Det har varit en intensiv men rolig rocksommar

Ingen sommar utan musik brukar jag säga, men i år har jag nästan överdoserat på musik, och bitvis har det varit varmt, intensivt men samtidigt väldigt roligt. Jag har träffat många gamla vänner, och fått en del nya bekantskaper. Men framförallt har jag fått höra mycket bra musik och tagit mängder av bilder.

Många band och artister av olika storlek och dignitet har rört sig framför kameran, och jag har upptäckt nya band och ny musik att lyssna på. Att gå igenom och redigera alla tusentals bilder är ett gediget arbete, men för min del är det lite av terapi att gå igenom och redigera bilder när höstmörkret sänker sig över landet, och så är det ett bra sätt att återuppleva sommaren på.

Det är framförallt musiken som lockar mig till att fotografera och recensera konserter. För mig finns det bara en plats att se en konsert från och det är längst fram, och då är det en fördel att vara rockfotograf! Står det ett riktigt bra band eller en artist på scenen som bjuder på sig själv är det lätt att få ”feeling” vilket avspeglar sig i bilderna. Jag har svårt att förstå rockfotografer som inte har något musikintresse, och som bara trängs i diket för att få lite speciella bilder att lägga i sin portfolio eller tävla med. Det är lika märkligt som en naturfotograf utan naturintresse (om det nu finns någon sådan).

De få slantarna som jag drar in går till utrustning och kanske en och annan resa. Men vill man bli rik ska man göra något annat, timlönen är direkt usel! Idag är det inte ovanligt att artister och arrangörer kräver fri tillgång till fotografernas bilder om de vill ha en ackreditering, vilket har lett till att många jobbar gratis, och på så vis undermineras arbetsmarknaden för dem som försöker leva på sitt jobb eller har det som ett extraknäck. 

Det händer att jag jobbar ideellt, men då handlar det om artister som jag har lärt känna, och som jag vet har en obefintlig budget. Många mindre och mellanstora band har det tufft ekonomiskt, få av dem kan leva på musiken, och pengarna som de drar in räcker i bästa fall till instrument och replokal. Men band och arrangörer som har gott om pengar skulle gott kunna betala för sig!

När jag fotar konserter är verktygen viktiga, kamerorna måste klara minst 12600 ASA. I år har jag primärt arbetat med en Sony A9 med ett Tamron 28-75/2.8 och ett Tamron 70-180/2.8 samt en Leica M10 med ett 35/2. Med sin stora ljusstarka mätsökare är Leica M som gjord för att fota konserter i dåligt ljus. På filmtiden var det inte allt för ovanligt att jag träffade på M-fotografer på konserter, men nu är det många år sedan jag senast träffade någon med Leica i diket.

Text och foto: Mikael Good

Sökaren på Leica M10 är helt fantastisk

När man har foto som en inkomstkälla är det viktigt att verktygen fungerar som de ska för att man inte ska missa några bilder. Det gör att det ställs lite högre krav på utrustningen, vilket gör att kamerorna ofta kostar lite mer. Men genom att köpa begagnat kan man komma ned till rimliga nivåer.

När jag jobbar använder jag oftast två kameror, en med fast vidvinkel och en med telezoom för att slippa byta objektiv. Andrakameran som jag primärt använt med vidvinkel har varit en enklare kamera. Nyligen bestämde jag mig för att skaffa mig en bättre andrakamera, för att slippa kompromissa. Kamerorna i Sonys A7-serie lider av rolling shutter och bandning, de fenomenen har tyvärr förstört allt för många bilder för mig genom åren. A1 och A9 kamerorna lider inte av rolling shutter. I och med att jag redan har en Sony A9 bestämde jag mig för att försöka få tag på en bättre begagnad A9 II som komplement.

