar per kund samt att de måste vara tillgängliga för 10 torskar om dagen alla dagens och nattens timmar. De som tjänar de stora pengarna är de som sitter högst upp i de kriminella nätverken.

Myten om den lyckliga horan irriterar Simon. Det finns starka krafter i Sverige som lobbar för att prostitution ska legaliseras. Simon har inte någon förståelse för de krafterna och arbetar hårt för att krossa myten. I sitt arbete har Simon inte mött några lyckliga kvinnor utan uteslutande trasiga människor som oftast har psykiska problem och trauman på grund av det som de varit med om. Det finns inte en enda tjej som är lycklig eller stolt över att sälja sex. De gör det för att få pengar till sig själva eller till sina barns och familjers försörjning.



Simon är uppvuxen i en pastorsfamilj i Stockaryd i Småland. Även om han inte går till kyrkan regelbundet är hans tro stark och den ger honom trygghet, styrka och tröst i mötet med alla trasiga och lidande människor som han stöter på i sitt arbete. I sin ungdom funderade Simon på att bli pastor. Men han valde istället att bli polis. När man lyssnar på Simon framstår polisyrket nästan som ett kall för honom. Ett kall att hjälpa utsatta människor till ett bättre liv. Simon och hans kollegors arbete avskräcker torskar och de hjälper utsatta kvinnor att bryta sig loss och komma bort från gatan.

Simon Häggström har under flera års tid arbetat tillsammans med den ideella organisationen Talita, som arbetar med att ta kvinnor ut ur sexindustrin. Klicka på den följande länken om du vill läsa mer eller ge en gåva till Talitas arbete och på så vis göra en insats för kvinnor som utnyttjas i sexindustrin: http://www.talita.se/



Människohandel berör mig djupt och jag har kommit i kontakt med ämnet under reportageresor i Lettland, Rumänien och Ryssland. I Ryssland var det inte ovanligt att före detta barnhemsbarn lockades in i sexhandeln. Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att skriva om människohandel inom en nära framtid. Under ett par års tid har jag knutit kontakter och gjort research i ämnet. Förhoppningsvis kommer jag att försöka åka till Rumänien senare i år för att göra intervjuer och fotografera.

Text och foto: Mikael Good

Håller den ryska opinionen på att vända?

Fastän jag är svensk har jag bjudits in i en del grupper för ryska bildjournalister och reportrar och på så vis har jag skaffat mig en del ryska vänner. Fram till i går var det knappt någon av dem som yppade ett endaste litet ord om den ryska invasionen av Krim. Men idag har det skett en förändring och många som fram till nu har valt att vara tysta har börjat att kritisera och opponera sig mot invasionen. Kan det kanske vara som så att den ryska ledningen har börjat att tappa greppet om sitt eget folk och att den ryska opinionen håller på att vända?

Text och foto: Mikael Good

Ryssarna kommer

I vårt östra grannland Lettland har oron för ryssen åter vuxit sig stark efter de senaste veckornas händelseutveckling i Ukraina. Och det är många letter som har gett sig ut på gatorna i Riga för att protestera mot Rysslands invasion av Krimhalvön. Med tanke på Lettlands 1900-tals historia är oron i allra högsta grad befogad. Jag tror dock inte att de behöver oroa sig för att ryssarna kommer att invadera Lettland för att skydda den rysktalande minoriteten i nuläget. Inte ens Vladimir Putin skulle få för sig att anfalla ett land som är med i både EU och NATO. Den sammantagna stridskraften inom EU överstiger vida den stridskraft som Ryssland kan uppbåda både vad gäller material och manskap. Räknar man även in NATO med sitt enorma militära övertag  står sig den ryska armén ganska så slätt.



Ett handelsembargo mot Ryssland skulle med största sannolikhet bli mycket kostsamt för landet och kasta in det i en negativ ekonomisk spiral som på sikt skulle kunna leda till en ännu farligare situation för världsfreden än den som vi har idag. Den närmaste tidens händelseutvecklingen i Ukraina får utvisa om det blir ett handelsembargo mott Ryssland. Men våra lettiska grannar kan nog ändå vänta sig en smärre invasion av välbeställda ryssar som köper medborgarskap för att komma undan en osäker politisk framtid och en kraftigt sjunkande aktie- och rubelkurs. Ryssar och andra utländska medborgare som köper bostäder eller mark i eller i närheten av Lettlands huvudstad Riga för ett visst belopp får sedan 2010 permanent uppehållstillstånd i landet.



