Följ med hem till de utsatta EU-medborgarnas hembyar

Det är många som frågar sig hur det ser ut i de utsatta EU-medborgarna som tigger på våra gators hembyar? I bildspelet som du hittar längre ned i artikeln kan du följa med och se hur det ser ut i några av de byarna i Rumänien varifrån en del av de utsatta EU-medborgare som tigger på gatorna i Sverige kommer.

Tanken med bildspelet är att visa hur det ser ut hemma hos de utsatta EU-medborgarna som tigger och låta det bli en motvikt mot alla de felaktiga rykten om romer som sprids i Sverige. Att de lever lyxliv och bor i fina hus hemma i Rumänien och Bulgarien. Bilderna i bildspelet har jag tagit i några romska byar i Rumänien. En del av människorna i byarna har tidigare varit i Sverige och Österrike där de har försörjt sig på att panta burkar eller tigga.

När jag fick höra de romska musikerna Catalin Vlads och Stefanica Gheorges tolkning av Goran Bregovićs sång Ederlezi kontaktade jag dem och bad att få används sången i ett bildspel som jag höll på att arbeta med. Catalin Vlad är en klassisk gitarrist av yppersta klass. Stefanica Gheorge är en mycket skicklig cellist som går på en masterutbildning i Bukarest, Rumänien. Efter att de sett mina bilder tackade de genast ja.



Bildspelet har tidigare visats på Rysk TV och många av bilderna har visats på SVT och publicerats i olika svenska tidningar och magasin. Det är inte omöjligt att jag inom en nära framtid kommer att lägga upp en längre variant av bildspelet i svartvitt där jag i så fall kommer att samarbeta med en grupp som spelar traditionell romsk folkmusik.

Till vardags arbetar jag på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta. Genom direkta åtgärder inom utbildning, hälsovård, försörjning och strukturpåverkande åtgärder (identitet och ägande) samt opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens romer. En förändring som gör det möjligt för dem att en gång för alla kan bryta sig ur fattigdom och förtryck och få samma medborgerliga rättigheter som sina rumänska grannar.  

Text och foto: Mikael Good 

Porajmos - Den romska förintelsen

Den 27 januari är det 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den Röda armén. I lägret mördades judar och romer från så gott som hela Europa och sovjetiska krigsfångar, polacker samt ett mindre antal människor av andra nationaliteter fick arbeta i lägret tills de dog. 1,1 miljoner människor dog i Auschwitz-Birkenau. År 2005 deklarerade FN den 27 januari som internationell minnesdag för förintelsens offer.

Porajmos är den romska beteckningen för förintelsen. Porajmos är romani och betyder förtärande eller förstörelse. Vid sidan om judarna drabbades romerna hårdast av nazisternas brutala raspolitik. På östfronten förföljdes de och mördades av speciella insatsgrupper som nazisterna hade inrättat för att leta upp och likvidera judar och romer. Hundratusentals romer från ockuperade länder i Europa fördes till arbets- och utrotningsläger i Polen. Det totala antalet romer som mördades av nazisterna och deras medlöpare är svårt att fastställa men de flesta forskarna talar om att runt 500 000 romer mördades under Porajmos. Svårigheten att ange en exakt siffra för hur många romer som mördades förklaras av bristande dokumentation och på att många romska familjer och samhällen utraderades.

Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Under Porajmos slogs mycket av romernas kultur, historia och sociala struktur i spillror. De få strukturerna som bestod togs ifrån dem när länderna i östra Europa hamnande bakom järnridån. I Västeuropa fortsatte diskrimineringen efter kriget och romer behandlades som andra klassens medborgare i många västeuropeiska länder. Det skulle dröja till 1979 innan det federala parlamentet i Västtyskland slutligen erkände nazisternas folkmord mot romer och det skulle dröja ända till 2012 innan Tysklands förbundskansler Angela Merkel avtäckte ett minnesmonument över förintelsens romska offer i Berlin. Minnesmärket är en viktig symbol i kampen mot diskriminering och förtryck av Europas romska minoritet.

Sedan Sovjetunionens fall har romernas situation förvärrats i framförallt de östra delarna av Europa. Romer diskrimineras och behandlas som andra klassens medborgare i många östeuropeiska länder. I länder som Ungern och Rumänien har folkmobbar anordnat våldsamma antiromska pogromer. Romer har misshandlats och till och med mördats. Rapporter om förföljelse av romer har även strömmat in från Italien, Frankrike, Nederländerna, Österrike och England. Inte ens Sverige är förskonat från pogromer. I Högdalen utanför Stockholm dog en romsk man från Rumänien i sviterna av de brännskadorna han ådrog sig när lägret som han bodde i sattes i brand i vad som misstänks vara en mordbrand. I Habo och Perstorp har aggressiva folkmobbar angripit och misshandlat romer och försökt driva bort dem från samhällena. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har andelen hatbrott mot romer ökat kraftigt de senaste åren.

