Jag är mångmiljonär i tacksamhet

Det finns faktiskt en sak som jag är riktigt bra på och det är samla in pengar till behövande medmänniskor. Jag har fått vara med om att dra in mångmiljonbelopp och sprida glädje till behövande runt om i världen med hjälp av mina texter och bilder. 



Jag har kanske inte tjänat så mycket pengar som jag borde alla gånger men min betalning har bestått i att jag har kunnat bidra till att behövande människor har fått tillräckligt med stöd och hjälp för att kunna hålla huvudet ovanför vattenytan. Leendena och den smittande glädjen hos alla de utsatta barnen som jag mött har gjort mig till mångmiljonär i tacksamhet.



Det som man är riktigt bra på ska man arbeta med och jag önskar att jag snart ska få ett arbete på en bistånds- eller hjälporganisation så att jag kan få använda mina gåvor och dra in ännu mer pengar till behövande. Att ha varit med och förändrat tillvaron för tusentals fattiga familjer och pensionärer är inte tillräckligt för mig. Jag vill vara med och hjälpa ännu fler.



Kolla gärna in min profil på Linkedin om du är intresserad av att anlita eller anställa mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Umgås fram dina porträttbilder

Min journalistiska stil är att umgås med dom som jag intervjuar och fotograferandet är en naturlig del av det umgänget. Enligt min åsikt tas dom bästa porträttbilderna i farten när man umgås.

   

Jag tar inte så många bilder på dom som jag intervjuar, många är ovana vid att bli fotograferade och stelnar lätt till om jag blir allt för ivrig med kameran. Därför har jag valt att vara återhållsam med kameran och jag har lärt mig att sätta bilden vid det första eller andra tillfället precis när det rätta ögonblicket infinner sig. 

   

Jag har inte riktigt förstått dom som tar 500 stela porträttbilder i motorrasande takt. Dom måste vara osäkra på sin egen förmåga och extremt rädda för att misslyckas.... Om du umgås fram dina porträttbilder blir de lösa, lediga, naturliga och fulla av närvaro.

All Images © Mikael Good 2004-2011. All Rights Reserved.

Inspirationen till dagens blogginlägg kom från en text av Micke Berg där han beskrev sin metod vid porträttfoto.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Funky Kingston - Toots & the Maytals

//Chasid

Mazel Tov - Glädjens dag :) Nu kopplas elen på igen!

I dag är det en glädjens dag för mig. Jag har precis fått besked om att Regina och hennes flickor som har levt utan el sedan april 2010 nu har fått tillbaka elen tack vare många frikostiga gåvor från svenska givare. 

Tack vare reportaget som jag gjorde helt ideellt för Hoppets Stjärnas räkning tidigare i år är det många som har valt att engagera sig i familjen och i andra lettiska familjer i kris. Att få vara med och förändra livssituationen för andra människor är något som gör mig riktigt glad och det är en av de stora drivkrafterna i både mitt skrivande och fotande :)





Här kan du läsa reportaget om Regina och hennes flickor: http://www.hoppetsstjarna.se/om-hoppets-stjaerna/laender-vi-arbetar-i/lettland/foelj-med-naer-regina-och-hennes-flickor-far-ett-julpaket.html

Jag håller på att fila på en längre artikel om Regina och hennes flickor och jag kommer att inkludera en hel del text som jag valde att stryka för att det bättre skulle passa formatet för Hoppets Stjärnas månadsbrev. Det är möjligt att jag kommer att publicera det reportaget i min blogg fram igenom.

Här kan du läsa de senaste nyheterna om Regina och hennes flickor:
http://www.hoppetsstjarna.se/nyheter-a-press/nyheter/1681-nu-kopplas-elen-pa-igen.html


Elina, Bauska, Latvia © Mikael Good, 2010

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Face of Christ - Chris Rice

//Chasid

American Outsiders by photographer Tom Stone

I stumbled upon Tom Stones sensitive and exellent portraits of the least in the American society when i searched Youtube for the song "Jesus' Blood Never Failed Me Yet" that Tom Waits recorded a couple of years ago.  Once you seen these images, captured by photographer, Tom Stone, you will never forget them. 

Tom Stones social documentary style and visually striking portraits really hits me right in my heart. I belive that true wealth is to be known and appreciated among the least of us. In my eyes is Tom a wealthy man because of his important work among the homeless and his commitment to change the situation for them with the help of his camera.

Tom Stone is a socially aware photographer and that makes his work all the more amazing in my eyes. I made contact with Tom and asked him if it was ok if i published some of his photos and his biography and statement in my blog. Tom was delighted by the idea. I´m including his Artist Statement from his homepage because i haven’t ever read a better one. Please read the whole article before you pay a visit to Tom Stones homepage and flickr account.


Faith & Grace. Homeless woman, San Francisco, february 2006 © Tom Stone

Biography
Tom Stone was born on a train outside of Mexico City traveling to Puerto Angel, Oaxaca. His parents separated soon after his birth.  He spent his early childhood with his mother communally in Los Angeles' famed Source Family; and after its dispersion, in various nomadic settings in Hawaii and California.