Huset på den översta bilden är ett möjligt investeringsobjekt för en rik ryss som vill köpa sig ett lettiskt medborgarskap. Det ligger på en av de exklusivaste adresserna i Riga och trots att det är en oslipad diamant som det heter på mäklarspråk kommer det säkerligen att hitta sin köpare trots en väl tilltagen prislapp. För sju år sedan intervjuade jag en gammal rysk gumma som bodde i huset och som tidigare jobbat på Röda Arméns tvätteri som låg ett par hus bort.

Edit 20140304 - Stöveltrampen som ekar på Europas gator: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/03/stoveltrampet-ekar-pa-europas-gator.html

Text och foto: Mikael Good

Nu tillhör jag både 1000- och 500.000-klubben!

Nu har jag publicerat över 1000-inlägg i min blogg och den har haft en bit över 500.000 träffar! Även om jag inte är så speciellt intresserad av siffror och statistik är det ändå kul att det är så många som följer min blogg och jag vill passa på att tacka er alla. Utan er hade det inte varit så speciellt kul att blogga och som det ser ut idag kommer jag nog att hålla på ett tag till  :)

Jag tillhör en liten privilegierad skara som faktiskt får betalt för att skriva och genom åren har mina artiklar och reportage publicerats i ett stort antal tidningar och publikationer såväl inom som utom landet. En del av mina artiklar och reportage har till och med översatts till norska, finska och engelska! Även om jag har publicerat en hel del av de artiklarna och reportagen i min blogg har jag fortfarande en hel del opublicerat material kvar och det beror delvis på att det inte riktigt ryms inom regelverket för en blogg på Fotosidan.

Den uppmärksamme läsaren har säkert redan noterat att jag även har en blogg som går under namnet Les Grands Moments som är franska för stora ögonblick. I den bloggen publicerar jag en del artiklar och reportage som inte riktigt passar in på Fotosidan. Det som är lite spännande med den bloggen är att de flesta som läser den kommer från länder som USA och Ryssland och det trots att jag mestadels skriver på svenska!

Mitt senaste inlägg på Les Grands Moments handlar om Ryssland och den svåra situationen i Ukraina: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/03/stoveltrampet-ekar-pa-europas-gator.html

Text och foto: Mikael Good

Krisen i Ukraina - Europa står på randen till ett nytt krig

Med tanke på situationens allvar var det en akt av ren och skär dårskap av det ukrainska parlamentet att utse en koallitionsregering med Ihor Tenjukh som försvarsminister, Oleksandr Sitj som vice premiärminister och Oleh Maknitskij som chefsåklagare i Ukraina. 

De tre männen kommer från det nationalsocialistiska partiet Svoboda. Förutom sin antisemitism är partiet ökänt för sitt hat mot både homosexuella och ryssar. De har en stab av unga våldsbenägna unga män som lyder minsta vink från partihögkvarteret, risken att de nu beväpnar sig är överhängande när en av deras egna innehar försvarministerposten. Att sätta politiker från Svoboda på tunga ministerposter i Ukraina kan vara misstaget som åter sätter Europa i brand och det är en av förklaringarna till varför Ryssland agerar som de gör.

Tyvärr bortser många tidningar från detta i sin rapportering. Märk väl att jag inte försvarar ryssarnas agerande. Jag tror att det går att få till en fredlig lösning utan spända muskler och vapenskrammel. Tyvärr kommer tiden för en fredlig lösning snart att ticka ut. I skrivande stund har den ukrainska armén satts i högsta beredskap. Med en ukrainsk försvarminister från ett rysshatande ultranationalistiskt parti och ett Ryssland som inte backar ett steg från att skydda ryssar och sina egna intressen är risken för krig överhängande...

I den bifogade länken från tidningen Expo med rubriken "Svoboda ideolog kallar förintelsen för en guldålder" kan ni läsa mer om Svoboda: http://expo.se/2012/svoboda-ideolog-kallar-forintelsen-en-guldalder_5421.html

Text och foto: Mikael Good