Så sent som 1965 fick romer rätt att bosätta sig och gå i skola i Sverige. År 2000 drygt 500 år efter att de första romerna kom till Sverige erkändes de som en nationell minoritet. Det var först då som deras inkluderingen i det svenska samhället började på allvar. Det skapades lagar som reglerar deras rättigheter och skyldigheter. Även om vi gjort framsteg i Sverige har vi fortfarande långt kvar tills romerna har samma rättigheter som etniska svenskar. Fortfarande utsätts många svenska romer för diskriminering och kränkande behandling på sjukhus, arbetsplatser, campingplatser, butiker, restauranger, bussar, hotell med mera.

Det har gått 70 år sedan nazisternas folkmord på romer uppdagades. Det är mer än dags att vi lägger vår mörka europeiska historia bakom oss och inkluderar romerna som är Europas största minoritetsgrupp i vår gemenskap och vårt samhälle där de hör hemma. Opre Roma!

Text: Mikael Good

Ederlezi - ett bildspel från "tiggarnas" bakgård

I det här bildspelet kan ni följa med till några byar i Rumänien varifrån många av de EU-migranter som vi ser på gatorna i Jönköping, Linköping och Stockholm kommer ifrån.

Catalin Vlad från Rumänien är en klassisk gitarrist av yppersta klass. Ni som brukar titta på kulturnyheterna på SVT är säkerligen bekanta med hans namn och gitarrspel. Stefanica Gheorge är en mycket skicklig cellist som precis har kommit in på en masterutbildning Bukarest med högsta betyg. Både Catalin och Stefanica har romska rötter. När jag hörde deras tolkning av den romska folksången Ederlezi bad jag genast att få använda den till ett bildspel som jag höll på att arbeta med. Efter att ha de sett bildspelet tackade de ja.

Bilderna i bildspelet har jag tagit i 5 romska byar i Rumänien. En del av människorna från byarna har tidigare varit i Sverige och försörjt sig genom daglönarjobb eller genom att tigga. Målet med bildspelet är att visa hur det ser ut på "tiggarnas" bakgård som en motvikt mot alla de felaktiga rykten om dem som sprids i Sverige. Det är dags att romerna som varit andra klassens invånare i Europa i generationer får den upprättelsen som de förtjänar. Det är dags att bryta de osynliga bojorna som har tyngt ned dem i generationer. Det är dags att vi gör upp med våra fördomar om romer. Det är dags för en ny vår och en ny framtid för europas 12-15 miljoner romer - Ederlezi!

Jag arbetar på Hjärta till Hjärta och vi arbetar bland annat för romers och rudaris rättigheter i Rumänien. Genom direkta åtgärder, opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens romer och rudari. En förändring som gör det möjligt för dem att en gång för alla kan bryta sig ur fattigdom och förtryck och få samma medborgerliga rättigheter som sina rumänska grannar. Vi är medvetna om att vägen till en varaktig förändring är lång och därför behöver vi ditt stöd. 

Klicka här om du vill komma till bildspelet: https://www.youtube.com/watch?v=28S0kpDfJ04

Text och foto: Mikael Good

Romerna som bor granne med ett obeskrivbart underverk

Har du bevittnat en solnedgång vid Oset i Huskvarna och sett solens sista stråla smeka Vätterns milda vågor? För oss som har gjort det är det en smått obeskrivbar upplevelse som är nästintill omöjlig att klä i ord. Men författaren Mark Twain försökte sig ändå på att göra det omöjliga för drygt 115 år sedan.

Sommaren 1899 kom Samuel L Clemens som är mera känd under sin pseudonym Mark Twain till Sanna som ligger ett stenkast från badplatsen Oset i Huskvarna, tillsammans med sin fru Jane och deras 19 åriga dotter Jean, för att behandla dotterns epilepsi på Sanna hälsoinstitut, som drevs av den framgångsrike sjukgymnasten Henrik Kellgren. Mark behandlades även för sin reumatism. Familjen stannade i tre månader och de vistades i huvudsak i området runt Sanna. Mark som var fascinerad av solnedgångar brukade ta kvällspromenader i området runt Sanna.

Den 6 september 1899 stod Mark på ungefär samma plats som jag tog bilden som illustrerar inlägget. Efter att han bevittnat 60 solnedgångar vid Södra Vätterstranden bestämde han sig för att försöka klä naturupplevelsen i ord:
"I shall never see another sunset to begin with it this side of heaven... This is the place to be. I have seen about 60 sunsets here; and a good 40 of them were clear and away beyond anything I had ever imagined before for dainty and exquisite and marvellous beauty and infinite change and variety. America? Italy? The tropics? They have no notion of what a sunset ought to be. And this one - this unspeakable wonder! It discounts all the rest. It brings the tears, it is so unutterably beautiful. " så skrev Mark Twain i ett brev daterat Sanna 6 september 1899.