Jag satte ett pris som jag var beredd att betala för en begagnad A9 II och satte bevakning på några olika annonssajter, utan att få napp. Men efter ett par månader dök det istället upp ett erbjudande på en bättre begagnad Leica M10 med extra batteri och handgrepp till samma pris som jag kunde tänka mig att betala för en A9 II, jag funderade en halv sekund innan jag slog till. Nu har jag jobbat parallellt med min A9:a och M10:a i ett par månader och kamerorna kompletterar varandra väl. Det är lite klassisk reportagekänsla över att köra med mätsökare och "spegelreflex"!



På 1960-, 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att fotografer använde en spegelreflexkamera för telebilder och en Leica M för reportagebilder med vidvinkel. Den stora ljusa mätsökaren och pressad Tri-X gjorde kameran lämplig för fotografering utan blixt i lite skummare miljöer. De digitala Leicorna fram till M10 har tyvärr inte kunnat förvalta det arvet och har varit dåliga på höga ASA och har behövt mycket ljus för att kunna leverera bra bilder. Men sedan M10:an introducerades har Leica åter en mätsökarkamera som är som klippt och skuren för reportagefoto!

Bldkvaliteten mellan kamerorna är snarlik, precis som Sony A9 är M10:an användbar upp till 12600 ASA och lite till med lite extra handpåläggning i Topaz DeNoise. Men framförallt lider ingen av kamerorna av rolling slutter eller bandning. Även om Sonyn på pappret är en mycket bättre kamera, är det M10:an som är mitt förstaval, den är välbyggd, mer lättjobbad, och inställningsmöjligheterna är få och lättöverskådliga vilket jag föredrar. Sökaren på M10 helt fantastisk, det är nog den bästa sökaren i någon kamera som jag har jobbat med! M10:an gör inte bort sig som arbetsredskap, och borde få hamna i fler yrkesmäns och kvinnors kameraväskor, särskilt som begagnatpriset har gått ned till rimliga nivåer.

Text och foto: Mikael Good

Jönköpingsrockarna Modest Attraction firade sitt 30-årsjubileum

Ordet spelglädje fick en ny innebörd när det kristna hårdrocksbandet Modest Attraction spelade inför drygt 100 glada personer i Jönköping.
– Det här var helt klart en av Modest bästa spelningar, sade en medelålders man från Borås som följt bandet i 30 år.




I år firar jönköpingsbandet Modest Attraction sitt 30-årsjubileum. De har nyligen släppt remastrade versioner av sina gamla skivor, och en del rariteter har också hamnat på skiva för första gången. Konserten på Kulturhuset i Jönköping var en del av “Rock för Guds skull”. Arrangörer för spelningen var Metal Sanctuary och studieförbundet Bilda. Bandet The Hero från Stockholm med sångaren Michael Hero i spetsen värmde upp publiken och satte tonen för kvällen genom att leverera en riktigt bra spelning.



Efter en kort paus var det dags för Modest Attraction som spelar klassisk hård- och glamrock med rötterna i 1970-talets musikaliska mylla att äntra scenen. Bandet har alltid varit tydliga med sin kristna tro, och de har fått berätta om Jesus för tiotusentals människor på konserter runt om i världen.




30-åringen var allt annat än ringrostig, även om ungdomens lejonmanar tunnats ut och ersatts med kala hjässor och grånande skägg så märkte publiken inte av någon ringrostighet hos bandet. Tvärtom var spelglädjen på topp!
– Nu ska vi visa att Jönköping är Sveriges bästa rockstad, vrålade sångaren Christian Liljegren och drog igång sången “Feed your Fire”, och ett gött tryck skapades mellan band och publik.




Christian stod inte still många sekunder under konserten, han var ständigt i rörelse och som den publikdomptör han är lyckades han bygga upp rejält med stämning. Stephan Molin spelade gitarr som i sin krafts dagar, Rickard Eriksson vävde snygga ljudmattor på sin hammondorgel, Simeon Liljegren bjöd på härligt basspel och Mick Nordström gav stabilitet och tyngd åt anrättningen bakom sina trummor.




