Första maj i motorsågsstaden – bildreportage

Förr i tiden marscherade stolta arbetare iklädda sina finkostymen genom gatorna i de flesta orterna runt om i landet. Första maj var arbetarnas dag och då gick de man ur huse för att fira dagen och demonstrera för sina rättigheter. Idag har leden glesnat och på många håll har demonstrationstågen antingen försvunnit helt eller ersatts med demonstrationsmöten.



I Jönköpingsområdet har första maj firats sedan 1889, det året arrangerade nykterhets- och frikyrkorörelsen i Jönköping en stor nykterhetsdemonstration som samlade 3000 deltagare. Samma år bildades Socialdemokraterna i Sverige, och den socialistiska internationalens kongress beslutade att göra första maj till arbetarnas demonstrationsdag. Men det var inte förrän 1890 som arbetarna firade första maj för första gången i Sverige. Det året firades första maj på 19 olika platser i landet och drygt 50 000 personer samlades på Gärdet i Stockholm. Nykterhetsdemonstrationerna som också spreds till flera orter pågick parallellt med det socialistiska första maj firande under hela 1890-talet.





I samband med att Socialdemokraterna organiserade sig i Huskvarna 1904 togs beslut om att söka tillstånd för ett demonstrationståg genom brukssamhället på första maj. Sedan dess har mycket vatten runnit i Huskvarnaån, brukssamhället har fått stadsrättigheter, arbetarnas rättigheter har stärkts, fri rösträtt för män och kvinnor har införts och har funnits i 100 år, och arbetsvillkoren har förbättrats avsevärt. I takt med förbättringarna och ökande ålder på deltagarna har demonstrationsleden glesnat betänkligt. Till sist beslutade Socialdemokraterna i Huskvarna att ersätta demonstrationståget med ett demonstrationsmöte i centrala Huskvarna.





Den 1 maj 2019 samlades drygt 80 personer under parollen "Trygghet, demokrati och sammanhållning" vid Alf Henrikssons plats på Esplanaden i centrala Huskvarna. Det bjöds på kaffe, korv och dricka och de församlade fick lyssna till årets första maj talare Anna Carlsson, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ungdomstalaren Junie Ek, SSU. Huskvarnaprofilen Gunnar Andersson (översta bilden) tilldelades första majstipendiet ur Arbetarrörelsens minnesfond för sitt arbete för stadens kultur.




Tillsammans med en representant från lokalmedia fanns jag på plats med två tyska fotoapparater för att dokumentera demonstrationsmötet och framförallt samla på mig bilder till bildarkivet och kommande projekt. Föga visste vi då att detta var det sista demonstrationsmötet i Huskvarna på två år. På grund av coronapandemin ställdes demonstrationsmötet i Huskvarna in 2020 och nu även 2021 och har istället ersatts med ett digitalt firande på Facebook.







Text och foto: Mikael Good

Vårmarknad i motorsågsstaden - bildreportage

Gräv där du står säger en del fotografer uppfordrande. Det är lättare sagt än gjort om du bor på en mindre ort där du oftast inte möter så många människor när du är ute och spankulerar. Förutom vid exempelvis stadsfester eller marknader då orterna lever upp och paradgatorna fylls med marknadsstånd, åkattraktioner och mängder av människor.




När det händer saker och är feststämning är det utmärkta tillfällen att ge sig ut och vädra fotoapparaterna. Den 17 maj 2019 dokumenterade jag vårmarknaden i Huskvarna. I och med att jag jobbar heltid passade jag på att ta några extra turer till marknaden på min väg till och från arbetet samt under lunchrasten. Med mig hade jag en tysk mästsökarkamera och ett 50mm objektiv. Det går givetvis lika bra med andra typer av kameror, men jag föredrar att komponera bilderna med hjälp av en mätsökare av yppersta klass.




En man i 60-års åldern som såg mig fotografera kunde inte låta bli att kommentera min kamera:
– En sådan kamera hade min far på 50-talet! Framkallar du filmen på Rosen foto?
När jag svarade att kameran bara var tio år gammal, är digital och laddas med minneskort, såg han förvånad ut.




Vid ett flertal tillfällen har jag upplevt att jag kan fotografera lite friare med en digital mätsökarkamera än med en annan typ av kamera. Och framförallt slipper jag de envetna frågorna; "Vilken tidning jobbar du på?" eller "Blir det några fina bilder?", bara att slippa den typen av frågor kan vara värt ett par extra tusenlappar!
Även om jag helst skulle vilja ha en dedikerad monokrom kamera, funkar det ganska så bra med en halvt antik färg CCD-sensor som substitut, jag tycker i vart fall att det blir bra tryck i svärtan med CCD.




Vårmarknaden i Huskvarna 2019 skulle visa sig vara den sista på ett par år. På grund av coronapandemin ställdes vårmarknaden 2020 in, och årets vårmarknad är också inställd. Förhoppningsvis kommer höstmarknaden gå av stapeln i Huskvarna och i så fall kommer jag att vara på plats och dokumentera den. Jag vet inte hur det är för dig, men själv längtar jag efter att få gå runt och dokumentera människor i lite större folksamlingar igen.




Text och foto: Mikael Good

Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.

Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good

Den bästa analoga mätsökarkameran har inte någon röd plupp

Det här med mätsökarkameror är känsliga saker, och de lärde tvistar om vilken av Leicas analog mätsökarkamera som är den bästa. Men om man ser till hantering och inte till mythos, kniper en oväntad och i vissa fall okänd kamera den översta pallplatsen.