Jag står kvar och beundrar solnedgången på den klara septemberhimlen en kort stund innan jag styr mina steg mot ställplatsen vid Oset. Dit har kommunen hänvisat romer som kommer från byar utanför industristaden Bacau i Rumänien. De har kommit hit med en förhoppning att hitta enklare jobb men har fått sätta sig ned och tigga ihop pengar till sina barns försörjning. På vägen till dem baxar jag mig förbi många av de lyxiga husbilarna som rika svenska pensionärer som besöker den pågående husvagnsmässan på Elmia kommit med.

Kontrasterna mellan de båda grupperna är milsvida trots att avståndet mellan dem bara är drygt 100 meter. Delen av ställplatsen som romerna bor på är allt annat än lyxig, de bor i skrotbilar, tält och gamla husvagnar som några vänliga själar lånat ut till dem. Ingen av de bättre bemedlade vågar närma sig romerna. Det känns som om någon byggt en drygt 100 meter bred osynlig mur mellan grupperna, en mur som effektivt håller isär dem och hindrar dem från att beblandas.



Jag har lärt känna några av romerna ganska bra sedan min första kontakt med dem i somras. De flesta av dem har gått 4 år i skola och några av dem pratar ganska så bra engelska. Tidigare har många av dem arbetat på industrier och jordbruk i Bacau med omnejd. 2008 köptes många av de jordbruk som de arbetat på upp av utländska jordbruksföretag och när de effektiviserade produktionen fanns det inte längre arbete för romerna och de förlorade sina jobb och sin inkomstkälla.

När den ekonomiska krisen slog till mot Rumänien med full kraft för några år sedan, gick även många fabriker i området i konkurs. En del av dem som bor på Oset hade en ganska så ordnad ekonomi med romska mått mätt innan krisen. De hade hus att bo i, kläder att sätta på kroppen och mat att äta. När de blev av med jobben föll deras ekonomi snabbt samman. Det statliga skyddsnätet som vi håller som självklart är inte lika utbyggt i Rumänien.



När de inte längre kunde försörja sig på hemmaplan bestämde de sig för att åka till Sverige för att försöka få tag på arbete. Men den typen av enklare jobb inom jordbruk och industri som de är bra på finns det tyvärr ingen efterfrågan på i Sverige. Därför har de tvingats att tigga ihop pengar till sin försörjning. De vill inte erkänna att de tigger, de skäms för att säga det, istället kallar de tiggandet för sitt arbete.

Ingen av mina nyfunna vänner på Oset vet vem författaren Mark Twain är. Och de är fullt upptagna med att försöka laga mat och täta sina tält och bilar mot den bitande nattkylan på kvällarna, än att ta sig tid att beundra de himmelska solnedgångarna som Mark Twain kallade för obeskrivbara underverk.



Till vardags arbetar jag på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har startat upp projekt Team Roma som syftar till att göra något åt grundorsakerna till den diskriminering, fattigdom och utanförskap som romer utsätts för. Genom konkreta åtgärder, opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och bidra till en djupgående förändring för Rumäniens och Bulgariens romer som syftar till att de inte längre ska behandlas som främlingar i sitt land utan få samma medborgerliga rättigheter och status som etniska Rumäner.

Just nu håller Hjärta till Hjärta och Rumänien/Cucova-hjälpen från Gnosjöregionen samt en rumänsk organisation på att undersöka möjligheterna att starta upp sociala företag i byarna runt Bacau. På sikt kanske vi kan vara med och skapa arbetstillfällen för några av dem som tigger på gatorna i Huskvarna och Jönköping. Vi är medvetna om att vägen till en varaktig förändring för Rumäniens romer är lång och snårig och därför behöver vi ditt stöd för att nå målet.

Text och foto: Mikael Good

Störst av allt är kärleken

I går publicerade jag ett reportage om Nicolai Tamas som kom till Sverige från byn Paulesca i Rumänien med förhoppning om att få tag på ett arbete för att kunna betala för sin älskade hustru Georgiana Serbans sköldkörteloperation. Du kan läsa reportaget här: Kärleken drev Nicolai att bli tiggare

Tidigare i veckan fick jag en beställning på 6 bilder från demonstrationen i Jönköping 1 maj från en tidning. Hela provisionen för bildförsäljningen kommer att gå till Georgiana Serbans sköldkörteloperation.

Text och foto: Mikael Good