Den lokala nöjesprofilen Mats-Åke Andersson som arrangerat konserter med många av de stora namnen inom hårdrock, och som inte sett bandet tidigare utbrast förvånat!
– Så här bra trodde jag inte att de var!




– Nu ska vi spela några låtar från skivan Divine Luxury som vi inte har kört live tidigare, sade Christian Liljegren.
Mick Nordström steg fram till micken och trummisen Thomas Weinesjö (XT, Veni Domine) satte sig bakom trummorna medan Mick och Christian delade på sången.




Som extranummer spelade Modest Attraction låten “Down on your knees” som handlar om att vi behöver gå ned på knä inför Gud och låta honom ta kontrollen i våra liv. Tillsammans gick band och publik ned på knä i vördnad inför Gud.




Efter konserten summerade en mycket nöjd Christian Liljegren konserten:
– Det här var en av de roligaste spelningar jag gjort under de 35 år jag hållit på med musik!
Vi som var där kan inte annat än hålla med Christian. Spelningen hamnade på många rockers topp tio lista över bästa konserter på Kulturhuset i Jönköping.




Johannes Jonsson som var en av arrangörerna för kvällen var supernöjd efter konserten.
– Jag känner mig mycket glad och tacksam till Gud. Man märker hur mycket man saknat detta under coronan.




Arrangörer, band, ljus och ljudtekniker samt publik var överens om att det här måste göras om. Konserten spelades in digitalt på 24 bitar. Det är inte omöjligt att det kommer att släppas en liveskiva från konserten. Och det är inte heller omöjligt att Modest Attraction kommer att återförenas igen för en spelning någon gång i framtiden.





Text och foto: Mikael Good

Att gå in med dobbarna före

Nummer 5 i Jönköpings Södra IF gav sig in i den täta duellen med dobbarna före. Olyckligtvis för honom hade nummer 11 i Östers IF redan fått undan bollen och innan han träffade honom med full kraft hann han även stoppa bollen med armen. Domaren hade full koll på situationen. I och med att den utspelade sig i straffområdet fick nummer 5 rött kort och domaren blåste för straff. I den följande straffsituationen kastade sig J-Södras målvakt åt rätt håll och räddade straffen. Efter ett tätt och hårt smålandsderby vann J-Södra till sist matchen med 2-1.

Med tanke på att Jönköpings Södra IF och Öster IF från Växjö har Jönköpingsföretaget Atteviks som sponsor kan man även fundera på vilket av lagen som de egentligen håller på?

Text och foto: Mikael Good

Nakenchock i Göteborgs norra skärgård

I söndags var jag på Öckerö i Göteborgs skärgård tillsammans med familjen och släkten. Mellan sköna havsbad och solande passade jag på att ta några landskapsbilder på den vackra bohuslänska naturen. Men i efterbearbetningen visade det sig att jag fick med betydligt mer på ett par av bilderna än vad jag såg i sökaren.



I början av den här veckan gick jag igenom bilder från semesterveckan i Göteborgs norr skärgård för att leta fram bilder som jag tänkt ha till ett par artiklar. Jag markerade dem och framkallade dem i Adobe Camera Raw. Väl i Photoshop zoomade jag in i en bild för att med hjälp av den smarta lagningspenseln ta bort några ilskna dammkorn som letat sig in på sensorn. Det var då jag upptäckt att det fanns med två kvinnor på bilden som i allra högsta grad var nakna. Jag såg dem inte i fotograferingsögonblicket. Men när jag förstorade upp bilden till 100% i Photoshop syntes de väl.



Som tur var hade jag tidigare under dagen tagit en likvärdig bild på samma motiv och på den bilden har alla personer kläder på sig. Det är förövrigt den bilden som är sist i denna artikeln. Det har hänt tidigare att jag oavsiktligt har fått med nakna människor på bild, och precis som i detta fallet valde jag att slänga bilderna.



Text och foto: Mikael Good