En riktig mätsökar-fanboy skulle aldrig köpa något annat än en Leica även om det skulle visa sig att gräset är mycket grönare på den andra sidan. För min del bryr jag mig inte om vad kameror har för märke, det viktigaste är att de levererar och att det går att göra bra bilder med. En kamera som på endera sättet ställer sig i vägen mellan mig och motivet blir kortlivad hos mig.

En kameramodell som inte ställer sig i vägen är mätsökarkameror. Jag har jobbat med den typen av kameror sedan början av 1980-talet, och handhavandet sitter i ryggmärgen på mig. Oavsett om de är analoga eller digitala är det mätsökaren som gör dem unika. Personligen har jag valt att lämna det analoga och bara köra med kameror med inbyggd scanner. Om jag istället valt ett analogt förfarande, hade jag kört hela vägen från film till mörkrumskopia. Tjusningen med film är att få se bilden växa fram i mörkrummet och inte på en skärm med hjälp av en digital filmscanner.

Genom åren har jag haft eller testat ett antal olika mätsökarkameror.  Vad gäller digitala mätsökarkameror finns det inte så mycket att välja på och där är det Leica M10R som ligger i topp. Men med en prislapp på nästan 90 000 kronor så avskräcker den i vart fall mig från ett köp. Mitt budgetval är Leica M9 men med ett begagnatpris på runt 20 000 kronor är det tyvärr inte så mycket budget över den modellen.

Men när det gäller analoga kameror ser det annorlunda ut, det finns många riktigt bra kameror med M-fattning att välja på och en del av dem går att hitta till riktigt bra priser. Konica Hexar RF, Minolta CLE och Leica M4-2 riktigt bra ”budgetval”. I mitt tycke är Konica Hexar RF den bästa analoga mätsökarkameran som hittills gjorts. Den är lättladdad, har diskret motormatning, stor sökare och är enkel och snabb att jobba med, och den kostar under 10 000 kronor. För den som vill vara helt batterioberoende är Leica M4-2 ett bra val.

Text och foto: Mikael Good

Ultron 35mm f/1.7 LTM ett smultron i objektivdjungeln

Jag tycker om att återanvända gamla objektiv och ge dem nytt liv med hjälp av adaptrar. Men allting har sin gräns, jag vill helst inte kompromissa för mycket med kvalitet eller betala överpris på begagnatbörserna för små rara gluggar som nötts ut av tidens tand och som är hopplöst förbisprungna av ny potentare objektiv.



Det finns många trevliga små ljusstarka 35mm objektiv med LTM-fattning att välja på. Tyvärr lider de flesta äldre varianterna av dålig antireflexbehandling, fungus, glapp i bländare, och skärpering, putsmärken och besvärande oskärpa på de största bländaröppningarna. Några av felen går att åtgärda men tyvärr inte alla. Men det finns moderna botemedel på problemet! Leica har ett Summicron-M 35mm/f2.0 ASPH med LTM-fattning. De tog fram objektivet till användare som gärna jobbar med sina gamla skruvleicor och som efterfrågat ett modernt objektiv med bra antireflexbehandling. Objektivet är ganska ovanligt och det betyder att det är eftertraktat av samlare vilket drivit upp priset ganska så rejält.

Som tur är finns det ett objektiv till att välja på för oss som inte har så tjock plånbok, nämligen Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM. Det kostar bara en dryg tiondel av Leicaobjektivet begagnat. Om du kör med LTM-kameror är Ultronet det mest prisvärda 35mm objektiv som du kan hitta. Motljusegenskaperna är riktigt bra, det är knivskarpt i mitten och i kanten på i stort sett alla bländare, men tappar lite i ytterkant. Kör du med film spelar det inte så stor roll, men om du använder objektivet med adapter på en digitalkamera med småbildssensor märks det desto mer. Objektivet gör inte bort sig men det trivs bäst på en digital halvformatare eller en kamera med APS-H sensor a la Leica M8.

Jag har kört objektivet på min Sony A7rII och när jag beskurit bilderna till APS-H blir bildresultatet riktigt bra från kant till kant. Nu har jag inte testat det på en äldre analog Leica eller Canon med LTM-fattning men däremot på en Voigtländer Bessa-R och på den kameran fungerade det riktigt bra och det levererade bilder med hög kvalitet. Ett tag funderade jag på att sälja objektivet men jag har bestämt mig för att behålla det då man aldrig riktigt vet vad framtiden för med sig. Jag har även testat det mot den nyare varianten med M-fattning. Men i mitt tycke är LTM-varianten aningen bättre, trots att det är mindre och smidigare.

För min del är det viktigt att ett ljusstarkt objektiv är användbart på den största bländaröppningen och inte blir bra först efter några stegs nerbländning. De flesta bilderna i inlägget har jag tagit på full glugg med ett Voigtländer Ultron 35mm f1.7 med en Techart PRO-adapter som jag monterat på en Sony A6500.  Som du säkert sett är antireflexbehandlingen riktigt bra. Ett vintageobjektiv hade tyvärr inte kunna leverera samma bildkvalitet i motljussituationer. Fördelen med ett riktigt välkorrigerat objektiv är bilderna blir bra rakt ut ur kameran. Bilderna i den här artikeln är minimalt korrigerade i ACR och några av dem är JPG direkt ut ur kameran i bästa Dogma 07-anda.



Om du är på jakt efter en riktigt bra och billigt 35mm med LTM-fattning är Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM ett riktigt bra val. Det går även att köra det med LTM-M adapter på Leica M, och det kopplar perfekt med mätsökaren i min M9:a. 

Text och foto: Mikael Good