A graduate of Harvard University with a degree in Computer Science, he worked in Silicon Valley for a number of years in investment banking and in the technology industry.

He is an artist known for his deeply emotional iconic images.  He seeks to photograph people along the lesser and greater edges of exercised authority, control and influence.  This motivates his humanitarian photography as well as his commercial and entertainment work. 

His humanitarian series share perspective with the work of Dorothea Lange, Richard Avedon, Diane Arbus and Sebastião Salgado.


Life & death. Homeless man in tenderloin just diagnosed with cancer, San Francisco, june 2006 © Tom Stone

Artist Statement
I photograph people who skirt the edges of things; people whose connection to the broader flow is murky or obscured.  Mistaken as more, less or different than they are; they aren’t really seen and don’t really belong.  That’s everyone sometimes; but some more often.  I try to establish a line for a moment.  I hope to connect.  And I see the most beautiful and the most heartbreaking things.

To my thinking, the original human trauma is our separation.  We are too close not to need each other; and too far to trust each other.  We rely on dubious senses and clever devices to interact; but we are alone in our thoughts.  Lonely, insecure and uncertain; we pair, we group, we associate.  We try to belong and we seek to exclude.  We form bonds by geography, religion, economy and otherwise.  But it is all precarious.  We come together and we drive apart.

And we climb our ladder.  We step away from those who don’t belong and help those who do.  We are connected rung by rung – though less and less – as we push and pull.  But some do not climb; and below, the earth is littered with them.  They fit too poorly.  They stand apart.  They stand without. 


Camping. Homeless girl camped out in park, San Francisco, may 2006 © Tom Stone

And what of them; these ones who don’t belong or who are excluded; who don’t fit or don’t try?  Is there nothing they value?  Is there nothing of them we value?  I count it as a measure of our ignorance, the depth of poverty in the world.  It’s a glaring marker to how far we have not come.  Yet it has also driven our advance; on less fortunate backs and against less fortunate fate. 

But is there really no connection there?  Does such fate – whether choice or circumstance – speak nothing of us?  Tell me we do more than advance in place; with so many left behind.  Or promise me we can do better.  Say we can reflect ourselves; us and them... That we can see the ways we overlap and distinguish the ways we grow apart.  And pledge that we can learn; to fit all of our misshapes; to reward value beyond charity and beyond the marketplace; to be better to each other; to be better ourselves.  And promise me it could be a better world. Or tell me we are at our best.

/Tom Stone

Listen to this song and look at the pictures it´s an direct order: 
http://www.youtube.com/watch?v=lNQkSe-lzm0

Please pay a visit to Tom Stones homepage and to his flickr account:
http://www.tomstonegallery.com/
http://www.flickr.com/photos/stoneth

All Images © Tom Stone. All Rights Reserved. Used With Permission.

//Chasid

Ps: Feel free to post your comment in Swedish if you prefer it.

En julhälsning från en familj i Baldone, Lettland

© Mikael Good, 2010

Jag får en rejäl utskällning av familjens lilla ettriga terrier när jag kliver över tröskeln till familjens lägenhet med famnen full av kameror och ett välfyllt julpaket. Efter att morrande ha synat mig från topp till tå inser terriern att jag inte är farlig och börjar istället att vänligt vifta på svansen åt mig.


© Mikael Good, 2010

Inga och Waltz bor i en liten lägenhet i Baldone i södra Lettland tillsammans med sin pojke Aldis som är 18 månader och sin lilla terrier. Aldis har Downs syndrom och behöver mycket träning och omvårdnad. Inga jobbar halvtid som elevassistent på specialskolan i Baldone och läser även till specialpedagog i Riga på halvfart, Waltz studerar till läkare i Riga tre mil bort och han var inte hemma vid tiden för mitt besök. Familjen har det mycket tufft ekonomiskt, de små bidragen och lönen som de får varje månad räcker nätt och jämt till att betala för hyran och elen.


© Mikael Good, 2010

I Lettland är det fult att vara fattig och de letter som har det tufft ekonomiskt gör allt för att dölja sin svåra situation. Även om jag vet att Inga och Aldis har det mycket tufft ekonomiskt är det svårt att se det på dem. De är fräscha, klädda i fina kläder och den välstädade lägenheten är fylld med leksaker som de har fått, men jag vet att de har klätt upp sig för min skull, det är inte var dag som de får besök av en journalist från Sverige.


© Mikael Good, 2010

Familjen blev mycket glada över julpaketet som lämpligt nog packats av Ann-Sofie och sju av hennes studievänner på ett studentboende i Göteborg.
– Nu har vi festmat till jul! Om jag kunde så skulle jag vilja ge dem som gett oss paketet en stor kram, säger mamma Inga med ett brett leende!


© Mikael Good, 2010

Text & foto: Mikael Good